Efter jul kommer nyår och i samband med nyår kommer nyårslöften. Inte alla men en hel del avlägger löften, en del kanske realistiska och en del ouppnåeliga.
Har aldrig riktigt förstått kråksången i det hela och i synnerhet inte de löften som avges i rusets sista dimmiga minuter av det gamla året. Löften som kommit på skam redan efter ett antal timmar in på det nya året, om de överhuvudtaget koms ihåg. Vissa skall banta, andra spara pengar, skilja sig, gifta sig, säga sitt hjärtas mening till chefen, studera, byta arbete och så vidare.
Beslut och löften som kan fattas när som helst på året, men helst med klart huvud.
Jag har aldrig avgett några löften, mer än att jag säger till min fru att jag älskar henne och alltid kommer att göra det, men det säger jag ofta.
Vid min ålder och det har varit så i många år nöjer jag mig med att som betraktare studera timide herr Svensson som i drinkars takt blir allt modigare och skall minsann sätta den bufflig chefen på plats. Nyårsdagen en av svår ruelse ansatt herr Svensson undrar vad han sagt och går snällt till arbetet första vardagen och säger ”Javisst chefen, självklart chefen, det ordnar jag chefen.”
Assistenten och jag avger inga löften, mer än att vi kommer att gå på som vanligt och med det önskar vi er en härlig lördag och söndag.
Ó Nils Mohlin 19-12-20
foto: Fredrik Ekblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar