Plocka ut och plocka in i Kivik

Sommarvädret har varit lite av att plocka ut grejor och plocka in grejor. I mitt fall handlar det om elverktyg, kap och gersåg, cirkelsåg och andra maskiner jag använt till däcken. Uppehåll visserligen, men med en del mörka moln på avstånd, men inget utlovat regn i väderleksrapporten. Så ut med maskinerna och koppla in dem, sågar till första biten och känner tunga droppar på hjässan. Blir nog inte så mycket tänker optimisten Nils när tunga molns uppfattning är den motsatta. Dropparna blir ihärdigare och är snart en rejäl skur, så en presenning över maskinerna och in i uterummet och en kopp kaffe i väntan på uppehåll.

I juni var det annorlunda med många soliga dagar och varmt, vilket då begränsa arbetsinsatsen till ett antal timmar på morgon och förmiddag.

Men jag skall inte klaga, har inte direkt någon brådska och det är inte så mycket som återstår. Endast det så kallade finliret, räcken och lite detaljer som skall fullborda det hela, snickarglädje om man så vill.

Tycker det varit en sympatisk sommar så här långt och vi har augusti kvar som ofta kan bjuda på fint väder.

En fortsatt fin sommar till er

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-30

Mafioso

Minns när jag 12 kanske 13 år gammal köpte en bok som handlade om Al Capone (1899-1947) och fascinerad sträckläste den under några dagar. Först senare förstod jag att det inte var fiction utan helt enkelt en någorlunda vederhäftig biografi, som handlade om en Maffiaboss uppgång och fall i USA. Med åren blev jag varse att maffia och organiserad brottslighet var vardagsmat inte bara i USA. Det fanns lite överallt i Italien med den ökända sicilianska maffian Costa Nostra och naturligtvis den colombianska med det mest kända namnet Pablo Escobar (1949-1983). Senare har bland annat familjen Colombo styrt brottsligheten i New York och tillsammans med andra familjer har dom 1200 medarbetare. De ägnar sig åt beskyddarverksamhet, konspiration, ocker, penningtvätt, mord, narkotika, utpressning, hasardspel och koppleri. Vi har under åren kunnat ta del av liknande brottslighet i många andra länder. Filmindustrin har under många årtionden hämtat sin inspiration från denna vedervärdiga brottslighet. En av de mest kända är förmodligen ”Gudfadern” med Marlon Brando och Al Pacino i huvudrollerna. Filmen baserades på Mario Puzos bok och han skrev även filmmanuset.

Världen förändras och inte alltid till det bättre, vi behöver inte längre ta del av utländska nyheter, vi behöver inte se gangsterfilmer. Vi har hela skiten i Sverige och det riktigt ordentligt. Dagligen läser vi om mord, gänguppgörelser, narkotika, bedrägerier, koppleri, rån och mycket andra hemskheter.

Det som en gång fanns på långt avstånd från oss är numera globalt, vi har det in på knutarna. Politiker tjafsar och vässar lagstiftningen, medan gangster vässar våldet i en till syns ojämn kamp.

 

Lite tisdagsfunderingar

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-28

 

 

Spöke och andra kusligheter

Första steget…andra steget…tredje steget och så fortsatte berättelsen till och med trettonde steget. Min äldre systers favoritspökhistoria i slutet på fyrtio och början av femtiotalet. Vad som egentligen skulle hända tror jag inte hon själv hade blekaste aning om. Som slutkläm på det mycket korta spökeriet improviserade hon fram de grövsta hemskheter ett barn kan tänka ut. Med spretande fingrar, utsträckta armar, uppspärrade ögon och med hår som for åt alla håll, hoppade hon runt utstötande ett skrik som slutkläm på den fasansfulla spökhistorien. Hennes inlevelse var stor och hon såg ut ungefär som hon satt sig i en kastrull med kokande vatten. 

Storögt betraktade jag skådespelet och undrade besviket ”Var det allt?”

Upprörda lyhörda föräldrar kom störtande, vände sig mot mig och undrade ”Vad har du nu hittat på?” Min syster slank iväg i den allmänna upprördheten och det dröjde ett tag till nästa spökhistoria. I vart fall tills min syster tänkt ut en ny konstnärlig iscensättning och vid nästa föreställning var det en klar förbättring.

Hon hade dragit ett gammalt lakan över sig och for runt i köket och serveringsgången utstötande väsande ljud, tills hon rammade kylskåpet och satte sig på rumpan med ett högljutt skrik. Föräldrarna kom störtande, slut på föreställningen och jag fick den där blicken.” Skärpning Nils!”

Det var spökhistorier för 70 år sedan, kvalitén och kraven förändrades med filmer som ”The Shining” 1980 med Jack Nicholson, Hitchcocks ”Psycko” 1960, ”Lidia” från 1990 med James Caan och Kathy Bates och ”Exorcisten” med Max von Sydow 1973.

Men okej min syster var väl som tolvåring 1950 inte ute efter någon skådespelarkarriär eller Oscarstatyett. Ändamålet var väl mer att försöka skrämma skiten ur sin odrägliga lillebror. Ärligt så var det den långsamma räkningen av trappsteg som fördärvade det hela, jag var förberedd. Hade hon helt utan stegräkning hoppat fram med lakanet över sig i mörkret, så hade kanske effekten blivit den önskade.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-26

Disträ ambivalens i Kivik

Med viss disträ ambivalens granskar jag hyllor och diskar i vår ICA butik i jakt på inspiration till välsmakande middag. Uppslagen är många men villrådigheten är större, dessutom är det fredag vilket kräver en gnutta mer engagemang.

Jag hyser beundran för alla som snabbt tänker ut och serverar nya rätter på bordet vareviga dag, år ut och år in.

Det är kul att laga mat och kanske det i sig bidrar till ökade krav på de egna kulinariska prestationerna. Jag är inte mer än en glad amatör, som älskar att experimentera vid spisen.

Efter Gracielas och min medverkan i matprogrammet halv åtta hos mig för nio år sedan tog det lång tid innan matintresset var på topp igen. Ett enda halvtimmesprogram som i realiteten var drygt 20 minuter när reklamen togs bort hade en inspelningstid på närmare 20 timmar. Det gällde värdkvällen de andra begränsades till cirka tolv timmar.

Men jag återhämtade mig och matlagningslusten kom tillbaka och jag skall ta mig tusan fixa till en riktigt hyfsad supé till kvällen.

 

Önskar er en härlig afton med en god måltid.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-24

Vegansk och annan mat i Kivik

En av Gracielas döttrar hälsade på och vi åt vegansk mat några dagar. Allt med stor kunskap tillagat av dottern, dessutom var det utsökt gott. Magen mullrade som en makadamkross i dagarna fyra, men i övrigt mådde vi förträffligt.

Jag har till och från i mitt liv ätit vegetariskt och blev ganska bra på att laga till det. Efter längre perioder så har abstinensen efter bland annat sill, fisk och skaldjur raserat mitt vegetariska leverne.

När Graciela arbetar är det jag som står för köket. Idag blir det en grönsakspytt med köttfäsrsås. Grönsakerna vill jag alltid ha med i någon form och gömmer dom ofta som en ingrediens i den rätt jag tillagar. Min fru är något sparsmakad vad gäller grönsaker.

I Gracielas hemland är uppfödning av nötkreatur mycket stort, vilket innebär att växande generationer föds upp på kött och naturligtvis sötpotatis och grönsaker. Nötköttet var billigt, medan fläskkött var dyrt. Således nötkött till frukost, lunch och middag.

Jag är uppfödd i Malmö och där serverades man sill och åter sill, ibland gamla höns och till äventyrs om ekonomin tillät det en köttbit eller köttfärs på söndagen. Annars blev den gamla hönan, kokt i timmar med desperat currykryddning, mängder av lök och förskönad med klibbigt ris som slank ner med currysåsens hjälp. Möjligen ett kokt blomkålshuvud som ledset gick ner i spagat på tallriken och purjolök lika tragiskt sönderkokt.

Min matlagning idag är en harmonisk och diplomatisk blandning mellan en stad vid Rio de la Plata och kusten längs Österlen. Något som påminner ganska mycket om vanlig husmanskost. Ibland med en inspirerande touch från det spanska köket.

 

Bon appétit

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-23 

Älskade vatten i Simrishamns kommun

Med näst intill regelbundenhet utfärdas bevattningsförbud i Simrishamns kommun under sommarmånaderna. Inte vattna i trädgården, inte tvätta bilen, inte diska under rinnande vatten. Fylla tillbringare med vatten och ställa i kylen. Snabbt duscha av sig, stänga vattnet vid schamponering och därefter snabbt skölja av sig. Spara på vattnet när vi borstar tänderna och rakar oss. Tvätta så sällan som möjligt.

Det är verkligheten för drygt 19 000 bofasta i Simrishamns kommun. Simrishamns kommun får sitt vatten från grundvattenmagasin och produktionen är 1,9 miljoner m3 per år. Samtidigt arbetar kommunen hårt för att bygga ut VA nätet.

Enligt uppgift så förbrukar var person cirka 140 liter vatten per dygn, vilket blir cirka 2660 m3 per dygn eller närmare en miljon m3 per år. Resterande 900 000 m3 skall turism och företag dela på.

Det är svårt att få fram en exakt statistik över antalet turister på Österlen men enligt P4 Kristianstad 

 

"Österlen lockar fler turister än nånsin

Publicerat fredag 14 juni 2002 kl 11.20

ÖSTERLEN. Sydöstra Skåne har klättrat upp till en andra plats i statistiken över vilka svenska resmål som mest ökat sitt besökarantal under de senaste åren.
Förra året ökade omsättningen på stuguthyrningen med en halv miljon kronor.

I år har man redan ökat och passerat den siffran. I Skånes turistråds statistik över gästnätter ligger nu Simrishamns kommun i topp. Och snart ska 100.000 danska hushåll få e-postreklam om Skåne och Österlen."

 

Här någonstans brister ekvationen för mig. Låt säga att 40.000 (Med reservation för siffran, då jag inte vet någon exakt) turistar i Simrishamns kommun under 20 dagar och då förbrukar 112 000 m3. Skulle antalet turistande vara 100.000 ryker det 280.000 m3 vatten. 

Om inte VA nätet läcker som ett såll borde de fast boende kunna få behålla sitt vatten under sommarmånaderna.

Snälla låt oss bofasta få dricka vårt vatten, duscha, borsta tänderna, raka oss och gå i rena kläder, kanske till och med få vattna någon dyrbar och exklusiv växt.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-22

 

 

 

 

 

Prylar och Loppis på Österlen

Skrev igår om de fasansfullt fula torkvindorna som ser ut som uppspända trasiga paraplyer, sällan diskret placerade i trädgården. 

Osökt kommer jag att tänka på prylar. Alla har vi prylar antingen vi behöver dem eller ej. Nu tänker jag inte på datorer, mobiler, TV apparater och liknande grejor, vilka mer eller mindre är en nödvändighet i dagens samhälle.

Det finns onödiga prylar, bra att ha prylar, prylar till bilen, prylar till köket, ja helt enkelt prylar i det oändliga.

Köket har absolut en del nödvändiga prylar. Kaffekokare överst på listan, vattenkokare ibland, likaså brödrost, kanske smörgåsgrill, våffeljärn möjligen några gånger om året, stavmixer använder jag rätt ofta.

Sedan finns där längst in i skåpet en blandare för glass och fruktdrinkar, visste knappt ens att den fanns. Degblandare är helt okej eftersom Graciela bakar ibland. Säkert finns där mer om jag gör en djupdykning i skåpen.

Prylar är något som elektronikkedjorna förser oss med antingen vi behöver dem eller ej. Ni vet det där med ”årets julklapp” som dom alltid försöker pracka på oss. En del används, en del hamnar längst bak i ett skåp och många slutar sina dagar på en loppis.

I verkstaden har jag ganska mycket verktyg och maskiner. Det är inte prylar, jag använder allt, tycker det är roligt med projekten och fixa med huset. Där finns hittills inget onödigt. Nog pratat om det.

Men mycket av allt det där som vi anser oss behöva är tämligen onödigt, tar en jäkla massa plats och hamnar därför till sist på en loppis.

Vi passerar många loppis när vi tar en tur på Österlen och häromdagen körde vi förbi en skylt där det stod ”DESIGNLOPPIS”. Lät annorlunda, bra och mer prisvärt.  Men allt har väl från början designats av någon? 

Mördande reklam ända in i prylarnas sista skälvande motorgnissel innan det hamnar i kommunens container för trasig elektronik.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-22

 

 

Tvättvinda på Österlen och alla andra ställen

Tvättvinda en sådan där spretig sak med en massa linor, som man fäller upp som ett paraply. Avsedd att placera på solig plats i trädgården, väl förankrad i marken. På reklamen så smeker sol och vind plaggen torra och en glad husmor inandas doften av skinnande ren tvätt.

Det där med förankring i marken är förmodligen konstruktionens akilleshäl. Våt tvätt väger en hel del och skall balansen hållas krävs sannolikt en ganska jämn fördelning av våta plagg.

Jag har under åren sett många stora män ge sig i kast med uppgiften att fästa tingesten i marken. Allt från avancerade projekt med betonggjutning, plint eller enbart ett hål i marken. Få har stått lodrätt, många har lutat mellan 30 och 45 grader och en del har kraschat omkull vid första kontakt med våt tvätt.

Minns en god vän, han var krögare och handlade en sådan där tvättparaply. Han gjorde inget de tre fyra första dagarna, men fick efterhand ge vika för ett intensivt tjat.

Han valde en plats mitt på gräsmattan, plockade fram de verktyg han hade utöver sådant som används i kök. Jag tittade förundrad över planket och frågade ”Vill du ha hjälp?” ”Nej tack det här måste vara en skitbagatell, den skall ju bara ner i marken.”

Krögaren jobbade intensivt under många timmar, tvätt paraplyn låg spretande och retfullt uppfälld två meter från honom. Efter några timmar tittade jag över planket igen när jag hörde ett vrål ”Fan skall man behöva vara ingenjör för att resa en förbannad tvättställning!”

Stången till tvättvindan var förvisso nedstucken i ett hål i marken som blivit större och större under dagens slit, men sidan på den utspärrade delen vilade på marken. Så låg tvättvindan i några dagar tills problemet löstes med en tvättlina mellan två fruktträd. Tvättvindan hamnade i förrådet och krögaren återgick till det han var bra på – mat.

Graciela och jag har ingen tvättparaply vi löste problemet med en egen design.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-21

Härliga semester

Tuut…tuut…tuut… hesa signaler från husbils- och husvagnsförare. Irriterade tutningar från cabriolet- och sedanförare när campingekipagen sniglar fram, vänder vänster, vänder höger. Ger ibland tecken för att vända, för det mesta inte. 

Stressade långtradarchaufförer med lufthorn på mellan 120 och 170 decibel skrämmer hickan på semesterbilister, när de med sina månghjuliga fordon drar förbi en lång rad.

Ett gäng motorcyklister demonstrerar sina kraftpaket på vägens mittlinje till mötande trafiks skräckblandade uppsyn. Många kör på tok för sakta, andra på tok för fort – Var blev trafikrytmen av? Det mänskliga körbeteendet finns det säkert forskning om. 

Oavsett om det är långa köer i rusningstrafik eller på semestervägar är beteendet likartat. Uttråkade minspel, ohörbara hetsiga samtal, ungefär som om de mimas bakom stängda rutor. Eller ensam förare ihärdigt mumlande som om vederbörande rabblar böner. Pekfingrar och en och annan knytnäve understryker små känslostormar i bilarna. Inga avstånd, plåt mot plåt och ibland med rejäla semesteravtryck.

En bra bok i hammocken eller en skön promenad i vår vackra natur. Det är semester, när vi nu blev blåsta på Spanien i år.

Ha en fortsatt härlig sommar!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-20

Åldersdiskriminering på Österlen

Attjo du nyser på fel ställe klockan åtta på morgonen. Även om jag mildrat nysningen genom att hålla för munnen med underarmen. Jag försäkrar omgivningen om att det bara är allergi, men vad hjälper det mot en argsint stockholmsk överklassdam ”DU borde verkligen hålla dig hemma, dessutom tror jag du fyllt sjuttio och alla ni gamlingar skall hålla er i bostaden!” Sa damen och snörpte med munnen.

Åldersdiskrimineringen späddes på rejält när folkhälsomyndigheten rekommendationer för 70 plussare kom. Gud nåde den över 70 som vågat ge sig ut och än värre handla mat.

Amelia Adamo beskrev det som en hatstorm för att hon visade sig ute i olika sammanhang. Hon är heligt förbannad på diskrimineringen av de över sjuttio och har skrivit en del om det.

Det är inte vi 70 plussare som sprider viruset, det är betydligt yngre generationer som inte har förstånd att hålla avstånd och samlas i större grupper och sedan går hem och kramar om mormor och farmor. 

Är man sjuttio plus har man hunnit samla på sig en hel del erfarenhet och visdom. Något som ofta uppfattas som tjat, begynnande senilitet och bemöts med en axelryckning. Och svaret blir ”Ja-Ja!”

”Naivitet” och ”Jag vet bäst är slående”. Har ni tur blir ni också 70 en dag om inte Corona eller nåt annat skit hinner förre. Jag skall villigt erkänna att undantag finns guskelov.

Åldersdiskriminering är lika allvarligt som diskriminering beroende på ras, religion, kön och sexuell läggning.

En förbaskad 76 åring

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-17

Hett ämne på Österlen

Semester har blivit ett hett ämne bland annat i Kivik, som ett musikens accelerando har debatten skjutit fart. Kvällsposten ringde mig idag och bad om min syn på saken och undrade över reaktionerna på mitt senaste blogginlägg. 

Jag sa min ärliga åsikt att det är mycket bra för kommunen och alla näringsidkare, som är beroende av turismen.

Men att folkhälsomyndighetens råd och rekommendationer fortfarande gäller även om det är fritt fram att resa i Sverige.

Följa rekommendationer prioriteras inte av många som turistar på vackra Österlen. Undantag finns och dom är vi tacksamma över.

Låt inte semesterresan förvandlas till en dyrköpt erfarenhet. Avstånd och det numera så ovanliga som sunt förnuft och hänsyn, så blir alla glada och håller sig friska.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-14

Semester på Österlen

Sol, regn, sol, regn och ganska så svalt, som en gammaldags julimånad. Semesterväder låter lite elakt, nu när charterresandet har sina begränsningar och många semestrar i Sverige.

Och semestrar det gör folk alldeles kolossalt. Kivik är knökfullt av vilsekomna bilister. Lika långa köer som när det är Kiviks marknad och äpple marknad. ICA:s parkering är fylld till bristningsgränsen och butikens väggar näst intill bågnar av anstormningen. Samma sak på serveringar och många andra ställen. Distans och hänsyn verkar som bortblåst. Butiksinnehavare gör vad dom kan med distansuppmaningar, plexiglasskydd och handsprit. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har fallit i glömska, ingen turist tycks bry sig.

Sett ekonomiskt är det fantastiskt för affärer, restauranger, campingar, alla bed &breakfast och hotell, men hälsomässigt återstår att se. Vi får hoppas på det bästa annars kan det bli en dyrköpt och allvarlig läxa för många.

En fortsatt härlig semester.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-12

Inte mycket reda i Kivik idag

Klarblå himmel och sol, ser lovande ut. Fram med verktygen och koppla sågen. Första biten tillsågad när jag blickar mot himlen. Solen ersatt av mörka tunga moln på det tidigare klarblåa. Tunga droppar faller som ett hån mot mitt altanbygge i samma takt som jag drar i skruvarna ökar regnets intensitet.

In med verktygen, kopplar från strömmen och sätter mig i uterummet.

Fem minuter och solen skrattar mot mig igen. Okej samma visa igen kollar himlen och det ser riktigt skapligt ut. Verktyg ut, ström kopplad och jobbar kanske tio minuter innan det jäkla regnet börjar igen.

Visst kan man jobba när det regnar, men hur kul är det, så nu håller jag söndag.

 

Ó  Nils Mohlin

Bygga altandäck i Kivik

I hela mitt liv har jag drivit projekt av olika slag, från jättelika byggprojekt till lite mindre. Som ingenjör är en sluttningstomt som vår alltid en utmaning för att få maximal användning. Kunna placera ut sköna sittgrupper, njuta av utsikt och sol och kunna gå från köket genom uterummet upp till utsiktsdäcket utan att behöva kämpa i en jättelik uppförsbacke. Projektet påbörjade jag för drygt två år sedan, men fick avbryta i fjol beroende på att min höft kraschade. Men nu är det snart färdigställt.

Alltid en speciell känsla att göra något till oss själva, som arkitekt, ingenjör och snickare, så är dessa drygt 100 m2 däck snart färdigställda. En härlig känsla att  76 år gammal, trots två proteser, avslitna ledband i handleder, artros i händer, axlar och ytterligare ett knä som behöver bytas ut lyckades. Graciela har skruvat all trall och det är ett beundransvärt jobb, flera tusen skruv.

Snart dags att hitta ett nytt projekt.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-09

 

 

Spöregn i Kivik

Vi har fått regn i Kivik under några dagar, växterna har blivit gladare, men vill gärna ha mer. Tittar man i jorden så är det inte blött mer än kanske en och en halv centimeter ner.

Var en vända i Simrishamn och på tillbakavägen strax innan Kivik möttes jag av ett regnoväder fullt jämförbart med de regn man kan råka ut för om man kör bil och närmar sig Pyrenéerna. Vägen försvann och bilarna körde in till sidorna, medan vinrutetorkar förde en ojämn och hopplös kamp mot våldsam nederbörd. 

En timme senare skiner solen mellan mörka moln. Tittar upp, vrider på huvudet och försöker avläsa väderleksutsikterna för eftermiddagen. Hinner jag jobba en stund mellan skurarna? Tunga droppar fäller avgörandet. Inomhusarbete!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-06

Söndagsfunderingar i Kivik

Hennes klackar smällde likt akustiska utropstecken mot det hårda golvet i korridoren och aviserade sin ankomst i lagom tid. Vi pojkar och för den delen så var det bara pojkar 1956 på Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö.

Damen med de smällande klackarna var vår nya klassföreståndarinna, med ett rykte som skulle ha fyllt självaste Dracula med avund, så var tolvåringarnas tuffhet som bortblåst. Som tända ljus, näst intill i givakt stod vi bredvid slitna pulpeter, förmodligen samma som farsan hade suttit vid 40 år tidigare. Hon klev upp på podiet, ställde sig bakom katedern och lät sin intensiva blick mönstra var och en av oss. Efter ett kort isande kommando fick vi sätta oss och ett rapp med pekpinnen över katedern fick oss att sitta som om vi hade en eldgaffel i ryggen.

Disciplin kallades det, mycket vanligt i skolan förr och finns inte längre. När en lärare tar tag i en elev och det blir en rättsprocess som slutar i Högsta domstolen, undrar man vart hän det barkar.

Jag förordar absolut inte fysiska eller psykiska bestraffningar, men någon jävla ordning får det vara även i skolan.

Kanske en ordning som ligger någonstans mellan femtiotal och nutid tror jag inte hade skadat. 

Risken är stor att ett dåligt beteende i unga år är något man tar med sig vidare i livet. Skola såväl som föräldrar har ett stort ansvar att leda unga individer till ett ansvarsfullt vuxenliv.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

Skånska och stockholmska i Kivik

Min fru säger att jag är busig och att jag förmodligen hittade på en hel del hyss som barn. Jag hävdar att det är regnvädret som lockar fram en annan del av min kreativa sida. Två barnbarn är på besök från Stockholm och då måste jag naturligtvis lära dem en del rediga skånska uttryck. Två par ögon, stora som tefat när jag pratar skånska med dem och i bästa fall är 25 % begripbart för deras öron. Graciela förklarar på sin rikssvenska dialekt, att han nog menar si eller så.

En blick då och då genom fönstret, även om jag inte är hialös, så vill jag göra altan däcket klart. 

Ett uttryck kom barnen ihåg från tidigare besök – ”Du är ett redigt ålahue”. 

Men vad det betyder hade dom tydligen inte riktigt memorerat när dom till bäste kompisen säger ”du är ett redigt ålahue”.

”Var är skottkärran?” undrar någon.” Naj, naj de hidder rullebör!” påpekar jag.

Graciela har tagit över med mer pedagogiska sysselsättningar och jag mumlar på bred skånska – ”Fan va de rainar”

Haj då!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

                                             Två töser och en rullebör

 

Härligt regn i Kivik

Regn ta mig tusan, droppar som härligt studsar mot altandäck och stenbeläggningar. Vatten som rinner längs slutande gång, växter reser på slokande stjälkar och blommor som får nytt liv. Med näst intill euforisk känsla studerar vi genom fönstret hur naturen vaknar till liv, sträcker på sig och andas ut.

Vår hemliga regnmätare utanför sovrumsfönstret är snart full och skönt regn får ytan i den lilla dammen att krusas och komma i rörelse som vattnet i en liten sjö. När regnet upphör brukar ett par änder landa till där, tills solen fått dammen att torka ut igen.

 

Hoppas vi alla får en skönt regnig helg.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-04

Kanske regn imorgon

Svarta moln passerar men de ger inte mer droppar än vad man kan krama ur en praktiskt taget torr disktrasa. Vattningsförbud har vi traditionsenligt sedan början av juni.

Vatten en livsnödvändighet och en bristvara när invånarantalet drastiskt ökar under sommarhalvåret.

Nyproduktion av bostäder, här finns nog inga jobb, kanske vatten i kranen i vart fall på vintern. Men här är förbaskat naturskönt.

 

Ó  Nils Mohlin 2020-07-03

En värdefull, älskad och trogen kompis finns inte mer

Assistenten Don Felipe som funnits vid vår sida i drygt 5 år finns inte längre. I samråd med veterinär fattade vi det tunga beslutet att låta vår älskade vän och familjemedlem somna in. 

Eftersom han allt som oftast dykt upp i mina små berättelser, så vill jag kortfattat, endast här och nu meddela detta. Inget jag kommer att diskutera vare sig på Facebook, Messenger, andra sociala plattformar eller på något annat sätt.

Sista avsnittet om Assistenten Don Felipe är skrivet.

Det är en stor sorg att mista en så nära vän, kompis och en i familjen, något vi själva i lugn och ro vill bearbeta.

Ett allt för kort hundliv, kärt bevarat i minnet.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-01