Bloggportalen statistik

lördag 17 september 2022

Vilket namn?

 


Konsten att välja ett hundnamn, som även infödda österlenare kan uttala är inte helt lätt.

Graciela som har en tydlig rikssvensk dialekt skakar uppgivet på huvudet.

Även om jag har min bakgrund i Malmö och inte har den distinkta Österlendialekten, så virras det upprört på huvudet när jag uttalar vissa namnförslag.

Inget namn som innehåller r och s konstaterar Graciela efter att testat sitt första förslag ”Zuri” på grannar.

Det elegant uttalade ”Zuri” blev ungefär Zåeri eller Sååery i de flestas munnar.

Efterhand som en stor del omöjliga konsonanter sorterats bort återstod inte så mycket att välja på.

Så den lilla damens namn blev helt enkelt Claudia.

 

C. Nils Mohlin 2022-09-18

 

 



söndag 11 september 2022

Pillertrillande hypokondriker och konsten att göra en ansökan om en ansökan för ansökning om ritningar i Spanien.


Vi har nu varit hemma en veckas tid efter drygt fem i Spanien.

Temperaturer mellan 37 och 43 grader i Spanien innebar nästan en köldchock att komma hem till mellan 16 -19 grader.

 

Nåväl i Spanien gällde det att ta hand om huset efter pandemiåren.

Röjning av Pation, ommålning av hela huset och installation av larm.

Larm en nödvändighet i Spanien, då problemen med husockupanter är som ett infekterat sår och en skamfläck för Spanien.

48 timmar har man på sig att slänga ut banditerna i annat fall så blir det en mycket långdragen rättsprocess som kan ta åratal. Vatten och elförsörjning till huset får man inte stänga av. Finns det då barn med i bilden blir problemet än större.

 

Vi kommer att vistas betydligt mer i Spanien och måste då naturligtvis anpassa vårt boende, som en gång köptes för att fungera som semesterbostad.

Sälja och köpa något nyproducerat?

Efter kontakt med ett flertal mäklare insåg vi att byråkrati och mäklares vinstintresse grumlade den idén.

Plan B har alltid varit att anpassa det vi har till våra behov och möjlighet att ta emot gäster.

Man behöver ritningar!

”Finns inte!” Hävdade urbanisationens president.

”Måste finnas!” hävdade jag.

Min älskade spansktalande fru ringde Ayuntamiento Los Alcázares och bad att få tala med någon på ritningsarkivet.

”Han har semester!”

”Jaha och när är han tillbaka?”

”Kanske på måndag, eller slutet på nästa vecka.”

”Vet du inte exakt när?”

”Han har inte meddelat något, men du kan ju komma hit och fylla i en ansökan.” Sa receptionisten.

Nu började en period som handlade om en mängd ansökningar vid fyra olika personliga besök. Vi betalade in ett antal euro för att dom skulle behandla ansökningarna, som i slutändan förhoppningsvis skulle ge oss det ritningsunderlag vi behöver.

Vi fick skjuta upp hemresan med en dag, men fick till sist vid femte besöket på Ayutamiento ritningarna. Fyra veckor, många besök och samtal är kanske att betrakta som ganska snabbt i ett tungrott och mycket byråkratiskt land.

 

Både i Sverige och Spanien träffar man människor när man är ute och promenerar. Ofta pensionärer.

Efter korta inledande frågor kommer många av de jag möter osökt in på krämpor, läkare och medicinering.

Som om det är en form av status eller tävlan. Vem som är allvarligast däran, har värsta plågorna och äter mest läkemedel.

I Spanien lägger äldre damer ofta till en liten knorr, nästan som skryt, om vem som har äkta make i sämst skick.

När jag skiljs från dessa pillertrillande hypokondriker frågar dom mig.

”Äter inte du någon medicin? Du börjar ändå närma dig de åttio.”

”Jodå – Anabola steroider, två på morgonen och två på kvällen.” Svarar jag och lämnar ett gäng fågelholkar, som tror att jag är spritt språngande galen.

 

Trevlig valdag till er alla

 

C. Nils Mohlin. 2022-09-11