Bloggportalen statistik

lördag 3 februari 2018

Djävla skitkärring

Under tre år, innan vi köpte huset i Los Alcácares tillbringade vi semestrarna i Calella cirka fem mil norr om Barcelona. Vi bodde på ett trevligt hotell som serverade ordentliga frukostar och middagar från en buffé. Vid ett av dessa tillfällen bodde där en spansk dam, kanske sjuttio år. Den typen av dam som ansåg sig tillhöra en högre mänsklig ras, nämligen sin egen. Som en hertiginna från svunna tider gapade och gastade hon och körde med personalen, som om hon ägde hotellet. Krävde ständig uppassning och servering vid bordet, kritiserade allt och alla och skapade en allmänt tråkig stämning i matsalen. Jag har alltid varit allergisk mot översittare och personer som anser sig förmer och vid sådana tillfällen markerat klart och tydligt. Problemet med den högfärdiga damen var att hon var spansktalande och äldre spanjorer pratar som regel bara spanska, så min engelska och tyska var inte till någon hjälp. Jag vänder mig till min spansktalande älskade fru och undrar – Vad heter ”Djävla skitkärring" på spanska. Min ytterst diskreta och diplomatiska fru som känner till min lilla egenhet att läxa upp folk som bär sig dumt åt, ville inte tala om vad ”djävla skitkärring” heter på spanska. Jag fick bita samman och iaktta kärringens förnedrande behandling av personalen.
När vi ätit vår måltid, tog jag vägen förbi hybridens bord, stannade till tittade på tanten och sa på svenska ”Djävla skitkärring”. Uppenbarligen förstod tanten inte ett smack av vad jag sa, istället log hon vänligt och nickade värdigt mot mig, ungefär som om hon mottagit en komplimang från en undersåte. Jag har nu lärt mig ”Maldita mierda.”
Ó Nils Mohlin 2018-02-03


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar