Don Felipe och lite tankar

Ibland så sitter jag och assistenten bredvid varandra, vi är kompisar som njuter av varandras sällskap. Jag pratar och han lyssnar med stor uppmärksamhet. Det kan handla om våra kommande projekt, som att till våren fortsätta med gigantiskt altanbygge i flera nivåer, med eleganta trappor och infällda planterings låder åt matte att plantera blommor i.

Ibland hemfaller jag åt filosofiska tankar, som varför får man den visdom och klokhet i äldre år, som man rätteligen borde varit född med. Men det är ju så att vi människor förändras och utvecklas under åren. Dock icke alla, men många mognar till det bättre, en styrka som överglänser all fysisk styrka, när man som lite äldre rakryggat kan stå upp för sina värderingar och med civilkurage markera och säga till när något är fel. Tyvärr är det där med civilkurage förmodligen medfött och allt för sällsynt. Det finns unga människor med stort civilkurage, så allt kommer inte med åren.

Under livet så prövas vi i olika grad, många får bära sjukdomens skarpa lie, andra glider genom livet ganska obemärkt, andra utsätts för grymma orättvisor, listan skulle kunna bli oändlig.  Varför är det så? Arv, genetik, människans förmåga, oförmåga eller tillfälligheter.

Jag känner mig gynnad, jag har en underbar fru som jag älskar över allt tänkbart, jag har en assistent som uppmärksamt lyssnar på mig, men det har inte alltid varit så. Jag har också stött på hinder, men sådana måste man besegra, lära sig av och se som nyttiga erfarenheter. Livet är så och det blir vi kloka av.

Don Felipe tycker att det räcker nu, så det får vara slutfilosoferat.

Livet är coolt säger assistenten och jag.

Ó Nils Mohlin 2018-02-17