Bloggportalen statistik

söndag 27 september 2020

Sallad i Kivik och på alla andra ställen

 I går redogjorde jag för konsten att hantera cocktailtomater på en tallrik.

Lika stora marodörer på tallriken är oliver när dom ligger i en sallad. 

Vart försök att spetsa de ovala godbitarna med gaffeln får dem att jazza runt på tallriken som stenkulor.

Det går väl an när oliverna serveras till en ostbricka, men just i en sallad och dessutom hala av olivolja. Lyckas man spetsa en i mitten är det skjutvarning, bordsgrannar och man själv får ducka när de andra far runt som en hagelsvärm. 

Visst både cocktailtomater och oliver är gott, säkert nyttigt och lätt att äta när man kan plocka dem med fingrarna. Just i en sallad blir dessa små juveler en utmaning som heter duga, vilket jag tror många av oss har erfarenhet av. I ett umgänge kan måltiden verkligen få vara en stund om man lägger oliver och cocktailtomater i salladen. Intressant är att studera bordsgrannars teknik vid tappra försök att bemästra de små frukterna. Kniv och gaffel är obligatoriskt vid intagandet av en sallad, men en liten sked vid sidan till att infånga oliver och körsbärstomater med hade inte skadat.

Leve sallader!

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-27







lördag 26 september 2020

Sallad på Österlen eller var som helst

 Sallad inte den som växer i grönsakslandet, utan den som man beställer på en restaurang eller ett café.

Jag tycker om sallader och i synnerhet räksallad.

Graciela och jag slank in på ett litet ställe där jag vet att dom serverar goda sallader. Jag beställde min räksallad och Graciela något annat.

Fräscha blad, avokado, äpplebitar, mango, sparris, räkor, tre körsbärstomater och smaklig dressing.

Allting okej och välsmakande, men körsbärstomater som slunkit runt lite i dressing är hala och näst intill omöjliga att spetsa med gaffeln. Efter att lyckats spetsa den förste, tröttat ut nummer två, så var det dags att ta itu med nummer tre. Den for runt tallriken som en flipperkula, med min blick fixerad vid den lille jäkla tomaten.

Jag känner märkliga ögonkast från angränsande bord när jag med gaffeln höjd likt en treuddig harpun följer bytets flyktbeteende.

”Yes!” Ropar jag stöter till med gaffeln och tomaten gör en vid båge studsar på ett angränsande bord, rullar sakta över kanten och ner på golvet. Sakta, sakta rullar den mot vårt bord och lägger sig stillsamt en halv meter från min sida.

”Jag skall trampa på dig din fan när vi går härifrån!” Är min första tanke. Graciela tittar på mig och skakar med ett vänligt leende på huvudet. Jag plockar upp tomaten, lägger den på den tomma tallriken och lägger servetten över.

Snälla restaurangägare ni kan väl dela körsbärstomtarna på mitten, så att man inte behöver gå dessa tuffa matcher för att få i sig en hälsosam sallad.

 

Trevlig lördag önskar jag er

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-26







 

fredag 25 september 2020

Jack Nicholson på Österlen

 ”Ursäkta kan jag få komma förbi?” Sa jag med min hövligaste stämma.

Två halvfulla kundvagnar på tvären och två damer inbegripna i vad som måste varit ett mycket allvarligt samtal. Om inte annat förstod jag av blickarna jag fick, att jag skulle dra åt helvete. 

Jag backar med min vagn några meter, smiter ner i en gång följd av mördande ögonkast. Finner på hyllorna det jag skall ha, går tillbaka till frukt och grönt. Plockade till mig äpple, bananer, morötter och fortsätter förbi svamp, tar en zucchini, förbi aubergine och mot vitkål och blomkål.

Nu har dom älskliga charmtrollen parkerat sig mitt bland alla kålhuvudena. Jag går inte härifrån förrän jag fått min blomkål, tänkte jag. Fan for i mig och jag tog på mig ett Jack Nicholson liknande diaboliskt leende och sa ”Ursäkta damerna men ni tappade något där borta i gången ni stod i innan.”

Damerna mönstrade mig från topp till tå, som om dom värderade min tillräknelighet under ett antal sekunder. Medan jag hann tänka, skall jag kasta mig över den jäkla blomkålen och snabbt fly till kassorna.

”Vad tappade vi?” undrade den längre damen med sin hökblick fixerad på mig.

”Tja inte vet jag, men något var det, kanske en plånbok.” La jag till i bästa Jack Nicholson stil.

Damerna greppade vagnarna och stormade till andra ändan av butiken. Jag tog mitt kålhuvud och skyndade till kassorna, medan damerna letade och till sist förmodligen konstaterade att plånböckerna hade de i sina väskor, allt medan jag log.

Jack Nicholson leendet satt kvar i mitt ansikte en god stund efter det jag lämnat affären.

Ett undantag, men små incidenter inträffar ibland.

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-25







 

onsdag 23 september 2020

Fartdårar och andra på Österlen

 40, 70, 40, 70, 80, 60, 80, 40, 60 och 40, ja så ser det ut när man kör de 2,2 milen från Kivik till Simrishamn. 

Vad sjutton skall man med farthållare till, den slits ut i förtid bara på turerna till Simrishamn. Som grädde på moset får man en pensionär som passerat bäst före datumet för länge sedan, framför sig. 

En sådan pensionär som vilar hakan på ratten, har blicken stint fixerad rakt fram, kepsen vilande på öronen och håller konsekvent och för säkerhetsskull 40 hela sträckan. Ständiga möten omöjliggör omkörning, eftersom farbrodern framför som en extra trygghet kör mitt på vägen. Det gäller att undvika det fasansfulla diket på höger sida. Luftströmmen från mötande långtradare knuffar gubben med hans lilla Toyota en halvmeter åt höger. Men fortare än någon hinner köra om har silverhåret återtagit sin ”trygga” plats mitt på vägen.

Nåja det är inte alltid det ligger en mossig grå panter framför, vilket bland annat jag fått känna på när polisen tog mig i en fartkontroll inne i självaste Kivik. 2 600 kostade den andra fortkörningsboten på 58 år mig. Den första fick jag för inte så länge sedan av danska polisen och avsåg en fortkörning i södra Danmark 2018. Det tog dem två år att spåra brottslingen Nils och jag fick betala 2 500. Snacka om effektiva poliser, dom hade till och med ett fotografi på mig där jag far fram genom Danmark som ett jehu. Jag fick en läxa så när jag kör till Simrishamn numera, så är det 40, 70, 40, 70, 80, 60, 80, 40, 60, 40 som gäller.

 

Önskar er en trevlig fortsättning på veckan

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-23










tisdag 22 september 2020

Konsten att anlita hantverkare

 Priviligierat hantverkarskrå som i dagens läge blivit något fashionabelt lyxbetonat att anlita.

Känns i vart fall så, jag har under en månads tid försökt jaga rätt på en snickare.

En av mina huvudmän har en fönsterdörr som behöver justeras och lagas inför låsbyte i huset.

Kontaktade ett tiotal byggföretag i trakten, en del svarade artigt – ”Har inte tid!” Andra gav fulla sjutton i att höra av sig.

En nappade Fritid Österlen, heder åt dom. Kom punktligt på avtalad tid och har lovat utföra arbetet om en vecka.

Som gammal ingenjör och med 40 år som projektledare för storbyggen lärde man sig att svara på alla förfrågningar och att hålla tider. 

Det där med att hålla tider verkar ha blivit omodernt eller så försvann det i takt med sunt förnuft och gott uppförande.

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-22




måndag 21 september 2020

Sköna dagar på Österlen

Svala mornar och kvällar, sol under dagen, med andra ord härliga septemberdagar.

Emellanåt drar kraftiga stråk in från Hanöbukten och lägger landskapet i ett dimmbeslöjat töcken. Morgondaggen som solen lekfullt ger ett skimmer. Naturen andas friskhet under morgonpromenaden.

Höstdagjämning imorgon och vi är inne i den tid då naturen skiftar till höstskrudens glödande färger.

Hösten har fördelen med sina mörkare kvällar, lugnet lägger sig och man njuter av värme från öppna spisen, de tända ljusen, stillheten och samvaro gärna tillsammans med en bra bok.

Tiden går fort och innan vi vet ordet av är det novemberrusk och vi närmar oss raskt jul.

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-21

 

 





 

fredag 11 september 2020

Gamla metoder fungerar kanske i Kivik också

Huskurer som kloka gummor och kloka gubbar erbjöd för en herrans massa år sedan motsvarar väl ungefär nutidens hälsokostbutiker. Reklamen var inga flashiga reklamsnuttar utan ryktet spreds väl från mun till mun, eller gick i arv från generation till generation.

Ett universalmedel för att bota värk var att stoppa lök i öronen, inget jag känner för att prova.

Bakpulver eller bikarbonat rekommenderas mot getingstick, min mormor gned på ammoniak när vi barn blivit stuckna. Om det hjälpte, kanske, men sticket var i alla fall snart glömt.

Äppelcidervinäger och vatten lär ha verkat mot halsont. Till och med te gjort på salviablad påstods vara till hjälp.

Kände man sig trött skulle man sniffa på färska myntablad. Jag föredrar kaffe.

Sår skulle behandlas med honung. Ingefärste mot illamående och suga på citron om man var åksjuk.

Förr i Estland lär dom ha blötlagt ett par strumpor i vodka och sedan tagit på dem, med ett par ullstrumpor ovanpå. Detta höll befolkningen fri från infektioner och feber enligt uppgift. Jag vet inte om dom fortfarande kör med vodkafotbad, eller bara använder det för invärtes bruk.

En annan rekommendation var och är att man skall äta en sked med pressad vitlök blandad med honung varje dag under vinterhalvåret. Om det verkligen hjälper mot förkylningar vet jag inte, men jag är ganska säker på att det sociala umgänget skulle gå åt helsike.

Som förkylt och nästäppt barn fick man stå över en ångande kastrull med en handduk över huvudet. Fråga mig inte om det gjorde nytta, jag upplevde det mest som tokerier.

Min morfar hävdade alltid att ett par rejäla supar hjälpte mot allt. En gång när jag var i tioårsåldern hade jag fått en fiskekrok i fingret. Min morfar tog bort kroken, slog upp en stor sup och stack ner mitt svidande finger i den. När några minuter gått, tog han bort mitt finger och svalde supen. I förebyggande syfte, sa han.

Nässlor sades vara ett försvarsskydd mot dåliga vibbar som orsakade sjukdomar och annat elände. Jag har bara bränt mig på de jäklarna!

 

Jag tror säkert att vissa gamla huskurer kan vara till hjälp för en del i synnerhet om man har den rätta tron. Om det sedan är huskuren eller tiden som står för läkandet kan ju de lärde fundera över.

Önskar er en trevlig helg!

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-11 








torsdag 10 september 2020

Huskurer i Kivik och lite varstans

 Vaccinationer är på tapeten och inte enbart den mot Corona utan även den mot snart aktuella säsongsinfluensan. 

Vaccin mot säsongsinfluensa skall serveras i förstärkt dos och alla vi sjuttio plussare lär väl få den traditionsenliga kallelsen om någon månad.

Coronavaccinet är lite klurigare. Astra Zeneca har tillfälligt pausat försöken sedan en frivillig testperson insjuknat. Putin skrävlar om att Ryssland har ett bra fungerande vaccin. Ger mig fan på att där ingår en skvätt Novitjok i brygden. I USA verkar vaccinet blivit en av de stora valfrågorna.

Många går omkring med lite småförkylningar, en del testar sig. Andra håller käften och tar ett par Alvedon.

På apotek och i hälsokostbutiker finns ett enormt utbud av A, B, C, D och E vitaminer och om inte detta räcker, så finns en uppsjö av kosttillskott, som är bra för än det ena och än det andra. TV reklam basunerar ut med hjälp av gamla idrottskändisar produkter som skall bidra till att göra en till ett fysiskt praktfenomen till långt efter ens realistiska Bäst före datum gått ut.

På nätet hittade jag ”Husmoderns hemkurer och goda råd” från 1934.

 

”Denna kur är verksam mot allmän svaghet, blodbrist och dålig matsmältning. Första dagen äts en apelsin, andra dagen två o.s.v. med ständig ökning tills man den tjugofemte dagen äter tjugofem apelsiner. Under den därpå följande tiden går man tillbaka med en apelsins minskning om dagen, tills man åter är nere i en apelsin. Då göres tre veckors uppehåll varefter kuren upprepas två gånger med tre veckor mellan kurerna.”

 

Jag har inte lyckats hitta några studier som bekräftar någon positiv effekt av kuren och de som mot förmodan genomled den för 86 år sedan och fortfarande är i livet lär ha förskjutit upplevelsen. 

Jag tror jag inväntar kallelsen till säsongsvaccinering och eventuell Coronavaccinering under våren och då vill jag ha varianten utan Novitjok.

 

Önskar er en trevlig torsdag!

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-10













fredag 4 september 2020

Enkäter i Kivik

 Graciela och jag fick en trygghetsenkät från polisen, som vi ombads att fylla i. Jag kämpar med den fortfarande och undrar vad det är frågan om. Kryssa i en massa rutor om man känner obehag inför det ena eller det andra.

Förekommer brottslighet i ditt område? Nä! Förekommer alkohol eller droger i ditt område? Vet inte, många tar kanske ett glas vin på fredag eller lördagskvällen men knappast något vi lider av. 

Inbrott i området har jag inte hört talas om och än mindre misshandel.

Till sist hittar jag en ruta som kanske kan lämpa sig. Förekommer buskörning i ditt område? Okej grannen testade en moppe från 1953, en veteranare och pensionisten mittemot kör moppe minst en gång om dan. Men inte fan är det buskörning.

Vi har en massa vildsvin här, men för det finns ingen ruta att kryssa i.

Jag bläddrar vidare och inser att vi bor i ett brottsförskonat område, skillnad var det när vi bodde i Malmö, Stockholm och Uppsala. Där var det lite mer vilda västern.

Vem det nu än är som gör dessa säkerligen väldigt kostnadskrävande enkäter på ordningsmaktens uppdrag, koncentrera er på och sätt in resurserna i de områden där det verkligen smäller. Polisen bör väl vid det här laget ändå ha en viss uppfattning om var oroshärdarna finns.

Jag vet, våldet sprider sig som ringar på vattnet, men det bekämpar man knappast med enkäter. 

 

Trevlig helg!

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-05




Duscha i Kivik

 Finns inget jävligare än när schampoflaskan slinter från en och valsar runt som en plastanka på såphalt duschgolv. Omöjlig att infånga ligger den där och tycks hånfullt flina åt mina tappra försök att greppa den hala plastflaskan. Det får bli ändring på det där!

Jag satte upp en ny rejält tilltagen hylla i duschen. Ni vet en sådan där praktisk och rymlig med tre hyllplan där inget kan ramla ner på duschgolvet.

Jag placerade min flaska med duschtvål på översta hyllan och tänkte, så praktiskt, en hylla till mig och två till Graciela.

När jag skulle duscha idag så stirrade jag på hyllan länge och väl. Den var knökfull av flaskor i varierande storlek och färg. Min eländiga tvålflaska stod i ensamt majestät ovanpå blandaren och var väl nöjd med det.

Jag sköljde av mig och skulle greppa flaskan försiktigt på duschblandaren. Naturligtvis gled från mig, kanade på duschgolvet och fortsatte över klinkergolvet tills den med en duns stannade vid dörren till hallen. Där låg den retfulla lödderbomben fyra meter från mig, som om det var den naturligaste saken i världen.

Jag kollade flaskorna på hyllan, men utan mina läsglasögon var det inte lätt, så jag provade lite av varje. Något var strävt och giftigt till färgen, annat färgglatt och löddrade faktiskt. Efter att provat lite av varje på hyllorna kände jag mig i vart fall fräsch men luktade som en parfymeributik.

Inte alltid så enkelt med den personliga hygienen.

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-04




 

  

torsdag 3 september 2020

Bra att ha i Kivik

 Bra att ha? Spara lite till eller slänga? Den där eviga jäkla frågan var gång jag röjer i verkstad, garage, ateljé eller på mitt kontor. Graciela säger med bestämdhet. ”Allt det där kan du väl slänga! Och ta sedan dina garderober!” 

Så enkelt är det inte och i vissa fall förenat med separationsångest. Till exempel gamla favoritplagg, som visserligen sett sina bästa dagar, men ändå så brutalt att bara slänga.

I verkstaden finns massor av bra att ha grejor, men att få en kvinna och inse att grejorna vid något tillfälle säkert blir oumbärliga innebär diplomati på hög nivå.

Ateljén går något lättare, då jag med bestämdhet hävdar att jag använder varenda tub, flaska, pensel och allt annat där ligger. Det slutar som regel med att jag gör lite iordning, ställer vissa grejor längst bak på översta hyllan i trygghet för spanande blickar.

Men som sagt garderober, förråd, verkstad och garage är tveklöst lite besvärligt. Min älskade fru gör en inspektionsrunda och fyller på redan sprickfärdiga sopsäckar. Innan jag kör till sopstationen kan jag lova att jag smyger tillbaka vissa grejor, för många helt värdelösa, men jag hävdar affektionsvärdet.

 

Trevlig torsdag

 

Ó  Nils Mohlin 20-09-03