Bloggportalen statistik

lördag 24 januari 2015

Frisbee och pedagogik i Järlåsa

Det bästa Järlåsatrollet Carl Gustav vet är att leka med barn och göra konster för dem. Bror Klumpeduns är minst lika road som barnen och skrattar hejdlöst åt sin lillebrors upptåg. Dagisbarnen i Järlåsa har oavsett vad som än är populärt bland barn, en enda idol och det är Järlåsatrollet. När barnen försöker berätta för sina föräldrar, blir dessa måttligt roade av sina barns vilda fantasier men tänker. ”Det där går över med tiden”. Det märkliga är att alla barnen berättar exakt samma saker, så det är väl någon form av ”kollektiv fantasi” föreslog någon förälder. Alla uppnålade teckningar i dagislokalerna föreställer samma sak, Järlåsatrollet. ”Förståsigpåare” anser att de måste samtala med barnen för att reda ut om det ligger någon traumatisk händelse bakom barnens beteende. – ”Men alla barnen är ju glada och strålar av lycka” invände en förståndig förälder. Alla pedagogiska försök från dagisfröknar och förståsigpåarna rann ut i sanden, barnen ritade Järlåsatrollet och skrev med spretiga bokstäver Carl Gustav. – ”Är det kanske kungen ni ritar av, eftersom det står Carl Gustav på alla teckningarna”? Undrade vänlig dagisfröken. – ”Nä inte han, det är Järlåsatrollet, ser du väl”. Sa en förolämpad fyra år gammal Eskil.
För det mesta så sprang Järlåsatrollet ned någon timme var dag till barnen på dagiset och lekte med dem på baksidan som vätte mot skogen. Pedagogiska fröknar tog fikapaus och missade trollet var gång. Bror Klumpeduns låg alltid på magen i skogsbrynet och tittade på alla lekarna. Just den dagen som skulle kunnat rubba maktbalansen i världen så spelade Järlåsatrollet Carl Gustav frisbee med barnen. Alla barn lyckades att fånga den och göra konster precis som Carl Gustav och de jublade av glädje.
Inspirerad Klumpeduns ville också spela frisbee, så han gick in i skogen för att hitta en alldeles egen. Efter en dryg timme hittade han, vad han tyckte var en lämplig frisbee. Ett stort klippblock minst fem meter i diameter, mellan tjugo och fyrtio centimeter tjockt och tämligen runt. Med munter uppsyn skickar Klumpeduns iväg blocket som stiger till ofantlig höjd och naturligtvis så fångar alla stormakter det på sina radar och satellitövervakningar. Länder la sig i högsta beredskap, men kunde ganska snart konstatera att föremålet lagt sig i en omloppsbana runt jorden. Vem hade skickat i väg den märkliga farkosten, var diskussionsämnet bland världens ledare och alla skyllde på alla. De mest roade var alla UFO fantaster som äntligen ansåg sig fått bevisat att flygande tefat finns och att utomjordingar lämnat Tellus i all hast efter ett kortare besök.
Bror Klumpeduns hade blivit av med sin frisbee, men tänkte ”bäst att inte säga något till Carl Gustav för då skäller han bara på mig.”

Nils Mohlin

© 2015

torsdag 22 januari 2015

Klumpeduns på promenad



Järlåsatrollet Carl Gustav är onekligen en alldeles speciell liten figur. Vad han och ibland med hjälp av sin bror Klumpeduns inte klarar av är inte värt att nämna. Han är liten till växten, ungefär halvmetern hög, men längden kompenseras mer än väl av hans snabbtänkthet och slughet. Storebror Klumpeduns är gott och väl sex gånger så lång och lika bred som ladugårdsdörren på bondens lada ner i Ribbingebäck. Men å huvudets vägnar är han snarare sex gånger mindre än sin lillebror. Som trollteam är de oslagbara och gör enbart goda gärningar. Även om Klumpeduns gör sina små misstag ibland, så är det inte av ondska, nej han är helt enkelt förskräckligt klumpig och ibland går det rent galet.
En dag fick Klumpeduns för sig att han skulle ta en promenad till byn, inget konstigt med det kan man kanske tycka. Men när ett dryga tre meter stort troll klampar fram på snöhal väg. Med händerna på ryggen, lätt böjd rygg, en enorm kalufs som spretar åt alla håll, en hiskelig näsa och tofsar på öronen. Gående mitt på vägen ungefär som vilken promenerande som helst, även om sådana skulle gått lite mer vid sidan av, så får det naturligtvis sina följder. Timmerbilen med släp kanade av vägen, la sig på sidan och alla timmerstockar blockerade vägen. Om det nu berodde på halkan, åsynen av trollet och faktumet att han promenerade mitt på vägen, eller allt sammantaget, må vara osagt. Men chauffören flydde och sprang det fortaste han kunde raka vägen hem till mamma i Ribbingebäck. Mamma ringde polisen, samtidigt som Klumpeduns lyfte upp timmerbilen på vägen igen, la tillbaka alla stockar snyggt och prydligt och promenerade vidare.
Inne i Järlåsa tryckte han sin stora näsa mot handlarens skyltfönster och skrämde alla på flykt. Handlaren ringde polisen, medan Klumpeduns insåg att det var bäst at ta sig hem till lillebror Carl Gustav igen. Klumpeduns gjorde det med en studs och landade en tjugo meter in i skogen bakom Lilla huset på berget. Snart vimlade Järlåsa av poliser som kunde konstatera att timmerbilen stod snyggt parkerad på vägen, men fick en bot för där fick man rakt inte parkera. Alla inne i Järlåsa pratade i mun på varandra för att berätta om trollet. Polisen klargjorde att troll inte finns, det är bara fantasier och inget annat. Inget hade hänt, chauffören var nog överansträngd och beordrades en tids vila. Kunderna i butiken hade sett spöken mitt på ljusa dagen sa poliserna virrade på huvudet och återvände till Uppsala.
Bakom Lilla huset på berget stod Järlåsatrollet Carl Gustav och råskällde på bror Klumpeduns och gav honom fjorton dagars utegångsförbud.

Nils Mohlin

© 2015

onsdag 21 januari 2015

Rastlösa troll spelar krocket

Troll kräver en hel del sysselsättning annars är det lätt hänt att de blir rastlösa. Jag har än så länge lyckats hålla dem ganska så aktiva med allt som finns att göra i skogen runt Lilla huset på berget. Men en dag hade de inget att göra och jag föreslog dem att de kunde roa sig med det gamla krocketspelet som ligger i förrådet. Snö bör väl inte vara något hinder för kreativa troll.
Visst de började att spela krocket men inte med mina ålderstigna grejor. De hade skaffat sig ett par rejäla järnsläggor och gamla kanonkulor som klot. De hann bara med var sitt slag. Järlåsatrollets kanonkula for i väg och landade på sverigedemokraten Björn Söders fot, vilket resulterade i ytterligare en långtidssjukskriven i Sverigedemokraterna. Under lång tid framöver satt Söder och Jimmie Åkesson, löste korsord och läste högt för varandra ur vett och etikett, mänskliga rättigheter och lite annat. Klumpeduns kanonkula träffade en rysk ubåt i Östersjön. Ubåten tvingades nesligt att söka nödhamn i Nynäshamn och togs emot av politiker och överbefälhavare som klappade sig för bröstet. Ryssarna hävdade att de blivit beskjutna av svenska försvaret, men tog tillbaka detta när det visade sig att hålet i det bepansrade skrovet förorsakats av en kanonkula från sjuttonhundratalet. Under lång tid framöver var mysteriet med de två kanonkulorna förstasidesstoff i pressen. Ingen löste mysteriet, men alla var rörande överens om att träffarna med kanonkulorna var klockrena.

Nils Mohlin

©2015

söndag 18 januari 2015

När jag gick in i väggen



Helger har som jag så många gånger förr påtalat en alldeles speciell status i mitt liv. Graciela är ledig och vi gör en massa saker tillsammans, åker inte enbart till Ikea, om nu någon tror det. Ungefär varannan helg storhandlar vi, något man måste göra när man bor i Lilla huset på berget och kan bli insnöad.
Dessa helger lagar Graciela också en massa mat och fryser in i lagom middagsportioner. Graciela är en otroligt snäll person och besparar mig en massa tankemöda och besvär under veckan. Bara att plocka fram en förpackning från frysen och värma när jag hämtat Graciela vid busshållplatsen i Järlåsa. Men det finns nog ytterligare en aspekt i det hela. När min veckomeny blivit lite ensidig, grönsakssoppa i tre dagar, potatis och sill i två dagar, då börjar Graciela att himla med ögonen och frågar försynt. – ”Passar det dig om vi veckohandlar på lördag?” – ”Visst.” Svarar jag och jublar av glädje inombords, även jag kan bli lite trött på grönsakssoppa.
Min uppgift dessa matlagningsdagar är att skala, skiva, riva och vad det nu är, raskt skall det gå för Graciela är snabb vid spisen. Någon timme senare när allt var klart i går vände jag mig om för att gå in i Tv rummet, samtidigt med huvudet vänt mot Graciela. Jag missade dörrhålet med en halvmeter och ”gick in i väggen”.

Nils Mohlin
© 2015




tisdag 13 januari 2015

Tjat och åter tjat


Tisdag och sista arbetsdagen med manuset. Järlåsatrollet har ännu inte frågat om manuset idag. Däremot har han med sin svans målat en stor skylt, som han satt uppe vid vägen, texten naturligtvis med faluröd färg. ”STÖR INTE NILS” och strax under ”Han arbetar med min biografi” och undertecknat ”Järlåsatrollet Carl Gustav”. När jag konfronterade honom och sa att boken inte enbart handlar om honom, så skämdes han en aning och blev väldigt blek över hela kroppen. Men han hade blåst rent från all snö och fick snart tillbaks sin vanliga färg.
Ha en bra dag vänner!

Nils Mohlin
© 2015




onsdag 7 januari 2015

Manusarbete

Med ihärdighet engagerar sig Järlåsatrollet i slutarbetet med manuset till ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra Gubbar”. Trollet hänger över min axel och kommenterar titt som tätt berättelserna om sina äventyr. Herr Svensson tycker han är en rätt cool figur och Spanienhistorierna uppskattar han efter att själv varit med mig nere i Los Alcázares.
Med irriterande envishet går han allt emellanåt lös med rödpennan, när jag vänder ryggen till. Han slutar först när jag säger till honom att jag drar in allt kaffe om han inte låter bli mitt manus. Då börjar han tjata om releaseparty, var, när och hur det skall ordnas. Om han skall sitta till höger eller vänster om mig, när jag läser valda avsnitt ur boken. Vilka som skall bjudas och så vidare. Jag tystar hans tjat med att – ”Först skall manuset till förlaget, det skall granskas och korrekturläsas innan det går till tryck”. – ”Okej jag skall hålla mig lugn, men hur lång tid tar det då”? Jag suckar ljudligt och skickar ut honom för att skotta snö. Fem minuter senare knackar han på dörren – ”Jag har skottat nu, är du klar med manuset”? Barn kan tjata, men min kompis Järlåsatrollet är sju resor värre. – ”Det är nog dags för dig att gå och sova en veckas tid nu, så att jag får lite ro att färdigställa manuset”. Med en långt utdragen suck drog sig trollet Carl Gustav tillbaka. Efter en timmes tid drog jag en suck av lättnad, då jag under huset hörde att Järlåsatrollet börja snarka.

Nils Mohlin
© 2015


måndag 5 januari 2015

Järlåsatrollet blir en diva

Järlåsatrollet stressar mig, han vill se och hålla boken i handen. Förbaske mig så är han lite fåfäng, bortsett från den rödmålade svanstofsen, så vill han läsa om sina äventyr. Han säger också att han vill ha del av royaltyn, utbetalt i form av hamburgare från McDonalds. Jag tror han börjar bli något av en diva, efter det han var med mig i Spanien, så går han runt med solglasögon och elegant stråhatt. Dessutom sitter han bekvämt bakåtlutad i en gammal solstol som han hittat någonstans, placerad i en snödriva. Läppjar på en drink med ett cocktailparaply och långt sugrör, grankottslikör kallar han det. Bror Klumpeduns får naturligtvis agera uppassare och skall servera grankottsdrinkar på ett fat. Locket till en gammal oljetunna, som rödmålats är serveringsfatet och skall med bugning och elegant gest räckas fram så att Järlåsatrollet kan nå sin drink serverad i en gammal konservburk. – ” Shaken, not stirred” säger Järlåsatrollet Carl Gustav.

Nils Mohlin
copyright 2015