Bloggportalen statistik

torsdag 30 oktober 2014

Tacka vet jag vetenskapen

Albin åtta år gör läxan, samtidigt som han lättar på trycket med ett par fisar.
Följande dialog utspelar sig:
Albin: Sorry mamma.
Mamman: Hmmm…
Albin: Fy hundan, den var förskräcklig.
Mamman: Men snälla Albin sluta analysera dina fisar, koncentrera dig på din matteläxa.
Albin: Den skrek så länge den levde.
En lång tystnad.
Albin: Men kände du vreden i den.
Unge Albin är en klok man, han tänker nämligen på sin egen och andras hälsa. Forskare vid Essexuniversitetet i Storbritannien hävdar nämligen att fisar kan motverka ett flertal sjukdomar. Det är svavelvätet som enligt forskarna kan förhindra hjärtinfarkt, stroke, cancer och demens.
”Även om gasen är mest känd för sin odör, så kan den vara ett medicinskt fenomen, som kan få avgörande betydelse för behandlingen av ett flertal sjukdomar i framtiden” säger Mark Wood en av forskarna bakom resultatet. Måhända blir det istället stanken som avlivar framtidens patienter.
Stillsamt och obevekligt sprider sig en odör som påminner om ruttna ägg på pendeln, bussen, teatern eller i annat slutet utrymme. Marodören blir ofta högröd i ansiktet eller avlägsnar sig skyndsamt. Istället för att titta illa på dessa personer skall vi betrakta dem som hjältar, som berikar vår hälsa. Läkemedel som underlättar cellernas tillverkning av svavelväte blir kanske en av framtidens lösningar. Hoppas då verkligen att de inte skall inhaleras. Om vi nu skall förlita oss på dessa nya vetenskapliga rön.
Det är svavelväte som är fisens signum och ger den karakteristiska mindre angenäma doften. Flatulensen eller väderspänningen hos kor är däremot något annat. En enda ko beräknas producera omkring 500 liter metangas om dagen. En kostackare släppte sig i tyska Rasdorf i januari. Kossan fick brännskador och ladugårdens tak rasade in.
Språkligt sett finns en mängd varianter på ordet fis, till exempel gas, väder, fjärt, prutt, mök, rökare, bomb och brakare. Kärt barn har många namn sägs det och säkerligen kommer jag få oändligt med förslag efter detta inlägg.
Med anledning av ovanstående, tänk på er hälsa mina vänner.

Nils Mohlin
© 2014





H3N2

Stockholms läns landsting har skickat inbjudningskort till oss i övre medelåldern, det vill säga alla över 65 års ålder. ”Varje år dyker den upp – influensan. De flesta klarar sig undan med en tids sängliggande, men för dig över 65, kan influensan vara farlig” stod det att läsa.
Helt rätt jag skrev övre medelåldern och enligt vissa experter lär denna infalla i spannet 50-70 år. Jag konstaterar belåtet att jag helt klart befinner mig i denna gyllene åldersgrupp, åtminstone ett halvår till då det tillkommer en retfull etta efter sjuan.
Strunt samma jag beslöt att hörsamma vaccinationsinbjudan och gick till vår lokala vårdcentral. Onsdagar och torsdagar klockan 14.00 till 15.00 åtskilliga veckor framåt var tider avsatta för influensavaccination av 65 plussare.
I min enfald trodde jag att detta skulle vara en snabbt avklarad bagatell. Själv hade jag inte den blekaste aning om att det fanns så många silverhår i mina kvarter, utanför mottagningen var de representerade i hundratal. Flertalet uppförde sig trevligt, men ett fåtal kanske 15-20 stycken skulle till varje pris vara först i kön. Detta fåtal pensionärer missade att man skulle ta en nummerlapp och fylla i en hälsodeklaration, vilket höjde temperaturen ytterligare några snäpp. Inget ont om personalen de skötte det hela på ett föredömligt sätt. Med änglars tålamod försökte de förklara för denna lilla skara att nummerlapp och ifylld hälsodeklaration var villkoret för att få en spruta. Gruppen av ohyfsade rullatordamer och några herrar sa eller nästa skrek samstämmigt ”Jag var först”. ”Vi går i nummerordning” förklarade tolerant sköterska”. ”Var är nummerlapparna” skrek samma pensionärer. ”Vid ingången” förklarade sköterskan med beundransvärt lugn. Ny kapplöpning mot ingången, knuffar, vredgade blickar och taffliga kommentarer, innan de var tillbaka i väntrummet. Jag och flertalet andra stod och väntade längs en vägg, iakttagande rullatorhuliganerna som nu bråkade om ett fåtal sittplatser. Sedan hade några trots god information missat hälsodeklarationen. Pennor att fylla i de samma med fanns framlagda i generöst antal, men av oförklarlig anledning försvann dessa, snabbare än personalen hann fylla på.
Jag fick min spruta mot H3N2 och lämnade vårdcentralen mållös över det kaos ett antal ohyfsade pensionärer kan ställa till med. Förvånar mig inte om det är samma värstingar som beklagar sig över barn och ungdom.

Nils Mohlin

© 2014

tisdag 28 oktober 2014

Vad skall vi ha till middag?

Mat detta dagligen nödvändiga för vår överlevnad, som i viss mån måste planeras. Vad skall vi ha till middag? Vanligen så står jag för matlagningen under arbetsveckan. När Graciela kommer hem vid sextiden skall jag kunna servera en någorlunda välsmakande, näringsrik och mättande måltid. Det är väl inte så konstigt hör jag någon säga. Jo det är det!
Min övertygelse är att vi påverkas starkt av kosthållet ända från barndomen och framåt. Som barn blev jag, som så många andra i samma generation uppfödd på sill, fisk, potatis, soppor, rester, pannkakor och fattiga riddare. På söndagar kunde det bli kött i form av en gammal seg höna, kanin eller fasan. De två senare hade ofta farsan skjutit med ett gammalt hagelgevär. Så ett och annat hagel inbäddat i köttet var inte helt ovanligt. Till detta serverades grönsaker som bestod av ett kokt blomkålshuvud, som gick ned i spagat och kokt purjolök. På söndagar blev det vanligen en dessert, chokladpudding eller äpplepaj. Lyckan var de söndagar det serverades köttbullar eller köttfärslimpa.
Av outgrundlig anledning består min vardagsmeny ofta av sill och potatis, fisk, soppor, grönsaker betydligt mer varierade än barndomens och absolut inte sönderkokta, någon gång pasta. På fredagar tar jag ut svängarna lite mer och känner mig ungefär som när vi deltog i ”Halv åtta hos mig”.
Min kära fru är född och uppvuxen i ett köttproducerande land, där det under hela veckan serverades saftiga biffar till frukost, lunch och middag.
Vad blir resultatet, jo när jag tillagat femte dagens meny, det vill säga fredagens. Säger Graciela upprört: ”Jag vill ha kött innan jag biter någon”.
Grönsakerna då, inte så nödvändiga för Graciela. De fanns ju överallt i övermått vid slätterna ned mot Rio de la Plata. Med andra ord så är de tämligen ointressanta och ses mer som en kulinarisk klåfingrighet. Undantag finns till exempel tomater och vitlök. Jag smyger in grönsakerna i kosten, väl kamouflerade på middagstallriken.
Graciela är den obestridde mästaren i köket och jag möjligen en glad amatör. Sedan skall inte förnekas värdet av att laga mat tillsammans. Jag hackar allt som skall hackas, plockar undan, diskar och inhalerar ljuvliga dofter allt medan Graciela skapar kulinariska upplevelser.
Vad passar väl bättre än att runda av med receptet till Gracielas bidrag i ”Halv åtta hos mig”. När vi deltog där stod Graciela för varmrätt och dessert, jag skapade entrérätten.
Tallanines del Rio av Graciela Mohlin
Färsk pasta med salsa på oxfilé, uruguayansk chorizo och oxfärs med lök, vitlök, chilisås, tomatpuré, krossade tomater, basilika, lagerblad. Dekoreras med riven parmesanost, basilikablad och färska tomater med olivolja.
Vintips från Nils och Graciela
Tokolosh Merlot art nr 2057, 74 kr
Ingredienser:
·         8 st oxfilémedaljonger
·           olivolja
·         8 st skivor bacon
·         2 st gula lökar
·         1 kg oxfärs
·         3 st vitlöksklyftor
·         4 st chorizokorvar
·         1 burk krossade tomater
·         4 msk tomatpuré
·         3 dl chilisås
·         3 st lagerblad
·           Salt
·           peppar
·           Färsk pasta för 8 personer
·           Parmesanost, basilikablad och färska tomatskivor samt några droppar olivolja, till garnering
Nils Mohlin

© 2014

söndag 26 oktober 2014

Gubbanalys


Är gubbe motsatsen till gumma och gubbdjävel motsats till kärring? Eller är en gubbe en forntidslämning som lallar runt, snörvlar, hostar, harklar sig, spottar, svär och är allmänt vresig och otrevlig. Är en gubbe en senil relik från för i tiden, med buskiga ögonbryn, tofsar i öronen, glappande löständer och med filttofflor som kasar över golvet? Kan en gubbe måhända vara som Hasse Alfredssons Malte Lindeman eller rentav en Åsa-Nisse i Knohult. Sedan finns det ju andra gubbar, grön gubbe, streckgubbe, dynamitgubbe, tomtegubbe och jordgubbe, men det är inte dom vi diskuterar nu.
Har hört talas om småfnattar på sju åtta år som förtretat säger gubbdjävel till en trettiofemåring när de beordras gå och lägga sig.
Min fru säger ”Min kära lilla gubbe”, det är något annat det. Säger hon ”Lilla gubben”, då är det något på gång, IKEA till exempel. Gubbe kan vara ett smeknamn, ett skällsord eller vad värre är ett nedvärderande epitet. Allt beroende på hur ordet ”Gubbe” uttrycks.
Kärvänligt kan det sägas lilla gubben till en liten pojke, till och med en hund av hankön kan tilltalas med detta.
Gubbe är det relaterat till ålder och i så fall när blir man gubbe eller rent av gubbdjävel?
Gubbvälde eller en dominerande förekomst av äldre män inom politik och affärsvälden var mycket vanligt förekommande för inte så många år sedan.
Ordet gubbdjävlar använde jag mig själv av här om dagen och avsåg då några maktfullkomliga herrar, samtliga yngre än mig själv.
I barndomen blev alla gubbar efter fullgjord värnplikt, då de ofta inhandlade sin första hatt. Gubbar bar hatt, tanter bar också hatt som regel året runt. Runt 55,60 år blev en del gubbar farbröder, varför dom nu blev det är ju ganska oförklarligt. Dom var ju inga bröder till min far, men lik förbaskat var tilltalet farbror. En farbror kunde ofta vara en ganska välklädd gubbe som ibland hade spatserkäpp som ett förstärkande attribut. En farbroder kunde också vara en man med valkiga händer och keps, två olika slags farbröder. De kom från olika världar och behandlades också olika, klasskillnad kallades det.
Den positive gubben är den äldre mannen som är så klok att han utgör en symbol för vishet. Så finns den otrevlige och sure gubben, som alltid gnatar, bråkar och utgör en skräck för alla barn. Dessutom har vi den skröplige gubben som mödosamt tar sig fram med rullatorn och ingen förstår, eftersom han är tandlös och har sprucken röst.
Gubbe är dialektalt och betyder egentligen klump, hur smickrande är egentligen det. Man kan också höra uttrycken gubbstrutt och gubbskrälle. Däremot att göra en gubbe, då har man trampat i klaveret och gjort bort sig. Tilltalet gubbe uppfattas av många som lite nedsättande, vilket det absolut inte är, tänk på Göteborgarens ”du är en go gubbe”.
Gubbröra är ingen röra av gubbar utan en synnerligen välsmakande entrérätt.
Uttrycket ”gå ut med grabbarna” förändras med tiden till att ”gå ut med gubbarna”. När och hur denna förändring sker eller om den bara smyger sig på det vet jag inte. Oavsett hur, torde det vara ett ovedersägligt bevis på inträdet i gubbskaran.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla” skaldade Hasse Alfredsson en gång för mycket länge sedan.

Nils Mohlin
Gubben i Lilla huset på berget
© 2014






torsdag 23 oktober 2014

Två Bröder



Två bröder sju respektive åtta år gamla har fått varsin mobiltelefon. Till en början var allt fridfullt och lugnt med trevliga små sms till mormor Graciela och mig.
Till exempel när yngste brodern beskrev sin skoldag ”Idag har vi varit i skogen. Vi har ritat. Kockarna lagar god mat”.
Allt eftersom tiden gått har bröderna blivit allt mer avancerade och när de inte kan nå varandra på annat sätt så är sms:en en räddning.

-       Hej Babijan
-       Du är en rikti rompa
-       Bajskorv
-      Äshål
-      Fulin

Telekommunikationen lär ha resulterat i en veckas telefonförbud, så vi avvaktar med spänning kommande sms.

Nils Mohlin

© 2014


Kyla

Bistert kyligt och kulingvarning i Ingaröfjärden när försvaret fortsätter jaga det ryska spöket. Regeringen presenterar nya budgeten och Sossarna får svika vallöften. Sverigedemokraterna hotar med politisk oreda och eventuellt nyval. Kulingvarning inte bara för Ingarö utan även i svenska riksdagen.
En försmak av vintern som rycker allt närmare, inte bara den metrologiska utan även en politisk sådan.
Tidningarna domineras av ubåtar, budget, hot om nyval och kommande snökaos. Försvarsmakten går in på sjunde dagen i sitt sökande och fortsätter vara knäpptysta om insatsen och ryssarna småler åt den svenska ubåtspaniken. SD hotet som kan fälla regeringen verkar ingen ta riktigt notis om. Nej just nu är det vinterdäck och varma kläder som trängs om spaltutrymmet, ett för svenska folket mer jordnära problem.
Nils Mohlin

© 2014

onsdag 22 oktober 2014

Ubåtsyndromet


Det svenska försvaret visar musklerna och jagar inkräktare i Stockholms skärgård. Vem minns inte åttiotalets ubåtsjakter och U 137 som styrde på grund för 33 år sedan.
Säpo och Must jagar svartklädd man som setts vada utanför Sandön i Stockholms skärgård. Gud i himmel vilket skräckscenario. Ryska spetsnaz framställs som världen tuffaste förband – tränade i att döda snabbt och skoningslöst. Den svartklädde mannen kom inte från spetsnaz, det var åldrige pensionären Ove som var ute och fiska. Ove blev förbannad, ”fan i helvete kan man inte få fiska ifred”.
”Djävla Kalle Anka soldater” tänker Ove virrar på huvudet och undrar stillsamt hur mycket pengar försvaret lagt ned på honom samtidigt som han skickar iväg en snusloska. ”Här har ni något nytt att jaga”.
Är det en ubåt, en säl eller ett sjöodjur som spökar i försvarspampars huvuden. Vi har hört och sett alltsammans förut ungefär med samma nedslående resultat. Ove eller någon annan pensionär klipper inkräktaren med hagelbössan en dag, oavsett om det är ubåt, säl eller gäss som kränker svenskt territorium.
Vilken soppa som med hjälp av media kan kokas samman. Nu står vi där med skammen och kan konstatera att ryska medier hånar och Putin gapskrattar. Norge ger igen för alla förfärliga norgehistorier, Finland virrar på huvudet och dansken hygger sig och tänker ”samma idiotiska svenskar”
Erinrar mig vad vi skrek på gatorna under femtiotalet ”ryssen kommer”, ingen trodde på det, men på den tiden lät det häftigt.

Nils Mohlin

© 2014


tisdag 21 oktober 2014

Slänga eller följa med



Sortera, slänga, packa….Sortera, slänga, packa. Svarta sopsäckar trängs i hallen vid sidan av prydligt staplade kartonger. Sopsäckar sprickfärdiga av allsköns sparat bråte, utsorterat från lådor, skåp och pärmar trängs med allsköns ”bra att ha grejor”. På en stol mitt på golvet, med flyttkartong till höger och sopsäck till vänster, avgör jag med bister uppsyn vad mina händer skall placera i kartong respektive säck. Emellanåt ansätts jag av betänkligheter, när något försvunnit ner i det svarta gapet och dyker ner i säcken och plockar upp en gammal kär sak. Det finns för sjutton något som kallas affektionsvärde. En svaghet som ökar antalet flyttkartonger, men det finns fler på IKEA. Graciela älskar IKEA, så säger jag att det behövs nog tio kartonger till, så lär det inte bli något problem. Problem, jo kanske, ”Då kan jag passa på att titta på det där och så behöver vi…..”.
Nu sprack en säckjävel (ursäkta franskan) och vad ser jag, jo ytterligare en ovärderlig grej. Nåja ovärderlig är väl att ta i, men snabbt hamnar den i kartongens skyddande hölje.
Det är onekligen en process var gång man skall flytta, saker som hängt med ett stort antal flyttar minskar i antal för var gång. Men en del envisas och vädjar till ens innersta känslor, ”bara en flytt till”.
Nils Mohlin

© 2014

lördag 18 oktober 2014

Don Felipe flyttar in


Don Felipe en aristokratisk herre med välansat skägg och buskiga ögonbryn. En gentleman med ädla anor och förfäder som förpliktigar. Med barsk uppsyn studerar han sin omgivning ungefär som mafioson eller Don Corleone mönstrar sina mannar. Med självklar bestämdhet studerar han sitt nya hem ”Okej det får väl duga”. Inspekterar ägorna ungefär som var kan ovälkomna besökare tänkas komma från.
Don Felipe vare sig röker pipa eller dricker Cava, han har ingen rökrock och inga eleganta morgontofflor. Det är bara Graciela och jag som är Felipe med honom alla övriga får tilltala honom Don Felipe.
Med stolta steg och högburet huvud promenerar han längs sjön, blickar misstänksamt över stilla vatten. Den här sjön är min bestämmer han och markerar det med eftertryck på ett antal trädstammar.
Helt rätt Don Felipe är en dvärgschnauzer, förmodligen inte ens född.
Jag har under mitt liv haft många hundar och bland dessa är det två som satt bestående intryck en schäfer som hette Tuss och den absoluta favoriten dvärgschnauzern Ruff.
Don Felipe blir den nya familjemedlemmen i ”Lilla huset på berget” och snart skall vi kontakta lämplig uppfödare för att hitta denna ädle herre.
Nils Mohlin
© 2014


onsdag 8 oktober 2014

Den 8:e oktober

Den 8:e oktober och nu är det inte bara höstlöven som darrar och skälver. Politisk oro i Sverige dominerar media, med näst intill sarkasm har Löfvens uppgörelse med Jonas Sjöstedt kommenterats. Sjöstedt ställer diagnosen och ordinerar vänsterbehandling för hela välfärdssektorn. De borgerliga partierna lär knappast ge sitt stöd.
Pensionärerna får 120 kronor mer i börsen. Ett hån ungefär som nu har vi tystat er, så fan heller.
Bortsett från skakig politik på hemmaplan, så tar ebolaepidemin sin berättigade plats. Med samma svarta rubriker som när fågelinfluensan härjade för några år sedan spekuleras det kring olika scenarier.
Nu undrar ni har han inget positivt att säga. – Jodå - MFFs SM guld lär ingen missat och som gammal Malmöbo känns det onekligen stort.  Nils har namnsdag denna dag, men det absolut viktigaste och mest positiva som hänt i mitt liv var att i dag för fem år sedan träffades jag och min älskade Graciela. Fem fantastiska år, som en saga, något obeskrivbart och underbart.
Nils Mohlin

© 2014


tisdag 7 oktober 2014

Höstfunderingar


Tisdag den sjunde oktober, onekligen känns det som höst. Gulnade och röda löv faller från träden och samlas i drivor längs staket och husfasader. Vissa bjuder upp till en sista virvlande dans i lekfull vinds sällskap. Hundar sprätter i lövtäckta gräsmattor, som om de vill återställa ordningen.
Hösten har gjort sitt inträde, varmare kläder, mössor och halsdukar har plockats fram. Förbipasserandes steg något snabbare när höstrusk ger sig till känna.
En ny statsminister och en ny regering som i en kärv parlamentarisk situation letar blocköverskridande lösningar. SD-spöket ett osannolikt skrämmande skämt, som skadar landets internationella trovärdighet. Med sin vågmästarroll kan de och kommer förmodligen att stjälpa många viktiga beslut.
Stefan Löfven blir efter fyra dagar som statsminister anmäld till KU av Annicka Engbom för brott mot grundlagen och regeringsformen när han i sin regeringsförklaring erkände Palestina som självständig stat.
En regering som får luta sig än mot vänstern än mot alliansen, lär få svårt att driva slagkraftig politik.
Det känns som om det råder höst och rusk även i svensk politik. Låt oss slippa metrologisk och politisk vargavinter.
Nils Mohlin

©2014


måndag 6 oktober 2014

Skivkramp / Skrivblockering

Skrivandet är för mig något absolut livsnödvändigt, att i ord och meningar bygga upp en berättelse om alldagliga ting. Konstruera en skildring, en krönika, en novell eller en bok är en spännande resa och tilltalas då läsarna, så har man också fått sin belöning. Målandet fungerar på ungefär samma sätt man berättar något med pensel och palettkniv.
Skrivkramp undrar en del om man kan drabbas av, knappast då skrivkramp var något som drabbade de som för i tiden skrev med vanlig penna. Skrivkrampen är nära besläktad med musarm och är således en fysisk åkomma och har inget med brist på inspiration eller lust att göra. Skrivblockering är däremot det korrekta ordet när en skribent tillfälligt tappar förmågan att uttrycka sig. Om det nu handlar om prestationsångest eller bristande inspiration, så lär det vara ett övergående fenomen. Nej jag har inte drabbats av skrivblockering, det är snarare så att min kära fru Graciela och jag har fullt upp med mäklare och flyttbestyr. Naturligtvis får skrivandet i viss mån stå tillbaka, till dess vi är etablerade i ”Lilla huset på berget”.
Min nästa bok ”Svensson och andra gubbar” var planerad för utgivning i december, men på grund av tidsbrist lär det inte bli förrän till våren. Min nästa roman, som går under arbetsnamnet ”Djävulen från Sujiantun” börjar så här:
”Zhang Kuan-Yin, ställföreträdande lägerkommendant vid koncentrationslägret Sujiatun i Shenyang, Liaoningprovinsen i nordöstra Kina, smällde ridspöet i skrivbordet. Mannen på motsatta sidan ryckte till av nervositet, väl medveten om kommendantens omdiskuterade grymhet. Endast ljudet från gammal takfläkts ojämna kamp mot den mer än trettiogradiga värmen bröt pinsam tystnad medan Zhang Kuan-Yin spände ögonen i överläkaren Chén Jiang.”
Planerad release höst 2015.
Ja detta var lite av vad som händer i skrivar- och målarlyan.
Önskar er en inspirerande och angenäm vecka.
Nils Mohlin
© 2014