Bloggportalen statistik

måndag 24 maj 2021

Mordisk kvintett på Österlen

 



Min sjätte bok lär bli klar för utgivning i slutet av augusti.

 

Några inledande rader.

 

Tack till min älskade fru Graciela för att du står ut med mig, när jag ägnar mig åt mina mord och varken ser eller hör.

Tack till Peter Brodén och Mikael Stendrup, som guidat mig på Stenrosgården.Berättat om den och dessutom hyrt ut en av sina lägenheter till en av huvudpersonerna den diffuse författaren Vaughan Edwards.

 

Det är en fiktiv roman med påhittade personer. Alla likheter med nu levande eller avlidna personer är en ren tillfällighet.

Undantaget som bekräftar regeln är när en av huvudpersonerna hyr en lägenhet på Stenrosgården hos Mikael Stendrup och Peter Brodén.

Idéen till handlingen växte fram under Metoo rörelsens första år.

Naturligtvis så utspelar sig mycket på Österlen, där jag och min fru bor och arbetar. Miljön vi dagligen lever i faller sig naturlig, för att geografiskt placera en del av handlingen i Kivik och dess omnejd. Morden i berättelsen kan jag dock inte skylla på Österlen. Det handlar väl snarare om något otäckt och omedvetet mordiskt drag i min läggning. 

Även om mord ingår som en del i handlingen, så är jag inte speciellt våldsam av mig. Det är väl snarare så att jag dagligen får den rysansvärda verkligheten serverad av media, precis som alla ni andra. Det om något ger en uppsjö av idéer, men naturligtvis så krävs en hel del research för att få storyn så trovärdig som möjligt.

I en del av polisens arbete och Europols inblandning, har jag tagit mig vissa friheter, som inte alltid rimmar med verkligheten.

Den här boken blev ett av mina Coronaprojekt, men i berättelsen finns inte ett spår av Covid -19. 

Jag hoppas på trevlig höstläsning.

 

Ó  Nils Mohlin  2021-05-24



















 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

söndag 23 maj 2021

Väder och vaccin på Österlen

Vart är maj på väg. Vi hade den kallaste aprilmånaden på 18 år. Månne maj bli något liknande.

Igår fick vi en försmak av sol och värme, men idag 11 grader och regnigt. Enligt meteorologerna lär vi få dras med ruskvädret månaden ut och sedan får vi se vad juni, juli och augusti bjuder på.

Inte skall jag gnälla, men jag gillar värmen och den gör så gott i leder som gnisslar och trilskas.

Vi sidan av mina uppdrag, tar hus, trädgård och projekt sin tid.

Jag har fått två sprutor av exklusiva Pfizer, inte för att jag vill förringa de andra sorterna. Men för mig känns Pfizer lite som Rolls Royce i sammanhanget.

Trots att 3,5 miljoner fått första sprutan och cirka 1,1 miljoner är färdigvaccinerade, så står Sverige för den största smittspridningen i Europa. En skrämmande oförmåga eller ovilja har många visat med att inte följa gällande restriktioner.

Lite fler möjligheter öppnas snart inom restriktionernas strama tyglar. I takt med att alla tanter och gubbar är färdigvaccinerade och yngre åldersgrupper så smått börjar få ta del av de värdefulla dropparna, så närmar vi oss en ny sorts vardag.

Inte den vi en gång vant oss vid. Det blir en annan sorts vardag i ett samhälle, som visat hur oerhört sårbart det är. Enligt experterna lär vi få vänja oss vid pandemier.

 

Men för tillfället, som vaccinerade, kan vi faktiskt träffas på en fika eller en bit mat utan att vara maskerade som bankrånare.

Hade jag i januari -20, innan pandemin slog ner som en bomb, gått in på en bank iförd ansiktsmask och dessutom frågat efter sprit till händerna, så hade de definitivt ringt efter polisen.

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-23




Sjätte boken blir klar lagom till hösten -21



 

 

  

fredag 7 maj 2021

Projekt för länge sedan

 Två kronor i veckopeng och matinén på Grandbiografen, vid Drottningtorget kostade 75 öre. Visserligen är det snart 70 år sedan och morsan och farsan ansåg att jag borde spara hälften av veckopengen och sätta in på postbanken. 

När man hade fem kronor klistrade postkassörskan in ett fem kronors tjusigt märke och jädrar vad man kände sig rik. 

Jag samlade på sådana märken tills jag uppnådde den svindlande summan av tjugofem kronor och då kände jag mig inte bara rik utan näst intill förmögen.

Men eftersom jag alltid varit en projektmänniska, så påbörjade jag under femtiotalet en del affärsprojekt. Jag fick som tioåring min första anställning som springschas hos handlaren i gatan. Tjugofem öre budet var avtalet. 

Det kunde inför helger bli många budleveranser och jag kånkade tunga matkassar uppför trapporna till köksingången. Huvudentrén var reserverad för fint folk som kom på besök och som tilläts åka hiss. Springschasen fick allt ta kökstrapporna.

Jag minns en dam som var ytterst snäll mot oss grabbar och jag fick alltid en krona i dricks när jag levererade varorna.

Dagen före julafton då jag kanske var 10, 11 år tjänade jag 25 kronor på tio timmars arbete. Min far höll på att svimma över hur en pojk i min ålder kunde tjäna ett sådant stort belopp på en dag.

Jag utvidgade mina affärsintressen och började framgångsrikt sälja tomglas och tidningspapper. Vid denna tid var jag tvungen att ta in medarbetare och delade generöst vinsten med dem. Min far var journalist, så tillgången på tidningspapper var oändlig. Tomglasen som vi sålde till Systembolaget var lätt tillgängliga, farsan var måttlig, men det fanns andra vi kunde hämta hos.

Min kompis farsa var föreståndare på Systembolaget på Baltzarsgatan. Där förvarades inköpta tomglas på innergården och mitt ljushuvud till kompis menade att vi kunde slippa allt slit om vi tog flaskorna på gården och gick in och sålde dem igen, så skulle vi höja omsättningen avsevärt. Naturligtvis blev vi avslöjade, blev utskällda och stod där med skammen.

Efter det var det tidningspapper och springschasandet som blev kassakon.

 

Idag nästa sjuttio år senare var jag och handlade tre specialskruvar och dom kostade nio kronor, vilket motsvarar tolv biobesök i början och mitten på femtiotalet.

 

Tankar en fredagsafton

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-07