Åldrandet är en ganska handfast fysisk process, som faktiskt börjar i relativt unga år, där allt som en gång sträva uppåt obönhörligt tycks påverkas av gravitationen.
Grått hår, grått skägg, mer eller mindre plisserade ansikten, varierande fysiska åkommor – ganska naturligt om man nu har förmånen att uppnå lite högre ålder. Förmånligt i allra högsta grad med tanke på alla som inte får uppleva förmånen.
Vad jag reagerar på är alla de äldre som i desperation försöker göra ett sympatiskt och erfaret äldre utseende minst trettio år yngre.
Ungefär som om vissa känner det som en skam att åldras. När det tvärtom är en ganska behaglig och trivsam situation, där man kan betrakta sin omgivning med stabil erfarenhet och bildning, som följer med att åldras värdigt.
Nu lever vi tyvärr i en utseendefixerad värld, där många både yngre och lite äldre människor påverkas av och anammar vår tids ideal, med smaklöst fixande av både det ena och det andra.
Man börjar med att ”bygga upp förlorad volym”. Detta är en snygg medicinsk omskrivning för att spruta in gelé eller vad det är i ansiktet tills man ser ut som en välmående hamster.
Sedan har vi läpparna. Drömmen är Hollywood-plut, men resultatet efter några omgångar fillers blir tyvärr ofta ”olycka med ank-tema”.
När en kvinna i övre medelåldern försöker dricka en cappuccino med sina nya, känslolösa jätteläppar och hälften hamnar på blusen – då är det svårt att argumentera för att hon ser ut som en filmstjärna eller modell.
Till detta läggs ett lager foundation så tjockt att om hon nickar till på bussen lämnar hon ett exakt dödsmask-avtryck på sätet framför.
Men tro för all del inte att männen står bredvid och tittar på. Herregud, nej. Mänsklig manlig fåfänga i kombination med nålar är bland det mest underhållande som finns.
Män har nämligen upptäckt botox.
Men där kvinnor vill ha slät hy, vill män bara inte se arga eller trötta ut.
Problemet är att botox inte alltid tar hänsyn till önskemål.
När en medelålders man har överdoserat i pannan förlorar han förmågan att höja på ögonbrynen.
Och så har vi håret och skägget som färgas så kolsvart att det ser ut som om man applicerat skokräm med en roller, då blir effekten den motsatta. Man ser ett askgrått ansikte som ramas in av ett blänkande, djupsvart plastskägg.
Såg bilder av en del mycket kända manliga artister i min egen ålder. Inte ett grått strå, nejdå svartmålat skägg och hår till ett kraftigt åldrat grått ansikte. (För att illustrera vansinnet gjorde jag på skoj en AI bild där jag betraktar mitt sämre jag, som experimenterar med tramset)
Löjligt så det förslår.
Det mest tragikomiska med allt detta fixande, lyftande och målande är ju målet, att se sexig ut. Många vill så gärna utstråla farlig passion, men resultatet blir ofta löjligt och skrattretande.
Men det räcker ju inte med att hålla sig snygg i det dolda. All denna smärta och dyra gelé måste naturligtvis exponeras.
Välkommen till Facebook, Instagram och Tik Tok, där medelålderns fåfänga muterar till en helt ny sport.
Här ser vi kvinnor som har upptäckt att digitala filter i kombination med starkt motljus kan radera ut fyrtio års levnadshistoria på ett klick. De lägger upp bilder med texter som ”Bara en helt vanlig tisdag #nomakeup #blessed”, trots att bilden är så hårt retuscherad att deras näsa har gått samman med överläppen och de saknar pupiller. De ser ut som ett ganska snyggt spöke, men sexigt ska det vara.
Männen kör en annan taktik på sociala medier, den så kallade ”gym-selfien i motljus”. Här poserar Kalle, 52, i ett par alldeles för tajta träningstights. Han spänner biceps så hårt att ett blodkärl i pannan hotar att explodera, samtidigt som han försöker titta så där svårmodigt och farligt in i kameran. Det är menat att utstråla rå, sexig alfahane, men blicken avslöjar snarare en man som febrilt försöker minnas om han stängde av kaffebryggaren innan han åkte hemifrån.
När dessa hårt renoverade, digitalt slipade varelser sedan ska försöka ha en flirtig kväll ute på stan blir krocken med verkligheten monumental. De kan inte le ordentligt mot varandra eftersom kinderna sitter fast, och om de blinkar förföriskt ser det mest ut som om de har fått ett gruskorn i ögat. Det är en heroisk insats, men naturen vinner alltid till slut.
Kanske är det dags att inse, att det mest attraktiva, som finns faktiskt inte är ansikten och kroppar som är fixade in absurdum. Det mest sexiga och vackra är trots allt de som vågar låta naturen ha sin gång och ha lite karaktär i ansiktet.
Den vackraste kvinnan jag vet är min fru, med sin naturliga skönhet, helt opåverkad av nya tiders ideal.
Tror att en psykolog hade kunnat utveckla resonemanget om bristande självkänsla, självdyrkan, ideal och säkert mycket mer. Men det ger jag mig inte in på. Bara några funderingar första tisdagen i september.
C Nils Mohlin 2026 09 01
Bilderna visar mig när jag studerar mitt sämre jag som fixat hår och skägg. Därefter en bild på min fru och på mig. Båda är vi väldigt ofixade.
