Klockan sju börjar dagen hemma hos oss. En tidpunkt som i teorin är bestämd av människor, klockor och vardagens krav. I praktiken är det dock någon helt annan som tagit över verksamheten i vårt hem.
Hon heter Zuri.
Matte börjar sitt arbete först en timme senare och har därför en något mer avslappnad inställning till morgonens detaljer.
Zuri ser däremot klockslaget sju som en absolut vetenskap. Klockan sju betyder klockan sju. Inte fem över och definitivt inte ”skall bara blunda fem minuter till”.
För en valp finns viktiga funktioner att upprätthålla. Frukost, promenad, kolla över alla skor och en massa annat.
Själv ligger jag orörlig i sängen och försöker argumentera för senare start. Jag anför ålder, trötthet och behovet av återhämtning. Zuri bemöter mina argument med samma förståelse som Skatteverket skulle gjort, om jag gett fan i att deklarera.
Själva väckningsproceduren följer dessutom en väl beprövad metod. Zuri nöjer sig inte med att stå bredvid sängen och ge några försiktiga signaler. Nej på några få dagar har hon kommit fram till att effektivaste sättet att väcka mig är att placera sig mitt på min bröstkorg.
Där står hon som en liten fyrbent staty och betraktar mig. Fortsätter jag att blunda övergår hon till nästa steg i väckningsproceduren.
Slickandet.
Först en försiktig svepning över näsan. Därefter en mer omfattande behandling av kinder och haka. Skulle jag försöka gömma mig under täcket, så intensifieras väckningsinsatsen omedelbart.
Det är omöjligt att spela sovande när det känns som om ansiktet svabbas som i en biltvätt.
När jag till sist öppnar ögonen möts jag av ett par förväntansfulla stora valpögon på ett par centimeters håll. Med en blick som uttrycker, ”bra nu kan du fixa frukost.”
God morgon.
C Nils Mohlin 2026 10 01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar