Räkna steg

 Lördagspromenad

Har en ny Iphone som fixar det mesta och lite till.

Min fru kan se var jag är och jag kan se var hon är. Håller också rätt på dataprylar och mer än så.

Appar för allt som händer i livet och ta mig fan, har de dessutom lyckats med, att krångla in en bit av mitt sämre samvete i den där rektangulära prylen.

Iphonen spionerar på mig via appen ”Hälsa”. 

För noggranna noteringar och redovisar vartenda jävla steg jag tar.

Undrar om appen, som registrerar när jag rör mig och inte gör det, håller koll på vad jag handlar och smäller på fingrarna om något olämpligt hamnar i varukorgen.

Ligger på nattygsbordet och noterar: ”Jaha nu går han in i vardagsrummet och sätter sig i sköna fåtöljen, det blir inga steg av det där inte!”

Promenad till Marinan för att förtidsrösta, fortsätter längs hamnen och hamnar mitt ibland en flock löpare. Hade jag hängt på borde Iphoneappen kunnat visa en sjuhelsikes bra veckostatistik för mig. 

Men löparna i startfältet såg mest ut som om de ville springa över mig, som om jag var något onämnbart och oönskat hinder på trottoaren.

Hur Iphonen reagera på det där vet i sjutton, men något jäkla pluspoäng borde mina lite snabbare steg varit värda.

Om än stegen togs av ren självbevarelsedrift för att inte bli omkull sprungen.

Storgatan upp och vid torget - likt marknadsknallar.

Börjar svansen av blåbrunt till rött av optimistiska och mindre optimistiska partiföreträdare, som väl inövat mässar ord om egna partiets förträfflighet och tomma löften, för de som fortfarande ids lyssna eller än värre tror på svadan.

Jag vare sig ids lyssna eller tro på rappakaljan. Har ju dessutom redan röstat. Nickar och byter helt opolitiska ord med några jag känner.

Undrar hur hälsoappen i min Iphone ställer sig till alla avbrott under dagens runda. Stor röd bock i kanten och smäll på fingrarna för lördagskakan, som slank med filen och havregrynen hos handlaren.

Tjugo år yngre hade jag snörat på mig boxhandskarna igen för att tillfredsställa den där jävla appen.

Nåja det är ju söndag och då tar vi allting med ro, trots det hindrar det inte från att berätta lite om en lördagspromenad, innan mitt sämre samvete inbäddat i Iphonen och jag tar vår söndagspromenad.

C Nils Mohlin 2026 08 30

 

Harley Davidson - Madagaskar

 Sista lördagen i augusti och även om det med stormsteg närmar sig valtider så finns det ju mer än det att tänka på.

Kör inte bil längre och sålt fatscootern – lite taskig syn och hörsel. 

Men tillräckligt bra för att planera inköp av ett lagom fordon i Spanien. Ja jag kommer tillbringa min mesta tid där framöver.

I en långsträckt stad som Los Alcázares måste man kunna ta sig fram på ett enkel och bekvämt sätt för att kunna vara med och delta där saker och ting händer.

Nog har jag mina idéer alltid. Men förnuftig och spansktalande fru har redan varit i kontakt med leverantör i Barcelona för att förhöra sig om lämpligt fordon för en äldre herre.

Så Harley Davidson blir förmodligen en Madagaskar – kanske bäst så.

Nu tar vi hand om en 17 gradig lördag och gör det bästa av den.

C Nils Mohlin 2026 08 29

Hos läkaren

 Har varit på hälsoundersökning. Något som åttio plus herrar och för all del damer också brukar gå på med årlig regelbundenhet. 

Vet till och med många ungdomar i sjuttio åren, som brukar genomgå en sådan här undersökning.

Ungefär som man besiktigar bilen.

Besöket hos läkaren föregicks veckan innan av provtagningar. Förmodligen med avsikten att avslöja dolda fel. Ett batteri av provrör fylls med blod. Urinprov lämnades. Längd och vikt kontrolleras. Herrar i mogen ålder får inte rasa i vikt, men får fan heller inte gå upp i vikt.

Läkaren knackar och lyssnar, ställer frågor. Nickar belåtet. ”Gick du hit och uppför backen?” 

Ungefär som om backen upp till sjukhuset ingår, som konditionstest och kognitiv test av förmågan att hitta rätt och ta vara på sig själv, och är en betydelsefull del av undersökningen.

”Ja ja gick hit alldeles själv och uppför backen!”

Således välmående patient. Rutinproven UA. Stabilt läge avseende värkbesvär. Kallas åter om ett år, skrev läkaren i journalen.

Med andra ord så får jag gå lös på gatorna ett år till. 

Även om jag inte fick någon synlig klisterlapp i pannan, som talar om att jag är tillräknelig och fullt fungerande åttiotvååring, ungefär som bilarna fick på vindrutan förr i tiden.

Nu har vi en torsdag att ta hand om. 

C Nils Mohlin 2026 08 27

Minnen

 I januari 1957 fick pojken ta över sin morfars gamla kul hantlar och en kungsfjäder. Senare samma år kom ”ge mig en kvart om dagen” - Arne Tammer in i hans liv. Något som kom att påverka trettonåringens liv, under många år framåt, kanske mer än något annat.

Revolten mot ett mycket auktoritärt föräldraskap hade troligen inletts redan fem år tidigare med den nedbläckade jackan. (Publicerad på  https://nilsmohlin.blogspot.com  den 15 augusti i år).

Med järnhand skulle barn stöpas efter föräldrars dåtida föredömen. Styras till att motsvara något, eller än bättre med råge övertrumfa auktoriteternas val i deras konstlade skitförnäma och småborgerliga värld.

Sådant som barns egna kvaliteter, förutsättningar och begåvningar var i högsta grad ointressant i pojkens föräldravärld på fyrtio och femtiotalet.

Början på ett tufft ungdomsliv varvat med hårt arbete och studier på kvällarna tog sin början.

Sexton år gammal blev pojken snickarlärling, som arbetade 48 timmar i veckan och studerade på kvällarna. Rakt emot föräldraauktoriteternas utstakade väg med gymnasium, universitetsstudier och en betydelsefull och respekterad tjänst i samhället.

Pojken levde sitt eget liv. Arbetade hela veckan, studerade fyra kvällar i veckan och på alla helger, efter att arbetet slutat på lördagseftermiddagen. Enda avbrottet blev träningen och någonstans under de åren kom gymnastiken och därefter boxningen in i den unge mannens liv. 

Ynglingen tog studentexamen som privatist och inledde direkt kvällsstudierna till en ingenjörsexamen.

Auktoriteterna kvicknade så smått till liv. Det kunde kanske bli något av pojken trots allt.

Efter fullgjord värnplikt, som med tiden får bli ett eget kapitel, år med efterföljande militär utbildning har påverkat och styrt mycket av mannens liv i positiv bemärkelse.

Efter ett kompletterande studieår på KTH kom den unge mannen tillbaka till Malmö. Han blev på den tiden landets yngste ansvarige byggarbetschef. Senare kompletterade mannen med juridiska studier, ett stort intresse, som i ett annat liv förmodligen lett honom till advokatyrket.

Helt plötsligt väldigt accepterad av föräldraauktoriteten. Unge mannen var stolt och vände dem ryggen.

Var styrkan kom ifrån under dessa mycket tuffa år kan nog tillskrivas, träningens förtjänst. Först Arne Tammer och kulhantlarna, gymnastiken och boxningen. Boxningen där sandsäck, päronboll och ibland motståndare i ringen på magiskt sätt var balsam för den unge mannens själ.

Fick som boxare i mitten på sextiotalet ”möjligheten” att sparra mot Bosse Högberg inför en av hans matcher i Köpenhamn. En skicklig boxare och Europamästare. Men tekniskt sett en ren gatufighter, som man fick se upp med. Ett kul minne och enda gången jag åkte på en rejäl snyting.

Fick också nöjet att umgås med Lennart Hoa Hoa Dahlgren och Frank Andersson några kvällar på Atletklubben. Än roligare minnen, än mötet med Bosse Högberg. Lennart är en allmänbildad jäkel, som har svar på det mesta. Frank var mer av en röjare, men en trevlig sådan åtminstone av vad jag upplevde.

Livet fortsatte med mycket träning och ett katastrofalt äktenskap, som på sitt sätt, i mycket stor utsträckning präglades av partners psykiska sjukdom och ett tragiskt avslut. 

Som nybliven pensionär blev det Friskis & Svettis i Malmö tillsammans med Lasse Twetman och hans gäng. En mycket trevlig och stimulerande tid.

I mogen ålder, för sjutton år sedan, träffade mannen sin nuvarande fru. 

Mannen hade hittat hem tillsammans med en fantastiskt kärleksfull kvinna, som betyder allt för honom. Han fann balansen i sitt liv.

Finns oändligt mycket mer att berätta om, men det återkommer vi till.

C Nils Mohlin 2026 08 22

 

 

 

Mardrömmen Jomshof

 Inte fake, inte ens en kuslig mardröm, utan bister verklighet, att Richard Jomshof uttrycker att han vill bli demokratiminister.

Vi bör kanske avvakta valutgången, även om SD segervisst stakar ut en skrämmande framtid för Sverige. 

Det är inte en ”tvist om påvens skägg” utan ett synnerligen allvarligt läge om personer med fel ideologi skulle tillåtas styra Sverige.

I ett sådant gastkramande scenario, blir jag spanjor på heltid.

Israels nationella säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir skall göra avrättningen av terrordömda palestiner till ett folknöje. Galgbacke med åskådarplatser håller på att byggas. Inte ens det är en mardröm.

Hittills har cirkus Donald Trump tillsammans med Vladimir Putin stått för merparten av världens skräckfyllda tillstånd.

Nya fascistiska despoter dyker upp som gubben ur lådan och snappar åt sig taktpinnen lite varstans. 

Oavsett världsläget så hoppas vi på det sunda förnuftets återkomst och seger.

C Nils Mohlin 2026 08 21

Tid

 Reflexmässigt beteende när man vrider på vänster underarm för att se vad klockan är. En omedveten rörelse som upprepats tusentals gånger.

En ljusare klockformad nyans där uret suttit, informerar inte om tiden. Möjligen förändringar i tiden som styr våra år.

Uret blev ett överflödigt föremål när budskapet inte längre uppfattades av synen. Inte klockans fel när tiden ställer till spratt.

Klockan, ingen lyx pryl – sådant har aldrig legat för mig. Snarare enkel, men trogen sin uppgift att förmedla rätt tid.

I en skrivbordslåda, som undanlagt minne, fortsätter den sin uppgift. Tjugofyra timmar om dygnet, tills batteriet en dag sätter stopp och den blir just bara ett minne.

Mobilen med stora siffror, tog över efter minnet i skrivbordslådan, informerar ypperligt om tid på ett sätt ögat förmår uppfatta.

Kommer så göra tills mobilen en dag fullgjort sin uppgift och förpassas till minnenas bakgård.

Nu tar vi hand om en härlig torsdag.

C Nils Mohlin 2026 08 20

Åttio plussare

 Jag har slutat köra bil och sålt fatscootern. 

Sådana mått och steg äldre herrar och damer också för den delen, måste vidtaga när syn och hörsel med obarmhärtig och oslagbar envishet gör sig påmind om i vilken ålder vi befinner oss i.

I bara farten tog jag av armbandsklockan också, eftersom jag inte såg visarna längre.

En överflödig accessoar, kanske rent av en fåfänglig sådan. Måhända en viss tomhet på handleden. Något att vänja sig vid.

Med min nya mobil, som är inställd med stora siffror och bokstäver, kan jag problemfritt upplysa om vad klockan är slagen.

Mina dagliga rundor, ni vet av Hälsovårdsmyndigheten rekommenderade 8000 steg per dag för åttio plussare, sköter jag exemplariskt. Utan att någon liten fan bakom örat försöker leda mig i fördärvet. Slappa i soffan till exempel.

Visst gnissel i lederna, men det gör dem säkert jäkligt gott med åtta tusen steg. Aj som fan!

Hitta 57 år gamla bilder från Malmö Atletklubb, när jag gått över till att lyfta skrot, efter att ha lagt boxhandskar och gymnastik på hyllan.

Lite mer avancerat än de 8000 stegen. Men 8000 steg idag känns lika välgörande som alla år i svettiga träningslokaler.

Människans fantastiska anpassningsförmåga.

82 år är en förbaskat bra ålder. Med viss förlorad fysisks styrka, kompenseras vi de flesta fall av en mentalitet som tillåter oss att betrakta omvärlden med andra ögon. Ibland rent av med ett roat leende.

Nu tar vi hand om onsdagen.

C Nils Mohlin 2026 08 19