Digitala västern och andar galenskaper

 Digitala vilda västern blir nu reglerad i Spanien för barn under 16 år. Hur det nu skall fungera med förbud riktat mot unga, som är datavärldens obestridliga proffs. När sociala forum blir förbjuden mark för de unga.

Tre, fyraåringar lattjar med datorn med en häpnadsväckande självklarhet. Tänk då förbudsbelagda tonåringar som löser och tar sig runt problemet minuten efter förbudet kablats ut.

Förbud är ganska lamt och en frestande barriär att ta sig över för unga datavirtuoser.

Marius Borg Höiby är ingen virtuos utan en ung man förmodligen med diagnostiserad störning, som begått fruktansvärda handlingar och dominerade gårdagens nyhetsflöde. Hett nyhetsstoff världen över och även om den unge mannen omhändertas av fångvården ett antal år, medicineras och kanske tillfrisknar är han ohjälpligt inskriven i historien som Mette Marits monstruösa son. Utan status som medlem i kungafamiljen hade han varit en av många förbrytare som skymtat förbi i en svart notis och snart varit bortglömd i rättsligt förvar. 

Fostrad i kungliga gemak med förutsättningar få förunnas borde han i dag framstått som ett lysande människoexemplar.  

Har partytjejen mamma Mette Marit varit för upptagen av Epstein och andra spöken och totalt missat sonens tillstånd, drogmissbruk, vilda härjningar och egna föräldraansvaret när pojken var yngre?

Mette Marit flyr till Australien? Även där är media på hugget.

Vissa nyheter irriterar mer än andra. 

Men som vanligt lugnt och stilla i Simrishamn. Nu är det dags för kaffe.

En härlig onsdag till er alla.

C  Nils Mohlin 26 02 04

Storm i kungahus och lite varstans

 Storm i kungahus och lite varstans. Mette – Marit kanske droppen som får bägaren att rinna över. Rättegång mot sonen Marius Borg Höiby som skall stå till svars för sina handlingar. I dyningarna efter prinsessan Märtha Louise och shamanens uppmärksammade spektakel.

Kung Harald och kronprinsen Haakon sliter håret när skandaler i kungliga korridorer naggar förtroendet för kungahuset.

Andrew Mountbatten Windsor i England fick känna av vad den kungliga kvasten kan åstadkomma.

Inte bara kungahus som pedofilspöket Epstein oroar. Kändisar inom politik och affärsvärlden sätter kaffet i vrångstrupen när otillbörliga kontakter avslöjas.

Må säga att livet i Simrishamn är väldigt lugnt och förskonat när Epsteinspöket drar fram över världen. Här funderar vi mest över nästa snöoväder och vad vi skall ha till middag.

En trevlig dag till er också 😃👋

C  Nils Mohlin 26 02 03

Nationellt isdygn

 

Nationellt isdygn låter alldeles förfärligt dramatiskt.

Ungefär som vi drabbats av ny istid med kilometertjock is. Den senaste istiden varade si så där 100,000 år. 

En del experter har utlovat en ny istid om cirka 20 – 40 tusen år, så vi kan ta det lugnt, det är ett tag dit.

Visst istappar i skägg, taksprång och lite överallt, men de där nationella isdygnen må väl ge med sig när vi kommer in i mars. Tror faktiskt det bli vår i år också.

Med mina spikdubbade kängor trotsar jag kyla och is. Lever ungefär som vanligt, men med betydligt mer kläder i den isiga ostanvinden.

Kaffet väntar och jag önskar er en bra början på veckan.

C Nils Mohlin 26 02 02

Is och sopkärl på Österlen

Igår var jag som hastigast inne på vådan av att ge sig ut att promenera när gator och vägar är isbelagda. Erinrar mig när vi bodde i huset i Kivik att Sopkärl på Österlen är inget att skämta om

 

På isbelagda stenar lever soptunnor eget liv när jag skall placera dem acceptabelt regelmässigt enligt sophämtarna. 

Det där är inget att skoja om. Står inte tunnorna perfekt inrättade, i givakt kan tyckas, får Mohlin ingen tömning.

Drog ut dem kvällen innan i blötsnö och blåst. Klockan sju på morgonen hade den ena försökt rymma på isig gata, medan den andra stod lydigt på post. Eller var det den andra som försökt rymma och den ena stod kvar. Oavsett vilket, jag återbördade tunnan till den rätlinjiga uppställningen, fem centimeter från gatumarks början.

Min placering av sopkärlen var berömligt godkänd. 

Timmen senare hade jag två tomma soptunnor, som pådrivna av ostlig vind, körde någon jäkla sorts isdans med mig nerför gatan. Det var inte jag som förde, det var de förbannade tunnorna. Än slank vi hit, än slank vi dit.

Sopkärlen både den ena och den andra trilskades men stod till sist efter intensiv kamp ungefär där sopmäster placerade dem, långt ifrån rätlinjigt.

Jag isdansade in till kaffekokaren.

 

Önskar er en härlig lördag

 

C  Nils Mohlin 26-01-31 

 

 

Isdans hela veckan

 

Isdans hela veckan

Två steg framåt och ett bakåt - med försiktigt prövande steg för att slippa neslig rova, förmanande ord från yngre anhöriga och förödmjukande akutbesök.

”Människor i din ålder skall hålla sig inomhus!” Tycks till och med väggarna viska, medan en jäkel bakom örat lite mer ihärdigt pushar på, ”Var inte mesig ut med dig!”

Frusen glittrande vintermodd på gångbanor är en utmaning för oss som kommit lite till åren.

Inget vi med tonårings självsäkerhet eller isdansares elegans lätt glider över med en avslutande piruett.

I och för sig känner jag en tonåring i min närhet som drattade på ändan och bröt foten i nyårsfirandet – Så ingen regel utan undantag.

Lyckas vi nu ta oss förbi livsfarliga isblanka sträckor till butiken, så har vi äventyret att ta oss hem igen att se fram emot. 

Yippie!

Ingen is akrobatik för min del – jag utmanar lagom och använder mina dubbade kängor. Ungefär som att ha spikmattor på skosulorna. Alldeles förträffliga på isiga underlag och dessutom perfekta om man vill sätta en fot i häcken på någon. 

Metalliskt robotliknande kling klong från kängorna mot mataffärens stenlagda golv när jag kryssar mellan hyllor och diskar. Ger fritt utrymme när folk stannar upp, tittar och flyttar sig när de ser och hör metallskodda monstret dra runt i butiken.

Det gick över förväntan mycket bra att trotsa isiga gångbanor och av min fru utfärdat utegångsförbud. Skvallra inte!

Nu har vi en härlig fredag att ta hand om, lägger isdansen åt sidan och njuter av dagen och helgen vi har framför oss.

Ó Nils Mohlin 26 01 30

Ostarnas Rolls Royce

 

God morgon till en ny dag.

Mina tokiga morgonfunderingar grundar sig förmodligen på nattens äventyr i drömmarnas värld.

Mitt intresse för recept och matlagning påverkar såväl sömn som vakna timmar och just denna morgon funderar jag på en klassiker - den intensivt smakrika Parmigiano Reggiano.

Parmesan den ljuvliga hårda, lagrade osten från norra Italien.

Distinkt nötig smak och smuliga konsistens som lyfter pastans smak. Men även till många andra rätter som en perfekt knorr. Blanda riven parmesan i äggsmeten till spanska tortillan. Riva över soppa, sallad, risotto och gratänger.

Låt fantasi och parmesan flöda över maträtterna.

 

Parmesanost är en stolthet för den italienska mattraditionen och har fått status med skyddad ursprungsbeteckning (PDO), vilket garanterar att äkta Parmigiano Reggiano bara får produceras i vissa regioner i Italien. Det finns ett italienskt ordspråk som lyder: "Parmesan är kung över alla ostar" 

Jaha det här var morgonens funderingar – låt oss nu ta hand om torsdagen och en riktigt trevlig sådan till er alla.

Ó Nils Mohlin 26 01 29

 

Burklockens förbannelse

  Alla har vi någon gång stått där i köket och slitit vårt hår över ett förbaskat envist burklock som vägrar ge med sig. Det spelar ingen roll om det är sylt, rödbetor eller inlagd gurka – ibland verkar det som att själve fan har bestämt sig för att den där burken skall vara omöjlig att öppna.

Man vrider, vänder och knackar på locket och försöker på alla sätt, men locket sitter som berget. Beprövade trick med handske eller sked eller skruvmejsel under locket hjälper inte, burkjäkeln hånler tillbaka: "Inte idag, din fåntratt!"

Kan tänka mig många teorier 

om varför vissa burklock är så omedgörliga. Kanske är det vakuumet, kanske är det fabriksinställningen, eller en konspiration från konserveringsindustrin för att fresta vårt tålamod. Hur det än är så kan ett trilskande burklock förvandla en lugn dag till ett mindre köksdrama.

God morgon förresten! Nåja så farligt är det inte med burkjäklarna nuförtiden. De har blivit mer medgörliga och kämpar inte lika envetet för sin oöppnade existens längre.

Typiska morgonfunderingar!

Ó Nils Mohlin 26 01 28

foto: Peter Sjöholm