Nils Mohlin

 

På påskafton flyger trollet till månen i det tredje avsnittet avdammade trolläventyr.

 

Järlåsatrollet på månen

 

Efter några lugna dagar började Järlåsatrollet yppa sina planer, eller som han sa, ”en semestertripp till månen.” 

”Det är totalt vansinne, inbillar du dig att du skall kunna studsa dit?” Sa jag i ett lamt försök att försöka avstyra tokigheterna. 

”Nja jag behöver någon avskjutningsramp, men den får jag uppfinna.” Sa trollet beslutsamt.  

”Nu får du väl ändå besinna dig, de människor som lyckats med bedriften, har kommit dit med rymdfarkoster. Vet du överhuvudtaget hur långt det är till månen?”  

”Jadå det är 384,400 kilometer, så det är inte så farligt långt.” 

”INTE SÅ FARLIGT LÅNGT?” Sa jag och virrade på huvudet. ”Dessutom var killarna som åkte dit specialtränade för uppdraget och hade rymddräkter.” La jag till i ett desperat försök att få stopp på dumheterna. 

”Kunde Neil Armstrong, Buzz Aldrin och de andra gubbarna, så kan jag.” Sa Järlåsatrollet bestämt och fortsatte "ett litet steg för människan, men ett jättesprång för mänskligheten". Blir liten studs för troll, men en jättebaggis för Järlåsatrollet.”

Don Felipe och jag virrade på våra huvuden och gick hem.

 

Några dagar senare drev nyfikenheten mig bort till stora grottan och på den öppna ytan framför tvärstannade jag och bara stirrade storögt. Där stod ett minirymdskepp elegant röd och vitmålat och på sidorna stod Järlåsatrollet Carl Gustav med stora bokstäver. 

”Vad är det där tillverkat av?” 

”Tre oljefat och en kon av stål, som jag hittade någonstans.”  

”Den kommer brinna upp innan du kommit halvvägs, eller så exploderar smörjan, när du tänder på och ödelägger hela Järlåsa.” Sa jag riktigt förbaskad. 

”Nej då, den exploderar inte och sedan studsar jag sista sträckan.”  

”Studsar sista sträckan” upprepade jag irriterat. Jag gick arg därifrån och trollet ropade efter mig ”Välkommen till uppskjutning i morgon.”

 

Jag vägrade att gå på uppskjutningen, men från fönstret därhemma såg jag oljetunnorna stiga till väders med en eldsvans efter sig. Jag kände ett visst vemod, när jag förstod att Järlåsatrollet omöjligt skulle kunna överleva detta sista tilltag.

 

Tiden gick två, tre, fyra och fem veckor. Den sjätte veckan efter uppskjutningen ramlade ett tämligen helskinnat troll ned mitt framför vår altan. 

I händerna hade han USA:s flagga och i den andra höll han krampaktigt i en månbil. 

Han reste sig och skakade lite på kroppen och log med hela ansiktet. Jag bara fånstirrade och trodde inte mina ögon. 

”Skall du inte hälsa mig välkommen hem?” Undrade Järlåsatrollet. 

”Jo, naturligtvis gör jag det, men menar du att du verkligen varit på månen?”  

”Självklart och det var därför jag tog några gringoprylar med hem som suvenirer för att kunna bevisa det.” 

”Men hur kom du hem?” ”Enkelt med en jättestuds från månen och sedan skötte jordens dragningskraft resten”. 

”Men du kunde ju ha slagit ihjäl dig.” 

”Nejdå jag använde gringoflaggan som fallskärm”.

 

Troll, troll, troll, men jag får väl trösta mig med att det inte kan bli värre. Hoppas jag innerligt och en trevlig påskafton till er alla.

 

Ó Nils Mohlin 2015 / 2026

 

 

 

 

 

 

Troll med nya planer

Ett nytt avdammat avsnitt av Järlåsatrollet Carl Gustavs äventyr

 

 

Trollet har nya planer

 

Järlåsatrollet befann sig i Kreml och jag var relativt ensam med Bror Klumpeduns. 

Bror Klumpeduns var stor, cirka tre meter hög och hiskligt bred, minst två meter. Nu var ju Klumpeduns så otroligt snäll, han ville ju bara väl, men ibland gick det riktigt åt pepparn. 

Om ni nu trodde att det skulle bli lugnt för att Järlåsatrollet hamnat i Kreml och Bror Klumpeduns stod ensam villrådig kvar i skogen, så bedrar ni er. Klumpeduns var allt annat än villrådig. Trots att han inte var lika smart som sin bror Järlåsatrollet, så hände det mycket, ibland alldeles för mycket. 

 

Järlåsatrollet sa sig lägga tiden på tyst diplomati, förmodligen något han lärt sig av Carl Bildt. 

Carl Gustav valde den mer lite inofficiella vägen när han då och då försökt prata förstånd med makthavare. Men är man tyst så händer ingenting, ansåg Järlåsatrollet, så han ändrade uttrycket till tyst handfast övertalningsdiplomati.

 

Bror Klumpeduns satt på rumpan och åkte kana på frusen landsväg mellan Ribbingebäck och Järlåsa. 

Timmerbilar körde rakt ut i terrängen när de mötte ett gigantiskt troll som åkte kana på vägen, dessutom glatt vinkande och viftande med svans och öron. Men snäll som Klumpeduns är så lyfte han upp alla fordon och satte dem på vägen igen när han återvände till Järlåsaskogen.

 

Carl Gustav var som sagt i Kreml och det kändes riktigt bekymmersamt, vet i gudarna vad han kunde hitta på. 

Nåväl han kom hem igen och efter vad han berättade hade Vladimir Putin fått diplomatiskt smisk i rumpan. Efter det hade trollet studsat till Syrien och spöat upp en massa IS krigare och många hade flytt hem till mamma.

 

Väl hemkommen tillkännagav Järlåsatrollet att han skulle som det första troll i trollhistorien ta sig till månen och kolla utsikten. 

Inte för att jag tvivlade på honom, men nog kände jag visst obehag inför vad ett sådant tilltag kunde innebära.

 

Ni skall vara glada som inte dras med en massa trollbekymmer. Men en härlig fredag och god fortsättning på påsken får ni ha får ni ha.

 

C Nils Mohlin 2015 / 2026

 

Järlåsatrollet 1

 Nils Mohlin

 

För tio, tolv år sedan skrev jag en del noveller om Järlåsatrollet. 

Små berättelser för oss mellan sju och hundra år.

En lustig figur som Facebookkompisen Randi Hole gav mig idén till. 

Del av dessa noveller publicerades i min bok ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar” 2015.

Men det blev många fler noveller om det lilla Järlåsatrollet och hans storebror Klumpeduns. En del av dessa kommer jag att väcka liv i och lägga upp här på min blogg. 

 

Här följer en liten berättelse om Järlåsatrollet från 2015.

 

Järlåsatrollet som svajmastartist.

 

Åter sänkte sig lugnet över Järlåsaskogen. 

Järlåsatrollet hade skrinlagt sina planer på namnskylt, utstyrd klädsel och andra dumheter förknippade med vår förestående flytt till Kivik. 

Under ett antal dagar var det tyst och stilla i skogarna, endast rådjur, älgar och småvilt rörde sig runt huset. 

Värmen från braskaminen när jag drack mitt morgonkaffe skänkte välbehag och jag njöt av tystnaden som är så påtaglig när man bor i skogen. Efter fyra dagar av bedrägligt lugn knackade det på dörren, min magkänsla stämde, det var Järlåsatrollet Carl Gustav. 

”Har du kaffe på gång”? 

”Visst kom in, är det bara en kopp kaffe, så bjuder jag alltid det vet du”. Svarade jag när jag tittade på det halvmeterhöga trollet.

 

”Jag skall bli svajmastartist” proklamerade trollet högtidligt. 

Jag tog mig för panna och kände hur jag stelnade till. ”Gudars skymning vad har ni nu på gång?” 

”Jag skall bara göra en del nummer i en svajmast, det är väl inte så konstigt?” 

”Jo det är det i högsta grad. Carl Gustav du har berättat att du är 256 år gammal och din storebror Klumpeduns har med råge passerat 400 år, ni kan väl börja leva som trollpensionärer? Spela lite kort, golfa lite, se Hem till gården på TV, lite normala pensionärsysselsättningar”  

”Du spelar inte kort, du golfar inte och du ser inte Hem till gården, men du är ju i och för sig bara en spoling med dina sjuttio år. Troll pensionerar sig sent, farsan var en bit över nio hundra år när han började dra ner på takten.”  

”Lever din far?” Undrade jag förvånad.” 

”Klart han gör och har fortfarande lite småbus för sig.” ”Säg bara inte att han skall komma och hälsa på!” 

”Nä det kan han inte, han är lika stor och klumpig som Klumpeduns. Och eftersom han hade samma studsteknik som brorsan och envisades med att alltid landa på rumpan, så är han minst sagt väldigt öm i den.” 

Jag drog en ljudlig suck av lättnad. 

”Men när vi flyttar till Kivik kan han komma och hälsa på, då har han bara gångavstånd”. Sa ett muntert Järlåsatroll. 

Det där sista låtsades jag inte höra. 

”Följ med så skall du få se mina svajmastnummer”.

 

Vid den stora grottan hade trollen byggt en svajmast genom att grena av en stor björk och i toppen på den surrat ytterligare en björk och ytterligare en björk och ytterligare en. Sedan såg jag inte fler för masten var så hög, så toppen doldes av ett lågt molntäcke. 

Ungefär trettio meter upp hade de fäst ett rep för att Bror Klumpeduns med det skulle få masten att svaja. Om detta nu var nödvändigt, för vad jag kunde se så svajade masten redan otäckt mycket i den vind som rådde. 

Järlåsatrollet ställde sig vid foten av masten, hade tagit på sig sin höga hatt, som han lyfte på och bugade elegant - ”Får jag be om största möjliga tystnad!” 

Var har jag hört dessa smått bevingade ord tidigare, men avbröts i mina funderingar. 

Järlåsatrollet ilade upp i masten och hade snart försvunnit utom synhåll. Strax efter träffade en knytnävsstor sten Klumpeduns mitt i magen. Tydligen tecknet på att linan skulle spännas. Bror Klumpeduns drog i repet tills det knakade våldsamt i 

björkstammarna.

Jag försökte vilt viftande avstyra det hela, men för sent. Bror Klumpeduns släppte repet och Järlåsatrollet Carl Gustav for i väg som en projektil över himlavalvet.

 

Jag vände hemåt, lite sorgsen över att kanske aldrig mer se mitt kompistroll. Några timmar senare ringde min mobil, det var Järlåsatrollet. 

”Vill bara tala om att det gick lite galet, så jag hamnade i Kreml.” 

”Du har väl ingen mobiltelefon”? 

”Nä men jag fick låna en av Putte.” 

”Vem sjutton är Putte?” 

”Vladimir Putin så klart, så jag stannar några dagar och passar på att prata förstånd med honom”.

 

Trollbekymmer? Eller vad man skall kalla det för.

 

© 2015 Nils Mohlin

 

Nu tar vi tag i torsdagen och jag önskar er en riktigt trevlig sådan.

 

Samtidigt vill jag önska alla mina läsare en riktigt Glad Påsk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bakad Potatis

Bakad potatis med tillbehör kan i många fall vara en utsökt och lättlagad rätt. 200 - 225 grader i ugnen en dryg timme och klar att servera med favoriter till, som olika sallader med skaldjur, tonfisk, mimosa eller vad man nu önskar.

 

Jag fixade till denna favoriträtt vid ett tillfälle när ett par av de äldre barnbarnen var på besök. Pojkarna tittade in i ugnen och konstaterade – ”Bagade panntofflor!” 

Är man uppfödd i den skånska leran så pratar man inte rikssvenska. Inte heller den skånska som jag växte upp med i Malmö, snarare med en österlensk touch på diftongerna. 

Naturligtvis var bröderna intresserade av vad för sallader som skulle serveras till de bakade potatisarna. – ”Vau bler de för sörjor te”

 

Nu tar vi hand om onsdagen och önskar er en alldeles förträfflig sådan.

 

Ó Nils Mohlin 

 

 

 

 

 

Olycka i kök och tuppen Torsten

 

I går kväll fick räddningstjänsten i Karlstad ett larm om en person som fastnat med håret i en diskmaskin. Ambulans tillkallades och personalen lyckades få loss personen från diskmaskinen

Vad som föranlett olyckan är oklart. Vid 21.15 tiden meddelade SOS Alarm att räddningstjänsten börjat avveckla på platsen.

– Man har lyckats få loss den här personen från diskmaskinen och vederbörande ses över av ambulans, säger en teamledare på SOS Alarm.

För några veckor sedan hittades en kinesisk silkestupp i ett soprum i Göteborg. 
Efter att ha varit bostadslös har Torsten, som tuppen döpts till, fått ett hem.
– Han är en väldigt snäll tupp och väldigt försiktig, säger till Torsten närstående personer. Polisen som grep Torsten tog honom till ett djursjukhus där man konstaterade att han var frisk. 
Framtiden har varit lite osäker eftersom ingen ägare har hört av sig. Ingen har heller kunnat lista ut var Torsten kom ifrån.

Torsten placerades i en hönsgård på landet. Men Torsten är inte den där kaxiga typen som tuppar normalt brukar vara. 

Torsten är mesig och spankulerar mest runt för sig själv och filosoferar. 

Hönorna mobbar och kör med honom. Vi får hoppas Torsten tuffar till sig i sin nya tillvaro och med det så tar vi hand om vår onsdag och jag önskar er en alldeles förträfflig sådan.

Ó Nils Mohlin 26 03 25

Parkera på Slottsbacken

 

Bland alla hemskheter vi överöses med om krig och galna världsledare dyker det då och då upp något som får oss att dra på smilbanden.

 

En familj utländska turister hade parkerat innanför en bom på Slottsbacken. När de skulle åka därifrån var bommen låst. I sitt försök att komma därifrån började de bryta upp kullerstenar för att bygga en ramp.

Den ovanliga händelsen skedde på söndag eftermiddag i Gamla stan.

– De hade parkerat innanför en bom vid Finska kyrkan på Slottsbacken. När de skulle åka därifrån var den låst, säger Södermalmspolisen. 

– De bröt loss kullerstenar och gick på en gammal trappa som de förstörde.

Rampbygget skedde mitt i Gamla stan i Stockholms mest kulturhistoriska områden.

– Det där är en känslig miljö och de försökte rampa sig ut, hur det nu skulle gå till. För att få till en ramp hade väl hela Slottsbacken brutits upp, säger polisen.

Familjen greps och nu sitter tre vuxna personer anhållna misstänkta för skadegörelse.

Nu tar vi hand om en fin härlig tisdag och en riktigt bra sådan får ni ha. 

Nils Mohlin 26 03 24

 

 

Spontanism

 Från och till har jag dragits till det spontanistiska under åren jag kunde vara mer aktiv med måleriet. Vilket rönte viss uppskattning för 15, 20 år sedan, när jag målade mina spontanistiska kvinno- och manskroppar. Jag pendlade mellan strandlandskap från Österlen och sjövilda spontanistiska knivmålningar.

 

Osökt går tankarna till Pierre Brassau en autodidakt avantgardemålare, som slog genom vid en samlingsutställning på Galerie Christinae i Göteborg 1964. Flera av den tidens konstbedömare gav tämligen enhälligt lysande kritik.

 

Så långt allt väl om det inte varit för att bakom pseudonymen Pierre Brassau dolde sig schimpansen Peter från Borås djurpark.

 

Kultursnobbismen fick sig en käftsmäll och för upphovsmännen till detta practical joke blev det ett rättsligt efterspel.

 

© Nils Mohlin 2026 03 22