Jag är uppfödd på politik.
Politik serverades under barndomen morgon, middag och kväll.
Jag hörde radions Eko sändningar innan jag kunde gå. När jag väl kunde prata, så kunde jag rabbla namnen på fler politiker i Sverige och världen än vad som fick plats på Svenska Dagbladets första sida.
Innan skolåldern hade jag träffat fler politiker än vad jag kunde räkna till på fingrar och tår.
Farsan var journalist och skrev om politik, visserligen utrikespolitik.
Ni kan tänka er, det var ungefär som att ha en Mats Knutsson förankrad i vardags. Oavbrutet analyserade och kommenterade det politiska landskapet. Inget ont om Mats Knutsson, jag anser att han är utomordentligt skicklig.
Till råga på allt så umgicks farsgubben med en massa politiker och vad pratades det om vid alla deras besök. Jo politik och åter politik.
Jag borde med andra ord vara ordentligt vaccinerad mot all politik.
I vuxen ålder försökte ett par partier att locka in mig på politikens bana. Jag saknade den sortens ambitioner och tackade artigt och bestämt nej.
Men allt det här politiska matandet i unga år fick djupgående konsekvenser. Jag följer det politiska spelet såväl i Sverige som i utlandet med största intresse. Ser rapport och aktuellt, läser analyser och kommentarer och missar mycket lite. Då och då använder jag tacksamt politikers klavertramp i mina egna texter.
Snacka om barndomens påverkan.
Undrar om ättelägg till auktionsutropare auktionerar ut hemmet eller om hjärnkirurgens barn praktiserar på kompisar.
Önskar er en trevlig dag!
C. Nils Mohlin 26 02 06
https://nilsmohlin.blogspot.com