Med rätt att kåsera

 Med rätt att kåsera.

Efter att i rätt många år ägnat mig åt att tänka ut hiskeliga mord på papper, placera ut diskreta giftbägare eller en kniv i ryggen på någon stackare och låtit bistra kommissarier stirra plågat på mördade personer.

Vilket i och för sig varit ett trevligt arbete.

Men när jag är inne på mitt åttiotredje år och inser att jag nästan har energi, som skulle göra en trettioåring i en Crossfit-lokal fylld av avund, tröttnade jag lite på lik.

Jag vill ha riktig dramatik, lite vardagsskräck – skriva kåserier.

Som någorlunda vital 82 åring förväntas man uppvisa en viss form av gaggighet för att inte göra omgivningen nervös eller besviken. Sitta i gungstolen och dricka ljummet te, klaga på moderna tider och krämpor.

Jag kliver in på det lokala kaféet med min jeansjacka, glasögonen parkerade på hjässan och en skärpa i blicken som kan skära genom granit eller som det i mina tidigare böcker brukade föregå ett mycket plötsligt dödsfall.

Kåserierna har kommit in som mitt nya vapen. 

Varför lägga energin på att klura ut dolda motiv och alibin när verkligheten levererar ren komik gratis.

Jag har bytt ut mord och dödliga vapen mot samtidsanalyser, och tro mig pennan är fortfarande laddad.

Om någon trott att jag ska dra mig tillbaka, pensionera mig, så har de drabbats av ett allvarligt fel av önsketänkande.

 

Mycket av den där ”Crossfit energin” har under sista halvåret lagts på Gert Jönssons och mitt gemensamma projekt. 

Gert illustrerar på sitt mästerliga sätt allt ljug jag satt på pränt. Nåja allt är inte ljug det finns en gnutta sanning också i kåserisamlingen som vi hoppas kan ligga på bokhandelsdiskarna lagom till jul.

 

C Nils Mohlin 2026 07 15

Med lite AI fix

Husockupanter

Med vår och sommar kommer flyttfåglarna.

Naturens mirakel säger många, om än som en årlig fastighetsfejd.

När altanen är tvättad och utemöblerna på plats, hörs välbekant kvittrande från takfoten.

Många fåglar nöjer sig med en diskret holk eller kvistarna i en buske.

Men inte svalan som tycks vara både arkitekt och betongarbetare och kräver gediget bygge i anslutning till vårt vardagsliv.

Med imponerande precision murar svalorna sin fästning under takfoten.

Problemet är deras totala brist på känsla för lämpliga byggplatser.

Bästa stället tycks många gånger vara ovanför ytterdörren eller i nära anslutning.

Helst så nära som möjligt så att området i anslutning till dörren förvandlas till strategisk droppzon för allt som passerar genom en svalas matsmältningssystem.

Att hämta posten blir plötsligt en extremidrott när man får zick -zacka mellan allt som händer i svalboet.

När ungarna väl kläcks förvandlas lilla fästningen under taksprånget till gapig frukostklubb.

Oavbrutet sträcks små gula gap över kanten och kräver servering, medan föräldrarna flyger i skytteltrafik som stressade cykelbud i rusningstid.

Bevingade ockupanter har sin charm även om det innebär en hel del städning.

Jodå jag tycker också om svalor.

 

C Nils Mohlin 2026 07 14

 

 

Evolution

 Homo sapiens – den moderna människan – uppstod för mycket länge sedan.

Sedan dess har evolutionen, med ett och annat DNA-spår från neandertalare i arvsmassan, förädlat oss till Homo sapiens mobilis – eller möjligen Homo sapiens telephonulum.

En människoliknande varelse med mobiltelefonen fastväxt i handen.

 

I dag kan vi glömma självrespekt, plånbok, nycklar och det mesta annat, men inte mobilen.

Den evolutionärt formade människan har fått märkliga reflexer, så snart väntan uppstår åker mobilen fram – i kön, i väntrummet, i hissen, på hållplatsen, på bussen och på tåget.

Att vara ensam med sina egna tankar, utan mobilen inom räckhåll, gör Homo sapiens nervös.

Mobilen har också gjort oss till fotografer. Framtidens historiker kommer kanske att tro att 2000-talets största frågor handlade om selfies och elegant arrangerade maträtter.

För något tiotal år sedan såg folk tv-program tillsammans. Nu kan fyra personer sitta i samma soffa och stirra på varsin skärm.

Vi är beroende av våra mobiler. De väcker oss på morgonen, visar vägen när vi har gått vilse, talar om vädret och vad som händer i världen och påminner oss om sådant vi annars skulle ha glömt.

Problemet är att mobilen verkar ta kommandot över vissa av oss Homo sapiens. Ett litet pip eller en signal kräver omedelbar uppmärksamhet och kan avbryta nästan vilket socialt umgänge som helst utanför sociala medier.

Vi ska kanske inte skylla på evolutionen, utan snarare på människans svaghet inför ny teknik.

 

Utan pip och signaler är det nu dags för kaffe, och jag önskar er en förträfflig fredag. ☕

 

© Nils Mohlin, 2026-07-10

Tekniken och vår vardag

 Tekniken lär vara till för att förenkla vår vardag.

Det är kanske just det som är paradoxen, varje tekniskt framsteg gör något enklare, men samtidigt fyller vi den frigjorda tiden med ännu fler små måsten.

Förr fick vi gå till banken för att betala räkningar, stå i kö på posten och leta i telefonkatalogen efter telefonnummer.

Idag – några få tryck på mobilen oavsett vad det gäller.

Tekniken sägs spara tid, ändå verkar alla ha mer brått än någonsin.

Problemet är att den tid vi sparar försvinner i nya aktiviteter.

Vi läser nyheter, svarar på meddelanden och mejl, kollar vädret och checkar av sociala medier.

Hemmet har blivit smartare. Lampor kan tändas med rösten, även om vi inte har några sådana. Dammsugare sköter sig själva. Kylskåp, spisar och andra enheter kan kopplas upp mot internet.

Tekniken förändrar vardagen och har gjort många saker enklare, snabbare och mer tillgängliga.

Det är fascinerande hur snabbt vi människor anpassar oss.

Föräldragenerationen, som föddes under de första åren av förra seklet, fick uppleva hur flyget och bilen förändrade världen. Det måste ha känts enormt även då.

Men på tvåtusentalet har utvecklingen växlat upp på ett sätt som är svårt att riktigt ta in. Det som nyss kändes omöjligt hinner knappt bli imponerande innan det redan räknas som självklart.

 

Men kaffet däremot tillagar jag på gammalt hederligt vis, utan knapptryckningar och utan något jäkla lösenord.

Nu tar vi hand om torsdagen. Kopp på er!

 

C Nils Mohlin 2026 07 09

 

Lösenord

 Är lösenord vår tids moderna självtest?

Förr bedömdes människor efter vett och etikett. Hur de uppförde sig i olika sammanhang. Vid middagsbordet, ta av sig mössan inomhus och så vidare. Tyvärr omodernt anser yngre generationer.

I dag bedöms vi av rutor som kräver minst en versal, en siffra och ett specialtecken.

Lösenord som lyckas få en människa att känna sig underkänd på en webbplats.

I en känsla av att känna oss som säkra, organiserad och tekniskt kompetenta skapar vi lösenord som xxxxxxxx och känner oss väldigt professionella.

Tre veckor senare grinar ”Glömt lösenordet” hånfullt mot oss.

Lösenordshantering är vår moderna test av självkänsla, tålamod och humörsbehärskning.

Guskelov så har alla enheter blivit så moderna att idag räcker det med fingeravtryck eller ansiktsigenkänning.

Till man skaffar en ny enhet och med kniven på strupen skall skriva in det där lösenordet man skapa för fem, sex år sedan.

Löser sig genom att skapa ett nytt och med en massa koder och annat trams verifiera att jag är just jag.

Nu tar vi hand om en förtjusande onsdag.

 

C Nils Mohlin 2026 07 08

 

Väder som samtalsämne

 Det finns samtalsämne som förenar människor i Sverige, men inget så snabbt och effektivt som vädret.

Man kan stå bredvid en total främling när ett regnmoln seglar upp på himlen och öppnar kommunikationen.

”Det ser ut att bli regn”, som ett behov att rapportera det uppenbara.

Det märkliga är att den typen av samtal aldrig innehåller ny information. Den andra personen står bredvid och ser samma regnmoln.

 

Om det är unikt för Sverige, vill jag låta vara osagt, men vädret har en speciell samtalsstatus. Vi talar inte om det som något som bara händer. Vi talar om det som någon vi har en nära relation till och som totalt saknar omdöme.

På vintern klagar vi över kyla, halka och mörker. 

På sommaren klagar vi över värme, sol och insekter.

Vårt idealväder verkar vara runt 12, 13 grader, lite vind och molnigt.

Trots klagande är vädret ett genialt samtalsämne i Sverige. Det är riskfritt och demokratiskt och alla påverkas av det.

Ingen behöver försvara sina åsikter.

Kanske är det därför vi fortsätter att prata väder, inte för att det är speciellt spännande, men en pålitlig vän i sociala nödsituationer.

 

Kan tänka mig att även engelsmännen ofta inleder samtal med ”The weather is nice today” när regnet står som spö i backen.

Mina erfarenheter från Spanien är att väder diskuteras inte värst mycket. Men där kommer de kulturella skillnaderna in. Spanjorerna pratar om allt mellan himmel och jord oavsett om man känner varandra eller ej.

Vädersnacket är förmodligen lite relaterat till svenskens stelhet inför okända situationer.

 

C Nils Mohlin 2026 07 07

 

 

 

 

Influenser

 Influensers – har förmodligen alltid funnits, men i dess nuvarande utformning är det ett relativt nytt fenomen.

Influensers är precis som vi andra. Av kött och blod, med dåliga respektive bra dagar.

Skillnaden är bara att deras dåliga dag är fotogenisk och sker i perfekt ljus där deras vardag ser ut som en reklamkampanj.

”Vill bara visa verkligheten”, sägs med botox stinna läpprörelser.

Verklighet skapad med skönhetsingrepp, sponsorer och filter, för att bara vara sig själv.

Imponerande hur lite som krävs för framgång. En förbättrad version av sig själv – med schysst och till absurdum fixat utseende, snyggt boende, hyfsat ljus och resten ordnar sig själv med flinka fingrar och rapp käft.

Reklam – skall knappt märkas. Det bara dyker upp.

Så tryggt att man hela tiden kan utvecklas som människa bara genom att byta tandkräm eller vad influenserna förordar.

Ungefär som gamla tiders tandkrämsreklam med bländvitt Colgate leende på annonspelaren eller i reklamsnutten innan filmen började på biografen.

Äkta?

Äkta nog för att få likes och följare.

Imponerande affärsidé – kanske en generationsfråga.

I vart fall tills en äldre herre, ungefär i min ålder, dök upp på Instagram. Som fullfjädrad influenser utan botoxläppar, men med massor av följare gör han reklam för herrkläder.

 

C Nils Mohlin 26 07 03