Nils Mohlin
För tio, tolv år sedan skrev jag en del noveller om Järlåsatrollet.
Små berättelser för oss mellan sju och hundra år.
En lustig figur som Facebookkompisen Randi Hole gav mig idén till.
Del av dessa noveller publicerades i min bok ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar” 2015.
Men det blev många fler noveller om det lilla Järlåsatrollet och hans storebror Klumpeduns. En del av dessa kommer jag att väcka liv i och lägga upp här på min blogg.
Här följer en liten berättelse om Järlåsatrollet från 2015.
Järlåsatrollet som svajmastartist.
Åter sänkte sig lugnet över Järlåsaskogen.
Järlåsatrollet hade skrinlagt sina planer på namnskylt, utstyrd klädsel och andra dumheter förknippade med vår förestående flytt till Kivik.
Under ett antal dagar var det tyst och stilla i skogarna, endast rådjur, älgar och småvilt rörde sig runt huset.
Värmen från braskaminen när jag drack mitt morgonkaffe skänkte välbehag och jag njöt av tystnaden som är så påtaglig när man bor i skogen. Efter fyra dagar av bedrägligt lugn knackade det på dörren, min magkänsla stämde, det var Järlåsatrollet Carl Gustav.
”Har du kaffe på gång”?
”Visst kom in, är det bara en kopp kaffe, så bjuder jag alltid det vet du”. Svarade jag när jag tittade på det halvmeterhöga trollet.
”Jag skall bli svajmastartist” proklamerade trollet högtidligt.
Jag tog mig för panna och kände hur jag stelnade till. ”Gudars skymning vad har ni nu på gång?”
”Jag skall bara göra en del nummer i en svajmast, det är väl inte så konstigt?”
”Jo det är det i högsta grad. Carl Gustav du har berättat att du är 256 år gammal och din storebror Klumpeduns har med råge passerat 400 år, ni kan väl börja leva som trollpensionärer? Spela lite kort, golfa lite, se Hem till gården på TV, lite normala pensionärsysselsättningar”
”Du spelar inte kort, du golfar inte och du ser inte Hem till gården, men du är ju i och för sig bara en spoling med dina sjuttio år. Troll pensionerar sig sent, farsan var en bit över nio hundra år när han började dra ner på takten.”
”Lever din far?” Undrade jag förvånad.”
”Klart han gör och har fortfarande lite småbus för sig.” ”Säg bara inte att han skall komma och hälsa på!”
”Nä det kan han inte, han är lika stor och klumpig som Klumpeduns. Och eftersom han hade samma studsteknik som brorsan och envisades med att alltid landa på rumpan, så är han minst sagt väldigt öm i den.”
Jag drog en ljudlig suck av lättnad.
”Men när vi flyttar till Kivik kan han komma och hälsa på, då har han bara gångavstånd”. Sa ett muntert Järlåsatroll.
Det där sista låtsades jag inte höra.
”Följ med så skall du få se mina svajmastnummer”.
Vid den stora grottan hade trollen byggt en svajmast genom att grena av en stor björk och i toppen på den surrat ytterligare en björk och ytterligare en björk och ytterligare en. Sedan såg jag inte fler för masten var så hög, så toppen doldes av ett lågt molntäcke.
Ungefär trettio meter upp hade de fäst ett rep för att Bror Klumpeduns med det skulle få masten att svaja. Om detta nu var nödvändigt, för vad jag kunde se så svajade masten redan otäckt mycket i den vind som rådde.
Järlåsatrollet ställde sig vid foten av masten, hade tagit på sig sin höga hatt, som han lyfte på och bugade elegant - ”Får jag be om största möjliga tystnad!”
Var har jag hört dessa smått bevingade ord tidigare, men avbröts i mina funderingar.
Järlåsatrollet ilade upp i masten och hade snart försvunnit utom synhåll. Strax efter träffade en knytnävsstor sten Klumpeduns mitt i magen. Tydligen tecknet på att linan skulle spännas. Bror Klumpeduns drog i repet tills det knakade våldsamt i
björkstammarna.
Jag försökte vilt viftande avstyra det hela, men för sent. Bror Klumpeduns släppte repet och Järlåsatrollet Carl Gustav for i väg som en projektil över himlavalvet.
Jag vände hemåt, lite sorgsen över att kanske aldrig mer se mitt kompistroll. Några timmar senare ringde min mobil, det var Järlåsatrollet.
”Vill bara tala om att det gick lite galet, så jag hamnade i Kreml.”
”Du har väl ingen mobiltelefon”?
”Nä men jag fick låna en av Putte.”
”Vem sjutton är Putte?”
”Vladimir Putin så klart, så jag stannar några dagar och passar på att prata förstånd med honom”.
Trollbekymmer? Eller vad man skall kalla det för.
© 2015 Nils Mohlin
Nu tar vi tag i torsdagen och jag önskar er en riktigt trevlig sådan.
Samtidigt vill jag önska alla mina läsare en riktigt Glad Påsk
