Olycka i kök och tuppen Torsten

 

I går kväll fick räddningstjänsten i Karlstad ett larm om en person som fastnat med håret i en diskmaskin. Ambulans tillkallades och personalen lyckades få loss personen från diskmaskinen

Vad som föranlett olyckan är oklart. Vid 21.15 tiden meddelade SOS Alarm att räddningstjänsten börjat avveckla på platsen.

– Man har lyckats få loss den här personen från diskmaskinen och vederbörande ses över av ambulans, säger en teamledare på SOS Alarm.

För några veckor sedan hittades en kinesisk silkestupp i ett soprum i Göteborg. 
Efter att ha varit bostadslös har Torsten, som tuppen döpts till, fått ett hem.
– Han är en väldigt snäll tupp och väldigt försiktig, säger till Torsten närstående personer. Polisen som grep Torsten tog honom till ett djursjukhus där man konstaterade att han var frisk. 
Framtiden har varit lite osäker eftersom ingen ägare har hört av sig. Ingen har heller kunnat lista ut var Torsten kom ifrån.

Torsten placerades i en hönsgård på landet. Men Torsten är inte den där kaxiga typen som tuppar normalt brukar vara. 

Torsten är mesig och spankulerar mest runt för sig själv och filosoferar. 

Hönorna mobbar och kör med honom. Vi får hoppas Torsten tuffar till sig i sin nya tillvaro och med det så tar vi hand om vår onsdag och jag önskar er en alldeles förträfflig sådan.

Ó Nils Mohlin 26 03 25

Parkera på Slottsbacken

 

Bland alla hemskheter vi överöses med om krig och galna världsledare dyker det då och då upp något som får oss att dra på smilbanden.

 

En familj utländska turister hade parkerat innanför en bom på Slottsbacken. När de skulle åka därifrån var bommen låst. I sitt försök att komma därifrån började de bryta upp kullerstenar för att bygga en ramp.

Den ovanliga händelsen skedde på söndag eftermiddag i Gamla stan.

– De hade parkerat innanför en bom vid Finska kyrkan på Slottsbacken. När de skulle åka därifrån var den låst, säger Södermalmspolisen. 

– De bröt loss kullerstenar och gick på en gammal trappa som de förstörde.

Rampbygget skedde mitt i Gamla stan i Stockholms mest kulturhistoriska områden.

– Det där är en känslig miljö och de försökte rampa sig ut, hur det nu skulle gå till. För att få till en ramp hade väl hela Slottsbacken brutits upp, säger polisen.

Familjen greps och nu sitter tre vuxna personer anhållna misstänkta för skadegörelse.

Nu tar vi hand om en fin härlig tisdag och en riktigt bra sådan får ni ha. 

Nils Mohlin 26 03 24

 

 

Spontanism

 Från och till har jag dragits till det spontanistiska under åren jag kunde vara mer aktiv med måleriet. Vilket rönte viss uppskattning för 15, 20 år sedan, när jag målade mina spontanistiska kvinno- och manskroppar. Jag pendlade mellan strandlandskap från Österlen och sjövilda spontanistiska knivmålningar.

 

Osökt går tankarna till Pierre Brassau en autodidakt avantgardemålare, som slog genom vid en samlingsutställning på Galerie Christinae i Göteborg 1964. Flera av den tidens konstbedömare gav tämligen enhälligt lysande kritik.

 

Så långt allt väl om det inte varit för att bakom pseudonymen Pierre Brassau dolde sig schimpansen Peter från Borås djurpark.

 

Kultursnobbismen fick sig en käftsmäll och för upphovsmännen till detta practical joke blev det ett rättsligt efterspel.

 

© Nils Mohlin 2026 03 22

 

 

 

Kanonsalvor i Spanien

För en del år sedan köpte trädgårdsmästaren, som är en av våra grannar i Spanien, en kanon. 

Bom…Bom…Bom, lät det var femte minut eller 288 gånger per dygn. 

Los Alcázares är för mig ett av de fridfullaste ställena på jorden. 

Där man njuter sitt otium, påtar i trädgården, fixar med huset, pratar med grannarna och håller siesta. 

Denna frid stördes brutalt 2016 gånger i veckan. Trädgårdsmästaren hade förklarat krig så närmsta grannarna i kvarteret och jag mobiliserade. 

Vad hade vi att sätta emot detta grovkalibriga monster som likt en haubits spydde ut sina dånande kanonader över nejden. 

Fåglarna flaxade skrämt i väg från nysådd skir gröda och satte sig i de gamla olivträden utanför vår port. 

Där rensade de träden på oliver och lämnade sina visitkort i orimlig mängd runt entréer till våra patio. Merparten av fågelspillningen borde fåglarna rimligen lämnat hos trädgårdsmästaren. 

Fåglarna återvände till de lockande grödorna på andra sidan gatan. Tills kanonen small igen och de åter satt i olivträden, åt oliver och uträttade behov, exakt klockat efter kanonens fem minuters intervaller. 

Mina spanska grannar och jag samlades på gatan, sittande på varsin stol, tittade på varandra och diskuterade problemet. 

Kunde vi stjäla kanonen och gömma undan den, även om det förmodligen skulle betraktats som väldigt olagligt. 

Eller i vart fall sabotera monstret, tyckte en väderbiten spansk gammal herre som hade ett par säckar cement hemma. Han föreslog att vi kunde fylla kanonröret med betong.

Jag hade bara min slangbåge att tillgå. 

Graciela hade köpt den på mercadillo, som en skojig grej åt mig några år tidigare, när jag berättat om vad jag gjorde som barn med slangbåge.

Inte mycket eldkraft att möta en kanon med. 

Många olika förslag, men alla var lika orimliga. Resignerat ryckte vi på axlarna och samtalet gled över till andra ämnen. Bland annat hur de skulle lära mig prata flytande spanska. 

Under några timmar höll ett par enträgna spanjorer spansklektion med mig. 

En ganska märklig upplevelse, då de enbart pratade spanska och inget annat språk, men en hyfsat fungerande undervisning. 

Dagen därpå när jag sopade trottoaren utanför vårt hus, såg jag en av Guardia civils bilar sakta körande mot åkern där kanonen var placerad. 

Där fanns redan ett par andra polisbilar på plats. Äntligen tänkte jag blir vi av med kanonhelsiket. 

Men det handlade om att kontrollera arbetskraften som emellanåt arbetade på fältet. 

Polisen är ganska så effektiva med att kontrollera och hitta illegala invandrare.

Kanonen fick vi leva med ett tag, tills den plötsligt en dag var försvunnen.

Vill poängtera att jag var helt oskyldig!

 

Ó Nils Mohlin 26 03 21

 

 

Terrorist

 Lite då och då flyger vi ner till vårt paradis i Spanska Los Alcázares.

Till rutinerna hör att passera flygplatsernas säkerhetskontroller. 

Jag lägger upp öppnad väska, utplockad dator på rullbandet, stoppar nycklar, småmynt och mobil i lådan för mindre föremål. Jacka, tröja med blixtlås och bälte placerar jag också på bandet. Så långt allt väl tills jag skall passera genom de larmade bågarna. Rött ljus lyser hånfullt och det irriterande tjutet får säkerhetspersonal att skynda till för att kasta sig över terroristen Nils. 

Jag får plocka av mig skor och lätta på brallorna. Medan jag ihärdigt förklarar att jag har knä- och höftproteser och lite annat skrot i kroppen. När jag är noga genomsökt och en tjänsteman med handscanner undersökt knän och höft, släpps slutligen terroristen förbi nålsögat. 

Misstänksamma blickar från medpassagerare iakttar mig medan jag tar på skor, trär bältet på plats igen och ordnar klädseln. Blickar som jag möter med brett leende, ungefär som om jag lovar att inte kapa planet denna gång heller.

Det är proceduren när man lämnar Sverige eller Kastrup och den är bara som en stilla vindpust jämfört med när jag skall kontrolleras på Alicante airport för tillbakaresa. 

Då rusar alla de stora grabbarna till. Skärrade medresenärer tittar och pekar ”Titta dom tog honom, han är nog en sådan där al-Qaida gubbe”. Efter utförd striptease och de sett alla ärr, dunkar de mig i ryggen, skakar hand och önskar mig en trevlig resa. Hade det inte varit för risken att åka fast för förargelseväckande beteende, så hade jag nog flugit i min bekväma morgonrock. 

All visitation hade ju gått så mycket enklare, dessutom hade det känts lite ledigare.

 

Ó Nils Mohlin -14 / 26 03 20

 

 

Kassakö och kundpinne

 

 

Alla har vi stått i kassakö och ve den person som inte lägger helig pinne eller kassaklots efter det varorna är placerade på bandet. 

Läste för några år sedan att danskarna är ytterst petiga med att kundedeler eller skillepind omedelbart skall läggas på plats när man lagt upp sina varor. 

I Danmark förväntas man helt enkelt att lägga dit varudelaren efter sig annars blir det ett jäkla liv i kön enligt samma artikel.

Ett jäkla liv kan det bli i Sverige också. Var häromdagen och handlade i vår matbutik. 

En dam står och betalar. En man i femtioårsåldern står före mig och har pliktskyldigast lagt pinnen som en gräns mellan hans och mina varor. 

Vi står och pratar om allt mellan himmel och jord i väntan på vår tur att betala. 

Naturligtvis missar jag att lägga den förbannade pinnen. 

En liten skinntorr gubbstrutt knuffar mig samtidigt som han mumlande förbannelser kliver över mina fötter. Sträcker sig näst intill liggande över varorna och hugger en pinne som han med en smäll placerar efter mina varor. 

Visst jag hade missat pinnjävlen. 

Upprörde mannen på dryga en och sextio och minst nittio bast står bakom mig med eldsprutande blickar. 

Fylld av ilska till syns rabblande Imperiusförbannelsen, Cruciatusförbannelsen och Avada Kedavra med blicken stadigt fixerad vid mig. 

Hade förbannelserna haft någon effekt borde jag gått upp i rök i Willys kassakö. 

Min tur att betala och jag vände mig till den äldre upprörde mannen och sa ”Jag önskar dig också en trevlig dag”. Han hötter med ett finger mot mig och mot bättre vetande säger jag till den lille mannen ”Se upp så att du inte själv hamnar som kassaklots mellan varorna, ni är förvillande lika”.

Nils Mohlin

© 2026 03 19

 

 

 

Politisk fars

 

Tisdag den 17 mars ser vi lugnt och stilla fram mot våren. 

I väntan på folkets dom den 13 september pågår en politiskt farsartad föreställning i Sverige.

Är det komiker eller folkvalda representanter som deltar i denna dokusåpa på bästa sändningstid.

Än värre i stora världen där Donald Trump tycks målat in sig i ett hörn med ogenomtänkt angrepp på Iran. Högljudda upprörda röster från svikna invånare i USA ekar tomt än så länge.

Europa med ett par undantag skakar på huvudet och fördömer i milda ordalag.

Undantaget Pedro Sánchez i Spanien som från första stund tydligt markerat mot Donald Trump. Heder åt Pedro Sánchez.

Ó Nils Mohlin 26 03 17