Järnhandel, plastflaskor och elsparkcyklar i Los Alcázares

 Gå till järnhandlaren i Los Alcázares är ungefär som att förflyttas 60, 70 år tillbaka i tiden.

Oändligt med grejor och mig veterligen den enda järnhandel där man fortfarande kan köpa skruv, bult och en massa annat styckvis.

Skillnaden är att man inte får skruvarna i en pappersstrut, som på femtiotalet, utan lite modernare stoppat i små plastpåsar.

Öppet 10 – 14 och 17 – 20.30, just det tre timmars siesta.

Under veckorna vi varit här nere har jag varit en flitig kund. Handlat på mig några maskiner och en massa av det som behövs för att runda av en byggnation på ett snyggt sätt.

Handlaren styr sitt lilla rike och anställda med järnhand och ser förmodligen mig som ett lönsamt affärsprojekt. Viftar bort hyggliga anställda som vill hjälpa mig.

Svansar runt mig som attan, springer och öppnar dörren och bär ut varorna, dunkar mig i ryggen och lastar allt på min cykel och säger ”tack så mycket” på renaste svenska. 

Ger mig fan på att han tyst mumlar ”estúpido sueco” (dum svensk) när han belåtet går tillbaka till butiken och jag vinkar till hans anställda, som glatt vinkar tillbaka.

Cykel är det bästa transportmedlet i Los Alcázares och alla kör vi runt med samma slag av trehjuling, med rejäla korgar bak och fram. Suveräna att storhandla och köra hem allt vatten med. Vatten går det åt massor under varma årstiden. Enorma kvantiteter tomma plastflaskor för sopkörarna att hantera, så den första augusti, tror jag det är, träder en ny lag i kraft. Butikerna tvingas införa retursystem så att de kan ta hand om alla flaskor och burkar.

En annan vettig grej är att tvåhjuliga elsparkcyklar, sådana som håller på att köra omkull oss på trottoarerna hemma.  Måste man vara 16 år för att köra och de är förbjudna på trottoarer och gångvägar. De skall vara registrerade och försäkrade och föraren skall bära hjälm. Maxhastighet 25 kilometer. Man får heller inte använda hörlurar eller mobil under färd. Polisen är stenhård och i de fall föraren är minderårig, bötfälls föräldrarna och böterna ligger på mellan 200 och 1000 euro. Någonting för Sverige att ta efter.

Förstår att en och annan undrar, ”är ni inte på stranden”?

Jo vars det händer. 😂 🇪🇸

Nu tar vi hand om lördagen.

 

C Nils Mohlin, Los Alcázares 2026 06 13 🇪🇸

 

 

Motorsågsmassaker på Calle Neptuno

 Motorsågsmassaker på Calle Neptuno

 

Vi har ett fikonträd i pation som växt sig allt för stort. 

En lysande möjlighet för mig att besöka järnhandlaren och välja ut en maffig motorsåg. Vi killar gillar den sortens leksaker.

Nu är där gubevars inte fler träd som behöver sågas ner. Men man vet aldrig. De behöver säkert tuktas i sinom tid.

Jag handlar en rejäl motorsåg med långt svärd och skarpslipad kedja.

Med ett djävulskt Jack Nicholsson leende på läpparna står jag framför fikonträdet, spänner hotfullt blicken i det. Varvar och rusar motorn på sågen för att riktigt skrämma skiten ur det försvarslösa trädet innan jag går till attack.

När trädet gett upp och fallit, ställer jag mig med ena foten på stammen och höjer segervisst mitt vapen. Precis som storviltjägarna när de lagt ner sitt byte. 

Nu undrar säkert någon varför jag är så elak mot det försvarslösa fikonträdet. Alternativet var att låta trädet fortsätta växa och spränga sönder den kaklade muren och låta rötterna ha sönder klinkergolvet i pation.

Motorsågen i sig var inte bara effektiv till att fälla trädet. För att inte snacka om vilka idéer jag fick till en eventuell framtida kriminalroman med mitt motorsågshärjande. 

Jack Nicholsson leende igen. 

Motorsågen och sueco loco (galne svensken) ger genklang på spanjorernas kvartersmöten lång tid framöver.

Men nu har vi en ny härlig fredag att ta hand om.

Så varma hälsningar från motorsågsmannen på Calle Neptuno.

 

C Nils Mohlin, Los Alcázares 26 06 12 🇪🇸

 

Bilder från 2014, då allt än så länge var relativt smått efter nyplantering året innan. 2018 visar hur fort allt växer i Spanien och nu 2026 var det dags för motorsågen.

 

 

Tonfisk och kvartersmöte i Los Alcázares

 

Tonfisk (Atún) är gott och i synnerhet den som går att handla i Spanien.

Här säljs den precis som hemma oftast på burk, men i en oändlig mängd storleksvarianter. Tonfisken består av hela fina bitar och inte den söndertrasade och smakmässigt mycket sämre Abba varianten vi erbjuds i Sverige. 

Allt på burkar med innehåll för två personer upp till ett tjugotal.

Min fru har tänkt sig tonfisksallad till middag och skickar sin bror för att handla lagom med tonfisk åt tre personer. Svåger med spanska rötter följer traditioner kring familj, gemenskap, mycket mat och många runt bordet. Kommer därför hem med en gigantisk burk tonfisk avsedd för minst 25 personer.

Tycker förmodligen att vi skall bjuda in alla grannar i kvarteret och ha en spansk gemenskapsafton.

 Problemet är att vi gjorde oss av med merparten av de gamla möblerna i samband med ombyggnaden. En del behöver ersättas, innan vi kan slå upp dörrarna för de spanska vännerna.

Som naturligt är i Spanien så droppar de ändå in, lite då och då, för att inspektera och ge goda råd.

Ofta har de äldre plaststolar med sig och sätter sig på gatan utanför vår patio i väntan på att det blir deras tur för inspektion. Eller enbart för att prata och få lite spännande kvartersnyheter till livs.  Inte alltid dramatiska skandaler, men vem är sjukast, vem äter mest mediciner, vem ligger på sjukhus. Jodå, ett vanligt samtalsämne på kvartersmöten i Spanien.

Högst status bland de äldre, i vårt smått hypokondriska kvarter, verkar den ha som springer mest till doktorn och käkar flest piller per dag.

Tio spanjorer i vardagsrummet som kors och tvärs diskuterar allt från heminredning och krämpor till påvens uppmärksammade Spanienbesök. På en ljudnivå, gudarna vet hur många decibel, men gör mina hörlurar näst intill överflödiga.

Tonfisken? Jo den äter vi till frukost, lunch och middag några dagar framåt, men nu tar vi hand om torsdagen.

 

C Nils Mohlin, Los Alcázares 26 06 11 🇪🇸

 

 

 

 

 

Hörapparater

 ”Jag skall borsta tänderna”, sa min fru.

”Jaha du skall ta på dig något varmt.”

Jäkla hörapparater! De behöver justeras! Igen!

Åldrandet tar jag med jämnmod och tycker att det i många avseenden är ganska coolt. Även om hörseln ställer till det ibland och mina svar blir käpprätt åt helsike och lederna gnisslar högljutt av protester.

En del som inte känner mig, tror säkert gubbfan är förvirrad, dömt utifrån mina ibland lite märkliga svar.

”O vad gott det här var.”

”Ja det skall bli lika varmt imorgon”, svara jag.

Vi fortsätter konversationen via sms!

Skall bara leta rätt på de förbannade läsglasögonen.

Grannen ropar utanför.

”Vad sa du?”

”Är det siste juni eller juli ni skall resa hem?”

”Nej vi behöver inget i affären. Snällt av dig att fråga.”

”Grannen titta konstigt på mig?” Sa jag till min fru.

Fick ett sms, ”fixa dina hörapparater så blir det inga missförstånd”.

Okej onsdag i dag och den tar vi hand om på bästa sätt oavsett om vi hör eller ej. 😎

 

C Nils Mohlin, Los Alcázares 26 06 10

 

 

 

Harcerse el sueco

 Nyheterna i Spanien domineras av påvens besök.

Men inte ens här i lugna Los Alcázares undgår man fifflaren Ulf Kristerssons senaste eskapader tillsammans med sin prästfru Birgitta Ed och de röster som höjs för att utreda hans korrupta affärer.

”Harcerse el sueco”, är ett spanskt idiom, som betyder att ”göra sig svensk”, vilket innebär att man spelar ovetande eller tittar bort när det uppstår en obekväm situation.

Ungefär så känns det ha en statsminister som drar skam över landet.

Opinionsundersökningarna ser lovande ut och herr Kristersson lär få söka nytt jobb efter valet i september. 

Tveksamt om någon vill befatta sig med honom. Men det finns ju en del skumma företag på nätet, så osvuret är bäst.

 

C  Nils Mohlin, Los Alcázares 26 06 09

 

 

 

 

Äldre herrar

 Berättade igår om hur jag tillaga heta spanska räkor och ärligt talat måste jag bekänna, hade jag tillagat rätten hemma på Österlen så hade jag kallat den för heta Simrishamnsräkor.

Spanska heta räkor är kanske snarare de som fräses råa i olivolja tillsammans med mycket vitlök, salt, chili, paprika och gärna serveras som tapas.

En delikates!

På sitt sätt föredrar jag min egen variant, vad jag nu än kallar den för. Den krispiga salladen balanserar smakerna och chockar inte smaklökarna lika våldsamt som tapasvarianten. En blandning av asiatiska och spanska smaker när de är som bäst och kan varieras i det oändliga.

Nu är jag säker på att någon av proffskockarna som följer min blogg tycker att Nils Mohlin snackar gallimatias och ska ge fan i räkor.

 

Eftersom jag tillhör gänget äldre herrar, så tillåter jag mig alltid att ta ut svängarna lite. Det är väl ungefär just det där med äldre herrar som Gert Jönsson tecknar och jag berättar om i vår kåserisamling som är planerad att släppas till jul.

Både Gert och jag är ju ett par väl marinerade äldre herrar, som utmanar oss själva, är lagom uppkäftiga, chockerar vår omgivning och testar alla lämplighetsgränser som yngre generationer omgärdar oss med.

Vår kåserisamling kommer i första hand att vända sig till äldre herrar som söker nya utmaningar i livet. Men den riktar sig även till alla oroliga yngre anhöriga, som har en massa förutfattade uppfattningar om äldre herrar och ideligen säger, ”så får du inte göra pappa / morfar / farfar. Inte bra för så gamla människor.”

Och visst mycket av våra äventyr tilldrar sig på Österlen och i Simrishamn.

Släng er i väggen! Nu kör vi!

Tar hand om måndagen och busar gärna till det lite.

 

C Nils Mohlin 2026 06 08

https://nilsmohlin.blogspot.com

 

 

Så var de heta räkorna tillagade

 

Lagom väder med en bris som gör de 24, 25 graderna extra behagliga i det vardagliga spanska livet.

Jodå det blev spanska heta räkor i går och testpanelen, min fru och svåger, godkände med acklamation. 

Nu vet jag att en och annan kommer att fråga efter receptet. Något nedtecknat sådant finns inte, men jag berättar lite om hur det hela gick till. Lite hipp som happ vad gäller kryddning, då somliga av oss vill ha starkt och andra lite mer lagom, men ändå med sting.

Jag brynte först svamp, saltade, pepprade och strödde på curry, fyllde på med en finhackad stor gul lök, sex skalad och hackade tomater. Krydda med salt, curry och chilipeppar. Pressade i fyra stora vitlöksklyftor och slog på tre deciliter av något spanskt som påminner om vår crèmefraiche. Lät det sakta puttra under lock en dryg halvtimme och rörde om då och då. De tinnade och väl avrunna räkorna hade jag någon timme tidigare lagt i en marinad av olivolja, tre pressade vitlöksklyftor, salt, chilipeppar, Paprikapulver och curry.

När grytan puttrat en halvtimmes tid, tomaterna var sönderkokta och allt dofta ljuvligt. Finstrimlade jag rejält med krispig sallad och blandade ner i grytan. Rörde runt tills salladen blev varm och drog grytan från spisen, så att inte krispigheten i salladen gick förlorad. Smakade av om det behövdes med kryddning och blandade sedan i de marinerade räkorna. 

Momenten med salladen och räkorna gjorde jag en kort stund innan mina heta spanska räkor skulle serveras.

Räkorna får inte koka för då smakar de som sega råttor. Serverat med ris blev det riktigt bra.

Ja de var det och nu har vi en söndag att ta hand om och det blir nog en rolig loppis där det brukar finnas allt mellan himmel och jord.

Alltid på en söndag.

 

C Nils Mohlin, Los Alcázares 26 06 07