Regering sökes. Erfarenhet meriterande.

 Halloween är här. Barn klär ut sig till spöken och monster, medan landets politiker verkar ha valt rollen som förvirrade statister i ett drama utan manus.

Sverige har varit utan regering i 47 dagar. Tillräckligt länge för de flesta av oss att hinna med massor. Men i maktens korridorer tycks beslutsångest ha blivit en statsbärande princip.

Talmannen vandrar mellan partiledarna med tålamodet hos en fritidsledare som försöker få en grupp tonåringar att enas om vilken film de ska se. 

Presskonferenserna har blivit ett slags politiskt kurragömma. Journalister frågar vad som händer. Politikerna svarar. Efteråt vet alla betydligt mindre än innan frågorna ställdes.

Samtidigt rullar vardagen vidare, som om landet faktiskt har en regering.

Kanske är det därför Halloween känns så passande just i år. För när talmannen och partiledarna framstår som alltmer förvirrade är det svårt att avgöra vad som är maskeradlek och vad som är politiskt ledarskap.

Det skrämmande är att ingen verkar veta svaret.

C Nils Mohlin 2026 10 30 

Österlenmagasinet om "Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga".

 

Idag kan ni läsa i Österlenmagasinet om Gerts och mitt samarbete som resulterat i kåserisamlingen "Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga".

Ni kan förhandsbeställa ett exemplar genom att skicka et PM till mig eller Gert. Den går också att beställa via kommentarsfältet här på bloggen.

Viljornas kamp

 Det sägs att ålder ger visdom. Det sägs också att ungdom är framtiden. 

Hemma hos oss pågår just nu ett viljornas experiment för att testa båda påståendena.

Deltagare är valpen Zuri 12 veckor gammal och jag med mina 82 år.

Jag anser att ett ord bör räcka. 

”Nej!”

Zuri anser att ett ord är början på en diskussion.

Jag står vid dörren och säger, ”nu ska vi gå ut”.

Zuri sätter sig på rumpan och funderar genom förslaget.

På promenaden utvecklas skilda åsikter. Jag vill gå framåt. Zuri vill gå till höger eller vänster och fram för allt undersöka allt som vi passerar.

Ospecificerade föremål som borde städats bort under kommunens förra mandatperiod.

När Zuri vägrar gå vidare använder hon en väl beprövad valpteknik. Hon förvandlas till en mindre säck potatis. Det är imponerande hur en hund på några kilo kan bli så tung.

Ett - noll till Zuri.

Har jag hanterat allt och lite till under många år, så har jag också lärt mig att med tålamod når man bäst resultat.

Den ene väntar på att den andre ska ge sig och den andre väntar på att den ene ska ge sig.

Viljornas kamp. Ibland vinner Zuri genom trotsig lekfullhet. Ibland vinner jag med godismuta. Visst fusk.

Egentligen är ingen av oss en vinnare. Eller så är vi båda vinnare. För när vi kommer hem kryper Zuri upp i mitt knä eller bredvid mig. Alla principer glömda, alla löv, stenar och strategiska stopp på promenaden spelar ingen roll längre. 

Jag kliar Zuri bakom örat och hon somnar nöjt.

Där ligger vi, två envisa själar som funnit varandra, med exakt samma uppfattning om världen.

Vi tar dagen som den kommer. Delar på soffan och det mesta. Okej vissa regler har vi.

C Nils Mohlin 2026 10 14 

 

Medelåldern

 Hedersamt nog fick jag en inbjudan från en Facebookgrupp om medelåldern (Medelåldern anfaller). Naturligtvis tackade jag ja till inbjudan och började fundera på vad medelålder innebär.

Det finns ord som man inte bör granska alltför noga. ”Lagom” till exempel. Eller ”snart”. Och definitivt inte ”medelålders”.

Har alltid fått höra att medelåldern infaller någonstans runt fyrtio. Då börjar människor köpa bekväma skor, prata om räntor och få ett märkligt intresse för väderprognoser.

Själv tog jag detta med ro. Fyrtio passerade. Femtio också. Sextio kom och gick utan att någon meddelade att jag blivit äldre. Jag fortsatte att känna mig ungefär som vanligt.

Nu är jag 82 och känner mig fortfarande ganska vanligt medelålders.

Det är här problemen börjar. Rent matematiskt borde ”medelålders” betyda att man befinner sig mitt i livet. Halvvägs. Men då krävs det ju att man på förhand vet hur länge man ska leva. Det är en uppgift som hittills undgått både läkarkåren, försäkringsbolagen och Skatteverket.

Om jag är 82 och inbillar mig att jag är medelålders. Innebär det att jag planerar att leva till 164.

Det vore naturligtvis trevligt. Med all den tiden skulle en tondöv jäkel som jag, kanske till och med kunna lära mig spela piano.

Men om en trettioåring säger att hon / han är medelålders uppstår ett annat problem. Då antyder hon / han att livet är slut vid 60. Det är ju nästan ohyfsad pessimisms. Dessutom känner sig de flesta trettioåringar odödliga, vilket gör ekvationen än märkligare.

Ju äldre man blir, desto mer misstänksam blir man mot åldersbegreppen. När jag var tjugo tyckte jag fyrtioåringar såg uråldriga ut. Vid fyrtio upptäckte jag att fyrtioåringar var förvånansvärt unga. Vid sextio insåg jag att äldre börjar någonstans kring åttio. Nu när jag är åttiotvå har gränsen flyttat till åtminstone nittiofem. Clintan till exempel, som fyllde nittiosex i maj, börjar väl komma lite till åren. Men han kanske också envisas med att betrakta sig som lite medelålders äldre.

Det är ungefär som horisonten. Man går mot den hela livet men kommer aldrig fram.

Det är kanske därför ordet ”medelålders” överlever. Det beskriver inte hur gammal man är, utan hur man känner sig.

Så efter noggrant övervägande har jag kommit fram till att jag tänker kalla mig medelålders 80 +. I vart fall ett år i taget. Om någon invänder kan jag bara förklara det med att jag har långsiktiga planer.

Hälsningar från en medelålders åttiotvååring.

C Nils Mohlin 2026 10 13

http://nilsmohlin.blogspot.se

Kåseri till jul

 Under drygt tio månader har Gert Jönsson och jag levt i ett strikt professionellt förhållande. Där vi bollat texter och bilder mellan oss, ibland med en intensitet som hade kunnat få en idrottare andfådd.

Resultatet är kåserisamlingen ”Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga”.

En titel som kan få yngre män att slappna av och tänka att de har gott om tid innan problemen börjar. Det har de inte.

Forskningen på området är begränsad, men mycket talar för att syndromet ”Handfallen äldre herre i köket” slår till betydligt tidigare än man tror. De första symtomen dyker upp redan i tjugoårsåldern, ungefär samtidigt som mamma släpper taget och man upptäcker att kostcirkeln inte består av hamburgare på måndag, pizza på tisdag och kebab resten av veckan.

Många män reagerar då med förnekelse. ”Jag klarar mig utmärkt”, säger de och öppnar en konservburk. Eller lägger en persiljekvist på fryspizzan.

Förr eller senare kommer insikten. Köket måste utforskas.

Bokens undertitel ”Oroliga anhöriga” avser de människor i männens närhet, som med skrämd uppsyn betraktar vad som händer i köket. Försöker komma med goda råd, ser till så att det finns en förbandslåda och brandsläckare tillgänglig.

Boken Innehåller rikliga mängder humor, självdistans och skrattattacker. Kan bidra till förhöjda nivåer av endorfiner, dopamin och serotonin. Vetenskapligt tveksamt, men goda resultat har rapporterats.

Vad vi vet i nuläget så kommer boken att kosta mellan 250 och 300 kronor i handeln.

För att vara säker på ett exemplar går det bra att förhandsbeställa genom att skicka ett PM till mig eller Gert, då får ni ju dessutom vår tjusiga signatur i den.

C Nils Mohlin 2026 10 12

På torsdag kan ni läsa om våra äventyr i Österlenmagasinet

 

 

 

 

Valp och skor

 Valpen Zuri har utvecklat ett komplext förhållande till familjens skor.

Mina rejäla modell fyrtiofemmor med snören betraktas som storskaliga tuggleksaker och strategiska hinderbanor. Ibland som motståndsprojekt när energin är toppad på förmiddagar.

Medan min frus betydligt nättare trettionior verkar ha väckt kärlek vid första tuggan och fått status som samlarobjekt. Av någon anledning bär Zuri dem stolt genom bostaden och lämnar dem på de mest oväntade platser. 

Ena minuten står skorna i hallen. Nästa minut återfinns de under köksbordet, under soffan, vid mitt skrivbord eller lite huller om buller vid Zuris mysbädd.

Zuri sitter bredvid och betraktar situationen med det oskuldsfulla uttrycket bara en hund kan åstadkomma.

Sedan Zuri flyttade in har våra skor blivit något slags eget klassamhälle, där fyrtiofemmor befinner sig längst ner på skalan och blir mest misshandlade. Där finns ju snören, sulor och läder i massor.

Trettioniorna är tydligen mer estetiskt tilltalande och därför högre rankade och placeras lite här och där som prydnadsföremål.

Demokratin må vara död på vår skohylla, men Zuri verkar vara ganska nöjd över situationen.

C Nils Mohlin 2026 10 09

 

Valp på promenad

 Zuri på promenad

Att gå på promenad med en 12 veckor gammal valp är inte riktigt samma sak som att själv gå på promenad.

Det är en kombination av intrasslat koppel, upptäcktsfärd och tvärstopp. Förflytta sig 4 – 5 meter kan ta några minuter.

En helt ny värld måste undersökas. Varje löv och varje gatsten ett mysterium och grässtrå något som kräver extra noggrann genomsökning.

Som avancerad kvalitetskontrollant lägger hon huvudet på sned, sniffar och studerar fenomenen ingående, medan jag försöker locka med det som finns tio meter längre bort.

Äventyr i Rosenträdgården, där någon hälsar och ler, studeras ingående av Zuri med en blandning av misstänksamhet, leklust och vad är du för en konstig varelse.

Zuri vill gå åt vänster när jag vill gå åt höger. Hon vill stanna när jag vill fortsätta och precis när jag trodde att vi var överens satte hon sig ner mitt på trottoaren som om hon ville fundera på livets stora frågor.

Zuri vet var vi bor och kaxigt går hon före och visar vägen och när vi kommit hem efter en mycket lång vandring som i realiteten bara var 20 minuter.

Men för Zuri en resa genom okänd värld full av upptäckter.

Kanske är det just det som valpar lär oss människor, att sakta ner lite.

En enda gata kan vara ett stort äventyr.

C Nils Mohlin 2026 10 08