Morgonbestyr

 Den 8 november vaknar jag till grådask och sju grader. Det är ett väder som inte direkt ställer sig vid sängkanten och inbjuder till att fånga dagen! Snarare mumlar det, vänd dig om för fan, vi försöker igen i april. Jag är beredd att lyssna. Under täcket råder ett betydligt behagligare klimat, och min plan är att stanna där tills väderleken har tagit sitt förnuft till fånga.

Zuri har en annan plan. Hon är fyra månader och saknar ännu den livserfarenhet som krävs för att uppskatta en inställd morgon. Sju grader? Utmärkt för bus och lek. Grått? Också utmärkt. Hon landar på min mage med självklarheten hos någon som äger både sängen och dess innehåll. Sedan följer ansiktstvätt, täckesdragning och en intensiv kampanj för upprätt kroppsställning. Jag försöker förklara att det finns något som heter sovmorgon. Zuri svarar genom att slicka mig i ansiktet. Därmed är förhandlingen avslutad. Det är märkligt hur fort man kan bli morgonmänniska.

Om två månader är vi på väg till Spanien. För att njuta januaridagar med sympatisk sol och dryga tjugo grader, en patio att sitta i och en terrass där man kan ägna sig åt, att inte göra särskilt mycket. Skriva och teckna kommer jag göra en del. Min nya trehjulade elcykel har en stor korg bakpå, avsedd för Zuri. Tanken är att vi ska ta långa turer och presentera Zuri för Los Alcázares och dess invånare. Jag trampar, hon åker och sköter omvärldsbevakningen. Arbetsfördelningen är avklarad. Stanna till på ett café och ta en kopp kaffe och en tostada eller en bocadillo. Det är livet.

Matte kommer vi förstås att sakna. FaceTime får hålla ihop flocken tills hon kommer ner under påsken, semestern och andra långledigheter. Jag får rapportera om våra utflykter, och Zuri får försöka förstå varför matte har flyttat in i en skärm. Men det där ligger ännu framför oss. Just nu är det den 8 november, sju grader och en valp som inte tänker vänta på vare sig Spanien eller bättre väder. Jag kliver upp. Solen kan vi längta efter tillsammans. Mat och morgonmys, meddelar Zuri, ska vi däremot genomföra omedelbart.

C Nils Mohlin 2026 11 08

Boksläpp försenat

 För en gammal byggprojektledare är ett projekts sluttid huggen i sten. Helst armerad. Missade man den hängde miljonvite på dörrklykan.

Att ge ut en bok är kanske inte riktigt samma sak som att bygga ett tjugovåningshus. Det har den gamle projektledaren förstått. Åtminstone i teorin. Innerst inne vill han fortfarande kalla till byggmöte och fråga varför tryckpressarna inte går varma.

Tekniska problem kan förstås ställa till det. I byggsvängen löstes sådant snabbt, tre telefonsamtal och en blick som fick betongen att härda lite fortare.

I bokvärlden gäller tydligen silkesvantar och att stryka medhårs. Här ska människorna bakom tekniken helst lockas fram, inte kommenderas. Den gamle projektledaren övar. Silkesvantarna sitter trångt.

Att peka med hela handen och ropa ”nu kör vi!” får alltså inte tryckpressarna att börja snurra. Det är en besvikelse. Hela handen var trots allt ett mycket användbart arbetsredskap.

Tålamod är en dygd, sägs det. 

Så utgivningen av ”Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga” kan tyvärr bli något försenad. Släppet ligger nu närmare mitten av december. Den gamle projektledaren tar ett djupt andetag och försöker låta bli att upprätta en åtgärdslista. 

C Nils Mohlin 2026 11 06

Smart eller intelligent

Ordet smart används ofta i betydelsen att en person är intelligent.

Kan inte en dum människa bete sig smart ibland? Och vad är då skillnaden mellan intelligent respektive smart.

Jo, det finns en intressant nyansskillnad mellan intelligent och smart, trots att orden ofta används som synonymer.

Ordet intelligens brukar signalerar förmåga att förstå, lära sig och tänka på hög nivå: Att förstå komplexa sammanhang. Att resonera logiskt. Att lära sig nya saker. Att se mönster och dra slutsatser.

Det tolkar jag som att intelligens handlar om vad hjärnan kan göra.

Smarthet handlar mer om vad man gör med det man har.

Därför är det möjligt att en person som inte är särskilt intelligent i traditionell mening ändå kan agera smart i vissa situationer.

Omvänt kan en mycket intelligent person ibland bete sig riktigt osmart.

Så för mig är intelligens en kapacitet och smarthet tillämpning.

Man kan säga att en person gjort ett smart val utan att uttala sig om vederbörandes allmänna intelligens.

I vårt dagliga språk används orden överlappande, men de har ändå olika typiska användningsområden.

Så slutsatsen på mina måndagstankar blir då: En människa behöver inte vara speciellt intelligent för att ibland agera smart, och en intelligent människa är inte automatiskt smart i alla situationer.

C Nils Mohlin 2026 11 02

 

  

Regering sökes. Erfarenhet meriterande.

 Halloween är här. Barn klär ut sig till spöken och monster, medan landets politiker verkar ha valt rollen som förvirrade statister i ett drama utan manus.

Sverige har varit utan regering i 47 dagar. Tillräckligt länge för de flesta av oss att hinna med massor. Men i maktens korridorer tycks beslutsångest ha blivit en statsbärande princip.

Talmannen vandrar mellan partiledarna med tålamodet hos en fritidsledare som försöker få en grupp tonåringar att enas om vilken film de ska se. 

Presskonferenserna har blivit ett slags politiskt kurragömma. Journalister frågar vad som händer. Politikerna svarar. Efteråt vet alla betydligt mindre än innan frågorna ställdes.

Samtidigt rullar vardagen vidare, som om landet faktiskt har en regering.

Kanske är det därför Halloween känns så passande just i år. För när talmannen och partiledarna framstår som alltmer förvirrade är det svårt att avgöra vad som är maskeradlek och vad som är politiskt ledarskap.

Det skrämmande är att ingen verkar veta svaret.

C Nils Mohlin 2026 10 30 

Österlenmagasinet om "Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga".

 

Idag kan ni läsa i Österlenmagasinet om Gerts och mitt samarbete som resulterat i kåserisamlingen "Handbok för äldre herrar i köket och oroliga anhöriga".

Ni kan förhandsbeställa ett exemplar genom att skicka et PM till mig eller Gert. Den går också att beställa via kommentarsfältet här på bloggen.

Viljornas kamp

 Det sägs att ålder ger visdom. Det sägs också att ungdom är framtiden. 

Hemma hos oss pågår just nu ett viljornas experiment för att testa båda påståendena.

Deltagare är valpen Zuri 12 veckor gammal och jag med mina 82 år.

Jag anser att ett ord bör räcka. 

”Nej!”

Zuri anser att ett ord är början på en diskussion.

Jag står vid dörren och säger, ”nu ska vi gå ut”.

Zuri sätter sig på rumpan och funderar genom förslaget.

På promenaden utvecklas skilda åsikter. Jag vill gå framåt. Zuri vill gå till höger eller vänster och fram för allt undersöka allt som vi passerar.

Ospecificerade föremål som borde städats bort under kommunens förra mandatperiod.

När Zuri vägrar gå vidare använder hon en väl beprövad valpteknik. Hon förvandlas till en mindre säck potatis. Det är imponerande hur en hund på några kilo kan bli så tung.

Ett - noll till Zuri.

Har jag hanterat allt och lite till under många år, så har jag också lärt mig att med tålamod når man bäst resultat.

Den ene väntar på att den andre ska ge sig och den andre väntar på att den ene ska ge sig.

Viljornas kamp. Ibland vinner Zuri genom trotsig lekfullhet. Ibland vinner jag med godismuta. Visst fusk.

Egentligen är ingen av oss en vinnare. Eller så är vi båda vinnare. För när vi kommer hem kryper Zuri upp i mitt knä eller bredvid mig. Alla principer glömda, alla löv, stenar och strategiska stopp på promenaden spelar ingen roll längre. 

Jag kliar Zuri bakom örat och hon somnar nöjt.

Där ligger vi, två envisa själar som funnit varandra, med exakt samma uppfattning om världen.

Vi tar dagen som den kommer. Delar på soffan och det mesta. Okej vissa regler har vi.

C Nils Mohlin 2026 10 14 

 

Medelåldern

 Hedersamt nog fick jag en inbjudan från en Facebookgrupp om medelåldern (Medelåldern anfaller). Naturligtvis tackade jag ja till inbjudan och började fundera på vad medelålder innebär.

Det finns ord som man inte bör granska alltför noga. ”Lagom” till exempel. Eller ”snart”. Och definitivt inte ”medelålders”.

Har alltid fått höra att medelåldern infaller någonstans runt fyrtio. Då börjar människor köpa bekväma skor, prata om räntor och få ett märkligt intresse för väderprognoser.

Själv tog jag detta med ro. Fyrtio passerade. Femtio också. Sextio kom och gick utan att någon meddelade att jag blivit äldre. Jag fortsatte att känna mig ungefär som vanligt.

Nu är jag 82 och känner mig fortfarande ganska vanligt medelålders.

Det är här problemen börjar. Rent matematiskt borde ”medelålders” betyda att man befinner sig mitt i livet. Halvvägs. Men då krävs det ju att man på förhand vet hur länge man ska leva. Det är en uppgift som hittills undgått både läkarkåren, försäkringsbolagen och Skatteverket.

Om jag är 82 och inbillar mig att jag är medelålders. Innebär det att jag planerar att leva till 164.

Det vore naturligtvis trevligt. Med all den tiden skulle en tondöv jäkel som jag, kanske till och med kunna lära mig spela piano.

Men om en trettioåring säger att hon / han är medelålders uppstår ett annat problem. Då antyder hon / han att livet är slut vid 60. Det är ju nästan ohyfsad pessimisms. Dessutom känner sig de flesta trettioåringar odödliga, vilket gör ekvationen än märkligare.

Ju äldre man blir, desto mer misstänksam blir man mot åldersbegreppen. När jag var tjugo tyckte jag fyrtioåringar såg uråldriga ut. Vid fyrtio upptäckte jag att fyrtioåringar var förvånansvärt unga. Vid sextio insåg jag att äldre börjar någonstans kring åttio. Nu när jag är åttiotvå har gränsen flyttat till åtminstone nittiofem. Clintan till exempel, som fyllde nittiosex i maj, börjar väl komma lite till åren. Men han kanske också envisas med att betrakta sig som lite medelålders äldre.

Det är ungefär som horisonten. Man går mot den hela livet men kommer aldrig fram.

Det är kanske därför ordet ”medelålders” överlever. Det beskriver inte hur gammal man är, utan hur man känner sig.

Så efter noggrant övervägande har jag kommit fram till att jag tänker kalla mig medelålders 80 +. I vart fall ett år i taget. Om någon invänder kan jag bara förklara det med att jag har långsiktiga planer.

Hälsningar från en medelålders åttiotvååring.

C Nils Mohlin 2026 10 13

http://nilsmohlin.blogspot.se