Hör fan så illa, halv taskig syn och värk i gnisslande leder. Förmodligen inte helt ovanligt för en man i min ålder, då jag tror att de flesta drabbas av olika besvär.
I gränslandet mellan sömn och halvdimmig vakenhet är det solklart – jäklar i hoppet, jag har en dag till att ta hand om.
Med behaglig känsla fundera över dagen framför mig, innan kaffet sätts på.
Gå genom mejl och läsa nyheter till andra och tredje muggen kaffe – obligatoriskt innan jag tar min morgonrunda.
Rutiner – nästan som en ritual.
Morgonritualer som ruckats med åren. Från att ha gått i 190 under yrkesverksamma år, fungerar de bättre nu i en lagom lunktakt.
Framåt förmiddagen fundera lite över vår upp och nedvända värld och en valrörelse, som blivit synonym med personliga påhopp och glåpord.
Inte så kul, men ändå en inspirerande källa till humoristiska, smått satiriska inlägg i pågående debatt.
Nittionio procent visar härlig uppskattning. Återstående en procent – för tillfället en dam med tydliga SD sympatier, som spyr galla över mig. Även det en form av uppskattning, då det visar att jag träffat rätt med mina texter.
Skräckscenariet med en högerregering där SD tar tunga ministerposter. Ministrar med sina ideal förankrade i trettiotalets brunaktiga nazistiska sörja. Vill jag inte uppleva!
I en demokrati har vi rätten och också skyldigheten att uttrycka våra åsikter när vi anser att något är på väg att spåra ur.
Ålderismen som en del tar till för att ”klubba” ner mig. Fungerar inte!
Jag har upplevt för mycket, har gedigna erfarenheter och kunskaper och ett huvud som fortfarande är fullt funktionsdugligt.
Nu kan vi i lugn och ro ta hand om fredagen.
C Nils Mohlin 2026 08 14
