Fick idén till den här lilla berättelsen när jag var och handla och fick syn på en äldre man som studerade livet utanför sitt fönster.

Då och Nu

En gammal man funderar vid fönstret där glaset alltid är något svalare än handen. Utanför drar dagen förbi i nutida hastighet, men för honom något långsammare - Som om tiden lärt sig att gå i mjuka skor. 

Förr bar kroppen honom med självklar säker auktoritet. Spänsten i stegen kunde vägen utan en tanke på att det var just så. Oförglömliga rutiner, nycklarna i samma ficka, morgnarna samma smak av kaffe och brådska. Morgonens trafikbrus.

Ljuden förändras blir intensivare, liksom livet utanför, men ändå någon form av sällskap. Bostadens klickljud, avlägsna bilar, ungdomar som drar förbi, fåglar och barnröster sorl. 

Minnet öppnar oombett luckor och plockar fram fragment och bilder. Dofter av regn och nyslaget gräs, skratt, lycka och känslan av fingertoppar som nuddar en kind. Då handlade allt om att hinna. Nu handlar mycket om att stanna. 

Han ser hur världen byter ord och vanor, hur det som gick att laga blivit något man slänger, men han känner också det som inte byts ut - Att sakna, hoppas, att vilja bli sedd. 

Han väger tiden mot då och nu och märker att tiden inte bara tar. Den slipar, den lär, den ger en stilla frihet att vara här, precis här, ett tag till.

Han tar på sig sliten jacka som fortfarande minns forna axlar och går mödosamt ner för trappan, steg för steg, som om trappan vore en gammal vän man inte vill skynda förbi. 

Ute är luften klar och tunn. En pojke eller bara ett barn, som om orden själva också åldrats, sparkar en boll som studsar mot gruset och tillbaka igen. Bollen rullar plötsligt mot mannens sko och stannar där, som om den frågade om lov. Han böjer sig långsamt, känner hur ryggen protesterar med sin nutida sanning, men händerna hittar ändå rörelsen från förr. När han rullar bollen tillbaka blir det en liten båge genom luften, en kort tystnad som håller allt samman. Barnet nickar utan att stanna upp, och mannen står kvar en sekund längre än nödvändigt, med hjärtat varmt av något som inte går att förklara - att kunna sträcka fram sin hand in i nuet.

En riktigt skön måndag till er också

Ó Nils Mohlin 26 04 20

 

 

Ålder och gnäll

 

Ålder och gnäll

Har kommit till en ålder, då jag vaknar på morgonen, sakta öppnar ögonen och tänker: 

”Det var som fan jag lever idag också! Jäklar i hoppet en ny dag att ta hand om!”

Mitt program är fullspikat, vilket är rätta medicinen för mig. Egentligen oavsett vad det handlar om.

Det finns de i min ålder, ja yngre också för den delen som gör sina krämpor till någon form av sysselsättning, som alla vi andra förutsätts ha intresse att ta del av.

Jag är medveten om att det finns de som är allvarligt sjuka och jag syftar inte på dem heller. Nej de med normala åldersbesvär, ont lite här och där, som gör det till sina allenarådande och eviga samtalsämnen.

Kanske för att ömka sig eller skapa intresse runt sin person, utan annat att kunna referera till. Urartar sig ofta till ett herrans gnäll över än det ena, än det andra. Ofta kryddat med en gnutta hypokondri.

Ointressant och fan så jobbigt att lyssna på.

Diskuterade med ett par sådana gnällspikar för något år sedan.

”Det är ett helvete att bli gammal!” Sa en 75 årig man.

Tittade på honom och hans jämnåriga sällskap.

”Det är synnerligen förmånligt att bli äldre med tanke på hur många det är som inte får uppleva förmånen!” Sa jag och gick vidare.

Så låt oss ta hand om söndagen och en riktigt trevlig sådan till er också.

Ó Nils Mohlin 2026 04 18

 

Restaurang Vibe i Simrishamn

Restaurang Vibe

Fulländade rätter av högsta klass, som panerade schnitzel, smörbakad torskrygg, grillad entrecote avrundat med ljummen chokladfondant, god dryck och kaffe. Serverat på ett föredömligt och trevligt sätt i trivsam miljö.

Roligt när en restaurang i Simrishamn håller denna ypperliga klass rakt genom.

Första besöket för min del, men det kommer att bli fler.

Tack!

Nils Mohlin 26 04 18

Simona Mohamsson och Sveriges grundlagar

 Nils Mohlin

 

Sveriges fyra grundlagar som utgör fundamentet för demokratin och reglerar hur landet styrs: Regeringsformen, Successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsförordningen är tydligen obekanta för landets utbildningsminister Simona Mohamsson ledare för liberalerna.

Pinsamt för en person vars slogan är: Bilda sig, bete sig och bry sig och än mer pinsamt för ett parti som förknippar sig med lärande och kunskap. Ett parti som kräver test i samhällskunskap för medborgarskap.

Kanske dags att börja testa ministerkandidaters bildningsnivå innan de ges ansvar för landet. Lite krav får vi väl för fan ha på våra ministrar.

Man kan bli mörkrädd för mindre.

Nu bryr vi oss inte om det utan tar hand om en fantastisk fredag och en riktigt trevlig helg till er alla.

Ó Nils Mohlin 26 04 17

Påven och galningen Donald Trump

Till och med påven har fallit i onåd hos Trump.

Finns väl bara Putin kvar nu som är okej enligt Donald Trump. Viktor Orbán förlorade valet i Ungern och då lär han inte vara populär längre.  Upprörande att inte visa tacksamhet genom att vinna valet. Donald Trump skickade till och med nickedockan J D Vance för att övertyga ungrarna att rösta på fortsatt auktoritärt styre.

Trumps uttalande om påven förolämpar 1,4 miljarder katoliker i världen. Som grädde på moset la Donald Trump upp en AI genererad bild av sig själv föreställande Jesus som botar en sjuk man.

Att Donald Trump är komplett galen, lär väl nu vara utom rimligt tvivel bevisat. Tror att resterande republikanska anhängare inklusive kristna högern, som dyrkat Trump, börjar dra öronen åt sig.

Donald Trumps terminologi i inlägg på sociala medier och intervjuer sätter nya bottenrekord var dag. 

Generaler som vägrar att utföra order, som strider mot folk och krigsrätt, får sparken.

De i administrationen som har avvikande åsikter får sparken.  De som inte vågar annat än att säga ja är lovade full benådning när Trumps ämbetsperiod lider mot sitt slut. 

Även om vi vant oss vid raseriutbrotten, grova förolämpningar och alla galna beslut och hot, som skapar stor oro i världen, frågar man sig hur länge accepteras en galen president innan det ageras i USA.

Varje uns av anständighet och sunt förnuft är utplånat. 

Som vanligt gör vi det bästa av dagen i en trumpen värld och ser fram emot varmare dagar.

Ó Nils Mohlin 26 04 14

 

Spark i häcken för Viktor Orbán

 

Viktor Orbán, Vladimir Putin och Donald Trump får gråta ut i varandras 

famnar. Ungerska folket sa sitt och Orbans tid som kelgris och hund åt 

Putin och Trump är över.

Europa blev i går starkare när Péter Magyar detroniserade despoten Orbán i en jordskredsseger.

Ett enat Europa är nödvändigt för att stå emot Ryssland och före detta ”allierade” USA.

Nu återstår bara problemet med fjanten Mark Rutte och hans räddhågsna fjäskande för Donald Trump.

I övrigt så får jag önska er en härlig vecka.

Ó Nils Mohlin 26 04 13

Barnförbjudet

 Har någon gång tidigare varit inne filmer som visas på biograf och kommer att tänka på när jag som grabb gick på matiné. 

På Drottningtorget i Malmö låg biografen Grand och varje söndag klockan 13 och 15 visades veckans matinéfilm i början på femtiotalet. 75 öre kostade det och naggade veckopengen på två kronor rejält.

Stående repertoar var Hopalong Cassidy som handlade om en västernhjälte inspelade på trettio och fyrtiotalet. Dessa filmer varvades med Helan och Halvan eller Chaplin. 

När dessa rullar var uppslitna började nya västernhjältar dyka upp. Självklart John Wayne, James Stewart, Glenn Ford, Richard Widmark och några till, vilka alla tillförde något nytt. Vi grabbar hade fått nya idoler och ”hands up” blev nästan som ett tilltal.

Vi blev äldre och de barnförbjudna filmerna började locka i 12, 13 årsåldern. För två kronor kunde man sitta längst fram och njuta den förbjudna världen.

Två kronor var hela veckopengen, men jag hade börjat tjäna pengar som springschas och hade lite andra inkomstkällor. Jag sålde tombuteljer på Systembolaget och tidningspapper, som jag lastade på handlarens trehjuliga paketcykel och trampade ut med till frihamnen och fick hyfsat betalt efter den tidens mått. 

Med ens kände jag mig ganska förmögen och kunde se många barnförbjudna filmer. Ibland blev vi grabbar utslängda när vår ålder ifrågasattes, men i de flesta fall kunde vi avnjuta en stor mängd krigsfilmer. Just krigsfilmer massproducerades i spåren av andra världskriget.

Farsan frågade när man kom hem.

”Har ni varit på bio grabbar, vad såg ni?”

”Åsa Nisse!”

 

Önskar er en härlig helg.

 

Ó  Nils Mohlin 2026 04 10