Krämarmarknad Simrishamn

 Den 24 juli 1969 återvände Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins från sin snabbvisit på månen.

Michael Collins fick stanna i fordonet och hålla motorn varm, medan de två andra promenerade runt, reste en flagga och samlade på sig lite souvenirer.

Idag femtiosju år senare är det där historia och en positiv sådan.

Dagens historieskrivare får huvudbry om de försöker hitta något positivt att skriva om den 24 juli 2026.

I lilla Simrishamn nöjer vi oss med positiv krämarmarknad i dagarna tre. Knallar, marknadsstånd och tivoli. 

Ja och turister förstås.

Inget historieskrivarna tar notis om. Nämns kanske av de som dokumenterar bygden, invånarna och de seder som förekommer i sillastan Simrishamn.

Dags för förmiddagsrundan och titta på turister. Alltid någon som bjuder på poäng, värdiga att spinna vidare på.

Vädret är hyfsat halvklart och 19 grader, så då kan vi lugnt ta hand om fredagen och göra den till något riktigt positivt.

C Nils Mohlin 2026-07-24

 

En ganska vanlig dag

 Den 23 juli börjar med hyfsat väder. En lämplig början på en sommartorsdag.

Den här dagen 1829 fick William Austin Burt patent på skrivmaskinen.  Sverige gav ut sitt första frimärke 1855 och Ford sålde sin första bil 1903.

Ganska lagom och sansade händelser i skarp kontrast till vad vi har att förvänta oss av den 23 juli 2026 i en upp och nedvänd värld.

Även om vi via media oavbrutet bombaderas med ruskigheter orkestrerade av en handfull galna män. Får vi göra bästa möjliga i vår egen lilla lugna vrå i en absurd värld.

Därför ägnar jag en stund åt inköpslistan inför dagens besök hos krämaren.

Har ett hastigt påkommet begär efter räkor, så det får stå med relativt stora bokstäver överst på listan. Avokado passar bra till, lite sallad och varför inte sparris.

Och svamp för tusan! Jag älskar svamp.

Resten på listan blir mest det där vanliga tråkiga, som behövs i ett hem, men inte är speciellt inspirerande.

Den dagliga promenaden hoppar vi inte över. Sju åtta tusen steg per dag för åttio plussare säger Folkhälsomyndigheten. 

Nej jag räknar inte stegen! Har däremot fått en stegräknare av min älskade fru. Den ligger som ett dåligt samvete i min ficka. Plockar fram den när jag tror mig ha uppfyllt kvoten. Den grinar hånfullt åt mig - ”ett varv till din soffpotatis!”

Ärligt så tillhör jag inte dem som framlever sitt liv i soffan. Det är bara stegräknaren som jävlas med mig.

Någon timme vid datorn för att skriva ner dagens idéer och tankar. Ibland aningen vilda, ibland lite ljug, men oftast väldigt trovärdiga, realistiska och helt sanna.

Lite avkoppling med penna och ritblock är helt okej framåt eftermiddagen innan jag skall fixa till den där fantastiska räksalladen. Som ett spöke har den härjat  runt i hippocamus, hjärnbarken och pannloben, som tydligen alla tre samarbetar för att mer eller mindre tvinga fram en smaklig härlig sallad .

Ser ut till att bli en bra torsdag så låt oss nu ta hand om den.

C Nils Mohlin 2026 07 23

Valfunderingar

 I ren desperation serverar Uppsalaliberalerna öl och vin i valstugorna för att värva väljare.

Känns mer som gravöl för ett parti fast förankrat en bra bit under fyraprocentsspärren.

Tidölaget krackelerar inifrån och ut i samma raska takt som Ulf Kristerssons och prästfrun Birgitta Eds korrupta klavertramp avslöjas.

Ebba Busch kämpar för sin politiska överlevnad och inledde charmoffensiv mot Magdalena Andersson och bjöd på glass under Almedalsveckan för att hålla dörren öppen för att visst kunna samarbeta med oppositionen.

Med drygt sju veckor till valet lär snart Ulf Kristerssons arroganta flin suddas ut. 

Husse Jimmie Åkesson får släppa taget om det strama kopplet.

Toppmoderater lär se till så att Ulf Kristersson förpassas ut i glömskan, som en tragisk parentes.

Valvindarna blåser, men sällan eller aldrig har en sittande statsminister, genom alla sina klavertramp, varit en så god och lojal valarbetare åt motståndarsidan.

Några morgonfunderingar ett antal veckor före ett val, där utgången sällan eller aldrig varit så självklar.

C Nils Mohlin 2026 07 22

 

Fotbolls VM 2026

En plötslig tomhet när fotbolls VM är över.

Under lång tid har vi från våra egna VIP läktare, tevesofforna, följt dramatiken.

En sport som förvandlar vardagsrum till kokande arenor.

Finalen med världens bästa spelare argentinaren och giganten Lionel Messi och 20 år yngre spanjoren Lamine Yamal, som de stora affischnamnen, blev en otrolig rysare.

Världslag som gjorde sitt yttersta för att ta guldet när Ferran Torres i slutminuter sköt in det avgörande målet.

Själv var jag väldigt kluven i frågan om vilket lag jag skulle heja på.

Lionel Messi har jag uppfattat som en oerhört sympatisk spelare, utan de divalater som är karaktäristiska för en del andra storspelare. Argentinska laget och Messi har bjudit på fantastiska matcher och minnesvärda ögonblick. 

Spanien vägde också tungt eftersom vi har nära band med landet och tillbringar så mycket tid vi kan där. 

De har bjudit på imponerande fotboll och för mig som relativt fotbollsokunnig betraktare uppfattade jag det som om Spanien var något mer dominanta på plan under finalmatchen.

Spanien vann, tack vare Torres. 

Men många med mig sympatisera med Lionel Messi när hans tårar rann efter förlusten.

Jämnvärdiga lag med mina ögon sett.

Men bara ett får vinna.

Mitt bestående minne från 2026 års VM är Lionel Messi.

Enda plumpen i det hela var stolpskottet Donald Trumps uppdykande under vinstceremonin och envisa försök att sola sig i glansen från guldlaget.

C Nils Mohlin 2026 07 20

  

Bitter dam

 Med en personlighet som har samma djup och komplexitet som kinin har en mycket bitter och tragisk dam levererat elakheter i parti och minut rörande mina inlägg.

Ilskan har sprutat ur öron och näsborrar i hennes kommentarer och enskilda inlägg när jag lägger upp mina kåserier, ibland förstärkta med någon AI genererad bild, där jag oftast skämtar med och om mig själv och det faktum att äldre herrar också kan tillåtas att ha lite kul. Trots gnisslande leder och att vi rör oss lite sämre och långsammare när de åttio är passerade.

Med alla positiva kommentarer, likes och att min blogg, där de flesta av mina kåserier finns att läsa, har passerat en halv miljon besökare. Bidrar till att jag envist kommer fortsätta på inslagen väg. 

Mina inlägg är tydligen för denna enda dam jämställda med att svära i kyrkan och igår raderade hon mig efter 15 års Facebookvänskap. 

Det tackar jag innerligt för.

Detta lilla inlägg illustrerar jag med ve och fasa en AI genererad bild av en 82 årig man.

En toppenvecka till er alla.

C Nils Mohlin 26 07 20

AI fixad bild och under en helt naturlig

Med rätt att kåsera

 Med rätt att kåsera.

Efter att i rätt många år ägnat mig åt att tänka ut hiskeliga mord på papper, placera ut diskreta giftbägare eller en kniv i ryggen på någon stackare och låtit bistra kommissarier stirra plågat på mördade personer.

Vilket i och för sig varit ett trevligt arbete.

Men när jag är inne på mitt åttiotredje år och inser att jag nästan har energi, som skulle göra en trettioåring i en Crossfit-lokal fylld av avund, tröttnade jag lite på lik.

Jag vill ha riktig dramatik, lite vardagsskräck – skriva kåserier.

Som någorlunda vital 82 åring förväntas man uppvisa en viss form av gaggighet för att inte göra omgivningen nervös eller besviken. Sitta i gungstolen och dricka ljummet te, klaga på moderna tider och krämpor.

Jag kliver in på det lokala kaféet med min jeansjacka, glasögonen parkerade på hjässan och en skärpa i blicken som kan skära genom granit eller som det i mina tidigare böcker brukade föregå ett mycket plötsligt dödsfall.

Kåserierna har kommit in som mitt nya vapen. 

Varför lägga energin på att klura ut dolda motiv och alibin när verkligheten levererar ren komik gratis.

Jag har bytt ut mord och dödliga vapen mot samtidsanalyser, och tro mig pennan är fortfarande laddad.

Om någon trott att jag ska dra mig tillbaka, pensionera mig, så har de drabbats av ett allvarligt fel av önsketänkande.

 

Mycket av den där ”Crossfit energin” har under sista halvåret lagts på Gert Jönssons och mitt gemensamma projekt. 

Gert illustrerar på sitt mästerliga sätt allt ljug jag satt på pränt. Nåja allt är inte ljug det finns en gnutta sanning också i kåserisamlingen som vi hoppas kan ligga på bokhandelsdiskarna lagom till jul.

 

C Nils Mohlin 2026 07 15

Med lite AI fix

Husockupanter

Med vår och sommar kommer flyttfåglarna.

Naturens mirakel säger många, om än som en årlig fastighetsfejd.

När altanen är tvättad och utemöblerna på plats, hörs välbekant kvittrande från takfoten.

Många fåglar nöjer sig med en diskret holk eller kvistarna i en buske.

Men inte svalan som tycks vara både arkitekt och betongarbetare och kräver gediget bygge i anslutning till vårt vardagsliv.

Med imponerande precision murar svalorna sin fästning under takfoten.

Problemet är deras totala brist på känsla för lämpliga byggplatser.

Bästa stället tycks många gånger vara ovanför ytterdörren eller i nära anslutning.

Helst så nära som möjligt så att området i anslutning till dörren förvandlas till strategisk droppzon för allt som passerar genom en svalas matsmältningssystem.

Att hämta posten blir plötsligt en extremidrott när man får zick -zacka mellan allt som händer i svalboet.

När ungarna väl kläcks förvandlas lilla fästningen under taksprånget till gapig frukostklubb.

Oavbrutet sträcks små gula gap över kanten och kräver servering, medan föräldrarna flyger i skytteltrafik som stressade cykelbud i rusningstid.

Bevingade ockupanter har sin charm även om det innebär en hel del städning.

Jodå jag tycker också om svalor.

 

C Nils Mohlin 2026 07 14