Jag fick brev från vår vårdcentral, som nästan ber att man skall höra av sig. Brist på patienter känns det som. De senaste månaderna har folk förskansat sig i sina hem och till och med undvikit sina regelbundna läkarbesök.
Har Coronahotet den effekten att folk helt plötsligt blir befriade från alla andra krämpor.
Kan det möjligen vara så att en stor del av folket av födsel och ohejdad vana är hypokondriker, eller i vart fall mycket jämmerliga. Är vår utmärkta vårdcentral överutnyttjad i normaltider av folk som tror sig ha både det ena och det andra?
De få gånger jag besökt vår vårdcentral för en årlig hälsokontroll, vilket man bör göra i min ålder säger läkaren, så har parkering och väntrum varit knökfulla. Stressen har varit påtaglig, personalen har ilat fram och tillbaka med vänliga leenden.
Det har slagit mig vid en del tillfällen, när ett gäng pensionärer träffas och samtalen om barn och barnbarn sinat, så halkar de osökt in på krämpor och läkemedel.
Som en tävlan om vem som har de värsta åkommorna och flest läkemedel. Jag kan lova att många sydeuropeer är än värre, dom lyckas dessutom se riktigt lidande ut.
Jag tycker att man skall vara förbaskat glad att man som i mitt fall uppnått 76 år och ser varje dag som en gåva att väl förvalta.
Det är helt naturligt att man med stigande ålder får vissa besvär och det får man finna sig i och anpassa livet efter.
Alternativet är dyster, jag har tyvärr allt för många kamrater, som gått bort i betydligt yngre år, som inte får uppleva tjusningen med 70 pluslivet och allt vad det innebär.
Så alla sjuttio plussare bär er ålder med stolthet, krämporna får ni till på köpet och de är absolut inget att delge kreti och pleti.
Som lite äldre får man också ett annat förhållningsätt till livet, lite ödmjukare, lite mer fördragsamhet och en visdom som vi skall vara generösa med.
Önskar er en fantastisk helg
Ó Nils Mohlin 20-05-30
Tillsammans med vår mycket gode vän Melles som tyvärr gick bort vid 59 års ålder för snart nio månader sedan.
