I går var det veterinärbesök, den årliga sprutan, recept på fästingtabletter och ve och fasa kloklippning. Assistenten accepterar nog allt, men när det är dags för kloklippning uppträder han på ungefär på samma sätt, som när det är dags för bad. Springer och gömmer sig och uppträder som en utstuderad dramaqueen.
I kvarteret har vi en tik som löper och samtliga hanhundar beter sig som hormonstinna tonårspojkar, vet inte vilket ben dom skall stå på. Lite kaxiga, sträcker på sig och i vart fall så är Felipe fullt övertygad om att han minst är en Riesenschnauzer sina sju kilo till trots. Med andra ord den absolut största hannen i Kivik, så de så.
Så där håller det på hela dagen och kvällen och natten.
Fram tills vi gick och la oss vid halvelva tiden i går så tjata han hela tiden om att gå ut. Han fick springa i inhägnade trädgården, tills jag med lock och pock fick in honom vid niotiden. Normalt kommer han som ett skott när man kallar. Första gången väckte han oss vid midnatt, höll på att dra mig av sängen och ville gå ut. ”Nix du stannar här och sover!” Samma procedur klockan 01.30 och tidig väckning 04.30 då Felipe skällde vid köksdörren och ville ut.
Ja se den där kärleken. Men snart är allt som vanligt igen, tiken är glömd och Felipe är sitt vanliga jag igen.
Ó Nils Mohlin 20-05-06
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar