Livet har för assistenten Don Felipe återgått till det gamla, allt är lugnt i kvarteren. Inga fyrbenta damer som förvrider huvudet på den normalt mycket lugne och sansade Felipe.
Vi tar våra promenader, fixar med huset, läser, skriver och njuter av våren. Liksom för många andra sjuttioplussare så befinner jag mig i karantänarrest.
Ett nytt begrepp har införts ”yngre äldre” vilket gäller sjuttioplusare som är friska. Vi kanske skall få lite lösare tyglar. Vad det nu innebär? Tillåts mer än att snacka med grannen på två meters avstånd, vilket hittills varit ett dilemma då flertalet i denna åldersgrupp, liksom jag har en urusel hörsel. Vi står och skriker till varandra, så jag ger mig sjutton på att det hörs in i ICA butiken 500 meter längre bort.
Jodå jag har hörapparater, ett par uppladdningsbara eleganta fina. Rena tortyrredskapen, omöjliga att ha på sig. Tacka vet jag mina gamla med batteri, dom funka bra. Visserligen betydligt större, men vad gjorde det. Felipe åt upp dom en gång han var sur på mig. Funderar på att skaffa en sådan där hörseltratt som gubbar använde förr i tiden.
Många hälsningar från Kivik
Ó Nils Mohlin 2020-05-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar