Assistenten och jag har morgonmöte. Ja ni läste rätt, efter frukost tillsammans med matte och vi kört henne till jobbet, så inleds mötet med ytterligare en kopp kaffe. Jag sitter i min fåtölj med papper och penna när vi inleder mötet. Don Felipe har satt sig på fotpallen mitt emot och med ett lätt högdraget uttryck lyssnar han uppmärksamt.
”Är det fortfarande strama tyglar som gäller, så jobbar vi hemma Felipe.” Han tittar på mig, nickar avmätt ungefär som ”Jag ger sjutton i vilket bara jag får mat och mina rundor”.
Han sträcker fram och lägger sin tass på mitt knä, som om han vill ha sagt ”Ta det inte så allvarligt kompis, jag hjälper dig.”
Egentligen vet vi inte så mycket mer sen i går, restriktionerna fortsätter gälla och vi får köra bil två timmar från bostaden, men var hamnar vi då. Låter inte så kul, vi kan ta en sväng med scootern i trakterna, vädret är lämpat för utflykt. ”Det är nog strama tyglar som fortfarande gäller, eller hur Felipe”. Var blev de lösa tyglarna för yngreäldre av?
Då blir det arbete, vi skall fixa till handledaren till balkongen tio meter lång och den skall behandlas på undersidan innan vi skär till den och passar in den ovanpå räcket.
Morgonmötet avslutas, Felipe studsar ner från fotpallen och ställer sig vid lådan i köket där vi förvarar godis. ”Nu har jag lyssnat på dig i tio minuter, så jag är väl värd en belöning” räcker fint fram tassen och tackar, sväljer godbiten och sätter fart ut.
En härlig torsdag till er alla
Ó Nils Mohlin 20-05-14
(Yngreäldre i Kivik)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar