Bloggportalen statistik

måndag 26 juni 2017

Ateljén och galleriet i Kivik


För drygt två månader sedan öppnade jag mitt galleri på Avenboksvägen i Kivik. Sedan dess har flera hundra besökt mig, många trevliga möten och samtal har det blivit.

Vi håller öppet dagligen och ni är alltid välkomna in på en pratstund och titta på målningar. Under juli kommer jag att göra en omhängning, dels för att fylla tomma luckor, men även för att göra plats till ett antal miniatyrer.

Miniatyrerna, som kommer att bli 15x15 och 20x20 tar jag fram, för att alla har en plats för en mindre bild och priset kommer att ligga på 500 respektive 600 kronor.

Fram till och med september håller nuvarande galleri öppet och sedan flyttar bilderna in i Lilla Galleriet (vintergalleriet) som ligger i direkt anslutning till ateljén.

Ni som vill besöka mig är välkomna dagligen mellan 11 och 17 eller om ni hellre vill avtala en tid så ring 070 750 72 46 eller ett mail till nils.mohlin@gmail.com
 
http://guide.visitskane.com/sv/evenemanget/a1375167/nils_mohlin_1375167/detaljer

söndag 25 juni 2017

Mötet med människor


Som gammal byggare och ingenjör med militärt förflutet har jag övergått till den gyllene epoken, ofta skamligt kallad pensionsåldern. Jag blev ett silverhår med stor förankring i konst och skrivande.

Jag har mött alla sorters människor, allt från jordnära, underbara, enkla personer till femme fatale och minns ni TV serien ”Skenet bedrar” Hyacinth Buckets (uttalas som Bouquet)

Alla dessa personer finns i vår vardag. Är man då som jag en konstnär med en ateljé och ett gallerie och framlever dagen under tämligen vardagliga förhållanden, som lika enkel människa kan roliga episoder uppstå.

Femme fatale hade ingen framgång med sitt besök och inte heller Hyacinth Buckets.

Välkomna alla till mitt gallerie i Kivik

Nils Mohlin

© 2017

söndag 4 juni 2017

Filmkväll


Två pojkar besöker oss, nio respektive tio år. Förutom att telefonerna utgör en central del i deras liv, så deltar de tjänstvilligt i många av de sysslor som förekommer såväl inne som ute. Samtalen runt matbordet ter sig annorlunda, pojkarna briljerar var för sig med inslag av multiplikationstabeller. Om de nu hunnit till sexans eller sjuans tabell, så braverar var och en på sin nivå av avancerade matematiska kunskaper. Inte kan jag som gammal ingenjör börja prata om logaritmer, geometri, Pythagoras sats o.s.v. Tala om att det finns något bortom multiplikationstabellen, kände jag skulle fördärva stämningen runt matbordet. Rubba självkänslan och förvissningen att snart vara fullärda, bara ett antal skolår kvar. Nej så gör inte jag.

Samtalet gled över på familjer och den yngste pojken räknar på fingrarna och säger snabbt ”vi är sju i vår familj….? Eller skall jag räkna hundarna också?”

Det utlovas filmkväll och pojkarna har massor av förslag. Allt från avancerade skräckfilmer till gud vet vad. Vare sig Graciela eller jag kände till något av alla de tips som vi blev överösta av.

Vi lät pojkarna själv välja film och kanske vi också skulle kunna se på den. Förväntade oss kanske en snäll variant av skräckfilm, men tjosan vad fel. Vad väljer då två pojkar i den åldern? Jo en tonårsfilm där i stort sett alla flickorna sprang runt med piporna i vädret. När vi sett på nakna bröst i en kvart, i sällskap med storögda pojkars fascination för det motsatta könet, föreslog jag en äventyrsfilm. Valet accepterades nöjt av alla och pojkarnas ögon återgick till mer normala proportioner, när spänningsfilmen grep tag i dem.

Vi har utlovat film ikväll igen under förutsättning att vi får stå för valet.

Nils Mohlin

© 2017