Bloggportalen statistik

lördag 25 november 2017

Min matte har köpt en schäslong till mig


Husse har köpt en ny TV -och läsfåtölj med fotpall. Matte brukar sitta i soffan. Jag har en gammal säng bredvid ett skåp. Så matte har köpt en splitterny schäslong till mig, så att jag har någonstans att ta igen mig på kvällarna. Husse säger att hans fåtölj är ergonomiskt utformad för hans kropp – Nåväl schäslongen är ergonomiskt utformad för min. Jag kan ligga på längden, på tvären, diagonalt, ja hur som bland massor av kuddar och plädar. Matte ställer krav på schäslongen och säger att vi får samsa om den, att den faktiskt är hennes. Så okej vi samsa om den nu och då kan jag vila huvudet i hennes knä.

Hej då/Don Felipe

© Nils Mohlin 2017-11-25
 

 

 

fredag 24 november 2017

Kärlek, Amor, Amare, Amour, Liebe, Love, Elsker, любовь, miłość


Idag skall jag skriva om kärlek och eftersom min blogg läses i lika stor utsträckning i många andra länder, så har jag valt ut ordet kärlek på 11 språk. Spanjorer och portugiser använder samma ord och stavning Amor. Danskar och norrmän har också samma ord Elsker

Vad är kärlek? Jag hade hunnit bli 65 år innan jag kunde svara på frågan. För drygt 8 år sedan träffades vi och den femte december förlovade vi oss och gifte oss halvåret senare den femte juni.

Du föddes i en liten stad vi stranden till Rio de la Plata, året var det samma som jag gjorde en del av min militärtjänst. 18 år gammal kom du till Sverige 1982. Lärde dig språket på ett halvår, skaffade arbete och började studera med envetenhet och framgång som många skulle avundas. Samtidigt var du ensamstående mamma till fyra barn. När du kontaktade mig den 8 oktober 2009 beträffande en krönika jag skrivit, så började mitt livs bästa år. Efter intensiv mailkontakt, träffades vi första gången, tre veckor senare och förlovade oss efter ytterligare fem veckor. Vi hade på något märkligt sätt levt parallella liv med ungefär likartade upplevelser, samma intressen, samma värderingar och vi kom från vars en sida av jordklotet.

Ömsesidig kärlek uppstod redan i massorna av mailkontakter efter min krönika. Första mötet glömmer jag aldrig - Dörren öppnades av den vackraste kvinna jag någonsin sett, hon var dessutom oerhört begåvad, allmänbildad och hade på sina år i Sverige uträttat mer än vad många andra hinner med på en livstid. Veckan senare hälsade denna fantastiska kvinna på hos mig och påföljande vecka flyttade jag hem till henne, Den officiella förklaringen var att det var opraktiskt att springa fram och tillbaka med datorer. Den riktiga förklaringen var den största av kärlekar, den vackraste, en passionerade åtrå. Jag ser det som livets största gåva att fått förmånen att få kalla dig min älskade fru. Hon är inte bara min älskade hon är fylld av empati och generositet – Hjärtats generositet, som hon delar med sig till vem det vara må. Du är samma underbara och vackra kvinna idag och jag ser det som en stor ynnest att få vara din man och känner samma varma kärleksfulla glädje var gång jag ser dig. Jag är stolt över att vara din man.

Älskar dig Graciela

© Nils Mohlin 2017-11-25
 
 
 

torsdag 23 november 2017

Vänskap


Jag fortsätter att fundera lite på det där med vänskap. Något som kan ha sitt ursprung oavsett situation och bestå genom åren. För snart fyra år sedan träffade jag ett par underbara människor på flygplatsen i Alicante. Vi blev mycket nära vänner, tyvärr så blir det allt för sällan som vi träffas.  Men vi umgås så ofta vi kan när vi är i Spanien samtidigt. Vänskap kan uppstå via sociala forum, grannar, arbete, föreningsliv, ja var som och utvecklas. Jag har en kompis i Smedstorp, vi brukar hälsa på varandra, dricka kaffe och bara prata. En man som personifierar det danska gemytet, en riktig vän. Tyvärr var jag inte hemma när han hade vägarna förbi sist, men vi ses snart.

Vad vore människan utan vänner, relationer där man hyser ömsesidig respekt och tillit. Helt enkelt en värdefull kamratrelation som består. Jag har genom min fru lärt känna en gammal gerillakrigare från Latinamerika och har med honom en härlig kamratrelation. Vänner det har vi som regel en hel del av och som jag nämnde igår så bygger vi vänskapsrelationer hela livet. Många gånger kan ett kort möte leda till bestående kontakter och i andra fall byggs en relation under en längre tid.

Riktig vänskap utkristalliseras när prestige och jaget läggs åt sidan och man tänker på vännen med välbehag.

En trevlig dag alla vänner

© Nils Mohlin 2017-11-24

En otroligt vanlig dag


Jag tycker om att umgås med människor, det berikar, ger utbyte och kunskap. Alla har vi kompisar, väninnor, polare, förtrogna o.s.v. Från tidiga ungdomsår till numera mogen ålder, så förändras förhållningssättet. Vad är vänskap? Vad är kompisar? Vad är riktiga vänner?

Tajta vänner i tidiga tonår är fint, men sedan händer något under resans gång. Vi utvecklas olika, vi skaffar oss diverse utbildningar, vi knyter skiftande sociala band. Vi gifter oss, får barn och är snart medelålders. Vi har blivit olika. Vi knyter nya band, nya människor, nya bekantskaper. Förmodligen en process som pågår livet ut.

Jag träffade många fantastiska människor i unga år – vänner – En del försvann i allt för tidig ålder beroende på sjukdomar eller olyckor. I vissa fall växte vi ifrån varandra.

Det där med vänskap kan uppstå när som helst i livet, när jag bodde i Limhamn, i Tyskland, Spanien eller på Avenboksvägen i Kivik. Grannar är goa vänner.

Vi har dom bästa, såväl i Kivik som i Spanien!

Trevlig torsdag mina vänner!

© Nils Mohlin 2017-11-23

onsdag 15 november 2017

Gubbabänk


Vet ni vad en gubbabänk är för något? Inte ljugarbänk, även om det säkerligen kan ljugas friskt på en gubbabänk också. Inte heller någon park- eller torg bänk. Nej gubbabänk är något som förstående affärsinnehavare har placerat utanför sina butiker. Butiker som företrädesvis har denna geniala bänk, vänder sig till våra fruar, den kvinnliga köpkretsen. Vid en tygaffär intill Kungens kurva i Stockholm hade de till och med placerat ut kuddar, allt för gubbarnas välbefinnande. När jag var där med min fru för något år sedan, satt där redan två gubbar, men när de såg mig så gjorde de genast plast. ”Jaha din fru skall också handla”, snart så är diskussionerna igång om allt från sport, tekniska prylar till världsaktuella ting. En timme flyter snabbt i trevligt sällskap, tills vi ses nästa gång på en annan gubbabänk.

När får vi gubbabänkar på Österlen?

© Nils Mohlin 2017-11-16

tisdag 14 november 2017

Action hos ordningsmakten


För något år sedan gick jag in på en polisstation i en mindre sydsvensk stad för att göra en anmälan. När jag kom in i ordningsmaktens lilla krypin, såg det tämligen nedsläckt och obemannat ut trots att klockan var elva på förmiddagen. Framför mig fanns en inglasad expedition med fördragna gardiner. Tittade mig omkring, ytterdörren var olåst, kontrollerade tiderna på dörren – Jodå polisen hade öppet för allmänheten. Jag knackade resolut på glasdörren till den mörklagda expeditionen, en gång, två gånger, tre gånger – En gardin flög upp framför den lucka där medborgare tydligen skulle framföra sina ärenden. Bakom luckan stod en sextioårig man, med håret på ända, skjortan delvis utanpå byxorna, rödsprängda ögon och en allmänt mosig uppsyn. Omedelbara reaktionen var – Är han polis. Mannen mönstrade mig ingående med irriterad uppsyn, både länge och väl. Innan jag hann knacka på glasluckan gläntade han försiktigt på den och undrade med barsk hes röst ”Vad vill du?” – ”Göra en anmälan” svarade jag och ansåg som självklaraste sak i världen att det gör man hos polisen på orten. ”Jag tar inte emot några anmälningar” sa polisen och såg om möjligt än mer utschasad och irriterad ut. Jag började så smått härskna till, satte blicken i honom och undrade vad för sorts polis man skall vända sig till om man ville göra en brottsanmälan. Men uppgivenhet satte sig företrädaren för ortens ordningsmakt på en stol bakom luckan. Rättade till slipsen som säkerligen inte var i reglementsenlig ordning, drog till sig block och papper. ”Vad är det du skall anmäla?” – ”Ett internetbedrägeri!” - ”Det får du själv göra på nätet!” – ”Men du har ju en dator bredvid dig” protesterade jag. ”Jag är inte så bra på sådana, du kan gå in på biblioteket, så hjälper dom dig att göra en anmälan”. Jag tittade länge och väl på honom, innan han med ett besvärat uttryck, stängde glasluckan, drog ner gardinen och återgick till vad han nu innan sysslat med.

Väl hemma så gjorde jag en anmälan på nätet och fick beskedet att polisen skulle ringa upp mig från ett dolt nummer om ett tag. En månad senare ringde det, men då var det ju så dags.

Tur att jag inte blev rånad, då hade jag väl fått göra som i Spanien, själv golva rånaren.

© Nils Mohlin 2017-11-15

måndag 13 november 2017

Gossarna Donald och Kim


Världen dras just nu med ett par riktiga galningar, Donald Trump och Kim Jong-Un. Utan att för den saken gå in på deras pajkastning och vilken risk de utgör för världsfreden. Så bådar två så stora katastrofer i den politiska världen inget gott. Om vi bortser från politiken, den kan vi ta del av i media. Men två utomordentligt okunniga och löjliga figurer, bidrar med något annat. Kan karikatyrtecknare tänka sig något mer tacksamt att arbeta med än den härdsmälta Donald Trump och Kim Jong-Un utgör. Jag leker med tanken att i en berättelse förflytta dem till lämpligare miljö – Sandlådan och förminska dem till deras rätta mentala ålder – Kanske fem sex år – En liten och fet, en lite längre och fet. Där kan dom slänga sand på varandra, nypas, kivas och bära sig illa åt. Nackdelen är att dom skulle skrämma bort alla snälla och ordentliga barn.

Möjligen kunde jag låta assistenten jaga dom en stund och bita lille Donald och lille Kim i rumpan. Men risken hade väl varit att assistenten blivit sjuk av att bita dem. Problemet med att föra tillbaka dem till korrekt mental ålder är ju att deras föräldrar får ett rent elände, när de nu äntligen blivit av med dem. Jag tror att jag avstår tillsvidare att skriva om dessa avarter. Tanken på hur jag kan berätta en saga om två hiskliga figurer som Donald Trump och Kim Jong-Un får mogna ett tag. Min tanke är inte att förlöjliga dem, det klarar de så utmärkt bra själva. Det får inte bli en skräckhistoria och i sanningens namn är det svårt att se humorn mer än möjligen i deras kroppsspråk och komiska utseenden. Det tar karikatyrtecknarna med tacksamhet emot och levererar träffsäkra nidbilder på två av vår tids största dårar.

© Nils Mohlin 2017-11-14

 
 
 

söndag 12 november 2017

Gräs i maten


Barnbarn på besök tre, nio och elva år gamla. Jag hade lagat en rotfruktsgryta, som jag tänkte att barnen bara måst älska. Istället för kött så hade jag använt mig av falukorv skuren i tärningar. Smaksättningen består av dijonsenap, pepparrot och dill. Alla har tyckt mycket om denna smakrika gryta och den var lagom kryddad för barns munnar.

Alla sätter sig till bords och jag ställer skålen mitt på bordet och tänkte – Denna kommer alla gilla. Lilla Felicia tre år tittar ner i grytan och säger med bestämdhet ”Jag vill inte ha gräs i min mat!” En psykologisk effekt uppstod, de äldre barnen började betrakta gryträtten med stor misstänksamhet. Välsmakande dill hade helt plötsligt blivit gräs. Räddningen blev pannkakor som mormor gräddade.

Sålunda ingen dill i maten fortsättningsvis och mitt självförtroende vad gäller matlagning fick sig en törn.
© Nils Mohlin 2017-11-13 

God natt


Sömn och vila behöver vi alla. Assistenten har tre sängar, en i vårt sovrum, en i vardagsrummet och en i ateljén. Efter frukost, trädgården patrullerad, morgonrunda avklarad och deltagit i förmiddagens inledande sysslor. Tittar Don Felipe på mig ungefär som – ”Du får klara dig själv en stund, nu skall jag ta siesta”. Han går och lägger sig i den säng som är närmast där jag befinner mig, om jag skulle behöva hans hjälp. Efter vilan kommer assistenten tillbaka tittar på vad jag gjort, ungefär som – ”Var det där allt”.

Så där framskrider dagen med ett siestaavbrott efter rundan vid tvåtiden. På kvällen är glädjen enorm när matte kommer hem, assistenten har ju så mycket att berätta. Han använder hela sin retoriska förmåga, verbalt skällande i alla tonlägen, med livligt kroppsspråk, skutt och hopp refererar han dagens händelser. Kvällen fortsätter med lek och sällskapligt umgänge där Felipe så rättvist som möjligt försöker visa sin tillgivenhet och kärlek till oss båda. Framåt nio på kvällen lägger sig assisten i vardagsrumsängen och efter ett par timmar reser han sig tittar på oss – ”Varför sitter ni uppe, det är dags att gå och lägga sig på riktigt” – Varpå han går in till sin säng i sovrummet.

God natt säger Don Felipe

© Nils Mohlin 2017-11-12

fredag 10 november 2017

Maskiner i all ära, men…


När man bor i hus krävs det en hel del redskap för underhåll och skötsel. För assistenten är detta helt okej, så länge de inte för mycket oväsen. Gräsklipparen är förmodligen Don Felipes största ovän, men den är ju i tryggt förvar i verkstaden till nästa säsong. Lövsugen accepterar assistenten, men betraktar den med viss misstänksamhet. Eftersom jag tycker om att snickra så har jag en del olika maskiner, som underlättar det hela och dessa är fullt okej för Felipe. Snarare verkar det som om han också vill ha skyddsglasögon och hjälpa till. Nu består hans hjälp mer i att ”på ett arbetsledande plan” påskynda det hela, så vi får tid över för annat - Promenader till exempel.

Det där med maskiner är faktiskt riktigt kul och eftersom vi har många projekt på gång, så krävs det en del. Kommer att tänka på en granne och god vän i Järlåsa, som alltid höll på med projekt och var synnerligen välförsedd med maskiner och tillbehör. Han hävdade med bestämdhet att numera hittade han på komplicerade projekt som skulle motivera inköp av nya avancerade maskiner. Det ligger absolut något i det där när assistenten och jag skissar upp nya planer, så sneglar vi åt vad kan vara bra att ha.

Av grannen Einar och hans fru i Järlåsa fick Don Felipe när han var valp, en av sina första och käraste leksaker en tennisboll fäst vid en stump rep. Om än ordentligt sliten hör det till den ofrånkomliga kvällsritualen, ett par år senare, att vi skall leka med Einars present. Tack Einar!

Trevlig lördag önskar Don Felipe och jag

© Nils Mohlin 2017-11-11

 

torsdag 9 november 2017

Fredagsbestyr


I går var jag ute för att sköta om några uppdrag jag har för kommunen och naturligtvis är assistenten med på dessa tjänsteutövningar. Han kanske inte är direkt delaktig i mötena, även om han anser sig ha ett och annat av värde att tillföra. Den gång han var med på ett möte, markerade han sitt missnöje mot i hans tycke tråkiga människor med tröttsam dialog, genom att demonstrativt gäspa och lägga sig uttråkad vid min sida. Men passar bil och papper gör han med den äran.

Fredagar är ju alltid lite speciella, matte är ledig i två dagar. Assistenten och jag får runda av arbetsveckan, fixa till det som inte blivit klart. Det skall handlas, lagas mat och förberedas in för lördag och söndag. Naturligtvis deltar assistenten med livfullhet i synnerhet när matkassar packas upp och middag skall tillagas.

Morgonrundan är avklarad och kan ta lite längre tid beroende på att assistenten och jag alltid byter några ord med dem vi möter. En klapp på huvudet vill assistenten ha och får han inte det inom rimlig tid för honom sett, så säger han ifrån med ett kort skall. Rimlig tid för Don Felipe handlar om sekunder.

Nu skall vi återgå till våra fredagssysslor.

Trevlig helg önskar Don Felipe och jag.

© Nils Mohlin 2017-11-10
Fredagsmys
 

 

onsdag 8 november 2017

Morgonbestyr


Ny morgon och alla har fått frukost. Morgonpatrulleringen av trädgården har Don Felipe klarat av och matte har gått till Simrishamnsbussen. Kaffe och morgonnyheter hör till när assistenten och jag planerar dagens arbete. Jodå assistenten är mycket delaktig även på våra frukostmöten och lyssnar intensivt på vad jag har att säga. Han vänder och vrider på huvudet och släpper inte av på uppmärksamheten för ett ögonblick. När jag är klar kan ett instämmande woff höras, inte högt utan snarare i den samtalston jag använder till honom. Jo jag och assistenten pratar mycket och han har lärt sig en mängd variationer på sitt skall beroende på vad han vill ha sagt. Vid en av våra rundor så pratade jag och assistenten med varandra när vi passerade en äldre man, som frågade ”Vem pratar du med” – ”Hunden så klart”. Jag stannade och förklarade att man faktiskt kan prata med hundar och bygga upp starka band på det sättet. I de flesta fall förstår hunden mycket väl vad man vill och vill ju aldrig något annat än att vara till lags.

”Dags för morgonrundan Felipe”. Assistenten står redan vid dörren.

Morgonhälsningar från assistenten och mig

© Nils Mohlin 2017-11-09

tisdag 7 november 2017

Mycket att stå i


Sjunde november började med att assistenten och jag fick skrapa bilens vindrutor. Assistenten skrapa väl i och för sig inte utan deltog snarare med ett klädsamt förstående uttryck. Matte körd till bussen och dags för Don Felipes morgonrunda, roligare än vanligt med frusna grässtrån, som tvingas ner i spagat av envis hanhunds intensiva revirmarkeringar. Med stolthet iakttar han efterlämnade slokande strå.

Vinterhjulen skall på bilen hos verkstaden i Brösarp och där kommer vi i samtal med förre innehavaren. Han berättar verkstadens historia både länge och väl. Avbryts av att vår bil är klar och personalen propsar på att ”kör ut den för sjutton”. Jag backar ut och Don Felipe lägger sig till rätta med en djup suck. Hemma in med sommarhjulen i garaget och lasta bilen full av emballage och annat skräp. Efter turen till tippen är det dags för årets influensavaccination, ni vet den där som erbjuds folk i mogen ålder. Brösarps vårdcentral är knökfull av personer i mogen ålder, det vill säga pensionärer. Alla skall fylla i en enkel hälsodeklaration och så pratas det på korsan och tvärsan om allt från hälsoproblem till barnbarn. Glad för att jag glömt hörapparaterna hemma och då mest kan nicka ett ja eller nej på lämpliga ställen lämnar jag nyvaccinerad centralen och åker hem med Felipe för en eftermiddagsrunda. Kontorsarbete någon timme och det är snart dags att laga mat, som brukar vara klar tills matte kommer hem.

Imorgon skall vi snickra, skriva, måla och en massa annat. Vem var det som sa att pensionärer har massor av tid över? Det har inte jag och assistenten i vart fall.

Trevlig onsdag

© Nils Mohlin 2017-11-08
 

måndag 6 november 2017

Nattfrost


Fyra dagar innan Mårten vaknar vi till ett frostigt landskap i Kivik. Vackert med tak, gräsmattor och avlövade grenar som är täckta med skimrande frusen dagg, som glimmar likt kristaller i tidig morgonsol. Havet nedanför i Hanöbukten ligger näst intill spegelblankt. Assistenten står lite avvaktande i dörren, känner försiktigt med tassen på vita grässtrån, innan han rusar ut med en hastighet som skulle göra en kapplöpningshund grön av avund.

Som om Don Felipe minns sedan i fjol ställer han sig vid sidan av mig och tittar på igenfrusen bil. Jag morrar, assistenten morrar och under tiden jag skrapar vindrutor hör jag ett och annat deltagande morr från min kompis. Snart släpper Don Felipe intresset för igen frostad bil och återupptar undersökningen av trädgården som tycks bjuda på andra upplevelser en minusgradig morgon. Assistenten och jag är överens vi kör in bilen i garaget ikväll.

© Nils Mohlin 2017 11 07

Älskade kö / en repris


 Likt en kinesisk drake ringlar sig kön förbi kyldiskar, kakor, läsk, glass och godishyllor. Gnisslande fulla kundvagnar knuffas i trånga passager, medan tålamodets eftertraktansvärda dygd ställer stressade människor inför prövningar, som många gånger överskrider det förnuftsmässiga tänkandet.

 En gammal krum dam använder rollatorn som murbräcka. Passerar tämligen enkelt ett tjugotal stenansikten, samtidigt som hon med gnällig stämma mumlar "Jag har bara detta" och håller upp ett paket kex eller kanske snarare skakar med det. "Jag har bara detta och så, så svårt för att gå". En femtioårig, högröd korpulent herre, nummer ett i kön tittar förskräckt på den annalkande åldringen och helt plötsligt är han nummer två. Damen lägger kexpaketet på disken "Jo jag skulle ju ha ett paket grädde också, men jag hittar inte, vill du vara så snäll och kila efter?" Kassörskan slänger en förskräckt blick på kön. Ansiktsuttryck och blickar som strålar av irritation och otålighet. Kassörskan låser kassan och ilar iväg mellan den slingrande drakens svans, barnskrik, hostningar, skramlande och skrapande kundkärror driver stressen till sin yttersta spets. Minuten senare sätts grädden framför damen, "Det blir 32 kronor". "Oj så dyrt", säger damen men, börjar sakta fumla i sin kasse på rollatorhandtaget, ur kassen drar hon en mindre väska, som hon mödosamt knäpper upp och tar fram en liten plånbok. Varsamt knäpper upp, lägger en tjuga på disken och förflyttar sig mödosamt till mynt inkastet där hon försiktigt stoppar ner krona efter krona. Ett par rasslar ner i skålen under, en tappar hon på golvet, som den korpulente böjer sig ner för att plocka upp, inte av vänlighet. Snarare som en gest av påskyndande, där han står som nummer två i en kö av växande frustration. När den lilla damen är klar och samlar hop sina tillhörigheter, nästan på väg ut, vänder hon sig mot kassörskan "Så glömsk jag är, skulle ju ha en trisslott också". Hela proceduren upprepas på nytt, väskan ur kassen, plånboken ur väskan, pengar ur plånboken. Plånboken tillbaka, väskan tillbaka, väskan i kassen, kassen på rullatorn och tanten börjar vagga fram för att samla hop sina varor, tittar på nummer två i kön, "Mår du bra lille vän, du är ju alldeles röd i ansiktet"?

 "Vi öppnar här också" hörs det från motstående kassa, oroliga ögonkast, "Vem hinner först". Den korpulente kastar sig fram och stöter hop med en tvillingvagn, de drygt årsgamla barnen börjar skrika. En av dem slänger en öppnad godispaket mot honom, missar men innehållet sprids över golvet. Stressad mamma börjar samla hop, skum, choklad eller vad nu det grällfärgade skräpinnehållet består av. Snabba tonårskillar är nu först i kö två, den korpulente ställer sig strax bakom, men får besked av mamman att det alls inte är hans plats, han försökte knuffa undan henne och barnen. Den korpulente är nu nummer tre i kön, tills en herre knackar honom i ryggen och upplyser om att hans plats är bakom honom, alltså är han nu nummer fyra. Fyran biter hop och tänker att det tar nog inte så lång tid, väl framme vid kassan, hörs i en högtalare "Vi ha fått varor, kan du ta emot Lasse"? Lasse låser kassan, reser sig och ber om ursäkt och försvinner. Den korpulente vänder sig om och ser sex kundvagnar i en vansinneskapplöpning mot den andra kön. Följer själv efter och hamnar kanske som nummer tjugo i en kö där kassan ideligen hänger upp sig. Remsbyten till kassaapparat, dåliga prismarkeringar och överflödigt prat mellan kund och kassör. Den korpulente tittar ner i sin varukorg, släpper den med resignerad min på golvet, lämnar butiken och hamnar som nummer fem i korvkön på andra sidan gatan.

De pensionerade makarna har med fördragsamhet behållit sin plats i kön, nummer nio. Hustrun iakttar makens tilltagande irritation och med tapperhet dämpar hon en accelererande ilska som riskerar övergå i okvädningsord, usch så obehagligt. Helt plötsligt får hon syn på något och glömmer maken, tittar sig kring som om hon vill fånga alla köanonymas intresse. Rycker maken Helmer i rockärmen och gestikulerar vilt, "Titta, titta... de är ju ICA-Stig". Helmer tittar på sin fru med frånvarande blick, skakar på huvudet, "Det är inte ICA-Stig, ser du väl för fan". Jo envisas hustrun, "Det är visst då ICA-Stig", "Men för helvete vi är på COOP och här finns ingen jävla ICA-Stig"!

 Det första och i och för sig enda samtalet i kön dog ut, ja mobilsamtal pågick naturligtvis och de bland yngre som inte pratade, surfade eller sms:ade. Jag har fått en ny knäled för att den gamla var utsliten, ger mig fan på att tonårsgenerationerna, när det väl blir dags, inte behöver knäproteser, snarare tumproteser till tummar utslitna av sms och surf.

 För vissa i det närmaste på gränsen till "köpsykos", sniglar raden av otåliga, svärande och mumlande personer framåt.

En trevlig måndag

© Nils Mohlin 2013
 

 

 

 

 

 

söndag 5 november 2017

Profiler


Det är väldigt gott om profiler nuförtiden, TV profiler, journalistprofiler, politikerprofiler, företagsprofiler osv. Varför inte skriva TV anställd, journalist, politiker, företagare, chef eller vad det nu är. Ordet profil har plötsligt fått en väldigt negativ klang, då det i senaste tidens nyhetsflöde uteslutande förknippats med sexförbrytelser. Visst skall avskyvärda handlingar komma fram i ljuset och skyldiga fällas i enlighet med svensk lag. Debatten förses med nytt brännhett stoft i en till synes aldrig sinande takt. Meetoo är bra, kvinnor kan komma till tals och berätta om övergrepp. Skitstövlar skall inte få bete sig vedervärdigt mot kvinnor och komma undan med det.

Risken är (inte beroende på Meetoo) att en viss generalisering slår genom och att alla män betraktas som potentiella dårar och sexförbrytare

Medaljen har också en baksida - det finns män som blivit lika kränkande utsatta av kvinnor. Jo jag talar av egen erfarenhet.

Tack för ordet

© Nils Mohlin 5 november 2017

fredag 3 november 2017

Triss


Att i stundens ingivelse köpa en lott har vi nog alla fallit för. Ett plötsligt infall och en villfarelse om att skrapa fram tre lika sjusiffriga belopp. Tre lika belopp är tämligen enkelt men vem vill ha tvåsiffriga futtiga 60 kronor, för att bara byta lotten mot en ny lott. Ny lott med tresiffriga 120 kronor gånger tre, innebär två nya lotter varav den ena ger 60 kronor, som i sin tur ger en ny lott utan tre lika belopp. Det runda fältet i mitten skrattar hånfullt x10. Vadå x10, kan en nitlott bli tio gånger värre. Mammon gnuggar händerna och skrattar belåtet. Är man av födsel och ohejdad vana ingen spelare så är i vart fall jag vaccinerad mot lottköp tills man om ett halvår faller för frestelsen igen.

”Lotteri är en inkomstskatt för människor som är dåliga i matte”

Nu tar assistenten och jag vår morgonrunda.

Trevlig helg

© Nils Mohlin 2017 11 03

torsdag 2 november 2017

Time out


Ibland så tar assistenten och jag en paus, såväl från Facebook som skrivandet. Men för den sakens skull så innebär det inte att vi förpassat oss till en lättjefull vardag. Nej det är full rulle dagarna genom, utvändiga arbeten får anstå till våren. Det finns alltid sysslor inomhus och vad passar bättre än att fortsätta med invändiga renoveringsarbeten. Dessutom har jag en del ganska tidskrävande förtroendeuppdrag som skall skötas på ett korrekt sätt.

Vi planerar för våren, skissar på ytterligare altandäck, förbereder en del målningar och så tar vi våra promenader i underbar Kiviksnatur.

Don Felipe hälsar

© Nils Mohlin 2017 11 02

 

Assistenten Don Felipe