Zuccihni

Idag ger jag fan i Hälsovårdsmyndighetens rekommendationer. 

Nöjer mig med att gå till handlaren, även om det innebär färre antal steg än de åtta tusen, så får fan i mig Hälsovårdsmyndigheten vara nöjd. 

Dagens meny ändrades snabbare än när en politiker byter åsikt, när jag av Gracielas fina dotter Jessica fick egenodlade mega zucchini. 

Jessica delar min fäbless för det vegetariska och tipsa om ett recept, så supergott att jag nästan kan tänka mig en extra motionsrunda.

Två grovrivna zucchinier, krama ur vätskan tills de ser ut som om de genomgått en traumatisk kris, strö över salt, blanda runt lite och låt stå i en halvtimme i ett såll.

Finhacka två schalottenlökar och bryn tillsammans med lite vitlök. När köket doftar ljuvligt gott tillsätter du lite paprikapulver. Rör runt och lägg över i en skål.

Krama sista vätskan ur den redan demolerade zucchinin och lägg över i skålen.

Hacka persilja och smula i 100 gram fetaost.

Tillsätt 1,5 dl ströbröd, ett ägg eller kanske två, salt och peppar.

Blanda ordentligt och låt smeten svälla i 15 minuter.

Värm en stekpanna, forma små biffar och stek dem på medelvärme i olivolja 4–5 minuter på varje sida.

Servera direkt och varför inte med lite brynt svamp som tillbehör. Det blir så gott att man totalt glömmer allt annat.

Tror till och med Hälsovårdsmyndigheten skulle ge mig ett gillande, trots att jag slarvat med de åtta tusen stegen och gett fan i dagens balansövningar.

Kul att laga mat även om jag stöka till det lite.

Nu tar vi hand om fredagen och gör den till en riktigt bra dag.

C Nils Mohlin 26 07 31

Mer balans och Folkhälsomyndigheten

Jag återkommer till det där med Folkhälsomyndigheten, som håller koll på oss ”gamlingar”. Ser till så att vi håller oss fysiskt aktiva, tränar balans och så vidare, ofta och regelbundet. 

Vi får inte dratta på ändan och belasta sjukvården, det blir för dyrt.

Tacka vet jag Arne Tammers ”ge mig en kvart om dagen” kurs som jag började med för 70 år sedan, vid knappt 13 års ålder. Den avlöstes sedan av gymnastik och därefter boxning, som jag var rätt vass på. Innan jag med tiden kom att ägna mig åt tyngdlyftning. 

Boxningen hade jag faktiskt nytta av när jag var sjuttio och knockade en rånare i Spanien. Slagen satt väl förankrade i muskelminnet, vilket den stackars rånaren fick erfara när han gick ner för full räkning.

När allt det där blivit historia och man inbillar sig att man kan njuta sitt otium, lugnt tillbakalutad i en skön fåtölj. Börjar Folkhälsomyndigheten jaga skiten ur en, med att si och så många steg per dag och balansträning med mera, så att du inte bryter lårbenshalsen eller hittar på andra dumheter.

För att inte tala om alla riskerna med motionerandet. Man kan snubbla, sträcka en muskel eller bli jagad av en galen ko eller tjur.

Jo jag har gjort min dagliga motionsrunda och över några AI bilder funderar jag runt konsekvenserna att som åttio plussare slaviskt följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Låt oss nu i lugn och ro varva ner och ta hand om vår torsdag.

C Nils Mohlin 2026 07 30

Balansövningar

Folkhälsomyndigheten säger att vi äldre bör vara fysiskt aktiva under veckans alla dagar.

För att bevara fysisk funktion och förebygga fall bör äldre vuxna komplettera vardagliga rörelser med fysisk aktivitet som kombinerar, balans, styrka och rörlighet tre eller flera dagar i veckan.

Nu använder de ordet ”bör”, men det bör läsas som skall! För det är precis vad de menar.

Mycket plikttroget går jag mina rundor, handlar, lagar mat och en hel del annat. Visst även jag sitter ner då och då tills folkhälsomyndigheten drar mig i öronen.

Jag balanserar på ett ben när jag står upp och drar på mig brallorna utan att för den skull falla samman i en hög på golvet. 

Folkhälsomyndighetens krav på balansövningar kanske inte godkänner min enbents dra på brallorna balansakt.

De har förmodligen större krav på balansövningar.

Därför har jag börjat undersöka nya möjligheter till att förbättra balansen.

Nu tar vi hand om onsdagen och balanserar den väl.

C Nils Mohlin 2026 07 29

Lite AI fix med bilden måste medges.

 

Fullriggare på bröstet

 En man laborerade med väl tatuerade kinesiska tecken på sin arm i tron att det betydde ”Styrka och mod”.  Stackaren blev förkrossad när den korrekta översättningen visade sig vara ”stekt kyckling i sötsur sås”.

Ett av nya tiders märkliga fenomen när människor försöker bygga personlighet med tatueringar.

Viss tatueringshysteri rådde i slutet på femtio och början på sextiotalet då många kompisar åkte till Tattoo Jack eller Tattoo Ole i Nyhavn för att få intatuerat vad de nu hade råd med.

En del försåg sig med mäktiga ankare, varför just nu ett ankare då den enda erfarenhet av de sju haven bestod av färjeturen mellan Malmö och Köpenhamn.

En stackare fixade på den tiden enorm summa pengar till en fullriggare på bröstet, han blev sedermera revisor.

En kompis tatuerade in flickvännens namn på armen. När vi kom tillbaka till Malmö hade tjejen gjort slut och skaffat sig annan fästman. Inte helt lätt att hitta en ny tjej som matcha namnet på tatueringen.

Många av de som då prydde sina armar och i vissa fall bringor med tämligen uppseendeväckande tatueringar lät ta bort eländet för dyra pengar senare i livet. En del har fortfarande blekta rester kvar av ungdomligt oförstånd.

En lagom och diskret placerad tatuering kan vara helt okej, men när utsmyckningarna passerar en gräns där de konkurrerar med färglagda blaskor i smaklöshet och direkt fördärvar en persons utseende ställer man sig frågan: Vad har stackaren för problem?

Kanske lite som att svära i kyrkan när över 20 procent av svenska folket på något sätt dekorerat sig. I Europa ligger Sverige tvåa efter Italien i fråga om tatueringar.

Säkert är många belåtna med sina utsmyckningar.

Men trots det är min gissning att laserklinikerna lär få en hel del sysselsättning med åren.

Helt utan tatueringar önskar jag er en förträfflig tisdag. Även om jag med AI hjälp var tvungen att testa hur jag skulle se ut med en fullriggare på bröstet.

C Nils Mohlin 2026 07 28

 

Gamla Öster i Malmö

Ibland kan minnesbilder av gamla sunkiga kåkar dyka upp. En del höll samman ganska hyfsat, medan andra tycktes kunna gå ner i spagat vilket ögonblick som helst.

Kvarter på gamla öster i Malmö, som under första halvan av femtiotalet, var tio, tolvåriga grabbars ”jaktmarker”.

Österportsgatan var ganska okej om man bodde i husen närmast Östra Tullgatan. Någorlunda stadgad småborgerlig miljö ansåg farsan. Men längre ner där Grönegatan anslöt vinkelrätt började förfallet anas.

Via Trädgårdsgatan fortsatte vi förbi Norregatan, Stora Kvarngatan och på någon minut var vi framme vid den tidens värsting kvarter – Jerusalems gatan.

Inne på gårdarna låg dofterna från latriner, sprit och öl som ogenomträngliga murar. Här regerade Romer, Resandefolk, Björkarna och råttor.

Björkarna var en stor och ökänd släkt, som på den tiden terroriserade folk med stölder och rån.

Jerusalems gatan och kvarteren runt i kring, sågs som en skamfläck och fick stryka på foten, när nuvarande Caroli City byggdes i början på sjuttiotalet.

Så var begav vi grabbar oss när vi skulle ut på ”äventyr”? – Jerusalems gatan såklart.

När vi blev lite äldre och insåg att Jerusalems Gatan bara var ”filialen”, så blev det Gula Faran på backarna och då gällde det att ha snabba ben när halva Björkasläkten flåsade oss i nacken.  

Beväpnade med slangbågar som flitigt användes mot råttor och små kvadratiska glasrutor som ofta satt i källarfönster. Alltid intressant att se vem som kunde skjuta rundast hål i rutorna utan att krascha hela fönstret.

Slangbågen var en del i vår utrustning första halvan av femtiotalet, lika naturlig som mobilen är för tio, tolvåringar idag.

De satt oftast nedstuckna i bakfickan och konfiskerades av lärare och föräldrar i rask takt åtföljt av en i bästa fall verbal åthutning.

Men även den generationens grabbar blev lite äldre och förståndigare och de flesta av oss har klarat sig riktigt hyfsat.

Det har däremot inte kvarteren på gamla Öster, Lugnet och andra minnesvärda områden gjort – de föll offer för sextio och sjuttiotalets rivningshysteri. 

Nu har vi en härlig lördag att ta hand om och den sista slangbågen ligger i skrivbordslådan.

C Nils Mohlin 2026 07 25

Krämarmarknad Simrishamn

 Den 24 juli 1969 återvände Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins från sin snabbvisit på månen.

Michael Collins fick stanna i fordonet och hålla motorn varm, medan de två andra promenerade runt, reste en flagga och samlade på sig lite souvenirer.

Idag femtiosju år senare är det där historia och en positiv sådan.

Dagens historieskrivare får huvudbry om de försöker hitta något positivt att skriva om den 24 juli 2026.

I lilla Simrishamn nöjer vi oss med positiv krämarmarknad i dagarna tre. Knallar, marknadsstånd och tivoli. 

Ja och turister förstås.

Inget historieskrivarna tar notis om. Nämns kanske av de som dokumenterar bygden, invånarna och de seder som förekommer i sillastan Simrishamn.

Dags för förmiddagsrundan och titta på turister. Alltid någon som bjuder på poäng, värdiga att spinna vidare på.

Vädret är hyfsat halvklart och 19 grader, så då kan vi lugnt ta hand om fredagen och göra den till något riktigt positivt.

C Nils Mohlin 2026-07-24

 

En ganska vanlig dag

 Den 23 juli börjar med hyfsat väder. En lämplig början på en sommartorsdag.

Den här dagen 1829 fick William Austin Burt patent på skrivmaskinen.  Sverige gav ut sitt första frimärke 1855 och Ford sålde sin första bil 1903.

Ganska lagom och sansade händelser i skarp kontrast till vad vi har att förvänta oss av den 23 juli 2026 i en upp och nedvänd värld.

Även om vi via media oavbrutet bombaderas med ruskigheter orkestrerade av en handfull galna män. Får vi göra bästa möjliga i vår egen lilla lugna vrå i en absurd värld.

Därför ägnar jag en stund åt inköpslistan inför dagens besök hos krämaren.

Har ett hastigt påkommet begär efter räkor, så det får stå med relativt stora bokstäver överst på listan. Avokado passar bra till, lite sallad och varför inte sparris.

Och svamp för tusan! Jag älskar svamp.

Resten på listan blir mest det där vanliga tråkiga, som behövs i ett hem, men inte är speciellt inspirerande.

Den dagliga promenaden hoppar vi inte över. Sju åtta tusen steg per dag för åttio plussare säger Folkhälsomyndigheten. 

Nej jag räknar inte stegen! Har däremot fått en stegräknare av min älskade fru. Den ligger som ett dåligt samvete i min ficka. Plockar fram den när jag tror mig ha uppfyllt kvoten. Den grinar hånfullt åt mig - ”ett varv till din soffpotatis!”

Ärligt så tillhör jag inte dem som framlever sitt liv i soffan. Det är bara stegräknaren som jävlas med mig.

Någon timme vid datorn för att skriva ner dagens idéer och tankar. Ibland aningen vilda, ibland lite ljug, men oftast väldigt trovärdiga, realistiska och helt sanna.

Lite avkoppling med penna och ritblock är helt okej framåt eftermiddagen innan jag skall fixa till den där fantastiska räksalladen. Som ett spöke har den härjat  runt i hippocamus, hjärnbarken och pannloben, som tydligen alla tre samarbetar för att mer eller mindre tvinga fram en smaklig härlig sallad .

Ser ut till att bli en bra torsdag så låt oss nu ta hand om den.

C Nils Mohlin 2026 07 23

Valfunderingar

 I ren desperation serverar Uppsalaliberalerna öl och vin i valstugorna för att värva väljare.

Känns mer som gravöl för ett parti fast förankrat en bra bit under fyraprocentsspärren.

Tidölaget krackelerar inifrån och ut i samma raska takt som Ulf Kristerssons och prästfrun Birgitta Eds korrupta klavertramp avslöjas.

Ebba Busch kämpar för sin politiska överlevnad och inledde charmoffensiv mot Magdalena Andersson och bjöd på glass under Almedalsveckan för att hålla dörren öppen för att visst kunna samarbeta med oppositionen.

Med drygt sju veckor till valet lär snart Ulf Kristerssons arroganta flin suddas ut. 

Husse Jimmie Åkesson får släppa taget om det strama kopplet.

Toppmoderater lär se till så att Ulf Kristersson förpassas ut i glömskan, som en tragisk parentes.

Valvindarna blåser, men sällan eller aldrig har en sittande statsminister, genom alla sina klavertramp, varit en så god och lojal valarbetare åt motståndarsidan.

Några morgonfunderingar ett antal veckor före ett val, där utgången sällan eller aldrig varit så självklar.

C Nils Mohlin 2026 07 22

 

Fotbolls VM 2026

En plötslig tomhet när fotbolls VM är över.

Under lång tid har vi från våra egna VIP läktare, tevesofforna, följt dramatiken.

En sport som förvandlar vardagsrum till kokande arenor.

Finalen med världens bästa spelare argentinaren och giganten Lionel Messi och 20 år yngre spanjoren Lamine Yamal, som de stora affischnamnen, blev en otrolig rysare.

Världslag som gjorde sitt yttersta för att ta guldet när Ferran Torres i slutminuter sköt in det avgörande målet.

Själv var jag väldigt kluven i frågan om vilket lag jag skulle heja på.

Lionel Messi har jag uppfattat som en oerhört sympatisk spelare, utan de divalater som är karaktäristiska för en del andra storspelare. Argentinska laget och Messi har bjudit på fantastiska matcher och minnesvärda ögonblick. 

Spanien vägde också tungt eftersom vi har nära band med landet och tillbringar så mycket tid vi kan där. 

De har bjudit på imponerande fotboll och för mig som relativt fotbollsokunnig betraktare uppfattade jag det som om Spanien var något mer dominanta på plan under finalmatchen.

Spanien vann, tack vare Torres. 

Men många med mig sympatisera med Lionel Messi när hans tårar rann efter förlusten.

Jämnvärdiga lag med mina ögon sett.

Men bara ett får vinna.

Mitt bestående minne från 2026 års VM är Lionel Messi.

Enda plumpen i det hela var stolpskottet Donald Trumps uppdykande under vinstceremonin och envisa försök att sola sig i glansen från guldlaget.

C Nils Mohlin 2026 07 20

  

Bitter dam

 Med en personlighet som har samma djup och komplexitet som kinin har en mycket bitter och tragisk dam levererat elakheter i parti och minut rörande mina inlägg.

Ilskan har sprutat ur öron och näsborrar i hennes kommentarer och enskilda inlägg när jag lägger upp mina kåserier, ibland förstärkta med någon AI genererad bild, där jag oftast skämtar med och om mig själv och det faktum att äldre herrar också kan tillåtas att ha lite kul. Trots gnisslande leder och att vi rör oss lite sämre och långsammare när de åttio är passerade.

Med alla positiva kommentarer, likes och att min blogg, där de flesta av mina kåserier finns att läsa, har passerat en halv miljon besökare. Bidrar till att jag envist kommer fortsätta på inslagen väg. 

Mina inlägg är tydligen för denna enda dam jämställda med att svära i kyrkan och igår raderade hon mig efter 15 års Facebookvänskap. 

Det tackar jag innerligt för.

Detta lilla inlägg illustrerar jag med ve och fasa en AI genererad bild av en 82 årig man.

En toppenvecka till er alla.

C Nils Mohlin 26 07 20

AI fixad bild och under en helt naturlig

Med rätt att kåsera

 Med rätt att kåsera.

Efter att i rätt många år ägnat mig åt att tänka ut hiskeliga mord på papper, placera ut diskreta giftbägare eller en kniv i ryggen på någon stackare och låtit bistra kommissarier stirra plågat på mördade personer.

Vilket i och för sig varit ett trevligt arbete.

Men när jag är inne på mitt åttiotredje år och inser att jag nästan har energi, som skulle göra en trettioåring i en Crossfit-lokal fylld av avund, tröttnade jag lite på lik.

Jag vill ha riktig dramatik, lite vardagsskräck – skriva kåserier.

Som någorlunda vital 82 åring förväntas man uppvisa en viss form av gaggighet för att inte göra omgivningen nervös eller besviken. Sitta i gungstolen och dricka ljummet te, klaga på moderna tider och krämpor.

Jag kliver in på det lokala kaféet med min jeansjacka, glasögonen parkerade på hjässan och en skärpa i blicken som kan skära genom granit eller som det i mina tidigare böcker brukade föregå ett mycket plötsligt dödsfall.

Kåserierna har kommit in som mitt nya vapen. 

Varför lägga energin på att klura ut dolda motiv och alibin när verkligheten levererar ren komik gratis.

Jag har bytt ut mord och dödliga vapen mot samtidsanalyser, och tro mig pennan är fortfarande laddad.

Om någon trott att jag ska dra mig tillbaka, pensionera mig, så har de drabbats av ett allvarligt fel av önsketänkande.

 

Mycket av den där ”Crossfit energin” har under sista halvåret lagts på Gert Jönssons och mitt gemensamma projekt. 

Gert illustrerar på sitt mästerliga sätt allt ljug jag satt på pränt. Nåja allt är inte ljug det finns en gnutta sanning också i kåserisamlingen som vi hoppas kan ligga på bokhandelsdiskarna lagom till jul.

 

C Nils Mohlin 2026 07 15

Med lite AI fix

Husockupanter

Med vår och sommar kommer flyttfåglarna.

Naturens mirakel säger många, om än som en årlig fastighetsfejd.

När altanen är tvättad och utemöblerna på plats, hörs välbekant kvittrande från takfoten.

Många fåglar nöjer sig med en diskret holk eller kvistarna i en buske.

Men inte svalan som tycks vara både arkitekt och betongarbetare och kräver gediget bygge i anslutning till vårt vardagsliv.

Med imponerande precision murar svalorna sin fästning under takfoten.

Problemet är deras totala brist på känsla för lämpliga byggplatser.

Bästa stället tycks många gånger vara ovanför ytterdörren eller i nära anslutning.

Helst så nära som möjligt så att området i anslutning till dörren förvandlas till strategisk droppzon för allt som passerar genom en svalas matsmältningssystem.

Att hämta posten blir plötsligt en extremidrott när man får zick -zacka mellan allt som händer i svalboet.

När ungarna väl kläcks förvandlas lilla fästningen under taksprånget till gapig frukostklubb.

Oavbrutet sträcks små gula gap över kanten och kräver servering, medan föräldrarna flyger i skytteltrafik som stressade cykelbud i rusningstid.

Bevingade ockupanter har sin charm även om det innebär en hel del städning.

Jodå jag tycker också om svalor.

 

C Nils Mohlin 2026 07 14

 

 

Evolution

 Homo sapiens – den moderna människan – uppstod för mycket länge sedan.

Sedan dess har evolutionen, med ett och annat DNA-spår från neandertalare i arvsmassan, förädlat oss till Homo sapiens mobilis – eller möjligen Homo sapiens telephonulum.

En människoliknande varelse med mobiltelefonen fastväxt i handen.

 

I dag kan vi glömma självrespekt, plånbok, nycklar och det mesta annat, men inte mobilen.

Den evolutionärt formade människan har fått märkliga reflexer, så snart väntan uppstår åker mobilen fram – i kön, i väntrummet, i hissen, på hållplatsen, på bussen och på tåget.

Att vara ensam med sina egna tankar, utan mobilen inom räckhåll, gör Homo sapiens nervös.

Mobilen har också gjort oss till fotografer. Framtidens historiker kommer kanske att tro att 2000-talets största frågor handlade om selfies och elegant arrangerade maträtter.

För något tiotal år sedan såg folk tv-program tillsammans. Nu kan fyra personer sitta i samma soffa och stirra på varsin skärm.

Vi är beroende av våra mobiler. De väcker oss på morgonen, visar vägen när vi har gått vilse, talar om vädret och vad som händer i världen och påminner oss om sådant vi annars skulle ha glömt.

Problemet är att mobilen verkar ta kommandot över vissa av oss Homo sapiens. Ett litet pip eller en signal kräver omedelbar uppmärksamhet och kan avbryta nästan vilket socialt umgänge som helst utanför sociala medier.

Vi ska kanske inte skylla på evolutionen, utan snarare på människans svaghet inför ny teknik.

 

Utan pip och signaler är det nu dags för kaffe, och jag önskar er en förträfflig fredag. ☕

 

© Nils Mohlin, 2026-07-10

Tekniken och vår vardag

 Tekniken lär vara till för att förenkla vår vardag.

Det är kanske just det som är paradoxen, varje tekniskt framsteg gör något enklare, men samtidigt fyller vi den frigjorda tiden med ännu fler små måsten.

Förr fick vi gå till banken för att betala räkningar, stå i kö på posten och leta i telefonkatalogen efter telefonnummer.

Idag – några få tryck på mobilen oavsett vad det gäller.

Tekniken sägs spara tid, ändå verkar alla ha mer brått än någonsin.

Problemet är att den tid vi sparar försvinner i nya aktiviteter.

Vi läser nyheter, svarar på meddelanden och mejl, kollar vädret och checkar av sociala medier.

Hemmet har blivit smartare. Lampor kan tändas med rösten, även om vi inte har några sådana. Dammsugare sköter sig själva. Kylskåp, spisar och andra enheter kan kopplas upp mot internet.

Tekniken förändrar vardagen och har gjort många saker enklare, snabbare och mer tillgängliga.

Det är fascinerande hur snabbt vi människor anpassar oss.

Föräldragenerationen, som föddes under de första åren av förra seklet, fick uppleva hur flyget och bilen förändrade världen. Det måste ha känts enormt även då.

Men på tvåtusentalet har utvecklingen växlat upp på ett sätt som är svårt att riktigt ta in. Det som nyss kändes omöjligt hinner knappt bli imponerande innan det redan räknas som självklart.

 

Men kaffet däremot tillagar jag på gammalt hederligt vis, utan knapptryckningar och utan något jäkla lösenord.

Nu tar vi hand om torsdagen. Kopp på er!

 

C Nils Mohlin 2026 07 09