Homo sapiens – den moderna människan – uppstod för mycket länge sedan.
Sedan dess har evolutionen, med ett och annat DNA-spår från neandertalare i arvsmassan, förädlat oss till Homo sapiens mobilis – eller möjligen Homo sapiens telephonulum.
En människoliknande varelse med mobiltelefonen fastväxt i handen.
I dag kan vi glömma självrespekt, plånbok, nycklar och det mesta annat, men inte mobilen.
Den evolutionärt formade människan har fått märkliga reflexer, så snart väntan uppstår åker mobilen fram – i kön, i väntrummet, i hissen, på hållplatsen, på bussen och på tåget.
Att vara ensam med sina egna tankar, utan mobilen inom räckhåll, gör Homo sapiens nervös.
Mobilen har också gjort oss till fotografer. Framtidens historiker kommer kanske att tro att 2000-talets största frågor handlade om selfies och elegant arrangerade maträtter.
För något tiotal år sedan såg folk tv-program tillsammans. Nu kan fyra personer sitta i samma soffa och stirra på varsin skärm.
Vi är beroende av våra mobiler. De väcker oss på morgonen, visar vägen när vi har gått vilse, talar om vädret och vad som händer i världen och påminner oss om sådant vi annars skulle ha glömt.
Problemet är att mobilen verkar ta kommandot över vissa av oss Homo sapiens. Ett litet pip eller en signal kräver omedelbar uppmärksamhet och kan avbryta nästan vilket socialt umgänge som helst utanför sociala medier.
Vi ska kanske inte skylla på evolutionen, utan snarare på människans svaghet inför ny teknik.
Utan pip och signaler är det nu dags för kaffe, och jag önskar er en förträfflig fredag. ☕
© Nils Mohlin, 2026-07-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar