En man laborerade med väl tatuerade kinesiska tecken på sin arm i tron att det betydde ”Styrka och mod”. Stackaren blev förkrossad när den korrekta översättningen visade sig vara ”stekt kyckling i sötsur sås”.
Ett av nya tiders märkliga fenomen när människor försöker bygga personlighet med tatueringar.
Viss tatueringshysteri rådde i slutet på femtio och början på sextiotalet då många kompisar åkte till Tattoo Jack eller Tattoo Ole i Nyhavn för att få intatuerat vad de nu hade råd med.
En del försåg sig med mäktiga ankare, varför just nu ett ankare då den enda erfarenhet av de sju haven bestod av färjeturen mellan Malmö och Köpenhamn.
En stackare fixade på den tiden enorm summa pengar till en fullriggare på bröstet, han blev sedermera revisor.
En kompis tatuerade in flickvännens namn på armen. När vi kom tillbaka till Malmö hade tjejen gjort slut och skaffat sig annan fästman. Inte helt lätt att hitta en ny tjej som matcha namnet på tatueringen.
Många av de som då prydde sina armar och i vissa fall bringor med tämligen uppseendeväckande tatueringar lät ta bort eländet för dyra pengar senare i livet. En del har fortfarande blekta rester kvar av ungdomligt oförstånd.
En lagom och diskret placerad tatuering kan vara helt okej, men när utsmyckningarna passerar en gräns där de konkurrerar med färglagda blaskor i smaklöshet och direkt fördärvar en persons utseende ställer man sig frågan: Vad har stackaren för problem?
Kanske lite som att svära i kyrkan när över 20 procent av svenska folket på något sätt dekorerat sig. I Europa ligger Sverige tvåa efter Italien i fråga om tatueringar.
Säkert är många belåtna med sina utsmyckningar.
Men trots det är min gissning att laserklinikerna lär få en hel del sysselsättning med åren.
Helt utan tatueringar önskar jag er en förträfflig tisdag. Även om jag med AI hjälp var tvungen att testa hur jag skulle se ut med en fullriggare på bröstet.
C Nils Mohlin 2026 07 28
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar