Bloggportalen statistik

tisdag 18 oktober 2016

Don Felipe i Kivik


Om några dagar är Don Felipe ett och ett halvt år och har utvecklats till precis den underbara dvärgschnauzer vi hoppades på. Lagom kaxig vaktar han hus och trädgård från främlingar. Han har till skillnad mot vad jag trodde blivit en mycket social schnauzer och har inte så mycket av det avvaktande förhållningsättet, som kanske är mer rastypiskt. Han vill helt enkelt vara kompis med alla och kommer det då barn så är lyckan total.

Don Felipe är min skugga under dagarna, håller jag på i trädgården, så är han ytterst hjälpsam, ibland lite för mycket. Står jag vid staffliet och målar eller sitter och skriver går han alltid och lägger sig på sin kudde under skrivbordet, aldrig han stör eller avbryter mig. Sedan tar vi en promenad vid lunchtid, pratar med grannar och hälsar på andra hundar. Vi kör och handlar och ibland hämtar vi matte i Simrishamn när hon slutar för dagen. Just det där med att åka bil är något av det bästa Don Felipe vet och han har stor vana, som han om inte annat fått när vi kör de 275 milen till vårt hus i Los Alcázares.

En riktig höjdare för Don Felipe är när Nathalie och Tobias kommer med fem barn och fyra hundar för att hälsa på, då är det fullt upp under några timmar.

Lite lek med matte och husse är obligatoriskt på kvällen innan sista rastningen. Sedan lägger vi oss, sover gott, tills Don Felipe puffar på mig vid sexsnåret, dags för kaffe, frukost och mat till Don Felipe när han varit ute och kollat vad som hänt under natten.

Ja nog är Don Felipe en riktig toppen hund och världens bästa kompis, bättre kan det inte bli.

© Nils Mohlin 2016





fredag 7 oktober 2016

Höst


Fredag den sjunde oktober, onekligen känns det som höst. Gulnade och röda löv faller från träden och samlas i drivor längs staket och husfasader. Vissa bjuder upp till en sista virvlande dans i lekfull vinds sällskap. Hundar sprätter i lövtäckta gräsmattor, som om de vill återställa ordningen.

Hösten har gjort sitt inträde, varmare kläder, mössor och halsdukar har plockats fram. Förbipasserandes steg något snabbare när höstrusk ger sig till känna. Jag ser utöver Hanöbukten där kraftig blåst ger havet karaktären med vågor och bränningar, som jag helst av allt målar

Det känns väldigt legitimt att utan dåligt samvete ägna mer tid i ateljén, visst återstår en del utvändiga arbeten. Med god hjälp och egen eftermiddagstid, så löser det sig också. Spansklektioner på torsdagskvällar och läxor på detta gör att jag känner mig ytterst gynnad med att kunna fylla min dag med dryga åtta arbetstimmar.

© Nils Mohlin 2016