Om några dagar är Don Felipe
ett och ett halvt år och har utvecklats till precis den underbara dvärgschnauzer
vi hoppades på. Lagom kaxig vaktar han hus och trädgård från främlingar. Han
har till skillnad mot vad jag trodde blivit en mycket social schnauzer och har
inte så mycket av det avvaktande förhållningsättet, som kanske är mer rastypiskt.
Han vill helt enkelt vara kompis med alla och kommer det då barn så är lyckan
total.
Don Felipe är min skugga
under dagarna, håller jag på i trädgården, så är han ytterst hjälpsam, ibland
lite för mycket. Står jag vid staffliet och målar eller sitter och skriver går
han alltid och lägger sig på sin kudde under skrivbordet, aldrig han stör eller
avbryter mig. Sedan tar vi en promenad vid lunchtid, pratar med grannar och
hälsar på andra hundar. Vi kör och handlar och ibland hämtar vi matte i
Simrishamn när hon slutar för dagen. Just det där med att åka bil är något av
det bästa Don Felipe vet och han har stor vana, som han om inte annat fått när
vi kör de 275 milen till vårt hus i Los Alcázares.
En riktig höjdare för Don
Felipe är när Nathalie och Tobias kommer med fem barn och fyra hundar för att
hälsa på, då är det fullt upp under några timmar.
Lite lek med matte och husse
är obligatoriskt på kvällen innan sista rastningen. Sedan lägger vi oss, sover
gott, tills Don Felipe puffar på mig vid sexsnåret, dags för kaffe, frukost och
mat till Don Felipe när han varit ute och kollat vad som hänt under natten.
Ja nog är Don Felipe en
riktig toppen hund och världens bästa kompis, bättre kan det inte bli.
© Nils Mohlin 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar