Bloggportalen statistik
lördag 30 december 2017
torsdag 28 december 2017
Nyårsfirande
Nyårsafton, minus några
grader och solen gnistrar mot mark och träd i vinterskrud. Goda vänner kommer
på besök för traditionellt nyårsfirande och Järlåsatrollet undrar lite försynt
om han och Bror Klumpeduns får vara med och fira in det nya året. ”Naturligtvis
får ni det, men ni får kanske förvandla er lite så att ni inte skrämmer våra
gäster.”
Våra gäster anländer
punktligt och fem minuter senare knackar det och jag gläntar försiktigt på
dörren för att se resultatet av trollens förvandlingsnummer. Den enda
förändringen är att Klumpeduns har blivit mindre, så han är inte stort mer än
20 centimeter längre än Carl Gustavs halvmeter. Järlåsatrollet skyndar sig att
förklara ”Det dumma trollet bredvid mig envisades med att han ville se ut som Humphrey
Bogart, men han har ju varit död i många år. Så jag tänkte att då är det bättre
att jag förminskar det där klumpiga trollet.” ”Okej, men ni får vänta här medan
jag förklarar för våra gäster.”
”Ni har ju läst mina
berättelser om Järlåsatrollet och hans bror, dom skall vara med och fira nyår
ikväll.”
Ett roat leende från våra
gäster, någon virrade på huvudet och jag anade gästernas tankar ”gubben har
blivit tokig i huvudet”. Någon annan sa ”Nils du tål nog inte skumpan”. Då
öppnade jag dörren och släppte in trollen, som sa hej svejs och slog sig ner på
varsin stol. En dam svimmade med en elegans, som en operadiva skulle avundats.
Alla andra satt förstummade med gapande munnar, men snart hade Järlåsatrollet
mjukat upp stämningen med skämt som alla skrattade hejdlöst åt. Som genom ett
under var Järlåsatrollet medelpunkten i kvällens fortsatta umgänge och ingen
tycktes reflektera över att de umgicks med ett par troll. Vid tolvslaget gick
vi alla ut för att titta på de raketer som sköts upp från skilda håll. Bror
Klumpeduns hade gjort en egen raket av mitt gamla oljefat och innan vare sig
jag eller Järlåsatrollet hann stoppa honom tände han på stubinen, Jag vrålade
”ta skydd”, men den exploderade inte. Nej den steg ungefär som en rymdraket med
en eldsvans efter sig, sen såg vi den inte mer. Däremot kunde man på nyheterna
höra om ett föremål som lagt sig i en omloppsbana runt jorden. Stormakterna
förnekade all kännedom om föremålet och skyllde på varandra, tills den dag mitt
gamla oljefat helt plötsligt ramlade ned i huvudet på Donald Trump. Då plötsligt
var det många som ville ta åt sig äran.
Gott
Nytt År vänner önskar
Järlåsatrollet Carl Gustav,
Bror Klumpeduns, jag och Don Felipe.
© Nils Mohlin 2016
fredag 22 december 2017
onsdag 20 december 2017
Troll i tomtefunderingar
Julen står för dörren, vi
har passerat tredje advent, barnens förväntningar är svindlande och föräldrar
börjar bli sönderstressade av samma barns förväntningar och tjat. Affärsmännen
gnuggar händerna inför julens köprush, som förväntas bli större än någonsin.
En tidig morgon i veckan
före julafton knackade Järlåsatrollet på vår dörr. Jag släppte in honom, satte
fram en extra kopp kaffe och undrade vad det var som tyngde honom. Han såg
onekligen en smula bekymrad ut, med slokande axlar, veck i pannan och mörk
blick. - ”Vad vet du om tomten” undrade Carl Gustav. - ”Tja en fantasifigur,
alla farsor smyger på givet klockslag ut från sina hem på julafton, klär ut sig
till tomte, kommer tillbaka och frågar om det finns några snälla barn.
Illusionen håller i sig tills en dag något av barnen säger, ah det är ju bara
pappa som klätt ut sig”. - ”Jo det där känner jag till, men finns det någon
riktig tomte” sa trollet tvivlande, ”Kan du berätta mer”?
”Det jag vet är vad man kan
läsa om i den gamla svenska folktron, där det berättas om troll, tomtar,
vättar, häxor och en del andra varelser. Detta har ju med åren viftats bort som
vidskepelse, men sedan dök ju du och Klumpeduns upp och en del av detta kom på
skam”. - Järlåsatrollet tittade länge på mig ungefär som om han begrundade vad
jag just sagt. ”Det finns tomtar” sa trollet och fortsatte ”men inga snälla, vi
hade en liten elak vätte, som kallade sig för tomte och bodde under ett träd
ett hundratal meter från stora grottan. Jag blev irriterad på honom satte en
lapp i rumpan på honom ÅTER AVSÄNDAREN sedan
kastade Klumpeduns honom till den där låtsastomten i Rovaniemi i Finland”.
”Varför undrar du allt det
här” frågade jag. - ”Klumpeduns och jag skall bli snälla trolltomtar, vi ska ge
julklappar till alla fattiga och behövande i hela Sverige och hinner vi, så tar
vi resten av Norden också”. - ”Ja det där är ju en väldigt fin tanke av er, men
hur i all världen skall ni finansiera det hela”? - ”Enkelt mindre behövande får
dela med sig till riktigt behövande. Så Klumpeduns var på en rundtur och
diskuterade på sitt övertygande diplomatiska sätt med banditerna som
finansierar terrorbrott, så där fick vi in en förfärlig massa pengar, som istället
går till välgörande ändamål. I förbifarten åkte han förbi Putin och Trump, klämde
dom på några miljoner och någon oljemiljardär fick också lätta på börsen”.
”Jaha ni blir ett par
riktiga Robin Hood tomtar”. - ”Nä ett par riktiga trolltomtar”!
Nils Mohlin
©2015
tisdag 19 december 2017
Bakad potatis
Bakad potatis med tillbehör kan i många fall vara en
utsökt och lättlagad rätt. 225 grader i ugnen en dryg timme och klar att
servera med favoriter till, som olika sallader med skaldjur, tonfisk, mimosa
eller vad man nu önskar.
Jag fixade till denna favoriträtt vid ett tillfälle när
ett par av de äldre barnbarnen var på besök. Pojkarna tittade in i ugnen och konstaterade
– ”Bagade panntofflor!” Är man uppfödd i den skånska leran så pratar man inte
rikssvenska. Inte heller den skånska som jag växte upp med i Malmö, snarare med
en österlensk touch på diftongerna. Naturligtvis var bröderna intresserade av
vad för sallader som skulle serveras till de bakade potatisarna. – ”Vau bler de
för sörjor te”
© Nils Mohlin 2017-12-20
Datorer och lite annat
Som ni säkerligen förstått, så är jag och assistenten ett
väl sammansvetsat kompis par. Vi jobbar ihop, vi leker ihop, vi sover ihop. Vi
gör helt enkelt allt tillsammans. Häromdagen skulle Don Felipe och jag gå ut på
vår runda. Jag stannade till i dörren – ”Jäklar
jag glömde min telefon” Assistenten tvärvänder och rusar upp för trapporna
och när jag kommer upp efter en stund för att leta efter den så sitter Don
Felipe som ett tänt ljus framför telefonen och markerar att den ligger just där
på ett bord i vardagsrummet. Ibland förundras man.
Matte står för kvällsmyset och är precis lika villkorslöst
älskad av assistenten, han kan aldrig nog visa sin tillgivenhet. Assistenten
och jag behöver en ny dator, jag kollar på nätet efter en som skall tåla allt.
Okej den gamla ska fungera som skrivaredator tills den pajar. Men vi har ju så mycket
annat vi håller på med, olika uppdrag och så vidare. Det blev en MacBook Air
13,3 MQD32.
Assistenten verkar helt nöjd och drar sig tillbaka för
kvällen och det gör jag också.
En angenäm afton mina vänner
© Nils Mohlin 2017-12-19
söndag 17 december 2017
Inför helgerna
17 december, en vecka till jul och 14 dagar till nyår. Vi
känner oss ganska opåverkade av julhysteri, som var betydligt mer påtaglig när
vi bodde i Stockholm. Upptakten till julen är lugn på Österlen och Kivik. Lite
julmarknader, måttligt pryda hem, lite mer jul hos handlarna som slåss om
marknadsandelar mot en allt mer dominerande internethandel. Årets julklapp spås
el cykeln bli och enligt prognoser förväntas svenska folket förbruka 66 miljarder
på julklappar och mat under helgerna. En ansenlig summa. Efter jul börjar
reorna med kraftigt reducerade priser på det vi handlade innan jul till
ordinarie priser. Efter nyår rea på rea och snart har proppen gått ur för
handlandet denna säsong. Många slickar ekonomiska sår en bra bit in på det nya
året.
Vi har i vår familj bestämt att nu är det endast
småbarnen som får julklappar, alla vuxna får nöja sig med barnens glädje och
maten. Assistenten Don Felipe är lycklig av enbart allt sällskap och alla barn
som han träffar, ett fantastiskt förhållningsätt till julen.
En fortsatt trevlig julupptakt.
© Nils Mohlin 2017-12-17
fredag 15 december 2017
Järlåsatrollet träffar Kungen
Naturligtvis fick
Järlåsatrollets semestertripp till månen oanade följder. CNN var först ut och
därefter följde BBC som visade hemligt filmmaterial som läckt från NASA.
Filmsekvenser som visade ett troll som for likt en skottspole på kors och tvärs
över månytan. En annan filmsnutt visade Järlåsatrollet sittande i sin gamla
solstol med USA:s flagga bakom sig och benen nonchalant uppslängda på månbilens
ena framhjul. Till vänster om sig hade Järlåsatrollet placerat Sveriges flagga.
Det som förundrade mest var att astronauten inte hade rymddräkt utan var iklädd
en röd cylinderhatt och jackett. Vetenskapen var enig, det var förmodligen en
sällsynt väl utvecklad robot som svenskarna hade lyckats få upp på månen.
Kungen kallade regeringen
till konselj för att bli informerad om varför han inte blivit informerad.
Samtliga statsråd inklusive statsministern skruvade nervöst på sig, tittade ner
i bordet och sa samstämmigt ”vi vet inte.” ”Vet inte?” sa Kungen upprört. ”Leta
reda på hjälten och de som ligger bakom!” ”Jamen inte ens Esrange i Kiruna vet
ett dugg” invände statsministern. ”Leta rätt på rymdfararen, hon eller han
skall belönas med de finaste medaljer och ordnar jag har tillåtelse att dela
ut.”
Så var cirkusen igång, att landningsplatsen
fanns någonstans i Uppland var ju ganska så känt vid detta lag. Snart vimlade
det av journalister och myndighetsfolk och en dag fick Uppsalapolisen ett napp.
De stoppade ett troll i Järlåsa som körde en renoverad månbil. Vid närmare
undersökning framgick det av märkningen på fordonet att det tillhörde Nasa i
USA. Järlåsatrollet förklarade ”att han tagit den med hem som suvenir när han
lämnade månen.” Poliserna blev väldigt respektfulla och de hade ju alla vid
detta lag hört talas om Järlåsatrollet och hans bedrifter. Han hjälpte ju barn,
gamla och fattiga och ett sådant troll kunde man ju rakt inte gripa. Poliserna
framförde att vetenskapsmän, myndigheter och kungen ville tala med herr
Järlåsatrollet. De undrade vart inbjudningarna kunde skickas. ”Skicka dem till
min kompis på Tackmossvägen jag bor under hans hus.” Sa trollet och drog iväg
med sitt olagliga fordon.
Så kom det då en inbjudan
från kungaparet, att de ville träffa honom personligen för ett samtal och
belöna honom för hans insats.
Mot min vilja fick jag köra
Järlåsatrollet till det kungliga slottet i Stockholm. Trollet var uppklädd i
sin höga hatt och jackett, om än lite nersolkat av damm från månen och viftade
glatt med sin svans när vi passerade inre borggården. Några ur högvakten
hoppade skrämt åt sidan när trollet passerade. Järlåsatrollet bjöds på ståtlig
lunch under tiden han berättade om sin månresa och vistelsen där. Märkligt nog
tycktes kungaparet inte reagera på trollets lite udda utseende, utan det
konverserades glatt under flera timmar. Till sist dök Järlåsatrollet upp vid
bilen, så till den milda grad behängd med medaljer och ordnar, så jag aldrig
sett dess make. Järlåsatrollet hade fått en utsökt lunch och tydligen en
givande pratstund och inbjudan till Solliden på Öland i juli. Jag hade fått en
varm korv och parkeringsböter.
Nils Mohlin
© 2016
torsdag 14 december 2017
Järlåsatrollet träffar Barack Obama
Det dröjde inte värst länge
förrän ett par storväxta brunbrända herrar med snaggade frisyrer, mörka
kostymer och cowboyboots knackade på och sa ”Mr
Järlåsa Troll, where can we find him?”
Det luktade CIA lång väg om
de två yankeecowboysen och trots mulen himmel bar de mörka solglasögon. Jag
svarade att jag inte visste var Mr Järlåsatrollet befann sig för tillfället.
“We want our lunar rover and flag. Moreover,
the President wants to talk to Mr Järlåsa
Troll. The president invited Mr Järlåsa
Troll to Washington next week. We fly
back on monday, and then we have Mr Järlåsa Troll
with us!” Sa
herrarna, satte sig i en stor svart bil med tonade rutor och försvann i ett
dammoln.
På måndagen stod
Järlåsatrollet, iklädd hatt, jackett och allt dingeldanglet han fått av kungen,
på vår uppfart och väntade på att bli hämtad. Bredvid stod Bror Klumpeduns med
månbilen under armen och flaggan i handen. Avsikten var att vinka av sin
lillebror. Den stora svarta bilen kom med ett släp efter sig, de tvärnitade
framför uppfarten och steg ur. Men där liksom stelnade CIA gubbarna till och
den fina solbrännan, blev snarare kritvit. De tog till och med av sig
solglasögonen och bara stirrade på det halvmeter stora Järlåsatrollet och hans
tre meter höge storebror Klumpeduns. Grannlåten på Järlåsatrollets bröst
tycktes imponera, men det var ändå bror Klumpeduns de stirra mest på.
Klumpeduns stega fram och fattade deras händer och skakade dem till hälsning.
Det var inte bara händerna på CIA killarna som skälvde, nej allt skälvde på dem
och tänderna smattrade som kastanjetter. Till sist samlade de sig så pass att
de lyckades stuva in månbilen i det täckta släppet och öppna bildörren för
Järlåsatrollet.
På Washington Dulles
flygplats togs Järlåsatrollet emot av utrikesminister John Kerry och ett stort
säkerhetsuppbåd. I Vita Huset tog president Barack Obama emot och senare kunde
jag på TV hemma i Järlåsa se hur Järlåsatrollet, lika utstyrd som tidigare stod
och skakade hand med presidenten.
Putin i Ryssland härsknade
till lite för han ansåg att det var ju han som först lärt känna Järlåsatrollet.
Han ringde upp Obama och sa att han hade skänkt mängder av pengar till
välgörande ändamål, som Järlåsatrollet ansvarade för. Så det fick minsann Obama
också se till att göra.
Järlåsatrollet kom hem efter
ett par veckor, med en stor säck pengar på ryggen, som han skulle dela ut till
fattiga, flyktingar och uteliggare. Järlåsatrollet berättade att han erbjudits
jobb på NASA som astronaut, men menade att han började bli lite trött på att
fara runt i rymden och ville företa sig något annat.
”Företa sig något annat”
tänkte jag. ”Det kan inte bli värre, eller?”
©2016
onsdag 13 december 2017
Järlåsatrollet på månen
Efter några lugna dagar
började Järlåsatrollet yppa sina planer, eller som han sa, ”en semestertripp
till månen.” - ”Det är totalt vansinne, inbillar du dig att du skall kunna
studsa dit?” Sa jag i ett lamt försök att försöka avstyra tokigheterna - ”Nja
jag behöver någon avskjutningsramp, men den får jag uppfinna.” Sa trollet
beslutsamt - ”Nu får du väl ändå besinna dig, de människor, som lyckats med
bedriften, har kommit dit med rymdfarkoster. Vet du överhuvudtaget hur långt
det är till månen?” - ”Ja det är 384,400 kilometer, så det är inte så farligt
långt.” - ”INTE SÅ FARLIGT LÅNGT?” sa jag och virrade på huvudet. - ”Dessutom
var de killarna som åkte dit specialtränade för uppdraget och hade rymddräkter.”
La jag till i ett desperat försök att få stopp på dumheterna - ”Kunde Neil
Armstrong, Buzz Aldrin och de andra gubbarna, så kan jag.” Sa Järlåsatrollet
bestämt och fortsatte ”ett litet steg för
människan, men ett jättesprång för mänskligheten”. ”Blir jättestuds för
Järlåsatrollet, men en bagis för ett troll.” Don Felipe och jag virrade på våra
huvuden och gick hem.
Några dagar senare drev
nyfikenheten mig bort till stora grottan och på en öppen yta framför
tvärstannade jag och bara tittade storögt. Där stod ett minirymdskepp elegant
vitmålat och på sidorna stod målat Järlåsatrollet Carl Gustav. ”Vad är det där
tillverkat av?” – ”Tre oljefat och en kon av stål, som jag hittade någonstans.”
- ”Den kommer brinna upp innan du kommit halvvägs, eller så exploderar smörjan,
när du tänder på och ödelägger hela Järlåsa.” Sa jag rent ut sagt riktigt
förbaskad. ”Nej då, den exploderar inte och sedan studsar jag sista sträckan.” -
”Studsar sista sträckan” upprepade jag irriterat. Jag gick arg därifrån och
trollet ropade efter mig ”välkommen till uppskjutning i morgon.”
Jag vägrade att gå på
uppskjutningen, men från fönstret därhemma såg jag oljetunnorna stiga till
väders med en eldsvans efter sig. Jag kände en viss sorg, när jag förstod att
Järlåsatrollet omöjligt skulle kunna överleva detta sista tilltag.
Tiden gick två, tre, fyra
och fem veckor. Den sjätte veckan efter uppskjutningen ramlade ett tämligen
helskinnat troll ned mitt framför vår altan. I händerna hade han USA:s flagga
och i den andra höll han krampaktigt i en månbil. Han reste sig och skakade
lite på kroppen och log med hela ansiktet. Jag bara fånstirrade och trodde inte
mina ögon. ”Skall du inte hälsa mig välkommen hem?” Undrade Järlåsatrollet.
”Jo, naturligtvis gör jag det, men menar du att du verkligen varit på månen?” -
”Självklart och det var därför jag tog lite gringoprylar med hem för att kunna
bevisa det.” Men hur kom du hem?” ”Enkelt med en jättestuds från månen och
sedan skötte jordens dragningskraft resten”. ”Men du kunde ju ha slagit ihjäl
dig.” ”Nä jag använde gringoflaggan som fallskärm”.
Troll, troll, troll, men jag
får väl trösta mig med att det inte kan bli värre. Hoppas jag innerligt.
Nils Mohlin
©2016
Jälåsartollet har nya planer
Järlåsatrollet befann sig i
Kreml och jag var relativt ensam med Bror Klumpeduns. Bror Klumpeduns var stor,
cirka tre meter hög och hiskligt bred, minst två meter. Nu var ju Klumpeduns så
otroligt snäll, han ville ju bara väl, men ibland gick det riktigt åt pepparn.
Om ni nu trodde att det skulle bli lugnt för att Järlåsatrollet hamnat i Kreml
och Bror Klumpeduns stod ensam villrådig kvar i skogen, så bedrar ni er.
Klumpeduns var allt annat än villrådig. Trots att han inte var lika smart som
sin bror Järlåsatrollet, så hände det mycket, ibland alldeles för mycket.
Järlåsatrollet sa sig lägga
tiden på tyst diplomati, förmodligen något han lärt sig av Carl Bildt. Carl
Gustav valde den mer lite inofficiella vägen när han då och då försökt prata
förstånd med makthavare. Men är man tyst så händer ingenting, ansåg
Järlåsatrollet, så han ändrade uttrycket till tyst handfast
övertalningsdiplomati.
Bror Klumpeduns satt på
rumpan och åkte kana på vägen mellan Ribbingebäck och Järlåsa. Timmerbilar körde
rakt ut i terrängen när de mötte ett gigantiskt troll som åkte kana på vägen,
dessutom glatt vinkande och viftande med svans och öron. Men snäll som
Klumpeduns är så lyfte han upp alla fordon och satte dem på vägen när han
återvände till Järlåsaskogen.
Carl Gustav var som sagt i
Kreml och det kändes riktigt bekymmersamt, vet i gudarna vad han kunde hitta
på. Nåväl han kom hem igen efter som han berättade ha gett Vladimir Putin diplomatiskt
smisk i rumpan. Studsat ner till Syrien och spöat upp en massa IS krigare och
efter det hade många flytt hem till mamma.
Väl hemkommen och i samma
ögonblick tillkännagav Järlåsatrollet att han skulle som det första trollet i
trollhistorien ta sig till månen och kolla utsikten. Inte för att jag tvivlade
på honom, men nog kände jag obehag och en väldig massa oro för vad ett sådant
tilltag kunde innebära.
Ni skall allt vara glada som
inte dras med en massa trollbekymmer.
Nils Mohlin
©2016
tisdag 12 december 2017
Järlåsatrollet som svajmastartist
Åter sänkte sig lugnet över
Järlåsaskogen. Järlåsatrollet hade skrinlagt sina planer på namnskylt, utstyrd
klädsel och andra dumheter förknippade med flytten till Kivik. Under ett antal
dagar var det tyst och stilla i skogarna, endast rådjur, älgar och småvilt rörde
sig runt huset. Värmen från braskaminen när jag drack mitt morgonkaffe skänkte
behag och jag njöt av tystnaden som är så påtaglig när man bor i skogen. Efter
fyra dagar av bedrägligt lugn knackade det på dörren, min magkänsla stämde, det
var Järlåsatrollet Carl Gustav. ”Har du kaffe på gång”? ”Visst kom in, är det
bara en kopp kaffe så bjuder jag alltid det vet du”.
”Jag skall bli
svajmastartist” proklamerade trollet högtidligt. Jag tog mig för panna och
kände hur jag stelnade till. ”Gudars skymning vad har ni nu på gång?” - ”Jag
skall bara göra en del nummer i en svajmast, det är väl inte så konstigt?” - ”Jo
det är det i högsta grad. Carl Gustav du är 256 år gammal och din storebror
Klumpeduns har med råge passerat 400 år, ni kan väl börja leva som
trollpensionärer? Spela lite kort, golfa lite, se Hem till gården på TV, lite
normala pensionärsysselsättningar” - ”Du spelar inte kort, du golfar inte och
du ser inte Hem till gården, men du är ju i och för sig bara en spoling med
dina dryga sjuttio år. Troll pensionerar sig sent, farsan var en bit över nio
hundra år när han började dra ner på takten” - ”Lever din far?” Undrade jag
förvånad - ”Klart han gör och har fortfarande lite småbus för sig” - ”Säg inte
att han skall komma och hälsa på bara!” - ”Nä det kan han inte, han är lika
stor och klumpig som Klumpeduns. Och eftersom han hade samma studsteknik som
brorsan och envisades med att alltid landa på rumpan, så är han minst sagt
väldigt öm i den.” Jag drog en ljudlig suck av lättnad - ”Men när vi flyttar
till Kivik kan han komma och hälsa på, då har han bara gångavstånd”. Sa ett
muntert Järlåsatroll. Det där sista låtsades jag inte höra - ”Följ med så skall
du få se mina svajmastnummer”.
Vid den stora grottan hade
trollen byggt en svajmast genom att grena av en stor björk och i toppen på den
surrat ytterligare en björk och ytterligare en björk och ytterligare en. Sedan
såg jag inte fler för masten var så hög, så toppen doldes av ett lågt molntäcke.
Ungefär en trettio meter upp hade de fäst ett rep för att Bror Klumpeduns med
det skulle få masten att svaja. Om detta nu var nödvändigt, för vad jag kunde
se så svajade masten redan otäckt mycket i den svaga vind som rådde.
Järlåsatrollet ställde sig vid foten av masten, hade tagit på sig sin höga
hatt, som han lyfte på och bugade elegant - ”Får jag be om största möjliga tystnad” - Var är det nu jag har hört
dessa smått bevingade ord förr, men avbröts i mina funderingar. Järlåsatrollet
ilade upp i masten och hade snart försvunnit utom synhåll. Strax efter träffade
en knytnävsstor sten Klumpeduns mitt i magen. Tydligen tecknet på att linan
skulle spännas. Bror Klumpeduns drog i repet till dess att det knakade våldsamt
i björkstammarna. Jag försökte vilt viftande avstyra det hela, men försent,
Bror Klumpeduns släppte repet och Järlåsatrollet Carl Gustav for iväg som en
projektil.
Jag vände hemåt, lite
sorgsen över att kanske aldrig mer se mitt kompistroll. Några timmar senare ringde
min mobil, det var Järlåsatrollet - ”Vill bara tala om att det gick lite galet,
så jag hamnade i Kreml”. ”Du har väl ingen mobiltelefon”? ”Nä men jag fick låna
en av Putte”. ”Vem sjutton är Putte”? ”Putin så klart, så jag stannar några
dagar och passar på att prata förstånd med honom”.
Trollbekymmer? Eller vad man
skall kalla det för.
Nils Mohlin
©2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)