Bloggportalen statistik

torsdag 16 maj 2013

En mycket positiv recension av FURIA


Det är onekligen kul när man stöter på så här entusiastiska recensenter.


    Göran G-son Jarl skriver:

    Det bästa betyg jag kan ge en bok är det faktum att jag sträckläser densamma!
    Förra gången var det Stieg Larssons "Millenium"-serie! Nu har det hänt igen! Nils "Gabriel" Mohlins FURIA, jättespännande! Köp och läs!”
     
     
200 kronor + 19 kronor i frakt om ni beställer via http://www.litenupplaga.se/1143

Kan också köpas hos alla övriga nätbokhandlare, Akademibokhandeln och beställas hos alla bokhandlare.

ISBN: 978-91-7517-351-1



Whildeanska hösten - en antologi, 63 röster


Läs mer på facebook




https://www.facebook.com/WhildeanskaHostenEnAntologi63Roster
              
http://www.youtube.com/watch?v=2MOVkOesDLM

onsdag 15 maj 2013

Djingis kahns ättlingar



Vi har besök från Uruguay, av en systerson till min fru. Naturligtvis har min fru och jag haft ambitionen att göra vistelsen så innehållsrik som möjligt. Visa vad huvudstaden har att erbjuda i form av sevärdheter, givetvis en tur till Skåne med besök i Köpenhamn. Som avrundning en kryssning med Birka, skärgården med sin skönhet ett måste innan han återvänder till Uruguay. Ett land snarlikt Skåne, plant, bördigt och tämligen stenlöst.

Vi valde att åka en tisdag kväll, med tanke på att det då borde vara tämligen lugnt. De riktiga festprisarna åker förmodligen fredagar och lördagar.

Lugnt? - Hela fartyget var invaderat av representanter från PRO, Seniorer i tiden, SKPF, SPRF, RPG och var sjutton de nu kommer från. - Allt annat än lugnt! - Fem, sex silverhår i bredd och kanske tio i djupled, till synes helt omedvetna om att mötande personer fick platta ut sig längs väggar eller var det nu gick. Rullatorer är ju hjälpmedel och ganska harmlösa sådana. - Harmlösa? - Nej de fungerade som geronternas murbräckor och synnerligen effektiva sådana. Men man skall inte klaga det finns ju plåster att köpa i taxfreeshopen och vad betyder lite småskavanker på anklar och skenben.

På kvällen passerade vi dansgolvet och det första vi såg var en gubbjäkel på dryga 75, iklädd en bjärt slips med en mycket detaljerad nakenbild av en ung kvinna. - Hans sätt att ragga jämnåriga damer? - Vi orkade inte stanna för att se om han hade någon framgång.

Vi tog hissen från vårt hyttdäck till däck nummer fem tillsammans med några andra, så hissen var i stort sätt fylld. Hissen stannar på däck fem, dörrarna öppnas och en hord av pensionärer blockerar och skall in i hissen. Jag höjer rösten ”Det går säkert lite enklare om ni släpper ut oss först” - Ingen lyssnar, varpå jag i ren självbevarelsedrift, likt rullatormarodörerna tränger mig fram med fru och släkting i släptåg.

Systersonen 23 år gammal, ser närmast chockad ut när åldringar under närmare ett dygn, likt ättlingar till Djingis khan dragit fram som i ett försök att ödelägga allt i sin väg. - Vilka är det som brukar klaga på ungdomars uppträdande?

I ärlighetens namn fanns det ett antal silverhår, som höll sig lugna och till synes skämdes över vissa seniorers uppförande.

Men snälla pensionärer klaga inte på ungdomars uppförande längre, tillrättavisa istället era medsystrar- och bröder, som har tron att med stigande ålder kan man ta sig vilka friheter som helst.



Nils Mohlin

Copyright 2013



tisdag 14 maj 2013

Undrar vad som händer?




Att få en knäprotes är i och för sig inget märkvärdigt. I mitt fall handlade det om en förstärkt helprotes – Priset att betala efter haft lyft skrot i 54 år.

Inget konstigt med det, men jag har kommit så långt nu att jag förflyttar mig tämligen obehindrat. Vad jag kanske inte insåg innan operationen, var att det lite handlar om att lära sig gå igen och framför allt klara av tämligen enkla saker. Rulltrappor finns det överallt och är en självklarhet i Stockholms tunnelbanor. Ganska snart lärde jag mig att åka upp, det var ju bara att sätta det friska benet på steget och så lyftes det opererade per automatik. Åka ner var något helt annat, då ville ta mig sjutton inte det nya knäet hänga med.

Häromdagen skulle jag möta min fru på Centralen och framför mig låg rulltrapporna upp till Klarabergsviadukten som en utmaning. I väntan på min fru for fan i mig och jag tog rulltrappan upp vände omedelbart för att åka ner igen, vilket gick utmärkt när jag startade med det opererade benet. I glädje över framstegen gjorde jag om turen ett tiotal gånger och har förmodligen framstått som något av en knäppskalle. Efter ett stort antal turer upp och ned stod helt plötsligt ett par storvuxna vakter framför mig - ”Vad fan håller du på med”. - Jag förklarade att jag fått en protes och höll på med att träna konsten att åka i rulltrappor. - ”Aj fan, fortsätt med träningen”. - Det blev ett par turer till.

Min frus systerson från Uruguay är och hälsar på oss och den stackaren förlora en ryggsäck med pass, kamera, kreditkort o.s.v. Detta måste naturligtvis polisanmälas, inte minst för att få nya resehandlingar.

Jag följer med honom till polisstationen på Centralen, före oss i kön står en herre i 50 års åldern. Polisen i receptionen undrar över hans ärende. - ”Jo jag vill bara fråga vad som händer, du förstår det står en taskig kille utanför, om jag sparkar honom i arslet och sedan knockar honom”. - Polismannen gapar förstummat och börjar sedan vilt gestikulerande förklara. - ”Nej, nej så får du inte göra, absolut inte” - ”Men ja ville bara undra vad som händer”.

Nils Mohlin

Tuschteckning 1993


måndag 13 maj 2013

FURIA

Det finns fortfarande tillgängliga ex.

200 kronor + 19 kronor i frakt om ni beställer via http://www.litenupplaga.se/1143

Kan också köpas hos alla övriga nätbokhandlare, Akademibokhandeln och beställas hos alla bokhandlare.

ISBN: 978-91-7517-351-1

 
 
 

onsdag 8 maj 2013

Konsten att krångla till saker


 


I tidningen Metro läser jag att det kan vara aktuellt att byta titlar på vissa yrkesgrupper.

Ringer jag en sanitetstekniker förväntar jag mig att komma till en kommunal tjänsteman som handlägger sanitära olägenheter. - Nej jag får en städare på tråden. Vad är det nu för fel att kallas städare, om man städar.

Informatören skall bli kommunikatör, besitter alla informatörer kommunikationens ädla konst? Information är alla bekanta med, medan kommunikation är ett mångtydigt begrepp. Det kan inte vara enkelt att vara kommunikatör på SJ.

Handläggare är föreslaget att ersätta brandmannen. Vem vill ringa en handläggare när huset står i ljusan låga. De flesta förknippar handläggare med en person som tar emot uppgifter och säger till besökaren eller uppringaren att vi hör av oss om en månad, då bör beslut vara fattat. Kommer de att svara välkommen till ”Handläggning inom samhällsskydd och beredskap, vad skall vi handlägga”. Istället för det traditionella ”Vart brinner det”.

Sjukgymnasten blir fysioterapeut, om jag gick jag till en sjukgymnast, då visste jag vad det handlade om.

Vad är det för fel på gamla hedervärda yrkesbenämningar.



När jag är inne på den språkliga klåfingrigheten kan jag inte låta bli att ta upp den för mig mest idiotiska och diskriminerande ordskapelse jag upplevt under senare år. - HEN.

Vad är en hen, förmodligen ingen hon ingen han, alltså någon som står lite utanför, något udda, något som inte är värt att kallas varken eller – Kan lika gärna vara DET. En form av avidentifiering av individ eller avköning. Sverige slår sig ofta för bröstet och hävdar jämställdhet i alla dess former, ändå skapades ordet ”HEN”. Till och med har ett politiskt parti haft den dåliga smaken att använda det i sitt partiprogram.

Skärpning för fan!



Nils Mohlin

copyright 2013


Med tanke på den ganska livliga debatt som uppstod på bl.a. facebook igår och många undra över hur ordet uppstått vill jag förtydliga mig i detta:

Förmodligen någon som vill att vi alla skall vara könsneutrala. Jag är stor förespråkare för jämställdhet mellan könen, men anser att var kvinna och man skall få ha rätten att vara stolta över sin könstillhörighet. För mig markerar ordet HEN ett utanförskap och allt oftare används ordet i ett nedvärderande syfte. Fick lära mig igår att HEN enligt Svenska Akademins ordlista betyder bryne (slipsten).

måndag 6 maj 2013

Svensson blir konstnär.


 

Svensson hade under lång tid funderat över om han  möjligen hade en konstnärlig ådra i sig. Det måste väl för sjutton finnas någon konstnär i släkten, som han ärvt lite talang efter.

Fram med familjealbumen, som genom nitisk mammas försorg sträckte sig ett par generationer bakåt i tiden. Svensson börjar att forska någonstans på 1910-talet efter sina eventuella möjligheter att avbilda i färg på linnedukar. Det första han ser är kortet av en sedan många år bortgången farbror till hans mamma. Men han hade då inte varit konstnär, förskingrat pengar och suttit i fängelse.

Bläddrar raskt vidare, tills han får syn på ett par gamla mostrar till mamman. En hattmodist och en florist, ja men det är väl ändå rätt nära, går genom tre album till och konstaterar att det konstnärliga blir inte bättre än modisten och floristen.

Men va sjutton alla de stora konstnärerna kan väl inte ha haft fullspäckat med förmågor i sina släkter.

Får börja på ruta ett tänker Svensson och anmäler sig till en kvällskurs. Efter två timmars tecknande med ritkol på en duk, så var duken svartare än en kolkällare. Den förbannade vasen, stilleben kallade kursledaren det, såg med lite fantasi ut som en förvriden gummifisk. Har du provat på det här tidigare undrade en smått irriterande ledare. - Du får nog öva en hel del.

Fan behövde han säga det så högt, samtidigt som han sneglar på kurskamraterna och till sin förtvivlan, ser en tämligen prydlig vas på alla dukar. Fan är dom ättlingar till Picasso hela gänget. Kurskvällen avslutas med att deltagarna får en lista på vad de skall handla för färger till nästa kursträff. Vaserna skall nämligen målas då med tydliga ljus och skuggförhållanden. Svensson tittar på listan - titanvit, cadium rött, umbra, bränd siena, ochra, prussian blue o.s.v. Va fan är detta för något, har de inte vanliga färger. Svensson får som hemläxa att ta vasen med hem och teckna den färdigt. På väg hem sätter han vas och den svärtade duken i en port och går in till kompisarna på stamstället. Med en öl i handen säger han kort. - Jag ger fan i det där med konsten, kursledaren såg inte ens ut som en konstnär. - Hur ser en konstnär ut?

Nils Mohlin
copyright 2013

Besök även min hemsida www.nilsmohlin.se