Bloggportalen statistik

fredag 28 december 2018

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla

Såhär dagarna före nyår så har vi ett par barnbarn på besök, alltid lika trevligt. Lilla Isabell 14 månader springer runt i huset med mormor hack i häl. Isabell är just den lillasyster som Felicia tre år ville byta mot en katt. Nu löste sig det där med katten utan byte med lilla Isabell.
Felicia var här för ett tag sedan och pratar mycket med oss. Var gång hon passera mig sa hon hej. En av gångerna svarade jag ”Hej lilla stumpa!” Felicia stannade och blängde på mig. Gick raka vägen till sin mormor och sa ”Mormor han kallade mig för strumpa!”
Storasyster Emilia 10 år är också med, men hon är en stor dam som ägnar sig åt frisyr och spegel och tycker att småsyskonen är väldigt omogna.
Just med lilla Isabell så måste man säkra huset och plocka bort allt intressant upp till en och en halv meters höjd. 
Men snart är det ett nytt år och jag vill önska alla mina läsare ett riktigt

GOTT NYTT ÅR
Ó  Nils Mohlin 18-12-28


tisdag 18 december 2018

Bråda Jultider

Jag jobbar vidare med min nästa roman och i dagsläget återstår drygt hundra sidor på ”Djävulen från Sujiantun”. En thriller som till största delen utspelas på Österlen, på platser många känner sig väl förtrogna med. Skriva fiktiva romaner är alltid roligt, när man tillåts ta ut svängarna med de diktade karaktärerna. Några tar man livet av andra får det tveksamma uppdraget att agera otäcka mördare och vissa får den mer hedersamma uppgiften att gestalta hjälterollen.
Skriva en roman som till stor del utspelar sig på underbara Österlen i miljöer jag upplever dagligen känns inspirerande och ger extra flytt åt skrivandet. Under juldagarna skall Graciela börja läsa ett par hundra sidor som ligger färdiga och ge sina synpunkter. Ett färdigt manus hoppas jag finns klart någon gång i mars. Därefter kommer förlagets lektör att läsa manuskriptet och sedan går det efter eventuella korrigeringar till tryckning. En färdig bok lär finnas i handeln senvåren 2019.
Nu skall assistenten och jag jobba vidare.

Ó  Nils Mohlin 18-12-19





fredag 14 december 2018

Min fru en världsmedborgare

Min älskade fru är född i Uruguay av spansk mamma och italiensk pappa. Hon kom till Sverige som artonåring. Hon lärde sig svenska på tre månader, började arbeta som städerska, sedan sjukvårdsbiträde, blev undersköterska och arbetade på förlossningen och sedan ortopeden i Stockholm. Hon påbörjade sina universitetsstudier och tog en fil.kand. i beteendevetenskap och har sedan drygt 12 år tillbaka arbetat som chef. Graciela är innovativ, framåt och mycket omtyckt där hon visar sig eller talar.
Tyvärr så finns undantag, som svider, främlingsfientligheten krafsar på dörren. Under de sista fyra åren har hon blivit hotade till livet fyra gånger. Idag hände det igen.
Jag som hennes make ser hur hon lider, inte kunna gå säker på gatan, inte kunna vänta på busen utan att ständigt titta sig omkring, alltid ha en gnagande oro. Alla dessa fega kräk som kränker henne verbalt, hotar henne till livet, vad är ni för sorts imbecilla personer. 
Kom och prata med mig, så skall jag berätta om allt positivt som invandringen inneburit för Sverige.
I Sverige där högerpopulismen, vinner framgångar med främlingsfientliga uttalanden är det för vissa personer svårt att se skillnader och balansera verkligheten.
Många refererar till brottslighet och dödsskjutningar, men dessa personer utgör en försvinnande liten procent av invandrarpopulationen. De positiva effekterna av invandringen är så oändligt mycket större.

Ibland skäms jag för att vara svensk! 

Ó  Nils Mohlin 18-12-14

tisdag 4 december 2018

Snart halvvägs

Vi är nu inne i den årstid då det känns som allra bäst att ägna sig åt skrivandet. Jag har mina uppdrag att sköta, projekt med huset får vila några månader. Måleriet pausar jag också tillfällig. Däremot skriver jag på romanen flera timmar om dagen och i slutet av månaden är jag halvvägs, så någon gång framåt vårsidan bör det finnas ett färdigt manus som skall korrekturläsas och redigeras. Naturligtvis så är Assistenten som vanligt mycket delaktig.

Ó  Nils Mohlin  18-12-04





torsdag 22 november 2018

Ett, två och tre

Ungefär varannan månad kör jag assistenten till hans frisör i Tomelilla. När Kerstin tagit emot den lille divan så brukar jag köra till min kompis Per Baker i Smedstorp.
Idag satt vi i hans galleri, drack kaffe och pratade boxning. Vi har båda boxats och hållit på med styrketräning i många år. Vi sitter där bredvid varandra och pratar om det och en massa annat. Per blir 73 nästa gång och jag 75, så vi är ungefär lika gamla, har ungefär samma ledkrämpor och vi är rörande överens om att man måste hålla igång av bara sjutton varenda dag. Det mår vi bra av.
Tiden går fort och det är dags för mig att hämta assistenten hos Kerstin.
Ett, två och på tre gör vi det, med exakt koordinerade rörelser sätter vi en hand på stolsitsen, knixar oss upp i halvstående, grimaserar och svär till lite, rättar på ryggarna och sträcker ut benen. Står stilla några sekunder och börjar normalt gå, men denna gången tittade vi bara på varandra och började gapskratta.
Med exakt likadana rörelser har vi rest oss, lika välkoordinerat som i en balettdans. Även om vår uppvisning inte var att jämföra med balett, så var den nog så roande.
Trevlig torsdag

Ó  Nils Mohlin. 18-11-22



söndag 18 november 2018

Slit och släp, det är måndag

Slit och släp säger assistenten när klockan med enveten signal jagar oss ur sängarna klockan sex.
Lyfter på sitt huvud och sneglar på mig – ”Stig du upp, jag kommer när frukosten är serverad”. Sträcker makligt på sig och lägger sig till ro igen.
När kaffet är påsatt och Don Felipe hör skramlet från sina matskålar, så behagar herr Assistenten komma ut i köket, sätter sig ner och ger mig en blick – Va har du inte fyllt min skål än”?
Efter vi följt matte till sju bussen, tar vi det lugnt en stund, kollar morgonnyheterna, tar lite mer kaffe och en extra tupplur för Felipe. Morgongympan skolkar assistenten helt och hållet ifrån nu.
När det ljusnar tar vi dagens första promenad och då är assistenten alert och fylld av energi.
Efter det är det genomgång av dagens arbete, jo jag pratar mycket med min assistent och han svarar faktiskt på sitt sätt. Nu tänker ni den där Nils han börjar nog bli lite flummig i huvudet, nja jag tror jag fortfarande har rätt god ordning på hjärncellerna. Efter vår genomgång har vi dagen fylld av sysslor, det är inte riktigt min likör att sitta och rulla tummarna, har aldrig varit och hoppas det aldrig blir så.
När vi framåt kvällningen lagat middag och hämtat matte vid bussen runt halv sex på kvällen, så gör vi som så många andra kopplar av.

Önskar er en skön vecka

Ó  Nils Mohlin 18-11-19





Affärsförhandlingar på en söndag

Vi har lilla Felicia fyra år på besök. Hennes högsta önskan här i livet är en katt och hon berättar att hon gett mamma ett affärsförslag. I utbyte mot en katt kan dom lämna två hundar och ettåriga lillasyster, som ändå bara drar henne i håret.
Affärsförhandlingarna strandade och mormor och jag hade ingen lösning på problemet. Felicia funderar över hur hon ska ta upp förhandlingarna igen, det där med hundarna förstår hon, men om det nu räcker att byta mot en lillasyster som drar i håret, så är det väl okej.
Assistenten njuter sin helgvila i fulla drag och laddar inför kommande vecka. Jodå han följer med mig på promenaderna, men utöver det så ägnas mycket tid åt matte och Felicia. Men går jag ut för att fixa till något i trädgård eller på huset, då följer han mig troget som alltid och kontrollerar noga vad jag håller på med. Ungefär som – ”Kan du inte hålla dig lugn, förstår du inte att jag tar igen mig”.

Trevlig söndag till er alla

Ó  Nils Mohlin 18-11-18



fredag 16 november 2018

Don Felipe filosoferar

Lördagar och söndagar uppskattar vi alla, assistenten är inget undantag.

”Matte är hemma och hon kelar mer med mig än vad husse gör. Under veckan är det bara slit och släp. Det är inte lätt att vara assistent, om ni nu inbillar er det. Jag och husse skall hälsa på hans huvudmän, vad det nu är för något. Sedan springer husse på en massa möten, skriver och målar och jag måste engagera mig – Tror han. Sedan det här nya påhittet med gympa var morgon och kväll – Trams jag har visat husse hur man kan gå på två tassar, det är hur enkelt som helst. Då säger han: Jag går ju på två ben, så dumt jag menar naturligtvis hans framtassar. Sedan skall vi fixa med hus och trädgård. Våra promenader är ju dagens höjdpunkter, ja så matlagningen förstås. Idag sa husse att han skall laga fisk och skaldjursoppa – Jag är väl ingen jäkla katt. Nej jag är en jättestor, modig, tuff och jättestark dvärgschnauzer, jag känner en riesenschnauzer och vi ser ungefär likadana ut. Men ni måste ändå fatta hur utschasad jag är när det väl är fredagskväll.
Lördag och söndag är toppen, jag går runt och chillar och gör i stort sätt inget. Jo kollar trädgården och tar ut och rastar husse, men annars bara njuter jag av ledighetens sötma.
Woff, ha de toppen” 

Ó  Nils Mohlin 18-11-17






torsdag 15 november 2018

Försök och gör om det där, om du kan

Assistenten och jag följer sjukgymnastens rekommendationer till punkt och pricka. Vi gör våra övningar - ”Ben bakåt sträck, skifta ben och bakåt sträck”. Just det där tycker Felipe är lite knasigt, han sätter sig ner, lägger huvudet på sned och undrar förmodligen - ”Du är väl frisk husse”. Så var det där med ben hit och ben dit, då gav assistenten upp och sa till om att det var dags att gå ut.
Felipe tog täten och kollade snabbt upp allt och ungefär som om han ville imponera eller rent av håna mig. Ställer han sig vid var revirmarkering på framtassarna och går en lång sträcka på två ben, sneglar på mig ungefär som - ”Det såg du va, försök och gör om det där om du kan”.
Promenaden går vidare med diverse stopp påkallade av assistenten. Här och där är det viktiga saker som måste undersökas med noggrannhet. 
Väl hemma igen gör assistenten en snabb kontroll av trädgården. Nöjd med resultatet söker han upp en av sina tre sängar, suckar av välbehag och somnar metern från där jag sitter och jobbar vid skrivbordet.
Hundar är underbara!

Ó  Nils Mohlin 18-11-16



onsdag 14 november 2018

Don Felipe och jag gymnastiserar

Det blev inga ”Armar uppåt sträck och knäna böj” hos sjukgymnasten. Det blev ben bakåt lyft, ben vrida hit och dit. Don Felipe och jag kör träningsprogrammet disciplinerat morgon och kväll. Assistenten fuskar han lyfter inte benen bakåt, men väl framåt på samma sätt som när man säger tass och en godbit väntar. Så efter intensivt träningspass tyckte både Felipe och jag att han var värd godbiten.
En trivsam morgonpromenad tillsammans, där assistenten läser av vad som hänt under natten. Kommenterar med ett av sina många olika skall. Skall som består av flera på varandra ganska låga och olika utdragna toner, som när matte kommer hem och han skall berätta om allt som hänt under dagen. Eller som när barnbarnen kommer och lyckan är total. Det är Don Felipes sätt att prata och oftast gör han sig förstådd med sitt språk.
Ett annat skall när han vill hälsa på folk och ett lite mer fodrande om de nonchalerar honom. Vaktskallet när han är i trädgården är kraftigare och mer bestämt, ett för människor han känner och ett annat betydligt tuffare för främlingar. Är det främlingar så instämmer kompisen Ozzy på andra sidan gatan. Inte lätt att vara främling i Kivik, då blir man ordentligt utskälld.

Ó  Nils Mohlin 18-11-15

tisdag 13 november 2018

Armar uppåt sträck, knäna böj

Jag har tränat i noga räknat 53 år, först boxning under en del år och sedan styrketräning.
Lederna tar stryk och idag har jag problem med ledvärk lite här och där. Jag går mina tre rundor med Assistenten varje dag, nyttigt för honom och nyttigt för mig. Som följd av dåliga knän har jag med åren börjat gå fel och det har resulterat i mer värk.
Nu har Graciela skickat mig till sjukgymnasten för att få hjälp och vi skall ha vårt första möte idag. Jag har gått till sjukgymnast förr, först för att få hjälp efter operation av krossad axel. En axel som blev mycket bättre än min vänstra, där jag inte får armen högre än i horisontalläge. Andra gången var efter att jag fått knäprotes i högerbenet och då fungera också sjukgympan bra.
Så jag hoppas på bra resultat denna gången också, även om man med stigande ålder får räkna med lite krämpor här och där. Är det inte värre än så, skall man vara nöjd och glad.
Så Assistenten tassar uppåt sträck och knäna böj! 
Hej så länge!

Ó  Nils Mohlin 18-11-14

måndag 12 november 2018

Laga mat

Det är jag som står för de flesta av inköpen och lagar maten så att den är klar när Graciela kommer hem vid halv sextiden. Naturligtvis hjälper assistenten mig i synnerhet med matlagningen när aromen pockar på uppmärksamhet runt spisen.
Under veckans alla dagar använder jag mig av mycket grönsaker, de går att variera på många sätt, i soppor, rostade i ugn, gratänger och i grytor av olika slag. Igår gjorde jag en soppa på lök, röda linser, morötter, spenat och grönsaksbuljong, körde det hastigt med mixern och rundade av med passerade tomater. Det var enkelt, men faktiskt riktigt gott.
Soppor tillhör mina favoriter och tar man i lite linser så får man en mättande och rejäl middag.
Fisk tillhör också mina favoriter och då göra en god fisksoppa med favorittillbehör och toppa det hela med färska räkor är lätt och utsökt gott.
Jag tycker det hela blir mycket roligare om jag får skapa rätten själv, utan att snegla på recept. Man kan ta ut svängarna och det älskar assistenten för något hamnar kanske på golvet.
För sju år sedan var Graciela och jag med i parveckan i Halv åtta hos mig, inte alls så charmigt som det kan tyckas på TV. Det var ett intensivt slit från sju på morgonen till två, tre på natten. Efter det fick min kärlek till matlagning sig en allvarlig törn. Programmet Halv åtta hos mig har vare sig Graciela eller jag sett på efter vår medverkan. Men tiden läker alla sår och numera så kan jag tycka att det är riktigt kul att stå vid spisen och komponera rätter och det tycker Don Felipe också. Lite som att stå vid staffliet och måla tavlor.
Bon Appétit

Ó  Nils Mohlin 18-11-13



söndag 11 november 2018

När Assistenten åt upp mina hörapparater

Sedan några år tillbaka har jag hörselhjälpmedel som det så fint kallas, jag säger hörlurar.
Inte så förbaskat konstigt om man snart är sjuttiofem bast, även om jag avskyr det där med att prata ålder. Inte som när unga pojkar med bestämdhet hävdar att dom är arton när dom verkligen kanske bara är 13 eller 14 år. Jag lovar jag plusar inte till något på min ålder, skulle väl snarare hoppas att jag kunde göra tvärsom.
Vi hade två små barnbarn på besök, sex och åtta år, som under tre dagar helt ägnade sig åt Don Felipe, kramade, pussade, klappade, lekte och pysslade om.
Graciela åker och lämnar de två barnen i Stockholm och kvar har jag världens odrägligaste diva. 
Sur, tvär och odräglig Don Felipe, som tidigare varit lycklig över våra promenader, samvaron och allt vi håller på med.
Jag gick och duschade och Don Felipe åt upp mina hörapparater som en ren protest mot att barnbarnen åkt hem.
Han åt inte batterierna utan spottade snyggt ut dem men demolerade resten till oigenkänlighet.
Funderar på Thomas Oredsons ord – ”Min hämnd på barnen är att: Jag skämmer bort barnbarnen så in i helvete så att dom skall bli riktigt odrägliga hemma”
Jo Don Felipe blev sitt vanliga jag efter ungefär en veckas tid.
Ha en trevlig dag!

Ó  Nils Mohlin 18-11-12


Casinoreklam

Igår var en lättjans dag framför brasan, tillsammans med Graciela, Assistenten och en bra bok.
En del TV tittande även på reklamfinansierade kanaler. Med reklam som domineras av olika nätcasinon. Kända idrottsprofiler och skådespelare, förebilder för många ungdomar, lånar sig till att göra spelandet till något trendigt och häftigt.
När stora artister som tjänat enorma summor pengar ställer upp i reklam för nätcasinon blir man chockad och besviken. De sviker alla de barn och ungdomar som har dem som föredöme och hjältar. Stjärnor som tjänat svindlade summor på sitt artisteri och idrottsliga begåvningar visar stor brist på annan begåvning, gott omdöme och moral när de lånar sig till tafflig casinoreklam. Osmakligt och girigt!

Ordets obestridde mästare Björn Ranelid skrev ett öppet brev till Zlatan Ibrahimovíc, som varje svensk borde läsa. 

Denna krönika står i Kvällspostens papperstidning och i Expressens upplaga för södra Sverige.
Öppet brev till Zlatan Ibrahimović.
Om vi sätter taggtråd kring en rosengård, så dör skönheten av sorg. På baksidan av alla världens mynt finner vi hungrande och lidande barn. Finansherrarna har ett eget nöjesfält och där råder fritt fall året om. En girig människa är alltid beredd att köpslå med sin själ.
Om du hade kloka rådgivare i ditt liv och om du verkligen månade om barnen och alla människorna som bor och lever på Rosengård i Malmö, så skulle du starta och finansiera en skola i ditt namn där. Att du lånar ditt namn och din person till ett spelbolag är det dummaste och mest oöverlagda som du hittills gjort i ditt liv.
Tänk dig en skola som lockar de bästa lärarna i Malmö. Föreställ dig att barnen i alla åldrar kan säga att de är elever i Zlatans skola på rosornas gård. Det kommer att genljuda i hela Sverige, Europa och kanske längre bort än så i världen.
Du gjorde en kortvarig cirkus och ett spektakel av att vara med om att anlägga en liten fotbolIsplan på Rosengård, men en skola som lär barnen att läsa, skriva, räkna och uppföra sig anständigt mot sina medmänniskor är tusenfalt viktigare än bollspel. Kunskap är makt.
Tänk vilken glädje det vore för dig, Helena och era barn att få besöka skolan i ditt namn och möta barnen och lärarna där. Du skulle tala med eleverna om betydelsen av att de studerade, läste läxor och förkovrade sig i schemats alla ämnen. Du säger åt dem att hålla sig borta från kriminella gäng.
Du vore i så fall den enda levande personen i Malmö som skänkt ditt namn till ett lärosäte i staden. Ingen staty av dig eller guldboll kan överträffa den äran för dig, men framför allt skulle du göra det av kärlek till platsen där du bodde, lekte och levde som barn. Där rullade bollen första gången vid dina fötter.
Mitt förslag är klokare än alla andra som du fått i din fotbollskarriär vad det gäller dina insatser för reklamuppdrag och bidrag med pengar till olika ändamål. Ingen människa kan spela på casino och rulett med sin heder.
Vad tänkte du på när du satte din insamlade kärlek och respekt från det svenska folket i pant mot ett simpelt spelbolag som lovar hårda satsningar och snabba pengar?
Du uppmanar i stora annonser i tidningarna människor att satsa hårt: Bethard. Det är osmakligt och tyder på din girighet efter pengar. Bör det inte räcka med att du redan är miljardär i svenska kronor?
Du kastar en bumerang som kommer att träffa dig i nacken värre än någon spark som du fått i din fotbollskarriär.
Jag har ibland blivit ombedd att tala om mitt varumärke och varje gång har jag svarat att jag inte har ett sådant, ty det kan endast döda ting ha. En människas själ väger ingenting, men den är överlägsen alla spelbolag i världen i fråga om ansvar, omsorg, kärlek, lust, glädje och lycka.
Hasard- och rulettspel samt reklam för vadslagning grasserar just nu som en farsot i Sverige. Fattiga och litet bättre bemedlade människor drömmer om den stora vinsten. Hundratusentals av dem tar lån med höga räntor och sätter familjerna på undantag i hetsen efter pengar. Barnen får lida när skulderna växer över huvudet på föräldrarna. Kronofogden och inkassobyrån jagar de skuldsatta. Det är en sann tragedi för alla inblandade.
Din mamma är kroat och din pappa är bosnier. De behöver inga lektioner i den grymma verkligheten, ty de har sett och hört med sina egna sinnen. Jag förmodar att de har berättat för dig om det hårda och obarmhärtiga livet på Balkanhalvön under kriget.
En fotboll väger knappt ett halvt kilo, men din kärlek till föräldrarna, dina barn och Helena har ingen tyngd. Likväl är den viktigare än allting annat för dig. Det är en god och värdefull sida hos dig som du uttryckt många gånger i olika sammanhang offentligt.
Jag såg med mina egna ögon när de första husen på Rosengård byggdes i Malmö. Då var jag femton år. Kvarteren där fick senare namn som vore de hämtade ur en sagobok. Herr-, Apel-, Örta- och Kryddgården. En del människor som hade sina adresser i Malmös innerstad lockades av de moderna lägenheterna och hissarna som nådde åtta och nio våningar mot skyn.
I begynnelsen av din fotbollskarriär spelade du i Balkan, Malmö Boll- och Idrottsförening och Bollklubben Flagg. Jag började spela i Håkanstorps Bollklubb innan jag värvades till Malmö Fotbollförening som junior.
Cirka 22 000 människor bor i Rosengård. 85% av dem är av utländsk härkomst i första, andra och tredje generationen av invandrare till Sverige. Medelinkomsten är ungefär 80 000 kronor om året; arbetslösheten är extremt hög. Många lever på sociala bidrag. Nästan häften av fyraåringarna i området bor trångt med sina familjer. Kriminaliteten där är högre än på andra platser i Malmö.
När du spelade i Paris Saint-Germain och Manchester United var din dagslön ungefär en halv miljon kronor. Det skulle således räcka med att du skänkte två veckolöner för att väsentligen bidraga till att finansiera skolan i ditt namn.
En svensk man som kallar sig The Mauler kan vinna matcher i en så kallad kampsport genom att sparka, knäa och slå sin motståndare medvetslös har satt sitt namn i Mobilebets tjänst. Han har dig som idol och du har följt hans matcher med stort intresse.
Jag har aldrig läst eller hört att du har en konstnär, politiker, vetenskapsman, författare, operasångare, läkare, filantrop, fredsmäklare eller uppfinnare som din förebild och inspirationskälla. Det är egentligen tragiskt i sig.
Jag har gjort reklamfilmer för Volvos tysta bussar i Stockholm, Clas Ohlson, Mastercard, St1:s obemannade bensinmackar i televisionen, Blocket, Coop i televisionen, Arla, Posten, Lager 157, Carlshamns mejerier i televisionen, Blossa och Kobbs te. Det betyder att jag är mer anlitad som person och med mitt namn än vad du har varit hittills. Min reklamfilm för Blocket är en större viral succé än din reklam för Volvo.
Dessutom har jag tilldelats Malmö stads kulturpris, Region Skånes stora kulturpris och Malmö Fotbollförenings kulturpris och jag är hedersmedlem i den klubben. Jag har spelat tre säsonger i MFF. Inget av de priserna kommer du att få.
Du tycker om att tävla och jag överträffar dig i ovan nämnda avseenden. Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att upplysa dig om att en författare och talare som är född och uppvuxen i Malmö kan sätta avtryck för staden som inte du har gjort.
Om du tar initiativet till att skapa och inrätta en skola på Rosengård i ditt namn, skall jag åter respektera dig. Jag har fram till denna krönika aldrig skrivit ett enda elakt ord om dig. Däremot har jag hyllat dig som fotbollsspelare i flera texter.
Jag såg din första match i MFF:s A-lag och likaså din första match i Ajax på plats i Amsterdam. Jag satt på läktaren när du gjorde mål för Malmö mot Djurgården i din första match på Stockholms stadion. Därtill har jag sett dig spela i flera hundra televiserade matcher. Jag kan din statistik i sömnen.
När du har spelat din sista match i karriären fortsätter jag att skriva böcker och att framträda inför publik. Min hjärna, min själ och mitt språk varar längre än dina talanger och din förmåga att glänsa på en fotbollsplan.
Vänligen Björn Ranelid.
238 kommentarer





lördag 10 november 2018

I brasans sken

Graciela och jag har bestämt oss för en lat dag i ateljén, det är ju där vi har den öppna spisen. Vi sitter där i våra fåtöljer och Don Felipe sover på sin favoritkudde en bit får brasan.
Vi läser eller gör inget alls. ibland behövs en sådan dag, då man kan unna sig att vara riktigt lat utan att drabbas av dåligt samvete.
Jag ser in i brasan som lyser, värmer och fascinerar.
En brasa kan inbjuda till samtal eller tystnad, läsa eller lojt bara vila.
En god lördag till er alla.

copyright Nils Mohlin 18-11-10


måndag 5 november 2018

En erfarenhet rikare

Graciela kom hem från Stockholm idag och jag hade lovat att hämta vi tåget klockan 12.00 i Hässleholm.
Jag ger mig iväg i god tid och har drygt en och en halv timme på mig, men jag skall inom verkstaden för att beställa tid för byte till vinterhjulen. Fortsätter min körning på väg 19, det är ganska mycket trafik och tät dimma när jag passerar Degeberga. En mil längre norrut, just som dimman lättar så händer det på åttiosträckan, strax efter klockan 11.00. En råbock springer ut en meter framför min bil, även om jag ställer mig på bromsen så är kollisionen oundviklig. Jag träffar djuret med vänster framskärm, ser dess desperata ögon, huvudet och hornen centimetrar från framrutan. Jag girade höger och stannade bilen, med påslagna varningsblinkers går jag av bilen för att leta rätt på bocken. Bakomvarande bil har också stannat, undrar hur det är med mig –”Jo tack det är bra, men var har djuret blivit av?” ”Det sprang haltande in i skogen på andra sidan vägen.” Svarade paret i bilen som stannat, en bil till stannade, men övriga blundade ökade farten ungefär som – ”Det här rör inte oss!”
En eloge till trafikanterna som stannade och till de som saktade ner hastigheten. Jag tog fram dekalen med viltolycka och fäste den där det hänt, ringde polisen som fick alla uppgifter och lovade att skicka en skyddsjägare som skulle leta rätt på det skadade djuret.
Två timmar senare när jag och Graciela passerar olycksplatsen på tillbakavägen ser vi jägaren. Jag stannar för att fråga hur det gått med det stackars djuret, men tyvärr så har han inte hittat det, utan har lämnat över till den som har jakträtten.
Efter 55 års bilkörning och över 300.000 avverkade mil, så är det första gången som jag krockar.
Bilen då? Jo det är en Volvo XC60 som väger två ton. Inga som helst plåtskador, inga repor, bara kraftigt nedsmutsad och några små defekter där bilen träffade råbocken.
Som vi bor har vi mycket vilt och jag har alltid uppmärksamhet riktad mot skogsbrynen, anpassat hastigheten och bromsat in för mängder av vilt som springer ut på vägbanan.
Just sträckan på väg 19 efter Degeberga sker 80 procent av alla viltolyckor på Österlen, enligt skyddsjägaren
Jag hade tur, det kunde mycket väl varit en älg och då kunde utgången blivit en annan. Man kan aldrig vara nog försiktig i trafiken, så kör försiktigt och tänk på allt vilt vi har i skogarna.

Ó  Nils Mohlin 18-11-05

söndag 4 november 2018

Det är snart jul, igen

Vem fan är tomten?

En ovårdad, skäggig och kraftigt överviktig mansperson som med föräldrars goda minne lurat generationer av barn.
"Är du riktigt snäll så kommer Tomten! Skall du sitta i Tomtens knä och berätta vad du önskar dig i julklapp". Alla större varuhus med lite självaktning brukar ha en sådan där utspökad otrevlig varelse. Se upp barn han är ingen fet mysfarbror!
Hade telningarna vid vilken annan årstid som helst krupit upp i knäet på en ovårdad, skäggig och kraftigt överviktig person. Hade samma föräldrar vrålat pedofil, slitit till sig barnet, tillkallat polis och den civilklädde Tomten hade hamnat i arresten.
Tomten som i folktron hade övernaturliga krafter, ett vresigt temperament, som hämnades om man behandlade honom respektlöst. Han lär också ha en del gemensamt med vättarna, som bodde under ett träd.
I Sverige har vi för det mesta nöjt oss med den snälla varianten Tomtenisse, men inte alltid vi har även kallat honom Puke, vilket helt enkelt betyder smådjävul.
Föräldrar placerar sina barn med berått mod i knäet på en förfärlig smådjävul. Dessutom släpps vederbörande in i hemmen på julafton och med bugningar och fjäsk föser de vuxna fram sina förskrämda småbarn för att hälsa på denna ruggiga varelse som till råga på allt frågar ”Har du varit snäll”. 
Och det skall han fråga.
Inte nog med att denna gubbe kommer och skrämmer slaget på folk. Dessutom massproduceras figuren som julpynt i alla tänkbara material och storlekar med det enda gemensamma, att de alla är fruktansvärt fula och smaklösa.

På tal om Tomten, så in för julafton 2010 rånade två tomtar högvakten på slottet. Gav en av de unga vaktsoldaterna ett kok stryk och tog hans automatkarbin med sig. 
Den unge soldatens barndomsjular, med en romantiserad bild av den tjocke mysgubben som kallade sig Tomten lär hastigt ha omvärderats. 
Släden fylldes med rånbytet och Tomten manade på sina renar med en skarpladdad automatkarbin i knäet.
Så alla kära små barn oavsett vad era föräldrar säger om Tomten, så tro inte ett dugg på dem, spring utav bara fan eller sparka honom på skenbenet. 

Ó  Nils Mohlin 2011




lördag 3 november 2018

Lördagsfunderingar

Jag har en duk som är ungefär en och en halvmeter meter gånger en meter som ligger på min arbetsbänk färdiggrundad och skriker åt mig – ”Se för fan till och gör mig klar!”
Detta är nog den första tavla som jag målar, som är avsedd att hänga i Gracielas och mitt sovrum.
Jag har under några dagar varit hemsökt av lättja och kanske fullt berättigat skyllt på förkylning och öm rumpa. Men lik förbannat skriker den här förbaskade duken åt mig - ”Gör mig klar, gör mig klar!”
Motivet har jag ganska klart för mig, någonting liknande ”Phantom of the opera” som såldes på Stockholms konstsalong 2012 och även fått äran att pryda ett bokomslag. Men ändå något helt nytt, något annat, men med människokroppar. Vi får se, men en sak är helt klar duken på arbetsbänken nöjer sig inte med enbart mina tankar.
Jag får försöka visualisera min underbart vackra fru med ritkol och färg och en som inte är tjugo längre.
Nu tar jag inte det där med ålder så hårt. Jag skulle inte vilja vara tjugo, jag trivs ganska bra med min ålder snart sjuttiofem, man drabbas av en klokhet och visdom, som man kan delge yngre generationer i den mån de ids lyssna. 
Oftast gör de inte det, tänker istället gubbjävel och besserwisser, när allt är i välmening och ett försök att ge goda råd.
Nog gnällt om detta, rumpan är fortfarande öm och i morgon tänker jag ta mig fan måla.

Ó  Nils Mohlin. 18-11-03

"Phantom of the opera"
Efter snart tio år tillsammans

Och en bild av mig, inte som tjugoåring, snarare sjutton
Och en snart tio år gammal målning av min fru





God lördag på er

Lördag den 3 november och vi är fortfarande landet utan regering. Men det påverkar vare sig förkylning eller ond rumpa, så jag bryr mig inte, landet tycks fungera även utan regering.
Jag hade tänkt mig några dagar vid staffliet, men än så länge har det inte blivit mer än en tanke. 
Även idag skall jag hemfalla åt förrädiskt opålitlig lättja, förkylningen är i och för sig på bättringsvägen. Den kan jag knappast använda som en förevändning att inte göra ett dugg. Men rumpan är fortfarande öm, om än något bättre, så idag skall jag med relativt gott samvete läsa och skriva lite.
Jodå min assistent Don Felipe har fått sin morgonrunda, han tittade på mig som ungefär – ”Skall du jämra dig idag också husse?”
”Vadå, jag jämra mig inte igår och du fick dina rundor, eller hur?”
Så den där förfärliga blicken som säger – ”Du är ju inte tjugo längre säger matte!”

Ó  Nils Mohlin 18-11-03
Ömma rumpor


fredag 2 november 2018

Lättja…eller…?

Jaha då är jag förkyld och har jäkligt ond rumpa efter mitt graciösa fall igår. Sammantaget jämnar det ut sig, ond rumpa, ont huvud, Som jag skrev i förrgår så har vi män med stöd av forskningen vår fulla rätt att jämra oss, Om det nu är omanligt att knysta om krämpor så ger jag fulla fan i det. Ja jag gjorde en grandios vurpa på gräsmattan i går och har jäkligt ont efter den saltometalen. Jag är förkyld, har ont i kroppen och rumpan och tänker vara riktigt oförskämt lat idag. Alla andra krämpor som värk i leder brukar jag ge fan i, men idag skall jag njuta av alla mina krämpor och vara så jäkla lat som man bara kan vara.

Ó  Nils Mohlin 18-11-01

torsdag 1 november 2018

Kamikazeuppdrag

Jag byggde ett stort däck i somras på en sluttande tomt, drygt 50 m2. I födelsedagspresent till Graciela köpte jag en hammock och till den här hammocken ett skyddskapell. Vi har plockat in alla dynor och tygtaket, så det är bara trästommen som stoltserar på däcket. Kapellet är en stor och tung skapelse som kräver muskelkraft för att dra på.
Jag drog på det strax efter att vi kom hem från Spanien och allt var okej tills det börja storma och kapellet låg som en våt trasa runt benen på hammocken. Idag bestämde assistenten och jag att nu får de vara nog, ”vi skall lösa problemet!”
Jag hämtar snören för att fästa eländet och när jag går ner för trappan halkar jag på våt gräsmatta och sätter mig på rumpan. Don Felipe står i samma sekund oroligt bredvid mig och kollar så att jag kommer upp.
Ont i rumpan, men nu håller Assistenten och jag oss inne, vårdar förkylning och öm rumpa och han tittar med sina kloka ögon på mig. Ungefär som ”Matte har sagt att du inte är tjugo längre och det tycker inte jag heller”.

Hej då, fixar det förbaskade kapellet i morgon och sitter på en kudde så länge.

Ó  Nils Mohlin. 18-11-01

onsdag 31 oktober 2018

Fy attan vad jag är förkyld

Nu är det äntligen vetenskapligt belagt. Mäns förkylningar är sju resor värre än kvinnors förkylningar. Alla bröder nu kan vi med gott samvete kollapsa på soffan och få lov att vara riktigt förkylda.
Tidigare i år presenterade brittiska Durham university en studie som visar att män verkligen lider mer av sina förkylningar. Vi har ett större antal temperaturrelaterade receptorer i hjärna, vilket gör våra förkylningar betydligt mer kritiska än kvinnornas.
Så alla män ni kan lugnt tycka synd om er själva, snörvla på, hosta och jämra er, även om det är förbaskat omanligt.
Jo jag har förkylning på gång. Skall jag hantera den på mitt gamla sätt, nonchalera den eller skall jag anamma de vetenskapliga rönen och lägga mig på soffan. Min älskade fru reser till Stockholm några dagar, så jag tror jag väljer ett mellanting och ställer mig vid staffliet.

Ó  Nils Mohlin 18-10-31



söndag 28 oktober 2018

Kala hjässor.

Jag har sedan tiden i det militära varit till en början kortsnaggad och sedan femtioårsåldern mer eller mindre haft rakad hjässa. I en kort period runt trettiofemårsåldern hade jag ganska långt hår, det var ju svart och ganska snyggt tyckte vissa. Men som för så många andra övergick djupa hårflikar till rejäl måne och då åkte håret definitivt av.Det verkar finnas lika många rön om hårets betydelse som frisyrer. Nu har forskare vid universitetet i Pennylvania kommit fram till att skalliga män upplevs som mer dominanta, skriver Esquire. Forskare vid universitetet genomförde tre separata experiment där deltagarna fick se bilder på män, med olika utseenden och med olika mycket hår på huvudet. De ombads sedan att ranka männen baserat på olika karaktärsdrag som dominans, självförtroende och hur attraktiva deltagarna tyckte att männen var.Forskarna fann att män med rakat huvud upplevdes vara mer dominanta, längre och starkare. Män med rakade huvuden ses också oftare i yrken som uppfattas som mer maskulina, så därför kan man uppfattas som mer dominant om man har ett rakat huvud. Detta var ju bra nyheter för de vars hårlinje börjar krypa uppåt. Men det är en tunn linje. De män som hade lite hår kvar eller hade kala fläckar uppfattades som svaga istället. Så, det verkar hänga på håret till viss del. Det kan verka lite obehagligt och skrämmande att raka huvudet. Speciellt om du aldrig har haft en riktigt kort frisyr tidigare. Men oavsett om det är för att din hårväxt börjar bli lite väl ojämn, eller att du bara känner för att prova något nytt så har du inget att oroa dig för. När du väl tagit steget till den kala sidan så kommer du märka hur befriande det är. Du behöver aldrig mer fundera på din frisyr, aldrig mer köpa hårprodukter och du behöver aldrig mer gå till frisören.Fördelarna är många, men om du läser detta för att hårsäckarna sviker dig så förstår jag självklart om det känns lite ångestladdat att ta steget. Men som sagt, du gör helt rätt, för inget är så fult som någon som vägrar erkänna sin tunnhårighet och försöker dölja det med en hårslick från sidan, en Robin Hood frisyr. Simson var känd för sitt långa hår och hans otroliga styrka satt i håret. Delila klippte av honom håret och styrkan försvann. Så det hela blir lite motsägelsefullt.

Ó  Nils Mohlin 2018-10-27