Bloggportalen statistik

måndag 15 oktober 2018

Smørrebrød

Det var någon gång på tidigt femtiotal som farsan tog med mig på någon av färjorna, som gick mellan Malmö och Köpenhamn. Det var första gången jag åt Smørrebrød, en äkta dansk klassiker. En skiva rågbröd med olika kombinationer av pålägg som finns i mängder av varianter. Slå dig ned med en kall öl och välj dina favoriter, det finns inget mer utsökt än dessa bredda läckerheter. Danska, maffiga och riktigt goda! Friterad fisk med remoulad, rostbiff eller pocherat ägg med sparris. Rostbiff, dijonkräm, pepparrot och karameliserad lök. Panerad frasig torsk, remouladsås, räkor och kapris. Panerad rödspätta med pickelsröra.
Variationerna är oändliga och tillhör mina absoluta favoriter, som inte får missas vid ett besök i Köpenhamn. Tyvärr är det inte så ofta vi kommer till Köpenhamn, men enbart Smørrebrød är väl värt besöken.
Danskarna har sina Smørrebrød, nästan lika välkända som Dannebrogen och vi har våra jäkla kanelbullar.
Ó  Nils Mohlin 15 okt. 2018




söndag 14 oktober 2018

Kanelbullen en okränkbar nationalsymbol

Fika – Kaffe och kanelbulle. Stanna på macken – Caffelatte och kanelbulle. Hälsa på någon – Kaffe och kanelbulle. Hälsa på hos oss – Kaffe och kanelbulle. Barn på utflykt – Saft och kanelbulle.
Hur kan en kvarleva från 1920 talet fått ett så cementerat fäste i svenska folksjälen. Till och med har bulljäkeln förärats en egen dag, den fjärde oktober varje år högtidlighålls eländet.
Var svensk äter 230 stycken av dessa per år. Den har också presenterats som en svensk specialitet under det europeiska kulturella projektet Café Europa.
Som ett Sakrament – Oblat och vin – Kaffe och kanelbulle.
Jag hör alla protester, men snälla ni, jag vill inte ha kanelbullar.
När jag nu så grovt trampat på en nationalsymbol, näst intill likvärdigt med att svära i kyrkan är det lika så gott att ta steget fullt ut.
När jag var barn fanns det olika bakelser, som Napoleon, Princess, Budapest och några till. Vad finns idag jo exakt samma sortiment, i stort sett så har inget hänt.  
Så har vi den här förbaskade semlan eller fastlagsbullen som associerades med fastlagen före påsk fastan. I Sverige äts det 40 miljoner exemplar av den här bullen per år. Jodå semlan har också en egen dag. Tisdagen sju veckor före påsk den 28 februari i år och den 13 februari nästa år.
Jag vill ha en grov macka med stekt sill och lök på.
Nils Mohlin
© 2017


fredag 12 oktober 2018

Sunt förnuft


Idag vill jag publicera några kloka ord som förre chefredaktören på Kvällsposten Ulf Mörling delvis ligger bakom



I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt
med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft
egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk
utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana
värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga
fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN
vara mitt fel"

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med
mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har
ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men
betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke
anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat".
"Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen".
"En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"
Allt detta försämrade Sunt Förnuft.

Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de
gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos
stökiga elever.
Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en
elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar
när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och
kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.

Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv
i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte
kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och
fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och
FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och
sonen FÖRNUFT.

Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA
RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS
FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att
Sunt Förnuft var borta för alltid.

söndag 7 oktober 2018

A, B, C

A, b, c, d, e, f och så vidare, av det skapar vi ord, meningar och berättelser. När man formulerar och arbetar med en berättelse, handlar det ofta om ett experimentellt lekande med orden för att ge existens åt tankarna. Ord som kan forma en berättelse, som kan accepteras av läsaren och i bästa fall ge en stunds förströelse och nöje.
”Det var en gång…” börjar ofta de klassiska berättelserna eller sagorna och då förväntar sig läsaren en hopdiktad fabel.
Med ord kan man ge liv åt något positivt eller i värsta fall negativt. Det negativa berättandet i form av satir, där skribenten strör galla över personer eller företeelser kan bli nog så jobbig att läsa, om det inte lindas med humoristisk underton. Sedan kan det vara ganska påfrestande att hitta humorn om man till exempel skall skriva om Donald Trump, men han är däremot ett mycket tacksamt objekt för karikatyrtecknarna. Han menar säkert allvar med allt han säger eller twittrar om, även om allt låter som grodor i omvärldens öron. Visst kan man försöka ge humoristisk stuk åt galningens uttalanden, men det fastnar någonstans på vägen, då man inser att han säger sin uppriktiga mening. Som den onde i en fabel hade Donald Trump varit som klippt och skuren, men tyvärr han är ingen fiktiv figur.
Istället för att skriva satir så skapade jag mina gubbar, Herr Svensson och trollen Carl Gustav och Bror Klumpeduns, som jag emellanåt låtit ge makthavarna en käftsmäll.
Berättandet med fiktiva figurer är tacksamt, man kan ge dem vilka karaktärsdrag man vill, låta dem uppleva vad som helst, så länge man inte tröttar ut läsaren.
För en del år sedan hade jag en återkommande krönika i en veckotidning och då skrev jag vanligen om aktuella händelser. Inga världsomstörtande utan snarare små till syns enkla vardagsupplevelser, där man tacksamt kunde ta ut svängarna och baka in humorn.

Ó  Nils Mohlin 8 okt. -18




lördag 6 oktober 2018

Prestation

Under de sista tio åren så har jag skrivit ett tusental krönikor och kåserier, många har publicerats i olika tidningar och tidskrifter, en del har hamnat på min blogg och en utvald del givits ut i bokform.
Det där med att skriva är som en jäkla klåda under skinnet, man måste skriva helt enkelt. Det är ungefär samma sak med måleriet, måla för fan annars kliar jag sönder dig. Nu är inget av det en kliande vånda, utan snarare en ganska njutbar process, som föds i gubbens huvud när han sover, funderar eller promenerar med assistenten. 
Just det i min ålder promenerar man, är man lite yngre kallas det för träning och då har man flådiga träningskläder, pulsmätare och en massa andra attiraljer, som talar om vad du presterat. Jag har jeans, jacka och keps kanske inte så flådigt, men min och assistentens prestation mäts i om han gjort nummer ett och nummer två. Har han gjort nummer två och helst två gånger, då har vi presterat väl och återvänder hem.
En trevlig dag mina vänner och prestera väl!

Ó  Nils Mohlin 6 okt. -18

fredag 5 oktober 2018

Kärlek

Min älskade Graciela finns alltid med mig i texter, målningar och vardag. Hon är närvarande i allt jag gör. En underbar kvinna, mångkunnig, intelligent, kärleksfull och vacker. Vi är snart inne på vårt tionde år tillsammans, många olycksaliga korpar kraxad, hon är tjugo år yngre, det kommer att gå åt helvete.
Det gick inte åt helvete, vi älskar varandra lika mycket om inte oändligt mycket mer idag. Vi har största respekt för varandra, lyssnar och är lyhörda för det största av allt, den underbara kärlek som existerar mellan oss.
Jag är snart sjuttiofem, ingen ålder, men känner en berusande glädje var gång jag ser eller tänker på min underbara fru.
Graciela är vacker, hon är den största av människor och kärlekar, jag njuter var dag och känner hur förunnad jag är. 
Jag älskar Graciela oändligt och vet att mina känslor är besvarade.
Älskar dig min underbara kvinna.

 C  Nils Mohlin 6 okt. - 18





torsdag 4 oktober 2018

Weekend

Fredag är alltid en lite speciell dag, avslutning på en arbetsvecka. Min älskade fru Graciela och jag är lediga ett par dagar och kan hjälpas åt i trädgård och med de sysslor som är säsongsaktuella. Fredagen innebär också litet större krav på kvällens meny. Under veckan blir det mycket grönsaker, tillagade i ugn med fisk eller en bit kött till. Fredagens meny skiljer sig kanske inte så nämnvärt, mer än att råvarorna väljs och tillagas med större omsorg.
Helger innebär också umgänge med familj och vänner, men just denna helg laddar vi upp inför kommande lördag, då skall det partajas tillsammans med vänner från när och fjärran. Vårt relativt stora hus blir fullt av folk, musik och dans.
Idag är det fjorton dagar sedan vi kom hem från Spanien och möttes av höstlikt väder och temperaturskillnad på 10 - 15 grader. En kylslagen omställningen som innebar en helt annan klädsel än shorts och t-shirt.  

Ó  Nils Mohlin. 5 okt. -18


tisdag 2 oktober 2018

Skriva

Igår berättade jag om min nya thriller, som har fått vila lite under sommarmånaderna. Skriva kåserier är ganska så bekymmerslöst, medan en roman ställer helt andra krav på omfattande research. Dessutom bör man vara väl förtrogen med de platser där berättelsen utspelas. I Furia och Obsesión utspelades handlingen till stora delar i Stockholm, Småland, gamla Östtyskland, Hamburg och naturligtvis i Spanien. Platser där jag bott eller vistats längre tider och är väl förtrogen med. 
Som av en tillfällighet har jag låtit mantalsskriva huvudpersonen i ”Djävulen från Sujiatun” i Kivik, nästan så att han är granne med Björn Ranelid. I förlängningen innebär det att Kiviks marknad och äpple marknaden bleknar när helvetet brakar loss på Österlen. Men jag lovar jag skall göra vad jag kan för att återställa ordningen i slutkapitlen. Nu utspelas handlingen inte enbart i Kivik och på Österlen, den kommer föra oss till en del andra platser i Sverige, Tyskland och Spanien.
Det sägs att de som skriver mycket ibland kan drabbas av skrivblockering. Jag har aldrig upplevt det utan hävdar att skriva det handlar om intensivt arbete i kanske sex – åtta timmar om dagen. Jag har förmånen att kunna förflytta mig mellan dator och staffli, när jag målar kläcker jag idéer till mitt skrivande och vice versa.
Nu får ni ursäkta mig ”Djävulen från Sujiatun” väntar.

Ó  Nils Mohlin 3 okt -18  


Höstsysslor

Höst kan ibland vara rätt skönt, ett visst lugn lägger sig när dagarna blir kortare, luften lite kyligare och naturen ändrar skrud. Det blir mer innearbete, när väl trädgårdsmöbler plockats in och trädgård höststädats.
Det blir mycket tavlor som skall målas inför nästa påsk, jag har två böcker som skall skrivas färdiga. En thriller som har förtur och en kåserisamling som egentligen bara skall sammanställas, men det får bero lite. Thrillern prioriterar jag just nu och har väl drygt fyra månaders arbete kvar på den eller 250 sidor. Än så länge går den under arbetsnamnet ”Djävulen från Sujiatun” och är en nog så aktuell och tänkbar story, om än fiktiv. En del av figurerna från ”FURIA” och ”OBSESIÒN” dyker upp, men en ny person får axla huvudrollen.


Ó Nils Mohlin 2 okt. -18 




söndag 30 september 2018

Funderingar

Om ett halvt år blir jag sjuttiofem, ganska enkelt uträknat om man är född -44. Jag har aldrig funderat över ålder, utan försöker ta vara på var dag och göra det bästa möjliga av den.
Projekt är viktigt för mig oavsett om det handlar om konst, nya böcker, bygga altandäck eller något annat. En meningsfull sysselsättning, fylla minst åtta timmar om dagen med arbete av vad det vara må tror jag bidrar till en positiv ”övre medelålder”. Jag vägrar ta ordet gammal i min mun. Gammal blir man när man sätter sig ner med en suck, resignerar och väntar på att dö. Lite arbete vid sida av skadar definitivt inte, jag har som förvaltare mina huvudmän som tar ett antal timmar var månad. Positivt om man kan göra livet lite lättare för den som är utsatt och har ett tidigt åldrande. I förlängningen ger det också en massa trevliga kontakter bland involverad personal, trevliga, begåvad och välutbildade människor. Dom lyssnar på mig och jag lyssnar på dom och vi fattar bra och kloka beslut tillsammans.
Aldrig dom ser ner på mig beroende av min ålder, jag respekteras som en jämlike. 
Visst förekommer åldersdiskriminering, men jag har personligen inte blivit utsatt för det. Min innerliga förhoppning är att sådant aldrig skall förekomma, då samarbete över generationer berikar och i slutändan ger kloka och stabila beslut.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”. Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

Ó Nils Mohlin 30 sep. -18












lördag 22 september 2018

Gödselkriget

Framför vårt hus i Spanien har vi stora åkerfält där det brukar odlas olika grönsaker. Sorterna varierar med årstiderna, men alltid prunkande grönska och rikliga skördar. Naturligtvis ligger det mycket arbete bakom för att få fram praktexemplar av vad det nu vara må, även generös gödsling.
När vi nu senast var nere och hade ett par goda vänner på besök, så bar det sig inte bättre än att bonden en dag bestämde sig för att gödsla jorden. En nitisk man med gigantisk traktor spred tonvis med hönsgödsel. Hönsgödsel luktar, det luktar så in i helsike. Vi resonera väl ungefär som så att ett par dagars gödsellukt får vi väl stå ut med, men det tyckte inte resten av kvarteret,
Snart hade det samlats ett par förgrymmade spanjorer runt Graciela. Jag och våra vänner stod mest som observatörer och iakttog ett intensivt högljutt, upprört och gestikulerande samtal. Att den minste spanjoren verkligen var upprörd kunde man inte ta miste på, gester, samtalston och högröd färg talade sitt tydliga språk.
Spanjoren hävdade med bestämdhet, samtidigt som han hötte med knytnäven mot den stackars traktorföraren, som bara blivit beordrad att utföra ett jobb, att polis skulle tillkallas.
Efter många samtal med policia local, så kom till min stora förvåning, en bil med två uniformerade poliser och en av de vildaste diskussioner jag någonsin bevittnat utbröt framför vårt hus. Med till början stort tålamod försökte poliserna med alla till buds stående medel förklara för den lille upprörde spanjoren att gödsel inte är något polisärende. Han borde snarare vända sig till kommunens miljöförvaltning.
Men det lyssnade inte den lille mannen på som nu verkligen kommit upp i högvarv. Poliserna fick naturligtvis också höja rösterna och så gungade samtalet vidare där spanjoren mer eller mindre krävde att poliserna skulle arrestera såväl bonde, som traktor och förare. Nu hade polisernas tålamod tagit slut och lovade ta med sig den lille till stationen om han inte lugnade ner sig. Nu ingrepp spanjorens fru, en halv gång så stor på alla håll och kanter. Hon gick fram till sin man och smällde till honom över öronen och fräste –”Lyssna”. Mannen blev stum och frun tog honom i örat och ledde hem honom.
Till saken hör att den lille spanjoren också är lantbrukare och kanske borde ha viss förståelse. Våra kläder lukta hönsgödsel ett par dagar, men efter tvätt, så var allt glömt och förlåtet. Den lille spanjoren har jag inte sett röken av, frun har väl utfärdat utegångsförbud.

ÓNils Mohlin 22 sep. -18





måndag 6 augusti 2018

Järlåsatrollet som vetenskapsman / En repris

Det har gått drygt 14 dagar sedan jag såg Järlåsatrollet och bror Klumpeduns. Carl Gustav hade inte varit synlig runt huset och hans bostad under vårt hus föreföll vara tom. Don Felipe sprang in under huset för att hälsa på Järlåsatrollet, men kom besviken ut igen utan att hitta sin svansprydde kompis. Med ett litet sting av sorg trodde jag bröderna lämnat Järlåsa, men å andra sidan tror jag knappast de skulle ge sig iväg utan att ta farväl. En tidig morgon beslöt jag mig för att besöka den stora grottan djupt inne i skogen för att se om trollbröderna möjligen hade bosatt sig där istället. Grottan var belägen dryga fyra kilometer in i skogen, där växtligheten var som snårigast och tätast. Det var samma grotta som Carl Gustav anordnat sitt fantastiska födelsedagskalas i och jag visste att bröderna var i grottan då och då. Problemet var att hitta dit, nu fanns ingen upplyst stig att följa, som Järlåsatrollet ordnat inför sitt kalas. Jag fick förlita mig på kompass, lokalsinne och Don Felipes spårsinne. Don Felipe gick stolt först, vädra lite med nosen emellanåt, revirmarkerande var tredje meter, så det tog oss ett par timmar innan vi var framme.
Don Felipe och jag gick in i grottan och kom till den stora sal där festligheterna ägt rum för snart ett år sedan. Överväldigad av förvåning, nästan lite skärrad tittade jag mig omkring alltmedan Don Felipe morrade och skällde. Grottan såg ut som ett stort laboratorium om än ett kaotiskt sådant, men överallt bubblade det, pös, rök och väste från olikfärgade vätskor. Det gamla badkaret som trollen en gång lagat en utsökt Janssons frestelse i, vibrerade, så att det inte kunde stå stilla utan for fram och tillbaka över golvet. Innehållet en giftgrön sörja stänkte än hit och än dit, så Don Felipe och jag gick på betryggande avstånd runt det hela fram till Järlåsatrollet. Iklädd en laboratorierock, som förmodligen en gång i tiden varit vit, men nu snarare påminde om ett färgspektrum. Dessutom bar han ett par enorma glasögon, jag förstod inte varför, för något fel på hans syn tror jag inte fanns. Vid närmare granskning så såg jag att glasen saknades, det var bara glasögonbågar han bar. Nåja trollet hade ju visat fåfängliga tendenser innan. På ett bord bredvid låg några böcker uppslagna, Mary Shelleys Frankenstein, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll och mister Hyde och Leonardo da Vincis anatomiska studier. På en gammal ekstock bredvid satt bror Klumpeduns, illröd, rödare än det rödaste jag någonsin sett.
Nu började jag bli riktigt orolig i synnerhet med tanke på den uppslagna litteraturen framför mig och undrade ”Va sjutton håller du på med Carl Gustav?” ”Min bror är rätt korkad och jag skall försöka få honom till att bli lite klokare.” ”Men snälla Carl Gustav du kan ju skada honom med det där rävgiftet du kokar samman, den stackaren är ju illande röd.” ”Ja vadå i går var han mörkblå.” ”Men tänk om han blir allvarligt sjuk.” ”Inte han inte, en gång drack han ett helt fat dieselolja, han sprutade eld som en kinesisk drake i fjorton dagar, men sjuk blev han inte.”
Järlåsatrollet slutade efter lång övertalning sina experiment med bror Klumpeduns intellektuella förmågor. Om Bror Klumpeduns fick några men efter sin brors experiment, nej inga om man bortser från att han en dag kunde vara babyrosa för att nästa vara blå, röd eller grön. Klumpeduns själv tyckte det var häftigt, Carl Gustav hade ju faluröd svanstofs och sedan flöt livet i Järlåsaskogen på ungefär som om ingenting hade hänt. 
Nils Mohlin ©2015

fredag 27 juli 2018

Bygga

I går invigde vi nya däcket tillsammans med goda vänner. Jag har fått många lovord för däcket och det tackar jag naturligtvis för. Det är alltid roligt när man gör något som uppskattas.
Men när det gäller byggjobb så har jag kanske en viss fördel som ingenjör och att som ansvarig arbetschef byggt hus i över 40 år och anlitats som teknisk sakkunnig i tvistemål under några decennier.
Jag vet hur det skall vara och kan undvika de misstag som många amatörer råkar ut för. Det är roligt att praktiskt själv få bygga från början till slut efter att under många år enbart gett order och instruktioner till andra.
Assistenten och jag håller så smått på att planera nästa projekt som är nytt balkongräcke på den nio meter långa balkongen. Men först får det bli semester i vårt hus nere i Spanien.

Trevlig lördag
ÓNils Mohlin 2018-07-28





Heta Räkor

Vi skall ha goda vänner på besök ikväll och jag har lovat ”Heta räkor”. 
För det första måste man ha tag på ett par kilo bra räkor i minst storleken 70/90, skala dem noggrant och in i kylen. I Spanien har vi räkor som är tre gånger så stora och de är ypperliga att göra heta räkor av, men man tar vad man har så det blir 70/90 räkor
Olivolja, vitt vin, stark curry, massor med vitlök och paprika, som bryns tills gommen vattnas av läckra dofter. Smaka av med dijon senap, salt och peppar, tillsätt skållade och skalade tomater, creme fraiche, koka samman tills dofterna gör en salig. Lägg i strimlad krispig sallad typ kinakål och till sist vända ner räkorna som absolut inte får koka. Låt stå en stund och servera med ett basmatiris. Detta är en rätt jag lagat ganska många gånger och den brukar vara populär.
Bon appétit 

ÓNils Mohlin 2018-07-27





onsdag 25 juli 2018

Planering

Tålamod är kanske inte trolls främsta egenskap. Efter ett antal studs till olika populära resmål la trollen ner charterverksamheten. En följd av att Bror Klumpeduns gjort en felnavigering och satt ett enormt rumpavtryck på Champs-Elysées inte långt från Place Charles de Gaulle, så att triumfbågen stod och skakade i tre dagar efter. Europas regeringar och myndigheter drog en suck av lättnad. Allra gladast blev nog alla etablerade charterbolag.
Många hade försökt stoppa verksamheten, inte minst Frankrikes president Emmanuel Macron, som menade att det var skandalöst av Sverige att ge sitt godkännande till farsartade aktivitet, som utgjorde ett hot mot allt som passerades. Ett gigantiskt troll som mellanlandar lite här och där i Frankrike, sätter enorma rumpavtryck i vinodlingar och nu senast på Champs Elysées, en grov förolämpning mot franska folket. 
Stefan Löfven tvådde sina händer och försvarade sig med att det fanns inget tillstånd för verksamheten. Kommunen sa ”vadå, vi vet inget”.
När väl lugnet lägrat sig så började trollet Carl Gustav att planera. Jag fasar för trollplanering, som vanligen innebär att något kommer att hända som tänjer och raserar alla tillåtna gränser.
I flera dagar satt Carl Gustav och gjorde skisser och beräkningar på trollvis, en massa kladd på brädbitar, masonitskivor eller vad han nu hittade. Han hade flyttat in i den lilla stugan vid altandäcket tillfälligt med motivationen – ”Trollgenier måste kunna tänka ostört!”
Efter tre dagars tänkande kom Carl Gustav in och ville ha kaffe, jag slog upp en kopp åt honom och vi satte oss vid köksbordet. Han tittade lite bekymrat på mig och sa ”Politiker är tråkiga knasbollar, dom gillar inte innovativa troll. Dom blir sura för minsta lilla rumpavtryck.” – ”Nja så små var dom väl inte, det på Champs Elysées påminde väl snarast om en krater när det visades på TV”.
”Vill inte politikerna kännas vid mina uppfinningar, så får vi hjälpa till på annat sätt.” ”Hur då?” Undrade jag. ”Det är torrt och det brinner på många ställen, så Klumpeduns och jag skall hämta hit maffiga regnmoln, meteorologerna klarar inte av det.” 
Jag såg för mitt inre vilket kaos trollen skulle kunna ställa till med och inflikade försiktigt ”Hur skall det gå till?” ”En baggis Klumpeduns nyser hit dom, så blir det regn i hela Sverige, vi sticker nu, hej så länge.”

Ó Nils Mohlin 2018-07-26




En Charterresa

Ren nyfikenhet drev Assistenten och mig ner till Kiviksfältet. Avgångstiden för trollens första Charterresa var klockan 09.00 och ett tiotal presumtiva passagerare stod och pratade nervöst med varandra. Transportmedlet till Gran Canaria, ett närmare tre meter stort troll stod och vispade med svansen ungefär som om han varvade upp motorerna. Bror Klumpeduns var iförd hjälm, en gammal brygghusgryta av blankpolerad koppar, bredvid honom stod två stora flätade korgar. På Klumpeduns sidor hade Carl Gustav med stora röda bokstäver målat ”International Troll Flight”. Felipe och jag gick närmare för att kunna granska korgarna lite bättre. Den ena var ganska fint madrasserad och klädd i röd plysch – ”Business class” förklarade Carl Gustav. ”Den andra med kutterspån då?”  ”Turistklass så klart.” ”Bagaget då hur transporterar ni det?” ”Det studsar jag ner med.” 
”Ombordstigning från gate 1!” ropade Carl Gustav och mycket nervösa passagerare tittade på varandra, tittade på trollen, tittade på mig och till sist på transporten Bror Klumpeduns. Tre flydde hals över huvud, men sju steg efter mycken tvekan ombord på business class. Carl Gustav la ett lock över spånkorgen och surrade ett rep om paketet. Han gick upp i det synnerligen vingliga flygledartornet, hastigt tillverkat av gammalt rivningsvirke och ropade till Bror Klumpeduns. ”Klart för start!”
Klumpeduns vispade än värre med svansen, Tog business class korgen under armen, knäade lätt, sköt ifrån och sekunderna senare var han utom synhåll.
”Jag är tillbaka om tio minuter, skall bara studsa ner med väskorna.” sa Carl Gustav.
Assistenten och jag gick smått chockade hem för att titta på nyheterna och hinner knappt sätta oss förrän nyhetsuppläsaren rapporterar om att ett nytt charterbolag, International Troll Flight hade landat på Las Palmas de Gran Canaria Airport. Vissa komplikationer hade uppstått vid granskningen av flygsäkerheten, men alla passagerare var välbehållna och mycket nöjda då flygresan från Sverige bara tagit tre och en halv minut.

ÓNils Mohlin 2018-07-25





tisdag 24 juli 2018

Trollbesök

Trollen hälsade på häromdagen. Ni vet Carl Gustav och Bror Klumpeduns vars äventyr jag skrivit otaliga berättelser om. Dom har skaffat sig en hund, som heter Otto, om den också är begåvad med trollegenskaper, vet jag inte.
I vart fall dundrade de ner efter en tre, fyra studsar på Kiviksfältet där marknaden brukar hålla till. De kom promenerande mitt på Agdelundsvägen som om det är naturligaste sak i världen att troll promenerar där. Förbipasserande äpple odlare på traktor med gigantiskt släp körde av vägen när han storögt granskade trollen. Klumpeduns lyfte hjälpsamt upp traktor och släp på vägen igen om än upp och ner. Men rättade snabbt till misstaget, efter tillsägelse från Carl Gustav. 
Bara en snabbvisit sa Carl Gustav när de slog sig ner på brunbränd gräsmatta. Don Felipe kände igen sina kompisar och hälsade ivrigt på dem medan han misstänksamt studerade Otto. Carl Gustav berättade vad de sysslat med efter de lämnade Kivik för ett halvår sedan, under tiden som assistenten och Otto bekantade sig med var andra. Då nös Klumpeduns och bräderna i det nybyggda däcket skallrade likt kastanjetter, men däcket höll. Däremot ramlade ett par stora bokar längre upp i backen, som vi faktiskt velat bli av med. Av säkerhetsskäl bad jag Klumpeduns hålla för munnen vid nästa nysning. Jag undrade lite försiktigt vad de hade för planer nu.
”Chartertrafik” sa Carl Gustav – ”Chartertrafik” upprepade jag och fortsatte ”Ingen av er kan väl flyga? Klumpeduns är för stor och du är för liten.”
”Kunde jag flyga till månen så är chartertrafik en baggis.”
”Jaha och hur skall det gå till?”
”Vi studsar passagerarna helt gratis vart de än vill åka. Miljövänligt och inga flygskatter. Det tar många timmar att flyga, skall dom till Kanarieöarna, så minst fem. Vi tar dom dit på max fem minuter, med en studs i Frankrike och en i Spanien, så vips är vi framme på Gran Canaria”
”Varifrån om jag får fråga?”
”Kiviksfältet är perfekt.”
”GU bevare mig!” var min omedelbara reaktion. ”När är premiärturen tänkt att äga rum?”
”I morgon, vi skall bara studsa ner till Kanarieöarna och förbereda lite”

ÓNils Mohlin 2018-07-24





måndag 23 juli 2018

Ny vecka

Det är måndag, ny vecka där alla prognoser pekar på rekordtemperaturer. Varmaste juli på 260 år, men för min del så räcker det med rekord nu. Det som måste göras fixar assistenten och jag tidiga mornar eller sena kvällar, att uträtta något effektivt i stekande sol är inte att tänka på. Vi dricker vatten, skriver och planerar i behagfull skugga, väntar på att matte om fyra veckor går till semester och att vi kan köra till vårt hus i Spanien.
Lite funderingar en förmiddag i juli.

ÓNils Mohlin 2018-07-23

lördag 21 juli 2018

Man skall inte klaga

Det är varmt, termometern närmar sig 30 graders strecket, för vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på. Ett välgörande regn fick vi häromdagen, egentligen det enda under mer än tio veckors torka. Växter, djur och människor behöver regn, mycket regn. Men vad göra, annat än att vistas i skugga och dricka vatten. Assistenten har funnit svalkan bredvid min stol, han tar en runda på det som en gång var gröna gräsmattor, nu brunsveda av envis sol. Dricker lite vatten, suckar och lägger sig bredvid mig igen. 

ÓNils Mohlin 2018-07-21

fredag 20 juli 2018

Oss pirater emellan

I Kivik har vi staty av bygdens kände pirat, Frijof Nilsson Piraten. Det finns fler pirater och en av mina favoriter är Jack Sparrow. Visserligen en fiktiv figur, mästerligt gestaltad av Johnny Depp, som med oslagbar mimik ger gestalt åt en sjörövare. 
Moderna tiders pirater har jag inget till övers för. Nej tacka vet jag forna tiders sjörövare som Emanuel Wynne, som dessutom ligger bakom piratflaggan, döskallen med de korslagda benknotorna. Edward Teach eller svartskägg som han kallades, Edward Low, Anne Bonny, jodå det fanns kvinnliga pirater också.
Och många, många fler, den något romantiserade bilden vi har av pirater har vi delgetts via film och litteratur – Jag tror inte att livet som pirat direkt var en dans på rosor.
En trevlig pirathelg på er

ÓNils Mohlin 2018-07-20










onsdag 18 juli 2018

NEJ, NEJ, NEJ

Yngsta barnbarnet hälsade på, ett litet charmtroll på nio månader. Hemma har hon fem äldre syskon, mamma och pappa, vilka alla noga tycks vaka över henne. Bland de första orden ett litet barn brukar säga, har jag i min okunskap alltid trott var mamma eller pappa. Nu handlar det om en synnerligen livlig liten flicka, som tar sig fram och vill ha tag på allt. Detta förhindras tydligen av att fem syskon och föräldrar enskilt eller i kör säger – Nej, nej, nej!
Så de första ord det lilla barnet yttrar vid besöket hos oss är – NEJ, NEJ, NEJ!
Min omedelbara reaktion  – Vad har jag nu gjort?

Ó Nils Mohlin 2018-07-18









tisdag 17 juli 2018

Det har regnat

Vederkvickande regn mötte oss i trädgården i morse, inget våldsamt, snarare trevande försiktigt, som om det inte ville blöta ner oss. Tre, fyra sådana stillsamma skurar under förmiddagen, inget som fick växterna att vädra nya tider eller slutet på torkan. Bara en liten smak på välgörande droppar, så får det vara bra för idag.
Assistenten och jag spanar i alla väderstreck efter regntunga moln. Åsktung värme som inte ger mer än svettpärlor på pannan är det som bjuds.
Vanlig svensk sommar med ömsom värme ömsom regn, ett klimat där så väl växter, djur som människor mår väl, känns som avlägsen dröm.

ÓNils Mohlin 2018-07-17

söndag 15 juli 2018

En trofast vän

Don Felipe tycker också att det är för varmt och söker sig till svalkande skugga. Alltid intresserad av vad som händer i trädgård, på gatan och hos grannar, får honom att lämna skuggan för att delta i aktiviteter eller bara med ett skall kommentera vad som sker. Han kommer och lägger sig bredvid mig där en skön bris drar in från Hanöbukten, som ger svalka på däcket. Han tittar på mig med den där ”Du och jag” husseblicken, som smälter allt och jag klappar honom på huvudet som han lägger i knäet och tycker att livet är toppen.
Det har skrivits spaltkilometrar om hunden som trofast vän och all det där stämmer. En vän för livet, som aldrig sviker utan alltid lika lojal och som reservationslöst visar sin gränslösa kärlek.
Snart skall vi gå vår runda och Don Felipe vet att jag har problem med knäna och har vissa svårigheter med trappor. Felipe stannar upp i trappan till undervåningen för att kontrollera att jag kommer ner ordentligt. Om jag beroende på värk vissa dagar haltar lite mer, så väntar han in mig och kollar noga innan vi fortsätter vår promenad.
Nog är hunden en fantastisk varelse.

Trevlig måndag önskar assistenten och jag
ÓNils Mohlin 2018-07-16





En lång torr sommar

Efter två och en halv månad med intensiv värme och få regndroppar, kroknar törstande växter och gräsmattor ger associationer till ökenlandskap.
Paralleller dras med sommaren 54, jag var då 10 år och minns att det var en varm härlig sommar, men knappast av samma dignitet som 2018. Jag tror att innevarande sommar slår alla rekord på gott och på ont. Tio grader över normal sommartemperatur och SMHI utfärdar klass 1 varning för extrem hetta. Katastrofalt för många människor, alla odlare, bönder, djurhållare och många äldre som far illa i värmen. Brunnar sinar, grundvattennivåerna på rekordlåga nivåer, nödslakt och stor brandfara. 
Alla följer vi väderleksrapporterna och hoppas på regn, som kan återställa balansen i naturen.
Klimatförändring?
Global avsmältning av glaciärer, höjda havsnivåer, översvämningar, stormar, skogsbränder och extremtemperaturer som blir all vanligare. Livsmedelsproduktionen, livsmiljöer och hela ekosystem hotas. Människans ansvar är stort och frågan är vad vi förmår i en vad nu tycks nedåtgående spiral. 
Jag har inget svar på globalt jätteproblem och innerst inne undrar jag om någon har det.
Oavsett vad så önskar jag er en trevlig söndag.
ÓNils Mohlin 2018-07-15 

tisdag 10 juli 2018

Däcket klart - Nu håller vi ledigt några dagar

Assistenten och jag har avslutat sommarens största projekt, ett altandäck på 54 m2 med fantastisk utsikt över Hanöbukten. Det enda som egentligen återstår är ett par vindskärmar, som skall placeras i bakre kanten.
Nästa projekt blir att byta ut balkongräcket, men det får nog bero till senhösten, efter att vi varit i Spanien.
Hur lång tid det tog att bygga däcket? Cirka hundra effektiva timmar.
Nu håller jag och assistenten Don Felipe lite semester, tar dagen som den kommer, fixar lite här och lite där.
Vi som alla andra har en trädgård som håller på att torka bort efter snart två och en halv månads torka. Vi följer väderleksrapporterna och lyssnar intensivt efter det förlösande ordet regn.
En trevlig tisdag till er alla.
Don Felipe och jag

ÓNils Mohlin 2018-07-10