Bloggportalen statistik

måndag 6 augusti 2018

Järlåsatrollet som vetenskapsman / En repris

Det har gått drygt 14 dagar sedan jag såg Järlåsatrollet och bror Klumpeduns. Carl Gustav hade inte varit synlig runt huset och hans bostad under vårt hus föreföll vara tom. Don Felipe sprang in under huset för att hälsa på Järlåsatrollet, men kom besviken ut igen utan att hitta sin svansprydde kompis. Med ett litet sting av sorg trodde jag bröderna lämnat Järlåsa, men å andra sidan tror jag knappast de skulle ge sig iväg utan att ta farväl. En tidig morgon beslöt jag mig för att besöka den stora grottan djupt inne i skogen för att se om trollbröderna möjligen hade bosatt sig där istället. Grottan var belägen dryga fyra kilometer in i skogen, där växtligheten var som snårigast och tätast. Det var samma grotta som Carl Gustav anordnat sitt fantastiska födelsedagskalas i och jag visste att bröderna var i grottan då och då. Problemet var att hitta dit, nu fanns ingen upplyst stig att följa, som Järlåsatrollet ordnat inför sitt kalas. Jag fick förlita mig på kompass, lokalsinne och Don Felipes spårsinne. Don Felipe gick stolt först, vädra lite med nosen emellanåt, revirmarkerande var tredje meter, så det tog oss ett par timmar innan vi var framme.
Don Felipe och jag gick in i grottan och kom till den stora sal där festligheterna ägt rum för snart ett år sedan. Överväldigad av förvåning, nästan lite skärrad tittade jag mig omkring alltmedan Don Felipe morrade och skällde. Grottan såg ut som ett stort laboratorium om än ett kaotiskt sådant, men överallt bubblade det, pös, rök och väste från olikfärgade vätskor. Det gamla badkaret som trollen en gång lagat en utsökt Janssons frestelse i, vibrerade, så att det inte kunde stå stilla utan for fram och tillbaka över golvet. Innehållet en giftgrön sörja stänkte än hit och än dit, så Don Felipe och jag gick på betryggande avstånd runt det hela fram till Järlåsatrollet. Iklädd en laboratorierock, som förmodligen en gång i tiden varit vit, men nu snarare påminde om ett färgspektrum. Dessutom bar han ett par enorma glasögon, jag förstod inte varför, för något fel på hans syn tror jag inte fanns. Vid närmare granskning så såg jag att glasen saknades, det var bara glasögonbågar han bar. Nåja trollet hade ju visat fåfängliga tendenser innan. På ett bord bredvid låg några böcker uppslagna, Mary Shelleys Frankenstein, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll och mister Hyde och Leonardo da Vincis anatomiska studier. På en gammal ekstock bredvid satt bror Klumpeduns, illröd, rödare än det rödaste jag någonsin sett.
Nu började jag bli riktigt orolig i synnerhet med tanke på den uppslagna litteraturen framför mig och undrade ”Va sjutton håller du på med Carl Gustav?” ”Min bror är rätt korkad och jag skall försöka få honom till att bli lite klokare.” ”Men snälla Carl Gustav du kan ju skada honom med det där rävgiftet du kokar samman, den stackaren är ju illande röd.” ”Ja vadå i går var han mörkblå.” ”Men tänk om han blir allvarligt sjuk.” ”Inte han inte, en gång drack han ett helt fat dieselolja, han sprutade eld som en kinesisk drake i fjorton dagar, men sjuk blev han inte.”
Järlåsatrollet slutade efter lång övertalning sina experiment med bror Klumpeduns intellektuella förmågor. Om Bror Klumpeduns fick några men efter sin brors experiment, nej inga om man bortser från att han en dag kunde vara babyrosa för att nästa vara blå, röd eller grön. Klumpeduns själv tyckte det var häftigt, Carl Gustav hade ju faluröd svanstofs och sedan flöt livet i Järlåsaskogen på ungefär som om ingenting hade hänt. 
Nils Mohlin ©2015

fredag 27 juli 2018

Bygga

I går invigde vi nya däcket tillsammans med goda vänner. Jag har fått många lovord för däcket och det tackar jag naturligtvis för. Det är alltid roligt när man gör något som uppskattas.
Men när det gäller byggjobb så har jag kanske en viss fördel som ingenjör och att som ansvarig arbetschef byggt hus i över 40 år och anlitats som teknisk sakkunnig i tvistemål under några decennier.
Jag vet hur det skall vara och kan undvika de misstag som många amatörer råkar ut för. Det är roligt att praktiskt själv få bygga från början till slut efter att under många år enbart gett order och instruktioner till andra.
Assistenten och jag håller så smått på att planera nästa projekt som är nytt balkongräcke på den nio meter långa balkongen. Men först får det bli semester i vårt hus nere i Spanien.

Trevlig lördag
ÓNils Mohlin 2018-07-28





Heta Räkor

Vi skall ha goda vänner på besök ikväll och jag har lovat ”Heta räkor”. 
För det första måste man ha tag på ett par kilo bra räkor i minst storleken 70/90, skala dem noggrant och in i kylen. I Spanien har vi räkor som är tre gånger så stora och de är ypperliga att göra heta räkor av, men man tar vad man har så det blir 70/90 räkor
Olivolja, vitt vin, stark curry, massor med vitlök och paprika, som bryns tills gommen vattnas av läckra dofter. Smaka av med dijon senap, salt och peppar, tillsätt skållade och skalade tomater, creme fraiche, koka samman tills dofterna gör en salig. Lägg i strimlad krispig sallad typ kinakål och till sist vända ner räkorna som absolut inte får koka. Låt stå en stund och servera med ett basmatiris. Detta är en rätt jag lagat ganska många gånger och den brukar vara populär.
Bon appétit 

ÓNils Mohlin 2018-07-27





onsdag 25 juli 2018

Planering

Tålamod är kanske inte trolls främsta egenskap. Efter ett antal studs till olika populära resmål la trollen ner charterverksamheten. En följd av att Bror Klumpeduns gjort en felnavigering och satt ett enormt rumpavtryck på Champs-Elysées inte långt från Place Charles de Gaulle, så att triumfbågen stod och skakade i tre dagar efter. Europas regeringar och myndigheter drog en suck av lättnad. Allra gladast blev nog alla etablerade charterbolag.
Många hade försökt stoppa verksamheten, inte minst Frankrikes president Emmanuel Macron, som menade att det var skandalöst av Sverige att ge sitt godkännande till farsartade aktivitet, som utgjorde ett hot mot allt som passerades. Ett gigantiskt troll som mellanlandar lite här och där i Frankrike, sätter enorma rumpavtryck i vinodlingar och nu senast på Champs Elysées, en grov förolämpning mot franska folket. 
Stefan Löfven tvådde sina händer och försvarade sig med att det fanns inget tillstånd för verksamheten. Kommunen sa ”vadå, vi vet inget”.
När väl lugnet lägrat sig så började trollet Carl Gustav att planera. Jag fasar för trollplanering, som vanligen innebär att något kommer att hända som tänjer och raserar alla tillåtna gränser.
I flera dagar satt Carl Gustav och gjorde skisser och beräkningar på trollvis, en massa kladd på brädbitar, masonitskivor eller vad han nu hittade. Han hade flyttat in i den lilla stugan vid altandäcket tillfälligt med motivationen – ”Trollgenier måste kunna tänka ostört!”
Efter tre dagars tänkande kom Carl Gustav in och ville ha kaffe, jag slog upp en kopp åt honom och vi satte oss vid köksbordet. Han tittade lite bekymrat på mig och sa ”Politiker är tråkiga knasbollar, dom gillar inte innovativa troll. Dom blir sura för minsta lilla rumpavtryck.” – ”Nja så små var dom väl inte, det på Champs Elysées påminde väl snarast om en krater när det visades på TV”.
”Vill inte politikerna kännas vid mina uppfinningar, så får vi hjälpa till på annat sätt.” ”Hur då?” Undrade jag. ”Det är torrt och det brinner på många ställen, så Klumpeduns och jag skall hämta hit maffiga regnmoln, meteorologerna klarar inte av det.” 
Jag såg för mitt inre vilket kaos trollen skulle kunna ställa till med och inflikade försiktigt ”Hur skall det gå till?” ”En baggis Klumpeduns nyser hit dom, så blir det regn i hela Sverige, vi sticker nu, hej så länge.”

Ó Nils Mohlin 2018-07-26




En Charterresa

Ren nyfikenhet drev Assistenten och mig ner till Kiviksfältet. Avgångstiden för trollens första Charterresa var klockan 09.00 och ett tiotal presumtiva passagerare stod och pratade nervöst med varandra. Transportmedlet till Gran Canaria, ett närmare tre meter stort troll stod och vispade med svansen ungefär som om han varvade upp motorerna. Bror Klumpeduns var iförd hjälm, en gammal brygghusgryta av blankpolerad koppar, bredvid honom stod två stora flätade korgar. På Klumpeduns sidor hade Carl Gustav med stora röda bokstäver målat ”International Troll Flight”. Felipe och jag gick närmare för att kunna granska korgarna lite bättre. Den ena var ganska fint madrasserad och klädd i röd plysch – ”Business class” förklarade Carl Gustav. ”Den andra med kutterspån då?”  ”Turistklass så klart.” ”Bagaget då hur transporterar ni det?” ”Det studsar jag ner med.” 
”Ombordstigning från gate 1!” ropade Carl Gustav och mycket nervösa passagerare tittade på varandra, tittade på trollen, tittade på mig och till sist på transporten Bror Klumpeduns. Tre flydde hals över huvud, men sju steg efter mycken tvekan ombord på business class. Carl Gustav la ett lock över spånkorgen och surrade ett rep om paketet. Han gick upp i det synnerligen vingliga flygledartornet, hastigt tillverkat av gammalt rivningsvirke och ropade till Bror Klumpeduns. ”Klart för start!”
Klumpeduns vispade än värre med svansen, Tog business class korgen under armen, knäade lätt, sköt ifrån och sekunderna senare var han utom synhåll.
”Jag är tillbaka om tio minuter, skall bara studsa ner med väskorna.” sa Carl Gustav.
Assistenten och jag gick smått chockade hem för att titta på nyheterna och hinner knappt sätta oss förrän nyhetsuppläsaren rapporterar om att ett nytt charterbolag, International Troll Flight hade landat på Las Palmas de Gran Canaria Airport. Vissa komplikationer hade uppstått vid granskningen av flygsäkerheten, men alla passagerare var välbehållna och mycket nöjda då flygresan från Sverige bara tagit tre och en halv minut.

ÓNils Mohlin 2018-07-25





tisdag 24 juli 2018

Trollbesök

Trollen hälsade på häromdagen. Ni vet Carl Gustav och Bror Klumpeduns vars äventyr jag skrivit otaliga berättelser om. Dom har skaffat sig en hund, som heter Otto, om den också är begåvad med trollegenskaper, vet jag inte.
I vart fall dundrade de ner efter en tre, fyra studsar på Kiviksfältet där marknaden brukar hålla till. De kom promenerande mitt på Agdelundsvägen som om det är naturligaste sak i världen att troll promenerar där. Förbipasserande äpple odlare på traktor med gigantiskt släp körde av vägen när han storögt granskade trollen. Klumpeduns lyfte hjälpsamt upp traktor och släp på vägen igen om än upp och ner. Men rättade snabbt till misstaget, efter tillsägelse från Carl Gustav. 
Bara en snabbvisit sa Carl Gustav när de slog sig ner på brunbränd gräsmatta. Don Felipe kände igen sina kompisar och hälsade ivrigt på dem medan han misstänksamt studerade Otto. Carl Gustav berättade vad de sysslat med efter de lämnade Kivik för ett halvår sedan, under tiden som assistenten och Otto bekantade sig med var andra. Då nös Klumpeduns och bräderna i det nybyggda däcket skallrade likt kastanjetter, men däcket höll. Däremot ramlade ett par stora bokar längre upp i backen, som vi faktiskt velat bli av med. Av säkerhetsskäl bad jag Klumpeduns hålla för munnen vid nästa nysning. Jag undrade lite försiktigt vad de hade för planer nu.
”Chartertrafik” sa Carl Gustav – ”Chartertrafik” upprepade jag och fortsatte ”Ingen av er kan väl flyga? Klumpeduns är för stor och du är för liten.”
”Kunde jag flyga till månen så är chartertrafik en baggis.”
”Jaha och hur skall det gå till?”
”Vi studsar passagerarna helt gratis vart de än vill åka. Miljövänligt och inga flygskatter. Det tar många timmar att flyga, skall dom till Kanarieöarna, så minst fem. Vi tar dom dit på max fem minuter, med en studs i Frankrike och en i Spanien, så vips är vi framme på Gran Canaria”
”Varifrån om jag får fråga?”
”Kiviksfältet är perfekt.”
”GU bevare mig!” var min omedelbara reaktion. ”När är premiärturen tänkt att äga rum?”
”I morgon, vi skall bara studsa ner till Kanarieöarna och förbereda lite”

ÓNils Mohlin 2018-07-24





måndag 23 juli 2018

Ny vecka

Det är måndag, ny vecka där alla prognoser pekar på rekordtemperaturer. Varmaste juli på 260 år, men för min del så räcker det med rekord nu. Det som måste göras fixar assistenten och jag tidiga mornar eller sena kvällar, att uträtta något effektivt i stekande sol är inte att tänka på. Vi dricker vatten, skriver och planerar i behagfull skugga, väntar på att matte om fyra veckor går till semester och att vi kan köra till vårt hus i Spanien.
Lite funderingar en förmiddag i juli.

ÓNils Mohlin 2018-07-23

lördag 21 juli 2018

Man skall inte klaga

Det är varmt, termometern närmar sig 30 graders strecket, för vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på. Ett välgörande regn fick vi häromdagen, egentligen det enda under mer än tio veckors torka. Växter, djur och människor behöver regn, mycket regn. Men vad göra, annat än att vistas i skugga och dricka vatten. Assistenten har funnit svalkan bredvid min stol, han tar en runda på det som en gång var gröna gräsmattor, nu brunsveda av envis sol. Dricker lite vatten, suckar och lägger sig bredvid mig igen. 

ÓNils Mohlin 2018-07-21

fredag 20 juli 2018

Oss pirater emellan

I Kivik har vi staty av bygdens kände pirat, Frijof Nilsson Piraten. Det finns fler pirater och en av mina favoriter är Jack Sparrow. Visserligen en fiktiv figur, mästerligt gestaltad av Johnny Depp, som med oslagbar mimik ger gestalt åt en sjörövare. 
Moderna tiders pirater har jag inget till övers för. Nej tacka vet jag forna tiders sjörövare som Emanuel Wynne, som dessutom ligger bakom piratflaggan, döskallen med de korslagda benknotorna. Edward Teach eller svartskägg som han kallades, Edward Low, Anne Bonny, jodå det fanns kvinnliga pirater också.
Och många, många fler, den något romantiserade bilden vi har av pirater har vi delgetts via film och litteratur – Jag tror inte att livet som pirat direkt var en dans på rosor.
En trevlig pirathelg på er

ÓNils Mohlin 2018-07-20










onsdag 18 juli 2018

NEJ, NEJ, NEJ

Yngsta barnbarnet hälsade på, ett litet charmtroll på nio månader. Hemma har hon fem äldre syskon, mamma och pappa, vilka alla noga tycks vaka över henne. Bland de första orden ett litet barn brukar säga, har jag i min okunskap alltid trott var mamma eller pappa. Nu handlar det om en synnerligen livlig liten flicka, som tar sig fram och vill ha tag på allt. Detta förhindras tydligen av att fem syskon och föräldrar enskilt eller i kör säger – Nej, nej, nej!
Så de första ord det lilla barnet yttrar vid besöket hos oss är – NEJ, NEJ, NEJ!
Min omedelbara reaktion  – Vad har jag nu gjort?

Ó Nils Mohlin 2018-07-18









tisdag 17 juli 2018

Det har regnat

Vederkvickande regn mötte oss i trädgården i morse, inget våldsamt, snarare trevande försiktigt, som om det inte ville blöta ner oss. Tre, fyra sådana stillsamma skurar under förmiddagen, inget som fick växterna att vädra nya tider eller slutet på torkan. Bara en liten smak på välgörande droppar, så får det vara bra för idag.
Assistenten och jag spanar i alla väderstreck efter regntunga moln. Åsktung värme som inte ger mer än svettpärlor på pannan är det som bjuds.
Vanlig svensk sommar med ömsom värme ömsom regn, ett klimat där så väl växter, djur som människor mår väl, känns som avlägsen dröm.

ÓNils Mohlin 2018-07-17

söndag 15 juli 2018

En trofast vän

Don Felipe tycker också att det är för varmt och söker sig till svalkande skugga. Alltid intresserad av vad som händer i trädgård, på gatan och hos grannar, får honom att lämna skuggan för att delta i aktiviteter eller bara med ett skall kommentera vad som sker. Han kommer och lägger sig bredvid mig där en skön bris drar in från Hanöbukten, som ger svalka på däcket. Han tittar på mig med den där ”Du och jag” husseblicken, som smälter allt och jag klappar honom på huvudet som han lägger i knäet och tycker att livet är toppen.
Det har skrivits spaltkilometrar om hunden som trofast vän och all det där stämmer. En vän för livet, som aldrig sviker utan alltid lika lojal och som reservationslöst visar sin gränslösa kärlek.
Snart skall vi gå vår runda och Don Felipe vet att jag har problem med knäna och har vissa svårigheter med trappor. Felipe stannar upp i trappan till undervåningen för att kontrollera att jag kommer ner ordentligt. Om jag beroende på värk vissa dagar haltar lite mer, så väntar han in mig och kollar noga innan vi fortsätter vår promenad.
Nog är hunden en fantastisk varelse.

Trevlig måndag önskar assistenten och jag
ÓNils Mohlin 2018-07-16





En lång torr sommar

Efter två och en halv månad med intensiv värme och få regndroppar, kroknar törstande växter och gräsmattor ger associationer till ökenlandskap.
Paralleller dras med sommaren 54, jag var då 10 år och minns att det var en varm härlig sommar, men knappast av samma dignitet som 2018. Jag tror att innevarande sommar slår alla rekord på gott och på ont. Tio grader över normal sommartemperatur och SMHI utfärdar klass 1 varning för extrem hetta. Katastrofalt för många människor, alla odlare, bönder, djurhållare och många äldre som far illa i värmen. Brunnar sinar, grundvattennivåerna på rekordlåga nivåer, nödslakt och stor brandfara. 
Alla följer vi väderleksrapporterna och hoppas på regn, som kan återställa balansen i naturen.
Klimatförändring?
Global avsmältning av glaciärer, höjda havsnivåer, översvämningar, stormar, skogsbränder och extremtemperaturer som blir all vanligare. Livsmedelsproduktionen, livsmiljöer och hela ekosystem hotas. Människans ansvar är stort och frågan är vad vi förmår i en vad nu tycks nedåtgående spiral. 
Jag har inget svar på globalt jätteproblem och innerst inne undrar jag om någon har det.
Oavsett vad så önskar jag er en trevlig söndag.
ÓNils Mohlin 2018-07-15 

tisdag 10 juli 2018

Däcket klart - Nu håller vi ledigt några dagar

Assistenten och jag har avslutat sommarens största projekt, ett altandäck på 54 m2 med fantastisk utsikt över Hanöbukten. Det enda som egentligen återstår är ett par vindskärmar, som skall placeras i bakre kanten.
Nästa projekt blir att byta ut balkongräcket, men det får nog bero till senhösten, efter att vi varit i Spanien.
Hur lång tid det tog att bygga däcket? Cirka hundra effektiva timmar.
Nu håller jag och assistenten Don Felipe lite semester, tar dagen som den kommer, fixar lite här och lite där.
Vi som alla andra har en trädgård som håller på att torka bort efter snart två och en halv månads torka. Vi följer väderleksrapporterna och lyssnar intensivt efter det förlösande ordet regn.
En trevlig tisdag till er alla.
Don Felipe och jag

ÓNils Mohlin 2018-07-10

















söndag 3 juni 2018

Det är varmt!

Inte skall man klaga över värmen. 30,6 grader i Kivik och det är skuggtemperaturen. När vi är i Spanien och termometern visar samma temperatur så känns det helt okej. Assistenten Don Felipe och jag har fått hålla oss lugna ett par dagar, det fungerar inte att bygga altandäck i den här värmen. Men på tisdag är det utlovat svalare väder, så vi får lugna oss till dess. Matte är i Stockholm och vattningen av allt nyplanterat, köksträdgård och en oändlig mängd krukor har blivit vårt ansvar under några dagar. En uppgift vi tar på största allvar.

ÓNils Mohlin 2018-06-03


fredag 1 juni 2018

Ur led är tiden

Ur led är tiden sa Shakespeare. Kanske det om man lyssnar på politiker inför stundande valrörelse. Ungefär samma budskap basuneras ut av åtta politiska partier. Välfärd, sjukvård, invandring, polis, skola – olika uttryckt men exakt samma. Ursäkta franskan, men ett jävla käbbel. I Sverige kan man verkligen bli politikertrött.

Ó sa NILS MOHLIN som närmar sig 75 år 2018-06-02

tisdag 22 maj 2018

Gracielas byggprojekt

Det där med byggprojekt smittar av sig. Graciela har många andra projekt, men just byggprojekten har assistenten och jag haft ensamrätt på. Hela kvällen i går skissade hon och räknade och undrade ”Vad heter sådana där man stoppar i jorden?” ”Menar du jordankare?” ”Ja sådana som man kan fästa en pinne i!” 
Graciela fortsatte att skissa och beräkna. Don Felipe stod bredvid ungefär som om han undra ”Vad är det du håller på med?” Det undrade faktiskt jag också och frågade försiktigt mitt i alla beräkningarna. ”En tvättställning!” svarade Graciela. ”Ja men det finns ju färdiga att köpa” invände jag. ”Inte en sådan här!” Sa hon och rev pappret av blocket och gav mig ”Kan du fixa de här grejorna?” Jag tittade på listan och läste:
Tre pinnar.
Fyra jordankare.
Åtta konsoler.
Två stavpinnar rund. (Hon menar nog rundstav, tänkte jag).
Vit / transparent snöre plastsnöre.
Fyra skruvar.
Vit färg och pensel.
Tidåtgång cirka tre timmar + målning.
Don Felipe och jag skall fixa grejorna, men vi får nog räkna med att hjälpa till lite.
ÓNils Mohlin 2018-05-22




måndag 21 maj 2018

Handla hammock på nätet är en fars

Min älskade fru önskade sig en hammock i födelsedagspresent. Naturligtvis skall hon ha en sådan tänker jag. Jag beställde en Hillerstorp Slöinge, tak och dynor i god tid för säker leverans till födelsedagen. Jag beställde via nätet, som så många gånger innan, snabbt, enkelt och levererat till dörren.
Den 17 så kommer DHL:s budbil som avtalat och lastar av två kollin. – ”Det saknas två”, säger stressad chaufför. ”Ja men då får du väl hämta dem” säger jag. ”Nä går inte, vi hittar inte dem” säger chauffören och piper iväg.
Jag ringer DHL som inte stort mer än bekräftar att dom blivit av med min leverans och lovar återkomma. Jag ringer Bygghemma, som beklagar strulet och lovar skynda på det hela. Jag får beskriva vad jag fått – ”Okej fyra ben, två stålrör, en toppbräda och dynorna.” ”Jaha då saknas taket, gungan och monteringssatsen, eller?” ”Jag har beställt en komplett fungerande hammock som jag betalt runt 4200 för och då vill jag förbaske mig ha det också, sedan vad som ingår i de olika kollina är helt ointressant för mig.
På födelsedagen den 19 får jag en ny avisering från DHL. Dom kommer på måndag den 21 mellan 10 och 12. Idag alltså den 21 ringer en man från DHL 11.55 och säger att dom inte hittar mina kollin, Han ber så mycket om ursäkt och lovar att återkomma. 12.10 ringer en dam från Bygghemma och undrar vilka kollin jag saknar och så fick jag åter igen beskriva vad jag fått och vad jag trodde saknades. Strax efter 13 ringer en dam från DHL och säger att mina kollin är skadade och har reklamerats. Jag ringer Bygghemma och en ung herre ber mig beskriva vad jag fått och vad jag saknar. – För helvete jag har beställt en komplett gunga och vilka kollin och delar som krävs för det har jag ingen aning om. Se till så att jag får vad jag betalt för.

Nils Mohlin
Arg kund

söndag 20 maj 2018

Lite ingenjörsarbete

Det är en härlig känsla att ha ett par ordentliga högar med virke, som tack vare duktig och hygglig chaufför, placerats i nära anslutning till där altandäcket skall byggas. Assistenten Don Felipe och jag har så försiktigt smugit i gång projektet och fixerat höjder och kantlinjer idag. Tja assistenten kanske mest ägnat sig åt revirmarkering av stolpar jag sätter på plats.
Nivåskillnaden på marken under däcket är drygt 1,5 meter vilket betyder att det blir ganska högt i främre kanten. Eftersom jag måste anpassa ytan efter befintliga förhållanden, en trädgårdsstuga och ett stenparti, som utgör övre respektive nedre gräns. Dessa gör att mellanliggande yta bildar en spets, ungefär fyra meter i ena ändan och drygt fem i den andra. De återstående sidorna är inget undantag 8,5 meter närmast stugan och sex meter vid stenpartiet, således inga räta vinklar någonstans.
Ett stycke ingenjörsarbete som gör hela projektet till en lite intressantare utmaning.
En del undrar säkert över Don Felipes roll i det hela. Den är nog så viktig, han är bredvid mig hela tiden och kontrollerar allt jag gör, inget undgår honom. Ibland gör han en avstickare och kollar mattes trädgårdsanläggande. Kommer tillbaka efter en stund, som om han undrar Vad har du nu gjort. 

En trevlig söndag till er alla

Ó Nils Mohlin 2018-05-20






fredag 18 maj 2018

Produktionsstopp

Assistenten Don Felipes och mitt senaste projekt femtio kvadratmeter altandäck har drabbats av tillfälligt produktionsstopp. Don Felipe blev stucken av en geting och var eländig ett par dagar och går nu rundor förbi alla stickande insekter. Samtidigt fick jag världens praktinfluensa med hosta, snuva och allt som tillhör för att man skall kunna rubricera det som just PRAKTINFLUENSA. Förmodligen levererad från Stockholm av en god vän, som tycks ha något jäkla abonnemang på praktförkylningar och influensa. Tror aldrig jag sett honom utan röd näsa, snörvlande och nysande sprider han generöst rhinovirus, som jag fått stifta bekantskap med några gånger.
Jag har suttit i min poäng snutit mig, hostat och nyst. Don Felipe har legat bredvid suckat och sett väldigt bedrövad ut. Felipe är återställd och snart jag också, så under nästa vecka startar produktionen upp igen. 
Vi har trots vår tillfälligt indisponibla situation diskuterat genom konstruktionen och gjort små skisser för att få en så tilltalande arkitektonisk utformning som möjligt. Det handlar absolut inte om någon paranoid ingenjörskonst utan snarare om ett välplanerat bygge där vi skall visa framfötter och framtassar. Ett stort däck kräver mjuka former, spaljéer, naturligt anpassade trappor och steg för att ge det där lilla extra för att tilltala ögat och passa in i Gracielas trädgårdsanläggande.

ÓNils Mohlin 2018-05-18



söndag 13 maj 2018

Jäklar i hoppet nu bygger vi

Assistenten och jag bygger altandäck som i färdigt skick blir runt 50 m2. Vi har en knasig tomt med en nivåskillnad från östra till västra gränsen på dryga tre meter. Förutom att man skall forcera en brant backe för att runda huset, så kräver en sådan tomt en hel del fantasi för att skapa en tilltalande trädgård. Graciela är trädgårdsmästaren hemma hos oss och hon skapar en vacker trädgård bland bergknallarna. Assistenten och jag sköter byggjobben och det har visat sig att när väl matjorden är bortskyfflad så består resten av berg och sprängsten. Inget kul att gräva ner tolv betongplintar i sådan mark. Men skam den som ger sig och efter en första helg med spade, spett och korp är nu sju plintar på plats. ”Du är 74 år, man bygger inte 50 m2 stora altandäck då” säger min älskade fru. ”Varför inte?” undrar jag. Bortsett från ledvärk så ser jag inga hinder och värken hinner lätta till i morgon. Okej assistenten och jag har bestämt att vi av åldersskäl lägger till en vecka på produktionstiden. Eftersom jag är upptagen med annat ett par dagar i veckan så ser vi dem som vilodagar, så det blir väl bra.
När är däcket färdigt? Undrar någon. Tja någon gång i slutet av juni tror jag.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla.” Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

ÓNils Mohlin 2018-05-13


onsdag 9 maj 2018

Trilskande gräsklippare

Väl hemkomna skriker gräsmattan – Klipp mig, klipp mig! 
En gräsklippare som stått still under hela vintersäsongen behöver viss skötsel. Kniven skall slipas, när väl den förbaskade bulten som håller den på plats behagar att lossna. Nyslipad kniv sätts tillbaka, ny olja hälls på, tändstiftet får sin behandling, iväg och handla bensin. Fulltankad står den glänsande, nästan som ny och väntar.
Bara till att starta – Flödar motorn håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger, gud vet hur många gånger. Den bara står där och tycks nästan flina åt mig. Efter en evighet i kamp, likt gladiatorernas, går första ronden till gräsklipparen. Jag rullar in eländet i garaget och stänger porten, Don Felipe ser oförskämt glad ut, han och gräsklipparen är inte kompisar.
Några timmar senare drar jag ut den jäkla maskinen igen och väser – Nu skall jag knäcka dig. Flödar, håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger. Yes den puttrar i vart fall till, men fortsätter att trilskas. 
Nu tar jag i med hårdhandskarna bara så du vet det! Efter fem minuters kamp vrålar den igång med ett jämmerligt fräsande. Assistenten Don Felipe skäller ut fridstöraren, ungefär som om maskinen är en dålig förlorare när den startar. Assistenten gillar högt gräs och tycker att det där med klippning är en överloppsgärning och dessutom för det ett herrans oväsen. Don Felipe går in och jag klipper gräset.
Maldito cortacésped

ÓNils Mohlin 2018-05-09

måndag 7 maj 2018

Stopp i avloppet

Stopp i avloppet är väl inget att ta upp – Säger ni. Har man varit allt från blågrön till rödviolett i ansiktet och knipit med rumpan under en vecka, så handlar det om en existentiell fråga. Rentav en existentiell kris!
Det är inte bara till att ringa rörläggaren, man måste ha dit en spolbil som fixar den existentiella krisen. Det där tar tid i Spanien. Det tar tid, mycket lång tid, så vad gör man – Springer runt till grannar, kompisar, vänner och restauranger – Hej vi vill bara titta in och säga hola, förresten får jag låna toaletten.
Nåväl problemet löser sig får vi hoppas.
Tillbaka i Sverige med två väl fungerande dass tittar vi på varandra. Den existentiella krisen avlöses av en mer psykologiskt betingad. Vadå toa – jag behöver inte och inte du heller.
Det här var absolut ingen skitsak!
Maldito indoro

Ó Nils Mohlin 2018-05-08

Maldito sofá

Konsten att bli av med en soffa

Min älskade fru och jag har vårt andra boende i spanska Los Alcázares sedan drygt fem år. När man köper hus i Spanien ingår som regel möbler, tavlor och husgeråd. Mycket har vi ersatt och bytt ut, men det återstod en gigantisk soffa, som näst intill hånat oss. Stor och erbarmligt ful har den tagit allt för stor plats i vårt ganska kompakta liv på övre våningen. Jag har drömt diaboliska drömmar om motorsågsmassaker, där jag strimlat soffdjävulen i tusen bitar med ett grymt leende på läpparna. Inget har hjälpt, men Graciela har lösningar på det mesta. Hon viskar till en granne – Vi har en soffa vi vill bli av med. Mer behövs inte förrän vårt vardagsrum fylls av hjälpsamma spanjorer. Hur många vet jag inte, medan gubbarna står och kliar sig i huvudet så bär fruarna i väg med alla kuddarna. Beskedet till de äkta männen är kristallklart – Jag vill ha soffan.
De börjar skruva av armstöden, då blir ju om inte annat mastodonten något kortare. De reser eländet på högkant och konstaterar att soffan är högre och bredare än samtliga dörrhål. Soffan har helt enkelt burits in en gång innan huset varit färdigställt. Under tiden har fler spanjorer strömmat till för att bidra med råd och anvisningar gällande det mest avancerade projektet i vårt kvarter under 2018. Efter en dryg halvtimme kallas jag in, dom vet att jag är ingenjör och tror att jag skall lösa det hela med en fingerknäppning. Jag ger dom ett måttband och önskar dem lycka till och återvänder till tryggheten i pation. Gubbarna mäter på höjden, på längden, på tvären och till och med diagonalt. Till sist löser en av gubbarna det, en liten man, inte stort mer en och en halv meterhög, kommer med slutliga lösningen. Rep hämtas och än fler gubbar är på plats och med gemensamma krafter hissar de ner soffjäkeln via ett fönster. Fönstret sätter de på plats och med taktfasta tillrop från fruar bär de soffan fyra hundra meter till nya hemmet. 
Nyinflyttade goda vänner i Los Alcázares, Elisabeth och Sten Åke fick inblick i spansk effektivitet och höll oss sällskap i pation under soffprojektets gång.
Dagen efter handlade vi nya möbler på IKEA i Murcia.
Maldito sofá

ÓNils Mohlin 2018-05-07


onsdag 18 april 2018

Mycket att göra

Det är bråda tider för assistenten och mig. Nu är alla fönster och fönsterdörrar utbytta. Även om vi haft hantverkshjälp med montagen, så har assistenten och jag tagit hand om alla fönsterbänkar och en hel del annat. Nu återstår det att byta ut det gamla balkongräcket mot ett mer tidsenligt och arkitektoniskt mer tilltalande. 
Trädgården pockar på uppmärksamhet, men som tur är sköter Graciela det mesta av den och gör det väldigt fint. 
Orangeriet skall göras presentabelt, verkstaden städas, och mycket annat.
Sommarutställning på Öland skall förberedas och inte minst så jobbar jag på med min femte bok, en thriller som förhoppningsvis är klar för utgivning under senhösten.
Men på lördag pausar vi och firar Don Felipes treårsdag!

Hälsningar från Don Felipe och mig
ÓNils Mohlin 2018-04-18


torsdag 29 mars 2018

Påskrunda inleds med snökaos

Imorgon brakar det löst med årets påskrunda och vi får hoppas att vädret blir snällare. Österlen är ingen höjdare om det snöar och blåser.

I år är ni hjärtligt välkomna till Kiviks museum som ligger på Bredarörsvägen 1 i Kivik. Där visar jag mina målningar tillsammans med sexton andra konstnärer från Kivik, Södra Mellby och Vitaby.

Hjärtligt Välkomna