Graciela kom hem från Stockholm idag och jag hade lovat att hämta vi tåget klockan 12.00 i Hässleholm.
Jag ger mig iväg i god tid och har drygt en och en halv timme på mig, men jag skall inom verkstaden för att beställa tid för byte till vinterhjulen. Fortsätter min körning på väg 19, det är ganska mycket trafik och tät dimma när jag passerar Degeberga. En mil längre norrut, just som dimman lättar så händer det på åttiosträckan, strax efter klockan 11.00. En råbock springer ut en meter framför min bil, även om jag ställer mig på bromsen så är kollisionen oundviklig. Jag träffar djuret med vänster framskärm, ser dess desperata ögon, huvudet och hornen centimetrar från framrutan. Jag girade höger och stannade bilen, med påslagna varningsblinkers går jag av bilen för att leta rätt på bocken. Bakomvarande bil har också stannat, undrar hur det är med mig –”Jo tack det är bra, men var har djuret blivit av?” ”Det sprang haltande in i skogen på andra sidan vägen.” Svarade paret i bilen som stannat, en bil till stannade, men övriga blundade ökade farten ungefär som – ”Det här rör inte oss!”
En eloge till trafikanterna som stannade och till de som saktade ner hastigheten. Jag tog fram dekalen med viltolycka och fäste den där det hänt, ringde polisen som fick alla uppgifter och lovade att skicka en skyddsjägare som skulle leta rätt på det skadade djuret.
Två timmar senare när jag och Graciela passerar olycksplatsen på tillbakavägen ser vi jägaren. Jag stannar för att fråga hur det gått med det stackars djuret, men tyvärr så har han inte hittat det, utan har lämnat över till den som har jakträtten.
Efter 55 års bilkörning och över 300.000 avverkade mil, så är det första gången som jag krockar.
Bilen då? Jo det är en Volvo XC60 som väger två ton. Inga som helst plåtskador, inga repor, bara kraftigt nedsmutsad och några små defekter där bilen träffade råbocken.
Som vi bor har vi mycket vilt och jag har alltid uppmärksamhet riktad mot skogsbrynen, anpassat hastigheten och bromsat in för mängder av vilt som springer ut på vägbanan.
Just sträckan på väg 19 efter Degeberga sker 80 procent av alla viltolyckor på Österlen, enligt skyddsjägaren
Jag hade tur, det kunde mycket väl varit en älg och då kunde utgången blivit en annan. Man kan aldrig vara nog försiktig i trafiken, så kör försiktigt och tänk på allt vilt vi har i skogarna.
Ó Nils Mohlin 18-11-05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar