Jag byggde ett stort däck i somras på en sluttande tomt, drygt 50 m2. I födelsedagspresent till Graciela köpte jag en hammock och till den här hammocken ett skyddskapell. Vi har plockat in alla dynor och tygtaket, så det är bara trästommen som stoltserar på däcket. Kapellet är en stor och tung skapelse som kräver muskelkraft för att dra på.
Jag drog på det strax efter att vi kom hem från Spanien och allt var okej tills det börja storma och kapellet låg som en våt trasa runt benen på hammocken. Idag bestämde assistenten och jag att nu får de vara nog, ”vi skall lösa problemet!”
Jag hämtar snören för att fästa eländet och när jag går ner för trappan halkar jag på våt gräsmatta och sätter mig på rumpan. Don Felipe står i samma sekund oroligt bredvid mig och kollar så att jag kommer upp.
Ont i rumpan, men nu håller Assistenten och jag oss inne, vårdar förkylning och öm rumpa och han tittar med sina kloka ögon på mig. Ungefär som ”Matte har sagt att du inte är tjugo längre och det tycker inte jag heller”.
Hej då, fixar det förbaskade kapellet i morgon och sitter på en kudde så länge.
Ó Nils Mohlin. 18-11-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar