Bloggportalen statistik

torsdag 31 december 2015

Järlåsatrollet firar nyår


Nyårsafton i Järlåsa minus några grader och solen gnistrar mot mark och barrträd i vinterskrud. Goda vänner kommer på besök för traditionellt nyårsfirande och Järlåsatrollet undrar lite försynt om han och Bror Klumpeduns får vara med och fira in det nya året. ”Naturligtvis får ni det, men ni får kanske förvandla er lite så att ni inte skrämmer våra gäster.”

Våra gäster anländer punktligt och fem minuter senare knackar det och jag gläntar försiktigt på dörren för att se resultatet av trollens förvandlingsnummer. Den enda förändringen är att Klumpeduns har blivit mindre, så han är inte stort mer än 20 centimeter längre än Carl Gustavs halvmeter. Järlåsatrollet skyndar sig att förklara ”Det dumma trollet bredvid mig envisades med att han ville se ut som Humphrey Bogart, men han har ju varit död i många år. Så jag tänkte att då är det bättre att jag förminskar det där klumpiga trollet.” ”Okej, men ni får vänta här medan jag förklarar för våra gäster.”

”Ni har ju läst mina berättelser om Järlåsatrollet och hans bror, dom skall vara med och fira nyår ikväll.”

Ett roat leende från våra gäster, någon virrade på huvudet och jag anade gästernas tankar ”gubben har blivit tokig i huvudet”. Någon annan sa ”Nils du tål nog inte skumpan”. Då öppnade jag dörren och släppte in trollen, som sa hej svejs och slog sig ner på varsin stol. En dam svimmade med en elegans, som en operadiva skulle avundats. Alla andra satt förstummade med gapande munnar, men snart hade Järlåsatrollet mjukat upp stämningen med skämt som alla skrattade hejdlöst åt. Som genom ett under var Järlåsatrollet medelpunkten i kvällens fortsatta umgänge och ingen tycktes reflektera över att de umgicks med ett par troll. Vid tolvslaget gick vi alla ut för att titta på de raketer som sköts upp från skilda håll. Bror Klumpeduns hade gjort en egen raket av mitt gamla oljefat och innan vare sig jag eller Järlåsatrollet hann stoppa honom tände han på stubinen, Jag vrålade ”ta skydd”, men den exploderade inte. Nej den steg ungefär som en rymdraket med en eldsvans efter sig, sen såg vi den inte mer. Däremot kunde man på nyheterna höra om ett föremål som lagt sig i en omloppsbana runt jorden. Stormakterna förnekade all kännedom om föremålet och skyllde på varandra, tills den dag mitt gamla oljefat helt plötsligt ramlade ned i huvudet på den främste IS ledaren. Då plötsligt ville både USA och Ryssland ta åt sig äran.

Gott Nytt År vänner önskar
Järlåsatrollet Carl Gustav, Bror Klumpeduns och Jag

Gott NYTT ÅR

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla

tisdag 15 december 2015

Julklappsbok


"Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar" finns tillgänglig hos alla nätbokhandlare. Dels som fysisk bok och dels som E-bok.
Vill ni ha ett signerat ex så skicka ett mail till nils.mohlin@gmail.com
Kostnaden är då 145 kronor inkl. frakt

https://www.facebook.com/nilsmohlin/

torsdag 10 december 2015

Järlåsatrollet besöker banken


Järlåsatrollet hade planer inför julen, att med Bror Klumpeduns hjälp dela ut massor av julklappar till fattiga och behövande. Den ena långtradaren efter den andra levererade tonvis med leksaker, kläder, filtar, konserver, godis och mycket annat.

Banken knorrade skräckslaget, när Järlåsatrollet stegade in iklädd sin rosa höga hatt och nymålad svanstofs, för att betala alla varorna. Chocken över att se ett troll komma in med ett badkar på ena axeln och en jättesäck på den andra, fick kunder att huvudstupa fly, ja bankdirektören och ett par anställda också. Kvar stannade fru Svensson i den kassa, hon troget suttit i de senaste 25 åren. Det gick en del rykten om ett par troll, som var snälla och hjälpsamma. Det och mycket annat fick fru Svensson höra talas om av pratsamma kunder. ”Är det möjligtvis herr Järlåsatrollet som besöker oss”? Undrade en med tanke på situationen tämligen balanserad fru Svensson. ”Carl Gustav är namnet” påpekade Järlåsatrollet samtidigt som han lyfte på sin rosa hatt och bugade artigt. ”Jag skall betala lite räkningar” sa trollet och räckte fram en tjugo centimeter tjock bunta. ”De flesta av våra kunder betalar via internet och det tar en förfärlig tid att gå genom alla de räkningarna” sa en nu väldigt professionell fru Svensson. ”Hur mycket rör det sig om i pengar”? ”Tja runt en miljard kan jag tänka mig” sa Järlåsatrollet fundersamt. ”En miljard”? Stammade en nu något mindre professionell fru Svensson. Samtidigt stirrade hon på det gamla badkaret och säcken som trollet med en duns placerade på golvet. ”Men det är ju ryska rubel” protesterade fru Svensson vilt. ”Ja närmare bestämt nio miljarder ryska rubel, rubeln är ju knappt värd någonting alls”. I samma ögonblick öppnades dörren och Bror Klumpeduns tryckte in två säckar till, ja tryckte in, Klumpeduns var ju allt för stor för att kunna ta sig in i lokalen. Då svimmade fru Svensson.

Den flyende bankdirektören ringde polisen och påstod att ett rån pågick i banken. ”Hur många och kan du ge en snabb beskrivning av gärningsmännen”? Undrade polisen i larmcentralen. ”Ett troll”! ”Inte nu igen” tänkte polisen och tog sig för pannan. När Järlåsatrollet hörde sirenerna knäppte han med fingrarna och förvandlade sig till en prydligt klädd äldre herre, med svans och röd svanstofs. Poliserna störtade in med dragna vapen, precis när Järlåsatrollet gav fru Svensson ett glas vatten och diskret stoppade svansen innanför rocken. ”Var är rånaren” skrek insatschefen. ”Vilken rånare” undrade en nu betydligt mer sansad fru Svensson, ”han är i så fall den förste rånare som har med sig nio miljarder rubel till banken”. Poliserna stirrade på pengarna, som tog en stor andel av golvet i anspråk. ”Detta måste kontrolleras, så att inte pengarna kommer från brottslig verksamhet”. ”Ring Putte” sa Järlåsatrollet i den äldre mannens skepnad. ”Putte”? ”Ja han som bossar i Ryssland, Vladimir Putin har skänkt pengarna efter viss diplomatisk övertalning”.

Efter noggrann kontroll från skattemyndigheter, polis, utrikesdepartementet och så kallad tyst diplomati, så medgav Putin att han skänkt pengarna till en synnerligen storväxt herre med svans. Pengarna skulle användas till välgörande ändamål. Räkningarna blev betalda i rätt tid, tack vare en mycket hjälpsam fru Svensson.

Bankdirektören som efter händelsen blev en smula förvirrad, gick runt och mumlade troll, troll, troll och hamnade efter läkares inrådan på ett vilohem. Fru Svensson blev efter 25 års trogen tjänst utsedd till ny bankdirektör. Journalister skrev om troll, men det upphörde när fru Svensson med bestämdhet hävdade, förmodligen av ren lojalitet mot Järlåsatrollet, ”att något troll hade då inte hon sett”.

Nils Mohlin

© 2015

 

onsdag 9 december 2015

Järlåsatrollet och Donald Trump


Järlåsatrollet Carl Gustav är ett väldigt godhjärtat troll, som allt emellanåt förargas över orättvisor i samhället och som han uttrycker det ”vrickade politiker”. Bror Klumpeduns är bara ett genomsnällt troll, utan sin lillebrors förmåga att reflektera över saker och ting. Han gör i stort sett vad Järlåsatrollet säger åt honom att göra, även om ett och annat inte riktigt blir som tänkt var. Man kan ju fråga sig vad troll har för anledning att engagera sig i samhällsproblem och vad som sker på den politiska arenan. ”Det ingår i mina trolltyg att dra dumma politiker i öronen” säger Carl Gustav med bestämdhet när jag frågar honom. Jag erinrar mig att en och annan Sverigedemokrat, såväl som Putin har fått känna på hans trolltyg och med stigande bävan undrar jag vad han nu har i tankarna.

”Donald Trump, honom skall vi trumpa till och smisk i rumpan ska han ha” sa trollet med en övertygelse, som rimligen inte kunde ifrågasättas. ”Ställ nu inte bara till med nåt elände” i det närmaste bönade jag och tittade oroligt på det beslutsamma Järlåsatrollet. ”Ni ska väl för böveln inte studsa till USA och spöa upp Donald Trump”. ”Nä det mesta sköter jag från stora grottan, jag kan ju trolla”. Jo det hade jag ju sett ett och annat prov på.

På kvällen slog jag på CNN för att se om det fanns något om Donald Trump, jodå där stod han på ett direktsänt kampanjmöte och ondgjorde sig över färgade, muslimer, judar och en del till. Raljerade, svor och drog med sig skaror av åhörare med samma fördomsfulla åsikter. Precis som jag, beroende på intensiv avsky för personen ifråga och hans åsikter, skall byta kanal, så börjar han kvacka som en groda. Han harklar sig, gör en gest som ursäkt mot publiken och fortsätter kvacka. Sekunderna efter lyfter hans peruk och svävar omkring metern över huvudet, när han desperat börjar att jaga den så tappar han brallorna. När han vänder ryggen mot kameran ser man en grisknorr i rumpan på honom, som kameramannen med glädje zoomar in. Ytterligare halvminuten senare har Donald Trump förvandlats till den gris som han hela tiden varit, grymtar mot åhörarna och springer skamset ut. Efter att kameran följt Donald Trumps nesliga sorti, vänds den åter mot podiet och där står Järlåsatrollet och Klumpeduns vilt vinkande, för att sekunden efter bara försvinna. Då knackar det på dörren, det är Järlåsatrollet och Klumpeduns som glatt frågar ”har du något kaffe på gång”. Järlåsatrollet vrider om näsan på Klumpeduns och han krymper ett par meter, så att de båda kan komma in i vårt hus. ”Var det du Carl Gustav som förvandla Donald Trump till en gris”? ”Japp, jag funderade först på att förvandla honom till en groda, men hans kvackande lät så kaxigt, så han fick bli en gris istället”.

Tillsammans med trollen såg jag fortsättningen av programmet, där reportrar över hela världen undrande spekulerade över vad som hänt. Trump kom som Donald Trump och lämnade som en välgödd gris.

Nils Mohlin

©2015

måndag 7 december 2015

Järlåsatrollet i tomtefunderingar


Julen står för dörren, vi har passerat andra advent, barnens förväntningar är svindlande och föräldrar börjar bli sönderstressade av samma barns förväntningar och tjat. Affärsmännen gnuggar händerna inför julens köprush, som förväntas bli större än någonsin.

En tidig morgon i veckan före tredje advent knackade Järlåsatrollet på vår dörr. Jag släppte in honom, satte fram en extra kopp kaffe och undrade vad det var som tyngde honom. Han såg onekligen en smula bekymrad ut, med slokande axlar, veck i pannan och mörk blick. ”Vad vet du om tomten” undrade Carl Gustav. ”Tja en fantasifigur, alla farsor smyger på givet klockslag ut från sina hem på julafton, klär ut sig till tomte, kommer tillbaka och frågar om det finns några snälla barn. Illusionen håller i sig tills en dag något av barnen säger, ah det är ju bara pappa som klätt ut sig”. ”Jo det där känner jag till, men finns det någon riktig tomte” sa trollet tvivlande, ”Kan du berätta mer”?

”Det jag vet är vad man kan läsa om i den gamla svenska folktron, där det berättas om troll, tomtar, vättar, häxor och en del andra varelser. Detta har ju med åren viftats bort som vidskepelse, men sedan dök ju du och Klumpeduns upp och en del av detta kom på skam”. Järlåsatrollet tittade länge på mig ungefär som om han begrundade vad jag just sagt. ”Det finns tomtar” sa trollet och fortsatte ”men inga snälla, vi hade en liten elak vätte, som kallade sig för tomte och bodde under ett träd ett hundratal meter från stora grottan. Jag blev irriterad på honom satte en lapp i rumpan på honom ÅTER AVSÄNDAREN sedan kastade Klumpeduns honom till den där låtsastomten i Rovaniemi i Finland”.

”Varför undrar du allt det här” frågade jag. ”Klumpeduns och jag skall bli snälla trolltomtar, vi ska ge julklappar till alla fattiga och behövande i hela Sverige och hinner vi, så tar vi resten av Norden också”. ”Ja det där är ju en väldigt fin tanke av er, men hur i all världen skall ni finansiera det hela”? ”Enkelt mindre behövande får dela med sig till riktigt behövande. Så Klumpeduns var på en rundtur och diskuterade på sitt övertygande sätt med banditerna som finansierar terrorbrott, så där fick vi in en förfärlig massa pengar, som istället går till välgörande ändamål. I förbifarten åkte han förbi Putin och klämde honom på nån miljard och någon oljemiljardär fick också lätta på börsen”.

”Jaha ni blir ett par riktiga Robin Hood tomtar”. ”Nä ett par riktiga trolltomtar”!

Nils Mohlin

©2015