Järlåsatrollet besöker banken

Järlåsatrollet hade planer inför julen, att med Bror Klumpeduns hjälp dela ut massor av julklappar till fattiga och behövande. Den ena långtradaren efter den andra levererade tonvis med leksaker, kläder, filtar, konserver, godis och mycket annat.

Banken knorrade skräckslaget, när Järlåsatrollet stegade in iklädd sin rosa höga hatt och nymålad svanstofs, för att betala alla varorna. Chocken över att se ett troll komma in med ett badkar på ena axeln och en jättesäck på den andra, fick kunder att huvudstupa fly, ja bankdirektören och ett par anställda också. Kvar stannade fru Svensson i den kassa, hon troget suttit i de senaste 25 åren. Det gick en del rykten om ett par troll, som var snälla och hjälpsamma. Det och mycket annat fick fru Svensson höra talas om av pratsamma kunder. ”Är det möjligtvis herr Järlåsatrollet som besöker oss”? Undrade en med tanke på situationen tämligen balanserad fru Svensson. ”Carl Gustav är namnet” påpekade Järlåsatrollet samtidigt som han lyfte på sin rosa hatt och bugade artigt. ”Jag skall betala lite räkningar” sa trollet och räckte fram en tjugo centimeter tjock bunta. ”De flesta av våra kunder betalar via internet och det tar en förfärlig tid att gå genom alla de räkningarna” sa en nu väldigt professionell fru Svensson. ”Hur mycket rör det sig om i pengar”? ”Tja runt en miljard kan jag tänka mig” sa Järlåsatrollet fundersamt. ”En miljard”? Stammade en nu något mindre professionell fru Svensson. Samtidigt stirrade hon på det gamla badkaret och säcken som trollet med en duns placerade på golvet. ”Men det är ju ryska rubel” protesterade fru Svensson vilt. ”Ja närmare bestämt nio miljarder ryska rubel, rubeln är ju knappt värd någonting alls”. I samma ögonblick öppnades dörren och Bror Klumpeduns tryckte in två säckar till, ja tryckte in, Klumpeduns var ju allt för stor för att kunna ta sig in i lokalen. Då svimmade fru Svensson.

Den flyende bankdirektören ringde polisen och påstod att ett rån pågick i banken. ”Hur många och kan du ge en snabb beskrivning av gärningsmännen”? Undrade polisen i larmcentralen. ”Ett troll”! ”Inte nu igen” tänkte polisen och tog sig för pannan. När Järlåsatrollet hörde sirenerna knäppte han med fingrarna och förvandlade sig till en prydligt klädd äldre herre, med svans och röd svanstofs. Poliserna störtade in med dragna vapen, precis när Järlåsatrollet gav fru Svensson ett glas vatten och diskret stoppade svansen innanför rocken. ”Var är rånaren” skrek insatschefen. ”Vilken rånare” undrade en nu betydligt mer sansad fru Svensson, ”han är i så fall den förste rånare som har med sig nio miljarder rubel till banken”. Poliserna stirrade på pengarna, som tog en stor andel av golvet i anspråk. ”Detta måste kontrolleras, så att inte pengarna kommer från brottslig verksamhet”. ”Ring Putte” sa Järlåsatrollet i den äldre mannens skepnad. ”Putte”? ”Ja han som bossar i Ryssland, Vladimir Putin har skänkt pengarna efter viss diplomatisk övertalning”.

Efter noggrann kontroll från skattemyndigheter, polis, utrikesdepartementet och så kallad tyst diplomati, så medgav Putin att han skänkt pengarna till en synnerligen storväxt herre med svans. Pengarna skulle användas till välgörande ändamål. Räkningarna blev betalda i rätt tid, tack vare en mycket hjälpsam fru Svensson.

Bankdirektören som efter händelsen blev en smula förvirrad, gick runt och mumlade troll, troll, troll och hamnade efter läkares inrådan på ett vilohem. Fru Svensson blev efter 25 års trogen tjänst utsedd till ny bankdirektör. Journalister skrev om troll, men det upphörde när fru Svensson med bestämdhet hävdade, förmodligen av ren lojalitet mot Järlåsatrollet, ”att något troll hade då inte hon sett”.

Nils Mohlin

© 2015