Bloggportalen statistik
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
Utdrag ur FURIA
Jagad
sprang hon halvnaken genom skogen, sprang, sprang tills hennes kropp
var blodigt sargad av ris, törne och grenar. Allt medan upphetsat,
skrikande förföljare närmade sig. Hon hörde deras snabba steg,
deras andetag, allt närmare och närmare. Blodet på hennes kropp
blandades med svett och smuts, sönderskurna fötter smärtade för
vart steg i hennes snabba flykt. Till synes utan mening rusade hon
fram genom den ogenomträngliga hopväxta muren av vegetation, som
likt armar med kloförsedda händer försökte sarga och gripa efter
hennes bräckliga kropp. Skallet från hundar som kände vittringen
av hennes rädsla, blod och svett. Männens rop ”Där är hon, där
är hon” gav adrenalinet extra kraft till ben som fyllda av smärta
och mjölksyra tycktes flyga över oländig terräng. Snabbhet
förvandlad till hopplöshet när ett korsverk av grenar förödande
saktade ner hennes flyende steg, likt gigantiskt spindelnät. Händer
som grep om henne likt bläckfiskens armar, hundar som nafsade efter
hennes fötter och ben.
Nils
Mohlin
copyright
2013
Utdrag
ur bok med beräknad utgivning slutet av april.
onsdag 23 januari 2013
Färgen
var flagnad på lodräta bräder, patinerade av ålder, väder och
vind tedde de sig som virke från en gammal skuta. Bågnade i sin
längdriktning i envis kamp mot rostiga spik. Rötans ihärdiga
attacker mot fasadernas nederdel hade skapat öppningar åt tacksamma
gnagare, som emellanåt kilade fram och tillbaka. Stannade upp som
för att lyssna och smet sedan vidare in i skydd bakom åldrig
väggbeklädnad. Taket med gammal trasig eternitbeklädnad i
kvadratiska rutor, bågnade längs takås och sidor, så att det näst
intill såg ut som svankryggen på en vanställd varelse. Den av sten
murade sockeln hade liksom skorstenen under sekellång kamp sargats
av fukt och frost. Fönsterträ med samma oskyddade blågråa nakna
yta, som fasader med delvis söndriga förspikade glasrutor. Öde låg
huset med raserat stall och ladugård, med vegetation som trängde
sig allt närmare, som för att sluka det, utplåna minnet av de som
levt där.
Grå
som molnen slingrade sig en rökpelare ur den ovan tak näst intill
raserade skorstenen. Dörren pinad som allt annat, gled på rostiga
gångjärn, ackompanjerat av ihärdigt gnissel som skrämde skygga
möss in i skydd.
Stilla snöfall tyngde
högvuxet fruset gräs, strån som ljudlöst knäcktes, när dörren
plötsligt sköts upp.
Utdrag
ur kommande bok.
Nils
Mohlin
copyright
januari 2013
onsdag 9 januari 2013
Svininfluensa.
Nya
rapporter om svininfluensa i media. ”Hur rädd skall man vara
egentligen”? Är rubriken till Aftonbladets ”Debatt live” i
dag.
För
några år sedan gick samma varning ut och alla undrade - Förkylning,
influensa eller svininfluensa – vilket har jag? - Inget av det
förmodligen.
Under ett antal månader
kunde vi ta del av svininfluensans ”framfart” i form av svarta,
stora rubriker och i vart enda TV-program redogjorde nyhetsuppläsare
med allvarliga röster om influensans utbredning.
Läste då att
influensan orsakades av ortomyxovirus endemiska
för
grispopulationer.
Så
där har vi anledningen till benämningen – Svininfluensa.
Just detta blev ett
litet helsike för muslimer. En muslim kunde väl inte få
svininfluensa, dom fick A/H1N1, vilket var den korrekta medicinska
benämningen fick jag lära mig
Lät
lite knasigt att gå runt och säga – se upp för A/H1N1 – eller
jag har A/H1N1 - vad var det för något? En ny teknisk pryl, senaste
mobiltelefonen, eller? - Nä tacka vet jag svininfluensa, då hade
man ju liksom ett ansikte på eländet.
Vaccinera eller inte
vaccinera, diskussionerna böljade fram och tillbaka – en eller två
doser. Krasslig några dagar, men bättre de trodde jag.
Det
måtte vara fan att dö i något som heter SVININFLUENSA, då lät ju
faktiskt A/H1N1 lite värdigare.
Tänk
några generationer fram när barnbarnsbarn sitter och kollar och
pekar i fotoalbumet – Han där dog hjältedöden på slagfältet
och han bredvid dog i svininfluensa. - Det låter inte bra.
Ungefär i samma veva
drabbades vi av Anna Anka i något märkligt program om
Hollywoodfruar. Julafton samma år sände program 3 Anna Anka på
samma tid som Kalle Anka i SVT. - En Anka för mycket. Förvisso talar de samma obegripliga språk, med viss favör till Kalle.
I
Aftonbladet läser jag om Anna Ankas comeback i TV 3. - Märkligt
sammanträffande Svininfluensa och Anna Anka tycks hemsöka oss med
samma regelbundenhet.
Nils
Mohlin
copyright
januari 2013
www.nilsmohlin.se
Publicerad på Sourze 13-01-29 www.sourze.se
Länk: http://sourze.se/2013/01/29/ar-svininfluensan-tillbaka__81055
Publicerad på Sourze 13-01-29 www.sourze.se
Länk: http://sourze.se/2013/01/29/ar-svininfluensan-tillbaka__81055
tisdag 8 januari 2013
Svensson telefonerar.
”Tryck ett om du vill
bli kopplad till telefonist” - ”Tryck två om det gäller fast
telefoni” - ”Tryck tre om det gäller mobil telefoni” - ”Tryck
fyra om det gäller bredband” - ”Tryck fem om det gäller
faktura” - ”Tryck sex om du vill höra meddelandet en gång till”
- ”Stanna annars kvar, så tar snart en telefonist emot ditt
samtal”. Va fan sa maskinjäkeln undrar Svensson, medan han väljer
bland alternativen, samtidigt som maskinen oombedd rabblar om det
stereotypt robotaktiga meddelandet.
I
tilltagande irriterad misströstan trycker Svensson på fyran, vad
fan nu fyran stod för? - ”Gäller ditt ärende nytt
bredbandsabonnemang, tryck ett” - ”Nej!” säger Svensson. -
”Gäller det support, tryck två. - ”Nej!” säger Svensson. -
”Övriga frågor, tryck tre. ”NEEEJ! Säger Svensson och trycker
tre. ”För att snabbare kunna hantera ditt ärende knappa in
fullständigt personnummer och avsluta med fyrkant” - ”Knappa in
fullständigt telefonnummer och avsluta med fyrkant”. - ”Du är
placerad som nummer 126 i kön och beräknad väntetid är 43
minuter”. En vanligtvis tämligen balanserad Svensson känner
blodet sjuda vid tinningarna, när han med en efter alla
knapptryckningar ganska spasmisk tumme avslutar samtalet. Sätter sig
ned och tänker genom situationen – ”Jag skall tala med
telefonisten” tänker Svensson. ”En vanlig människa av kött
och blod, inte fler jäkla maskinröster”.
Svensson tar sig en
kopp kaffe för att dämpa uppjagade nerver och fattar telefonen på
nytt.
Samma förbannade
alternativupprepningar av roboten, men med lite mer uppmärksamhet
snappar Svensson att han skall trycka på ettan. Efter kort stund
svarar vänlig telefonist, som hör en utdragen suck från Svensson,
innan han först beklagar sig och sedan framför sitt ärende. En
lika vänlig som väl vand och härdad telefonist lovar att hjälpa
Svensson med att koppla honom till rätt avdelning.
En
stunds väntan, klick...klick.....klick....”Gäller det ny faktura,
tyck ett”. - ”Gäller det förfallen faktura, tryck 2” -
”Gäller det övriga fakturaärenden, tryck tre. Snabb som blixten
trycker Svensson på knapp tre. Klick....klick....klick...”Ditt
samtal är nu placerat i kö, du har plats nummer 73 och beräknad
väntetid är 23 minuter. klick....klick....klick.....”Det är
många som ringer oss just nu, vi får be dig försöka om en stund
igen”. Tuut...tuut...tuut....
Svensson lägger sin
telefon på bordet i en uppgiven gest, men greppar den på nytt, när
ilsken signal tar Svensson tillbaka i nuet.
En
vänlig röst säger ”Det är från Telebolaget”. Omedelbart tror
naturligtvis Svensson att han äntligen skall få hjälp med sitt
fakturaproblem.
Rösten
fortsätter ”Som ett led i utbyggnaden av vår service undrar jag
om det går bra ifall jag ställer några frågor”. ”NEEEEJ!”
vrålar Svensson. Slänger telefonen på bordet och elegant glider
den framåt , gör en geometrisk båge och sjunker lysande ner i
intillstående akvarie. Några stilla bubblor utgör sista
livstecknet av Svensson telefon.
Nils
Mohlin
copyright januari 2013
Publicerad på Sourze 13-02-20 www.sourze.se
Länk:
http://sourze.se/2013/02/20/svensson-telefonerar__81122Länk:
fredag 4 januari 2013
Svensson på IKEA
Svensson
på IKEA.
Mellandagar, den där
välkomna och välbehövliga pausen från tämligen upphaussade
helger. Mellandagsreor ett orosmoln på Svenssons himmel, men tänker
”Vi behöver nog inget” och lutar sig behagfullt bakåt i sin
fåtölj.
”IKEA” säger fru
Svensson, med sin oemotståndligaste röst. Tankarna rusar genom
Svensson huvud och som i ett försök att vinna tid, svarar han ”Vad
sa du älskling”? - ”IKEA”!
Bor
man i södra delen av Stockholm, så är det IKEA vid Kungens Kurva
som gäller. Världens största Ikeavaruhus 55.200 m² att promenera
runt på. Tja promenera är kanske för mycket sagt, när det snarare
gäller att se upp, så att man inte blir nedkörd av kundvagnar,
nedtrampad av barn, som är så uppdämda av överskottsenergi att de
far fram likt projektiler på ett slagfält. Svensson mumlar ”må
vara att det inte var näst största Ikeavaruhuset, som kom på
tapeten, Shenyang i Kina med bara 47.000 m²”.
Framför IKEA bevittnar
Svensson havet av människor, där antingen en kvinna eller man
greppat en kärra, tre, fyra barn, en mor eller svärmor i släptåg
och som på given signal stormas entrén. Plogliknande formation tar
varuhuset i besittning, en och annan svär över påkörda anklar och
ben, nattsvarta blickar möter de värsta marodörerna. Knappt inne i
varuhuset gör föräldrar tappra försök att lämna in sina
telningar i lekrummet. Hundratals barn som samtidigt skall lägga
sina skor och ytterkläder i en låda, föräldrar och barn förses
med identisk stämpel. Mobilnummer lämnas om något av de små
gudslånen längtar efter mamma och pappa. Halvvägs upp i
rulltrappan börjar de första mobilerna ringa – Emma gråter,
Kalle har slagit sig, Oskar bråkar och några incidenter till. När
rulltrappan når sitt plan vänder ett antal småbarnsföräldrar och
åker ner till bottenplanets lekrum igen, för att ganska snart
konstatera att förväxling skett mellan barnens lådor.
Svensson kastar en
blick på bottenvåningens kaos och krockar med ett par äldre damer
och deras vagn med ett paket värmeljus. Efter en åthutning från
damerna styr Svensson stegen efter sin fru, väl medveten om sin
bristande orienteringsförmåga i detta virrvarr av människor på
världens största jäkla IKEA. Hellre djupt inne och vilse i en
skog, vilket skulle vara fasiken så mycket enklare och fridfullare.
Alla de små barn som nu hämtats av föräldrar börjar ganska
samstämmigt med alla andra småttingar skrika - ”Korv, Glass,
Pizza”. Frustrerade föräldrar försöker förklara att det finns
vid utgångkassorna och att de måste lugna sig.
Vem
fan vill lugna sig? Tänker Svensson och börjar hojta ”Mat,mat,mat”
när de så nära håller på att passera restaurangen.
Fru
Svensson ger sin make en blick och möts av ett brett leende.
Naturligtvis blir det mat och stående i flera tiotalsmeter långa
köer finns det gott om tid att både bestämma sig och ångra sig
ett antal gånger. Tusentals köttbullar skyfflas rutinmässigt upp
på tallrikar i en aldrig sinande kö, hade inte Svensson vrålat
fisk, så hade det blivit köttbullar. Ny kö för att betala, ett
par tappade brickor lite längre fram som en överförtjust knatte
sätter sig i och börjar kalasa på, tills mamma abrupt avbryter det
hela. Ny kö, man måst ju ha dryck och till sist en stunds paus vid
ett bord intill en gång. Där Svensson ganska snart blir tacklad av
en kundvagn, när han skall skära i sin fiskfilé, som naturligtvis
landar på brickan i all sin remouladsås.
IKEA
äventyret fortsätter våning för våning och äntligen så
befinner sig Svensson på bottenvåningen med en labyrint av gångar
framför sig. Ett helvetiskt virrvarr, där Svensson i fruns släptåg
tvingas följa med pilar markerade gångvägar. Häftiga
inbromsningar med vagnar, gamla tanter som tvärnitar och småpratar
i blockerad gång. Inga flyktvägar, bara med näst intill hängivet
tålamod, stapplar han fram, tills han ser kassorna. ”Fyndet
älskling, måste kolla fyndet”! Säger fru Svensson. I nöd och
lust sa prästen!
Jaha....fyndet,
en exkursion bland allsköns överblivna och smått skadade
attiraljer.
Äntligen kassan, en
obeskrivlig kö, där folk tycks ha all tid till sitt förfogande,
för allt i från klagomål till sociala problem. Svensson betalar,
för vad vet han inte, men i en sista desperationens tanke, så skit
samma.
Väl
hemma sjunker han ner i sin fåtölj, en djävla poängfåtölj, fan
ta Kamprad!
Nils
Mohlin
copyright
januari 2013
www.nilsmohlin.se
Publicerad på Sourze www.sourze.se 13-01-09
Länk: http://sourze.se/2013/01/09/svensson-pa-ikea__81004
Publicerad på Sourze www.sourze.se 13-01-09
Länk: http://sourze.se/2013/01/09/svensson-pa-ikea__81004
onsdag 2 januari 2013
Nyårsreflektioner.
Efter
nyårsfirande med allt där till
hör i glada vänners umgänge, inser jag vid mogen ålder det
meningslösa i nyårslöften. Utfästelser som kommer på skam ganska
så snart. När celebrerandet av 2013 års inledning väl lagt sig
begrundar jag det gångna året.
Nytt
år – En tid då alla nyhetsmedia med lite självaktning
sammanfattar det gångna årets händelser, nästan i form av tio i
topp listor.
Det
blir en tävlan i att spegla det svunna året i form av överdrivna
superlativer.
Årets katastrofer,
årets krig, årets personligheter, årets.... och årets..... och en
del rundar av med årets avlidna.
Med
all respekt för media i deras roll som opinionsbildare och
informatörer, önskar jag ibland
att solskenshistorierna, de där små undangömda notiserna, som
innehåller positiva budskap och lite glädje skall få mer utrymme i
en i övrigt ganska ensidigt dyster nyhetsrapportering.
Jordens undergång var
enligt Mayakulturens beräkningar utsatt till
den 21 december, tills
någon kom på att det hela var ett matematiskt fel. Men lugn alla
domedagsprofeter, ert omättliga behov av att fastställa ett
slutdatum för Tellus existens finns i aztekernas beräkningar till
den 2:de oktober 2027.
Kyrkan har som vanligt
problem. Personalen har på sina håll svårigheter att samarbeta,
märkligt med Gud som högste boss och Jesus som ställföreträdare
borde det vara flyt i det hela.
Kyrkopolitiker
köper tjänster av sig själva, pratas om rena familjeaffärer .Hur
var det med de tio budorden. En och annan församling ser ut att
behöva en repetitionskurs.
Det dåliga skämtet
Sverigedemokraterna är snarare en skrämmande realitet med ökande
opinionssiffror. Högerextremistiska rörelser som skriker ut
människofientliga slagord och förakt över Europas invandrare.
Förföljelsen av olika folkgrupper kan vi läsa och höra om näst
intill dagligen, något som borde fylla var rättänkande medborgare
med skam. Sverige en mångkulturell demokrati, som borde värna om
alla människors lika värde – Mycket prat och lite handling.
I
Santuario de Misericodia kyrkan i den lilla staden Borja i norra
Spanien tog en åttioårig dam saken i egna händer när hon
”renoverade” en 120 år gammal väggmålning. Resultatet var
förödande, men antalet besökare ökade lavinartat när alla ville
betrakta damens katastrofala ”restaurering”. Kyrkan började helt
plötsligt få nya intäkter tack vare åttioåringens egenmäktiga
handling. Damen hade tydligen näsa för affärer också, hon stämde
helt enkelt kyrkan för hon ansåg sig ha rätt till royalty.
Politiska självmål,
överdådig representation på skattebetalares bekostnad,
fiffelfrassar som lurat skjortan av företag och enskilda.
Telefonförsäljningens skrupelfria metoder, företag inom
äldreomsorgen som trampade i klaveret och gjorde vården till
politiskt sprängstoff. Före detta riksdagsmäns och
landstingspolitikers frikostiga avgångsvederlag, i många fall
hyfsat unga personer som lyfter rejäla ersättningar var månad fram
till sin pension. Våra skattepengar skall räcka till mycket.
Ekonomisk kris lite var stans i världen.
Vad mer? - Krig,
katastrofer, mord, svält, våld mot kvinnor och barn, mängder av
barn som dagligen dör i brist på vatten, mat och av sjukdomar.
2012 – Ja ungefär
som alla andra år.
Nils Mohlin
copyright 2013
tisdag 1 januari 2013
Svenssons badrum.
Svensson
duschar, borstar tänderna och rakar sig, sträcker sig och svär när
han han skall försöka komma åt raklödder och hyvel under tidig
morgon. Det rymliga badrummet påminner snarare om en kaotisk
olycksplats, än det exklusivt flashiga katalogbadrum som skapades
några år tidigare.
Ny
inredning med bubbelbad, väl tilltagna förvaringsplatser och ett
badrumsskåp, där Svensson tilldelades hälften av utrymmet.
Raklödder, hyvel, tandborste, deodorant och rakvatten, lätt
åtkomligt på de två övre hyllorna. De nedre två hyllorna skulle
fru Svensson disponera, bestämde hon med övertygelse när badrummet
stod klart i all sin glans. Även om det såg väldigt packat och
svåråtkomligt ut i nedre delen av skåpet, så accepterade Svensson
förnöjsamt nyordningen.
Ganska snart var
Svenssons utrymme reducerat till en hylla, men okej han fick ju plats
med sina grejer och frun hade ju så mycket mer. Några månader
senare inhandlar frun glashylla på IKEA och säger med vänligaste
röst - ”Om du skruvar upp den vid sidan av skåpet, så kan du ju
förvara dina saker där”. Svensson skruvar upp hyllan som skulle
placeras till vänster i linje med skåpets överkant. Svensson
betraktar sina toalettartiklar farligt balanserande på smal hylla,
dryga två meter upp ovanför toalettstolen. Första morgonens
toalettbestyr med ny hylla inleds med att rakhyveln hamnar i
toalettstolen, varpå Svensson inser att locket måste vara nedfällt.
Dagliga sträckningar för att nå sina saker, stående på ena
fotens tår, med ett ben utsträckt i akrobatliknande balansakt,
framför toalettstol med en hand som stöd mot väggen, resulterar
naturligtvis i ett förbannat ryggskott. Svensson är vid femtio år
ingen akrobat.
Det
kaotiska i badrummet svarar utseendefixerad tonåring för, som i
förvirrad övertygelse om sin egen förträfflighet strör
smutskläder, våta handdukar, gamla tidningar och tomförpackningar
kring sig. Som om ett höghastighetståg passerat badrummet, går
tankarna osökt till riskabel terräng när Svensson i tappert försök
skall försöka ta sig fram till badkar och dusch utan att hamna på
ortopeden med brutet ben. Badkar med rester av allsköns produkter,
för vad? – Vet i fan! Om det åtminstone varit badleksaker, men
nej en massa remarkabla burkar och flaskor som snabbt fyller en
bärkasse.
De
flesta olyckorna sker i hemmet, sa någon, fan så rätt tänker
Svensson när han stänger dörren till badrummet, går till köket,
kokar kaffe och blundar när han ser förödelsen samma tonåring
lämnat i sina spår.
Svensson suckar när
toalettbestyr och besöket i köket väl är avklarat och han
helskinnad drar sig tillbaka med en kopp kaffe.
Nils
Mohlin
copyright
2013
Länk: http://sourze.se/2013/01/11/svenssons-badrum__81009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)