Bloggportalen statistik

torsdag 31 januari 2013

Konst i Kungsträdgården.


Konst i Kungsträdgården kommer inte att arrangeras 2014!

Nils Mohlin

onsdag 30 januari 2013

Utdrag ur FURIA


Jagad sprang hon halvnaken genom skogen, sprang, sprang tills hennes kropp var blodigt sargad av ris, törne och grenar. Allt medan upphetsat, skrikande förföljare närmade sig. Hon hörde deras snabba steg, deras andetag, allt närmare och närmare. Blodet på hennes kropp blandades med svett och smuts, sönderskurna fötter smärtade för vart steg i hennes snabba flykt. Till synes utan mening rusade hon fram genom den ogenomträngliga hopväxta muren av vegetation, som likt armar med kloförsedda händer försökte sarga och gripa efter hennes bräckliga kropp. Skallet från hundar som kände vittringen av hennes rädsla, blod och svett. Männens rop ”Där är hon, där är hon” gav adrenalinet extra kraft till ben som fyllda av smärta och mjölksyra tycktes flyga över oländig terräng. Snabbhet förvandlad till hopplöshet när ett korsverk av grenar förödande saktade ner hennes flyende steg, likt gigantiskt spindelnät. Händer som grep om henne likt bläckfiskens armar, hundar som nafsade efter hennes fötter och ben.



Nils Mohlin

copyright 2013



Utdrag ur bok med beräknad utgivning slutet av april.




onsdag 23 januari 2013








Färgen var flagnad på lodräta bräder, patinerade av ålder, väder och vind tedde de sig som virke från en gammal skuta. Bågnade i sin längdriktning i envis kamp mot rostiga spik. Rötans ihärdiga attacker mot fasadernas nederdel hade skapat öppningar åt tacksamma gnagare, som emellanåt kilade fram och tillbaka. Stannade upp som för att lyssna och smet sedan vidare in i skydd bakom åldrig väggbeklädnad. Taket med gammal trasig eternitbeklädnad i kvadratiska rutor, bågnade längs takås och sidor, så att det näst intill såg ut som svankryggen på en vanställd varelse. Den av sten murade sockeln hade liksom skorstenen under sekellång kamp sargats av fukt och frost. Fönsterträ med samma oskyddade blågråa nakna yta, som fasader med delvis söndriga förspikade glasrutor. Öde låg huset med raserat stall och ladugård, med vegetation som trängde sig allt närmare, som för att sluka det, utplåna minnet av de som levt där.
Grå som molnen slingrade sig en rökpelare ur den ovan tak näst intill raserade skorstenen. Dörren pinad som allt annat, gled på rostiga gångjärn, ackompanjerat av ihärdigt gnissel som skrämde skygga möss in i skydd.
Stilla snöfall tyngde högvuxet fruset gräs, strån som ljudlöst knäcktes, när dörren plötsligt sköts upp.


Utdrag ur kommande bok.

Nils Mohlin

copyright januari 2013



onsdag 9 januari 2013

Svininfluensa.


Nya rapporter om svininfluensa i media. ”Hur rädd skall man vara egentligen”? Är rubriken till Aftonbladets ”Debatt live” i dag.

För några år sedan gick samma varning ut och alla undrade - Förkylning, influensa eller svininfluensa – vilket har jag? - Inget av det förmodligen.

Under ett antal månader kunde vi ta del av svininfluensans ”framfart” i form av svarta, stora rubriker och i vart enda TV-program redogjorde nyhetsuppläsare med allvarliga röster om influensans utbredning.

Läste då att influensan orsakades av ortomyxovirus endemiska

för grispopulationer.

Så där har vi anledningen till benämningen – Svininfluensa.

Just detta blev ett litet helsike för muslimer. En muslim kunde väl inte få svininfluensa, dom fick A/H1N1, vilket var den korrekta medicinska benämningen fick jag lära mig

Lät lite knasigt att gå runt och säga – se upp för A/H1N1 – eller jag har A/H1N1 - vad var det för något? En ny teknisk pryl, senaste mobiltelefonen, eller? - Nä tacka vet jag svininfluensa, då hade man ju liksom ett ansikte på eländet.

Vaccinera eller inte vaccinera, diskussionerna böljade fram och tillbaka – en eller två doser. Krasslig några dagar, men bättre de trodde jag.

Det måtte vara fan att dö i något som heter SVININFLUENSA, då lät ju faktiskt A/H1N1 lite värdigare.

Tänk några generationer fram när barnbarnsbarn sitter och kollar och pekar i fotoalbumet – Han där dog hjältedöden på slagfältet och han bredvid dog i svininfluensa. - Det låter inte bra.

Ungefär i samma veva drabbades vi av Anna Anka i något märkligt program om Hollywoodfruar. Julafton samma år sände program 3 Anna Anka på samma tid som Kalle Anka i SVT. - En Anka för mycket. Förvisso talar de samma obegripliga språk, med viss favör till Kalle.

I Aftonbladet läser jag om Anna Ankas comeback i TV 3. - Märkligt sammanträffande Svininfluensa och Anna Anka tycks hemsöka oss med samma regelbundenhet.



Nils Mohlin

copyright januari 2013



tisdag 8 januari 2013

Svensson telefonerar.


 





Tryck ett om du vill bli kopplad till telefonist” - ”Tryck två om det gäller fast telefoni” - ”Tryck tre om det gäller mobil telefoni” - ”Tryck fyra om det gäller bredband” - ”Tryck fem om det gäller faktura” - ”Tryck sex om du vill höra meddelandet en gång till” - ”Stanna annars kvar, så tar snart en telefonist emot ditt samtal”. Va fan sa maskinjäkeln undrar Svensson, medan han väljer bland alternativen, samtidigt som maskinen oombedd rabblar om det stereotypt robotaktiga meddelandet.

I tilltagande irriterad misströstan trycker Svensson på fyran, vad fan nu fyran stod för? - ”Gäller ditt ärende nytt bredbandsabonnemang, tryck ett” - ”Nej!” säger Svensson. - ”Gäller det support, tryck två. - ”Nej!” säger Svensson. - ”Övriga frågor, tryck tre. ”NEEEJ! Säger Svensson och trycker tre. ”För att snabbare kunna hantera ditt ärende knappa in fullständigt personnummer och avsluta med fyrkant” - ”Knappa in fullständigt telefonnummer och avsluta med fyrkant”. - ”Du är placerad som nummer 126 i kön och beräknad väntetid är 43 minuter”. En vanligtvis tämligen balanserad Svensson känner blodet sjuda vid tinningarna, när han med en efter alla knapptryckningar ganska spasmisk tumme avslutar samtalet. Sätter sig ned och tänker genom situationen – ”Jag skall tala med telefonisten” tänker Svensson. ”En vanlig människa av kött och blod, inte fler jäkla maskinröster”.

Svensson tar sig en kopp kaffe för att dämpa uppjagade nerver och fattar telefonen på nytt.

Samma förbannade alternativupprepningar av roboten, men med lite mer uppmärksamhet snappar Svensson att han skall trycka på ettan. Efter kort stund svarar vänlig telefonist, som hör en utdragen suck från Svensson, innan han först beklagar sig och sedan framför sitt ärende. En lika vänlig som väl vand och härdad telefonist lovar att hjälpa Svensson med att koppla honom till rätt avdelning.

En stunds väntan, klick...klick.....klick....”Gäller det ny faktura, tyck ett”. - ”Gäller det förfallen faktura, tryck 2” - ”Gäller det övriga fakturaärenden, tryck tre. Snabb som blixten trycker Svensson på knapp tre. Klick....klick....klick...”Ditt samtal är nu placerat i kö, du har plats nummer 73 och beräknad väntetid är 23 minuter. klick....klick....klick.....”Det är många som ringer oss just nu, vi får be dig försöka om en stund igen”. Tuut...tuut...tuut....

Svensson lägger sin telefon på bordet i en uppgiven gest, men greppar den på nytt, när ilsken signal tar Svensson tillbaka i nuet.

En vänlig röst säger ”Det är från Telebolaget”. Omedelbart tror naturligtvis Svensson att han äntligen skall få hjälp med sitt fakturaproblem.

Rösten fortsätter ”Som ett led i utbyggnaden av vår service undrar jag om det går bra ifall jag ställer några frågor”. ”NEEEEJ!” vrålar Svensson. Slänger telefonen på bordet och elegant glider den framåt , gör en geometrisk båge och sjunker lysande ner i intillstående akvarie. Några stilla bubblor utgör sista livstecknet av Svensson telefon.





Nils Mohlin

copyright januari 2013

Publicerad på Sourze 13-02-20 www.sourze.se
Länk:
http://sourze.se/2013/02/20/svensson-telefonerar__81122

fredag 4 januari 2013

Svensson på IKEA


Svensson på IKEA.



Mellandagar, den där välkomna och välbehövliga pausen från tämligen upphaussade helger. Mellandagsreor ett orosmoln på Svenssons himmel, men tänker ”Vi behöver nog inget” och lutar sig behagfullt bakåt i sin fåtölj.

IKEA” säger fru Svensson, med sin oemotståndligaste röst. Tankarna rusar genom Svensson huvud och som i ett försök att vinna tid, svarar han ”Vad sa du älskling”? - ”IKEA”!

Bor man i södra delen av Stockholm, så är det IKEA vid Kungens Kurva som gäller. Världens största Ikeavaruhus 55.200 m² att promenera runt på. Tja promenera är kanske för mycket sagt, när det snarare gäller att se upp, så att man inte blir nedkörd av kundvagnar, nedtrampad av barn, som är så uppdämda av överskottsenergi att de far fram likt projektiler på ett slagfält. Svensson mumlar ”må vara att det inte var näst största Ikeavaruhuset, som kom på tapeten, Shenyang i Kina med bara 47.000 m²”.

Framför IKEA bevittnar Svensson havet av människor, där antingen en kvinna eller man greppat en kärra, tre, fyra barn, en mor eller svärmor i släptåg och som på given signal stormas entrén. Plogliknande formation tar varuhuset i besittning, en och annan svär över påkörda anklar och ben, nattsvarta blickar möter de värsta marodörerna. Knappt inne i varuhuset gör föräldrar tappra försök att lämna in sina telningar i lekrummet. Hundratals barn som samtidigt skall lägga sina skor och ytterkläder i en låda, föräldrar och barn förses med identisk stämpel. Mobilnummer lämnas om något av de små gudslånen längtar efter mamma och pappa. Halvvägs upp i rulltrappan börjar de första mobilerna ringa – Emma gråter, Kalle har slagit sig, Oskar bråkar och några incidenter till. När rulltrappan når sitt plan vänder ett antal småbarnsföräldrar och åker ner till bottenplanets lekrum igen, för att ganska snart konstatera att förväxling skett mellan barnens lådor.

Svensson kastar en blick på bottenvåningens kaos och krockar med ett par äldre damer och deras vagn med ett paket värmeljus. Efter en åthutning från damerna styr Svensson stegen efter sin fru, väl medveten om sin bristande orienteringsförmåga i detta virrvarr av människor på världens största jäkla IKEA. Hellre djupt inne och vilse i en skog, vilket skulle vara fasiken så mycket enklare och fridfullare. Alla de små barn som nu hämtats av föräldrar börjar ganska samstämmigt med alla andra småttingar skrika - ”Korv, Glass, Pizza”. Frustrerade föräldrar försöker förklara att det finns vid utgångkassorna och att de måste lugna sig.

Vem fan vill lugna sig? Tänker Svensson och börjar hojta ”Mat,mat,mat” när de så nära håller på att passera restaurangen.

Fru Svensson ger sin make en blick och möts av ett brett leende. Naturligtvis blir det mat och stående i flera tiotalsmeter långa köer finns det gott om tid att både bestämma sig och ångra sig ett antal gånger. Tusentals köttbullar skyfflas rutinmässigt upp på tallrikar i en aldrig sinande kö, hade inte Svensson vrålat fisk, så hade det blivit köttbullar. Ny kö för att betala, ett par tappade brickor lite längre fram som en överförtjust knatte sätter sig i och börjar kalasa på, tills mamma abrupt avbryter det hela. Ny kö, man måst ju ha dryck och till sist en stunds paus vid ett bord intill en gång. Där Svensson ganska snart blir tacklad av en kundvagn, när han skall skära i sin fiskfilé, som naturligtvis landar på brickan i all sin remouladsås.

IKEA äventyret fortsätter våning för våning och äntligen så befinner sig Svensson på bottenvåningen med en labyrint av gångar framför sig. Ett helvetiskt virrvarr, där Svensson i fruns släptåg tvingas följa med pilar markerade gångvägar. Häftiga inbromsningar med vagnar, gamla tanter som tvärnitar och småpratar i blockerad gång. Inga flyktvägar, bara med näst intill hängivet tålamod, stapplar han fram, tills han ser kassorna. ”Fyndet älskling, måste kolla fyndet”! Säger fru Svensson. I nöd och lust sa prästen!

Jaha....fyndet, en exkursion bland allsköns överblivna och smått skadade attiraljer.

Äntligen kassan, en obeskrivlig kö, där folk tycks ha all tid till sitt förfogande, för allt i från klagomål till sociala problem. Svensson betalar, för vad vet han inte, men i en sista desperationens tanke, så skit samma.

Väl hemma sjunker han ner i sin fåtölj, en djävla poängfåtölj, fan ta Kamprad!



Nils Mohlin

copyright januari 2013



onsdag 2 januari 2013

Nyårsreflektioner.











 



Efter nyårsfirande med allt där till hör i glada vänners umgänge, inser jag vid mogen ålder det meningslösa i nyårslöften. Utfästelser som kommer på skam ganska så snart. När celebrerandet av 2013 års inledning väl lagt sig begrundar jag det gångna året.

Nytt år – En tid då alla nyhetsmedia med lite självaktning sammanfattar det gångna årets händelser, nästan i form av tio i topp listor.

Det blir en tävlan i att spegla det svunna året i form av överdrivna superlativer.

Årets katastrofer, årets krig, årets personligheter, årets.... och årets..... och en del rundar av med årets avlidna.

Med all respekt för media i deras roll som opinionsbildare och informatörer, önskar jag ibland att solskenshistorierna, de där små undangömda notiserna, som innehåller positiva budskap och lite glädje skall få mer utrymme i en i övrigt ganska ensidigt dyster nyhetsrapportering.

Jordens undergång var enligt Mayakulturens beräkningar utsatt till

den 21 december, tills någon kom på att det hela var ett matematiskt fel. Men lugn alla domedagsprofeter, ert omättliga behov av att fastställa ett slutdatum för Tellus existens finns i aztekernas beräkningar till den 2:de oktober 2027.

Kyrkan har som vanligt problem. Personalen har på sina håll svårigheter att samarbeta, märkligt med Gud som högste boss och Jesus som ställföreträdare borde det vara flyt i det hela.

Kyrkopolitiker köper tjänster av sig själva, pratas om rena familjeaffärer .Hur var det med de tio budorden. En och annan församling ser ut att behöva en repetitionskurs.

Det dåliga skämtet Sverigedemokraterna är snarare en skrämmande realitet med ökande opinionssiffror. Högerextremistiska rörelser som skriker ut människofientliga slagord och förakt över Europas invandrare. Förföljelsen av olika folkgrupper kan vi läsa och höra om näst intill dagligen, något som borde fylla var rättänkande medborgare med skam. Sverige en mångkulturell demokrati, som borde värna om alla människors lika värde – Mycket prat och lite handling.

I Santuario de Misericodia kyrkan i den lilla staden Borja i norra Spanien tog en åttioårig dam saken i egna händer när hon ”renoverade” en 120 år gammal väggmålning. Resultatet var förödande, men antalet besökare ökade lavinartat när alla ville betrakta damens katastrofala ”restaurering”. Kyrkan började helt plötsligt få nya intäkter tack vare åttioåringens egenmäktiga handling. Damen hade tydligen näsa för affärer också, hon stämde helt enkelt kyrkan för hon ansåg sig ha rätt till royalty.

Politiska självmål, överdådig representation på skattebetalares bekostnad, fiffelfrassar som lurat skjortan av företag och enskilda. Telefonförsäljningens skrupelfria metoder, företag inom äldreomsorgen som trampade i klaveret och gjorde vården till politiskt sprängstoff. Före detta riksdagsmäns och landstingspolitikers frikostiga avgångsvederlag, i många fall hyfsat unga personer som lyfter rejäla ersättningar var månad fram till sin pension. Våra skattepengar skall räcka till mycket. Ekonomisk kris lite var stans i världen.

Vad mer? - Krig, katastrofer, mord, svält, våld mot kvinnor och barn, mängder av barn som dagligen dör i brist på vatten, mat och av sjukdomar.

2012 – Ja ungefär som alla andra år.



Nils Mohlin



copyright 2013







tisdag 1 januari 2013

Svenssons badrum.







Svensson duschar, borstar tänderna och rakar sig, sträcker sig och svär när han han skall försöka komma åt raklödder och hyvel under tidig morgon. Det rymliga badrummet påminner snarare om en kaotisk olycksplats, än det exklusivt flashiga katalogbadrum som skapades några år tidigare.

Ny inredning med bubbelbad, väl tilltagna förvaringsplatser och ett badrumsskåp, där Svensson tilldelades hälften av utrymmet. Raklödder, hyvel, tandborste, deodorant och rakvatten, lätt åtkomligt på de två övre hyllorna. De nedre två hyllorna skulle fru Svensson disponera, bestämde hon med övertygelse när badrummet stod klart i all sin glans. Även om det såg väldigt packat och svåråtkomligt ut i nedre delen av skåpet, så accepterade Svensson förnöjsamt nyordningen.

Ganska snart var Svenssons utrymme reducerat till en hylla, men okej han fick ju plats med sina grejer och frun hade ju så mycket mer. Några månader senare inhandlar frun glashylla på IKEA och säger med vänligaste röst - ”Om du skruvar upp den vid sidan av skåpet, så kan du ju förvara dina saker där”. Svensson skruvar upp hyllan som skulle placeras till vänster i linje med skåpets överkant. Svensson betraktar sina toalettartiklar farligt balanserande på smal hylla, dryga två meter upp ovanför toalettstolen. Första morgonens toalettbestyr med ny hylla inleds med att rakhyveln hamnar i toalettstolen, varpå Svensson inser att locket måste vara nedfällt. Dagliga sträckningar för att nå sina saker, stående på ena fotens tår, med ett ben utsträckt i akrobatliknande balansakt, framför toalettstol med en hand som stöd mot väggen, resulterar naturligtvis i ett förbannat ryggskott. Svensson är vid femtio år ingen akrobat.

Det kaotiska i badrummet svarar utseendefixerad tonåring för, som i förvirrad övertygelse om sin egen förträfflighet strör smutskläder, våta handdukar, gamla tidningar och tomförpackningar kring sig. Som om ett höghastighetståg passerat badrummet, går tankarna osökt till riskabel terräng när Svensson i tappert försök skall försöka ta sig fram till badkar och dusch utan att hamna på ortopeden med brutet ben. Badkar med rester av allsköns produkter, för vad? – Vet i fan! Om det åtminstone varit badleksaker, men nej en massa remarkabla burkar och flaskor som snabbt fyller en bärkasse.

De flesta olyckorna sker i hemmet, sa någon, fan så rätt tänker Svensson när han stänger dörren till badrummet, går till köket, kokar kaffe och blundar när han ser förödelsen samma tonåring lämnat i sina spår.

Svensson suckar när toalettbestyr och besöket i köket väl är avklarat och han helskinnad drar sig tillbaka med en kopp kaffe.



Nils Mohlin

copyright 2013



www.nilsmohlin.se

publicerad på Sourze www.sourze.se 13-01-11
 Länk: http://sourze.se/2013/01/11/svenssons-badrum__81009