Nyårsreflektioner.

 

Efter nyårsfirande med allt där till hör i glada vänners umgänge, inser jag vid mogen ålder det meningslösa i nyårslöften. Utfästelser som kommer på skam ganska så snart. När celebrerandet av 2013 års inledning väl lagt sig begrundar jag det gångna året.

Nytt år – En tid då alla nyhetsmedia med lite självaktning sammanfattar det gångna årets händelser, nästan i form av tio i topp listor.

Det blir en tävlan i att spegla det svunna året i form av överdrivna superlativer.

Årets katastrofer, årets krig, årets personligheter, årets.... och årets..... och en del rundar av med årets avlidna.

Med all respekt för media i deras roll som opinionsbildare och informatörer, önskar jag ibland att solskenshistorierna, de där små undangömda notiserna, som innehåller positiva budskap och lite glädje skall få mer utrymme i en i övrigt ganska ensidigt dyster nyhetsrapportering.

Jordens undergång var enligt Mayakulturens beräkningar utsatt till

den 21 december, tills någon kom på att det hela var ett matematiskt fel. Men lugn alla domedagsprofeter, ert omättliga behov av att fastställa ett slutdatum för Tellus existens finns i aztekernas beräkningar till den 2:de oktober 2027.

Kyrkan har som vanligt problem. Personalen har på sina håll svårigheter att samarbeta, märkligt med Gud som högste boss och Jesus som ställföreträdare borde det vara flyt i det hela.

Kyrkopolitiker köper tjänster av sig själva, pratas om rena familjeaffärer .Hur var det med de tio budorden. En och annan församling ser ut att behöva en repetitionskurs.

Det dåliga skämtet Sverigedemokraterna är snarare en skrämmande realitet med ökande opinionssiffror. Högerextremistiska rörelser som skriker ut människofientliga slagord och förakt över Europas invandrare. Förföljelsen av olika folkgrupper kan vi läsa och höra om näst intill dagligen, något som borde fylla var rättänkande medborgare med skam. Sverige en mångkulturell demokrati, som borde värna om alla människors lika värde – Mycket prat och lite handling.

I Santuario de Misericodia kyrkan i den lilla staden Borja i norra Spanien tog en åttioårig dam saken i egna händer när hon ”renoverade” en 120 år gammal väggmålning. Resultatet var förödande, men antalet besökare ökade lavinartat när alla ville betrakta damens katastrofala ”restaurering”. Kyrkan började helt plötsligt få nya intäkter tack vare åttioåringens egenmäktiga handling. Damen hade tydligen näsa för affärer också, hon stämde helt enkelt kyrkan för hon ansåg sig ha rätt till royalty.

Politiska självmål, överdådig representation på skattebetalares bekostnad, fiffelfrassar som lurat skjortan av företag och enskilda. Telefonförsäljningens skrupelfria metoder, företag inom äldreomsorgen som trampade i klaveret och gjorde vården till politiskt sprängstoff. Före detta riksdagsmäns och landstingspolitikers frikostiga avgångsvederlag, i många fall hyfsat unga personer som lyfter rejäla ersättningar var månad fram till sin pension. Våra skattepengar skall räcka till mycket. Ekonomisk kris lite var stans i världen.

Vad mer? - Krig, katastrofer, mord, svält, våld mot kvinnor och barn, mängder av barn som dagligen dör i brist på vatten, mat och av sjukdomar.

2012 – Ja ungefär som alla andra år.

Nils Mohlin

copyright 2013

www.nilsmohlin.se