När man bor i hus krävs det en hel del redskap för
underhåll och skötsel. För assistenten är detta helt okej, så länge de inte för
mycket oväsen. Gräsklipparen är förmodligen Don Felipes största ovän, men den
är ju i tryggt förvar i verkstaden till nästa säsong. Lövsugen accepterar
assistenten, men betraktar den med viss misstänksamhet. Eftersom jag tycker om
att snickra så har jag en del olika maskiner, som underlättar det hela och
dessa är fullt okej för Felipe. Snarare verkar det som om han också vill ha
skyddsglasögon och hjälpa till. Nu består hans hjälp mer i att ”på ett
arbetsledande plan” påskynda det hela, så vi får tid över för annat - Promenader
till exempel.
Det där med maskiner är faktiskt riktigt kul och eftersom
vi har många projekt på gång, så krävs det en del. Kommer att tänka på en
granne och god vän i Järlåsa, som alltid höll på med projekt och var
synnerligen välförsedd med maskiner och tillbehör. Han hävdade med bestämdhet
att numera hittade han på komplicerade projekt som skulle motivera inköp av nya
avancerade maskiner. Det ligger absolut något i det där när assistenten och jag
skissar upp nya planer, så sneglar vi åt vad kan vara bra att ha.
Av grannen Einar och hans fru i Järlåsa fick Don Felipe när
han var valp, en av sina första och käraste leksaker en tennisboll fäst vid en stump
rep. Om än ordentligt sliten hör det till den ofrånkomliga kvällsritualen, ett
par år senare, att vi skall leka med Einars present. Tack Einar!
Trevlig lördag önskar Don Felipe och jag
© Nils Mohlin 2017-11-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar