Mycket att stå i

Sjunde november började med att assistenten och jag fick skrapa bilens vindrutor. Assistenten skrapa väl i och för sig inte utan deltog snarare med ett klädsamt förstående uttryck. Matte körd till bussen och dags för Don Felipes morgonrunda, roligare än vanligt med frusna grässtrån, som tvingas ner i spagat av envis hanhunds intensiva revirmarkeringar. Med stolthet iakttar han efterlämnade slokande strå.

Vinterhjulen skall på bilen hos verkstaden i Brösarp och där kommer vi i samtal med förre innehavaren. Han berättar verkstadens historia både länge och väl. Avbryts av att vår bil är klar och personalen propsar på att ”kör ut den för sjutton”. Jag backar ut och Don Felipe lägger sig till rätta med en djup suck. Hemma in med sommarhjulen i garaget och lasta bilen full av emballage och annat skräp. Efter turen till tippen är det dags för årets influensavaccination, ni vet den där som erbjuds folk i mogen ålder. Brösarps vårdcentral är knökfull av personer i mogen ålder, det vill säga pensionärer. Alla skall fylla i en enkel hälsodeklaration och så pratas det på korsan och tvärsan om allt från hälsoproblem till barnbarn. Glad för att jag glömt hörapparaterna hemma och då mest kan nicka ett ja eller nej på lämpliga ställen lämnar jag nyvaccinerad centralen och åker hem med Felipe för en eftermiddagsrunda. Kontorsarbete någon timme och det är snart dags att laga mat, som brukar vara klar tills matte kommer hem.

Imorgon skall vi snickra, skriva, måla och en massa annat. Vem var det som sa att pensionärer har massor av tid över? Det har inte jag och assistenten i vart fall.

Trevlig onsdag

© Nils Mohlin 2017-11-08