Halvspanjor

 Jag genomgår en radikal metamorfos när jag bestämt mig att till våren bli halvt utvandrad svensk och halvspanjor.

Ingen plötslig omvändelse där jag gastar ”¡Olé”! Och kastar ut allt svenskt genom fönstret.

Nej, en mångårig smygande process, en mental och fysisk omprogrammering som tar några år, men plötsligt en dag vaknar man och inser att den svenska folksjälen har kapitulerat totalt för den iberiska livsstilen.

Det svenska tidskomplexet, där fem minuter tidigt är i tid och exakt tid är sent, raderas ur medvetandet. Spansksvensken utvecklar med tiden, likt spanjoren en elastisk relation till klockan. Att stämma träff runt sju betyder i praktiken att man börjar överväga att duscha framåt halv åtta. Dyker någon upp prick klockan sju väcker det omedelbart misstankar. Är personen svensk? Polis? Skatteverket?

Mañana är inte en lat dödssynd, det är en livsfilosofi. Gör det i morgon om ens då.

I Sverige skriver man aktiviteter i kalendern tre månader i förväg. I Spanien fixas stora kalas via några telefonsamtal eller högljudda samtal, kors och tvärs över gatan och en axelryckning.

Siestan mitt på dagen som ibland betraktas som ett tecken på lättja eller begynnande demens i Sverige är en konstitutionell rättighet i Spanien.

Efter några år försvarar man siestan med samma glöd som man försvarar demokrati och yttrandefrihet.

Spanska definitionen av en kort promenad skiljer sig från den svenska som kanske är på tjugo minuter. I Spanien lutar det mer åt några timmar, ett par tapasbarer och att man träffar ett dussin personer som känner en kusin, som någon annan kusin är kusin med.

Sitta på en bänk på torget tillsammans med lokala gubbar med hudfärg som grillad kotlett och betraktar livet som passerar är välgörande för kropp och själ.

Man tittar på folk och folk tittar tillbaka. Efter ett tag blir man själv expert och recenserar förbipasserande med ett höjt ögonbryn.

Señor Nils. Smaka på det. Spanjorerna har problem med att uttala Nils, så oftast blir det Señor Nitt. Inte Nit! Nitt! 

Inga dumma sueco skämt heller, trots att det finns gott om dem, de är reserverade för vilsna svenska turister i sandaler, strumpor och illröd solbränna.

Ett lagom liv när jag skall försöka börja bli ordentlig vid snart 83 års ålder.

 

C Nils Mohlin (Señor Nitt) 2026 09 13