Ordet ”lagom” är Sveriges inofficiella nationalklenod. Vi älskar idén om att vi är helt unika med att ha det här ordet. Det har blivit en del av vår nationella identitet – idén om att bara vi har lyckats koka ner konceptet till perfekt balans.
Vi är lagom lurade
I Norge är motsvarande ord ungefär ”passelig”. I Danmark ”tilpas”. Estniska ”paras”. Sydslaviska språk ”taman” och ryssen skiljer sig åt när han säger ”в самый раз” om det nu finns något lagom i hans land. Tyskarna kan ju nöja sig med ”genau”, men det blir ofta ”genau richtig”.
Spanjorerna tror jag säger ”justo en su punto”, som väl egentligen betyder ”helt rätt”. Så mycket av vad du gör i Spanien är på något sätt knaslagom.
Man låser sig med andra ord inte i någon lagomvariant.
Varken för mycket eller för lite. Ungefär som en tallrik havregrynsgröt till lunch – ingen kulinarisk explosion, men det mättar utan att sticka ut.
”Hur mycket mat vill du ha?”
”Lagom.”
”Hur varmt vill du ha vattnet?”
”Lagom.”
En språklig rökridå för att slippa ta ställning.
Ber man om för mycket är man en slösaktig hedonist. Ber man om för lite blir man i stället en martyr som snålar på livets goda.
Lagom är den trygga gråzonen där ingen kan döma dig.
Titta på våra termostater vi vill ha det exakt lagom på 21,5 grader.
Vi köper bilar som är lagom säkra, i lagom diskreta färger.
Problemet med lagom är bara att det är så förbaskat tråkigt i längden.
Ingen har någonsin skrivit en episk kärleksdikt om att hysa ”lagom starka känslor”.
Ingen idrottare har ställt sig överst på pallen och jublat över en ”lagom insats”.
Det är ett ord som effektivt klipper topparna i tillvaron. Visst vi slipper dalarna också, men kvar blir en platt pannkaka av acceptabel vardag.
Nu tar vi oss an en väldigt olagom tisdag med lagom lunch vid lagom tid.
C Nils Mohlin 2026 09 22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar