Projekt för länge sedan

 Två kronor i veckopeng och matinén på Grandbiografen, vid Drottningtorget kostade 75 öre. Visserligen är det snart 70 år sedan och morsan och farsan ansåg att jag borde spara hälften av veckopengen och sätta in på postbanken. 

När man hade fem kronor klistrade postkassörskan in ett fem kronors tjusigt märke och jädrar vad man kände sig rik. 

Jag samlade på sådana märken tills jag uppnådde den svindlande summan av tjugofem kronor och då kände jag mig inte bara rik utan näst intill förmögen.

Men eftersom jag alltid varit en projektmänniska, så påbörjade jag under femtiotalet en del affärsprojekt. Jag fick som tioåring min första anställning som springschas hos handlaren i gatan. Tjugofem öre budet var avtalet. 

Det kunde inför helger bli många budleveranser och jag kånkade tunga matkassar uppför trapporna till köksingången. Huvudentrén var reserverad för fint folk som kom på besök och som tilläts åka hiss. Springschasen fick allt ta kökstrapporna.

Jag minns en dam som var ytterst snäll mot oss grabbar och jag fick alltid en krona i dricks när jag levererade varorna.

Dagen före julafton då jag kanske var 10, 11 år tjänade jag 25 kronor på tio timmars arbete. Min far höll på att svimma över hur en pojk i min ålder kunde tjäna ett sådant stort belopp på en dag.

Jag utvidgade mina affärsintressen och började framgångsrikt sälja tomglas och tidningspapper. Vid denna tid var jag tvungen att ta in medarbetare och delade generöst vinsten med dem. Min far var journalist, så tillgången på tidningspapper var oändlig. Tomglasen som vi sålde till Systembolaget var lätt tillgängliga, farsan var måttlig, men det fanns andra vi kunde hämta hos.

Min kompis farsa var föreståndare på Systembolaget på Baltzarsgatan. Där förvarades inköpta tomglas på innergården och mitt ljushuvud till kompis menade att vi kunde slippa allt slit om vi tog flaskorna på gården och gick in och sålde dem igen, så skulle vi höja omsättningen avsevärt. Naturligtvis blev vi avslöjade, blev utskällda och stod där med skammen.

Efter det var det tidningspapper och springschasandet som blev kassakon.

 

Idag nästa sjuttio år senare var jag och handlade tre specialskruvar och dom kostade nio kronor, vilket motsvarar tolv biobesök i början och mitten på femtiotalet.

 

Tankar en fredagsafton

 

Ó  Nils Mohlin 2021-05-07