Minus en grad och marken
pudrad av nysnö, så börjar torsdagen när assistenten och jag kör matte till
bussen.
Assistenten betraktar Roberto,
Carmen, Florencia, Julieta och Alejandra fortfarande med reserverad
misstänksamhet. Egentligen bryr sig inte Don Felipe så mycket längre utan
passerar dem med utstuderad nonchalans, ungefär som – ”Jag sa till er, att det är jag som är bossen! Det är därför ni sitter
i en bur!” - De växer så fort, att
man ser skillnad från den ena dagen till den andra och redan nu kan man ana en
flockledare. En kaxig typ som stäcker och bröstar upp sig in för de andra. Det
är faktiskt sex kycklingar i buren, men sexan har inte fått något namn än, utan
kallas kort och gott för sexan. Lite mindre än alla de andra, lite mer
tillbakadragen och försynt i sitt beteende, men äter och dricker så även sexan
skall väl växa till sig. Jag förvånar mig över hur glupskt och hur mycket de
äter och efter en knapp vecka har de nästan dubblerat sin storlek.
Assistenten har inte tid med
fåniga vaktelkycklingar, han skall ta emot sotaren idag och tycks fundera på om
han skall vara artig och bemötande eller avvaktande och sätta honom på plats
redan vid grinden.
Vi önskar er en trevlig dag
och ta det försiktigt i halkan
Ó Nils Mohlin 2018-02-22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar