Jag har haft vanan att skriva
praktiskt taget hela mitt liv. I yrkeslivet handlade det mest, att som ingenjör
skriva utredningar, tekniska beskrivningar, besiktningsprotokoll och annat som
var förknippat med det.
För cirka 10 år sedan började
det bli mer på allvar, små berättelser, krönikor till en del tidningar, det
blev en blogg som idag har mellan tre och femhundra läsare per dag lite
beroende på veckodag. Det har blivit fyra böcker och jag har varit med i lika
många antologier. Jag arbetar med två nya böcker, en thriller och en
kåserisamling.
Jag målar mina bilder, har
ett större konstprojekt på gång, fixa med husen, några uppdrag för kommunen,
fixa käk och förmodligen något till.
Nu undrar alla vart sjutton
vill han komma.
Jo alla stora
deckarförfattare säger ibland – ”Nu skall jag ta livet av min hjälte, jag är
innerligt trött på honom!”
Nu är jag ingen stor
deckarförfattare och har ingen direkt hjälte att avliva, men jag har två
efterhängsna troll, före detta Järlåsatrollet Carl Gustav och Bror Klumpeduns.
De kom till av en ren tillfällighet när vi bodde i djupa skogarna någon mil
utanför Uppsala. Facebookkompisen Randi Pedersen Hole skrev en dag på min
tidslinje ”Du kan väl kika under en gran och se vad du hittar där.” – Det
gjorde jag och sedan dess har cirkusen varit i full gång. Nu tänker jag inte
bokstavligen ta livet av trollen, utan dom får snarare flytta hemifrån ett tag -Ta
”Time out” - Vi behöver en paus från varandra och kanske visslar jag på dem en
dag om jag behöver hjälp.
Hej då trollen!
Ó Nils Mohlin 2018-02-15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar