Jag kan flyga

För fem år sedan köpte vi huset i Los Alcázares, och vi har varit där mycket under åren. Men var gång Graciela varit med, så har vi bilat ner ungefär 275 mil från dörr till dörr, nu när vi bor i Kivik. När vi bodde i Stockholm handlade det om 340 mil och från Uppsala hade vi 355 mil. Kunde onekligen ibland bli lite drygt eftersom jag kör hela sträckan med dagsetapper på mellan 90 och 100 mil.

Graciela är inte riktigt kompis med flyg, men nu skall det ske, vi bokade biljetter igår, ungefär 3 500 tur och retur för oss båda, att jämföra med de cirka 20.000 det kostar för oss att köra med övernattningar, färjeturer och vägtullar. Graciela laddar upp med allehanda klok litteratur som jag hittat på nätet, som alla går ut på ”JAG KAN FLYGA”.

Vi har ungefär tre månader innan flygexamen skall ske och på den tiden skall Graciela ladda upp.

Jag har själv flugit ett antal gånger till Alicante, men det är mycket roligare om man har sin älskade fru med sig.

Jag försöker peppa Graciela så att hon mobiliserar allt mod hon besitter. Men jag trampade nog lite i klaveret när jag sa – ”Man får uppleva så mycket trevligt när man flyger, sympatiska glada människor och jag till exempel har fått uppleva en nödlandning i Milano, annars hade jag kanske aldrig kommit till Milano. – Tystnad och en blick som sa mer än hundra ord, så vi börjar om från början – JAG KAN FLYGA!

Ó Nils Mohlin 2018-02-01