I höstas fick Kiviks trollet
Carl Gustav en inbjudan till Nobelbanketten, jo ni läste helt rätt. Hur nu
detta gick till kan man fråga sig, men själv sa Carl Gustav att han fått den av
kompisen Kalle. ”Kalle? Vilken Kalle?” undrade jag – ”Du vet Kalle, min kompis
Carl Gustav, Kungen så klart.”
Jag suckade och virrade på
huvudet och hoppades innerligt på att det hela var ett stort misstag. - ”Du
kommer skrämma slaget, på alla, du vet inte ett dugg om vett och etikett och
sedan äter du ju bara grankottsoppa, hamburgare från MacDonalds och pizza.
Dessutom är du rent för gammal och Bror Klumpeduns kommer bara att sura om inte
han får följa med.” invände jag i ett tappert försök att avstyra det hela. –
”Det är klart att Bror Klumpeduns skall följa med, han är ju bror till en
månresenär. Sedan är jag bara 257 år gammal och brorsan är 400 år, inga åldrar
att prata om i trollvärlden.”
Jag kunde se framför mig
vilken katastrof det skulle kunna bli i Gyllene salen om till exempel Bror
Klumpeduns nös. Men inga argument bet på trollen och två dagar innan
festligheterna stod trollbröderna resklara på vår gräsmatta. Carl Gustav med
sin rosa höga hatt, jackett och nymålad svanstofs, Bror Klumpeduns hade ett
illgrönt plommonstop och en röd och vitrandig jacka, han såg ut som en
gigantisk polkagris. Båda barfota i snön och 7 graders kyla, men okej troll
fryser inte. De blir aldrig insläppta, hur mycket kompis dom än är med kungen,
var min omedelbara reflektion. Jag kommenterade inte deras klädsel utan undrade
bara ”Hur kommer ni till Stockholm?” – ”Studsar, tre studs så är vi i
Stockholm, det vill säga om en kvart si så där!” – ”Men ni ska inte vara där
förrän i morgon.” – ”Jo vi ska partaja hemma hos Kalle ikväll.” sa Carl Gustav
och hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar, tog ett stadigt tag om hans öron och
ropade ”AVGÅNG”. Bror Klumpeduns
knäade något och sköt ifrån, så var de försvunna i ett vinddrag som tömde
tomten på all snö. Assistenten som rullat iväg bort till planket kom tillbaka
med ett morrande och skakade snön av sig. Vi tittade på varandra, skakade på
våra huvuden.
”Tja vi får väl följa det på
tv Felipe”
Forts. följer imorgon
Ó Nils Mohlin 2018-02-09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar