Minns när jag 12 kanske 13 år gammal köpte en bok som handlade om Al Capone (1899-1947) och fascinerad sträckläste den under några dagar. Först senare förstod jag att det inte var fiction utan helt enkelt en någorlunda vederhäftig biografi, som handlade om en Maffiaboss uppgång och fall i USA. Med åren blev jag varse att maffia och organiserad brottslighet var vardagsmat inte bara i USA. Det fanns lite överallt i Italien med den ökända sicilianska maffian Costa Nostra och naturligtvis den colombianska med det mest kända namnet Pablo Escobar (1949-1983). Senare har bland annat familjen Colombo styrt brottsligheten i New York och tillsammans med andra familjer har dom 1200 medarbetare. De ägnar sig åt beskyddarverksamhet, konspiration, ocker, penningtvätt, mord, narkotika, utpressning, hasardspel och koppleri. Vi har under åren kunnat ta del av liknande brottslighet i många andra länder. Filmindustrin har under många årtionden hämtat sin inspiration från denna vedervärdiga brottslighet. En av de mest kända är förmodligen ”Gudfadern” med Marlon Brando och Al Pacino i huvudrollerna. Filmen baserades på Mario Puzos bok och han skrev även filmmanuset.
Världen förändras och inte alltid till det bättre, vi behöver inte längre ta del av utländska nyheter, vi behöver inte se gangsterfilmer. Vi har hela skiten i Sverige och det riktigt ordentligt. Dagligen läser vi om mord, gänguppgörelser, narkotika, bedrägerier, koppleri, rån och mycket andra hemskheter.
Det som en gång fanns på långt avstånd från oss är numera globalt, vi har det in på knutarna. Politiker tjafsar och vässar lagstiftningen, medan gangster vässar våldet i en till syns ojämn kamp.
Lite tisdagsfunderingar
Ó Nils Mohlin 20-08-28
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar