Lika viktigt i en roman, som karaktärerna, vilket jag beskrev i går, är miljöerna.
Jag har snart kommit halvvägs i min nya spänningsroman och skall i veckan besöka Stenrosgården för att få en bra bild av exteriör och interiör. Jag kommer att placera en av huvudpersonerna i en lägenhet där, som han hyr under en dryg månad.
Lika stor betydelse som karaktärer och miljöer har språket och jag erinrar mig en episod från 1956 när jag gick på Malmö högre allmänna läroverk för gossar. Numera kallad för Latinskolan. Vår adjunkt i svenska språket gav oss uppgiften att skriva en uppsats om ett lov vi nyligen haft. Det enda jag minns av uppsatsen var att jag skrev ”jag äntrade spårvagnen”. När uppsatserna några dagar senare återlämnades med ilsket röda bockar, kommentarer och korrigeringar, höll adjunkt Ola Håkansson en föreläsning för mig.
”Mohlin man äntrar inte en spårvagn, man äntrar en båt. Man går på spårvagnen, går på tåget, stiger på cykeln, stiger in i bilen och äntrar båten.”
De orden etsade sig fast och har förföljt mig i 63 år och ordet äntra har jag alltid hanterat ytterst vördsamt sedan dess.
Till min förvåning kan jag allt som oftast läsa artiklar av journalister, som idag och sedan en del år tillbaka äntrar än det ena och än det andra. Min gamle lärare skulle rasat om han sett det.
Trevlig måndag till er alla
Assistenten framför sina hälsningar
Ó Nils Mohlin 19-12-09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar