Graciela och jag är ganska sparsamma med TV tittandet. Nyheter, dokumentärer, faktaprogram och en film någon gång. Vi har båda varit praktförkylda i några dagar och då tryter ofta energin. När vi nu suttit i våra favoritfåtöljer med en kopp te och en kartong engångsnäsdukar mellan oss så började vi zappa ett par kvällar.
Ullared en märklig företeelse, folk handlar som besatta antingen dom behöver eller ej. Ett märkligt själstillstånd när varuvagnar fylls med 70 % onödigt och man glatt betalar tiotusen och sedan campar i anslutning till köpparadiset. Ett briljant företagskoncept.
Wahlgrens värld eller vad det nu hette, nej bevare mig, kvickt förbi.
Som kronan på verket hamnade vi hos svenska Hollywoodfruar, en samling damer som lyckats gifta sig rikt. Jag var förstummad i säkert fem minuter innan jag började skratta. Uppumpade både här och där, med läppar som såg ut som sugproppar eller gammeldags wc ankor. Som en tävlan mellan damerna i antal skönhetsingrepp, att förändra kroppar och släta ut begynnande ålderssignaler.
Undrar hur de gör med sina huvuden invändigt när stigande ålder börjar göra sig påmind.
Det kändes nästan tragiskt efter en stund att se de här kvinnorna, justerade intill det löjeväckande. Något som absolut inte gör dem vackra, snarare frånstötande och fullt i mina ögon.
Naturlig skönhet är vackert och att åldras med värdighet på ett naturligt sätt är vackert. Min fru är det vackraste jag vet.
Nu återgår vi till våra favoritprogram som ger behållning.
Ó Nils Mohlin 19-12-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar