I januari för ganska många år sedan träffade jag ett par på Alicantes flygplats, vi satt bredvid varandra på flyget. Vi upplevde en nödlandning tillsammans på Bergamo flygfältet strax norr om Milano. Frun bjöd mig på smörgåsar, eftersom det var en av Ryan Airs turer som inte accepterade kortbetalning. Endast kontanter och det hanterar jag aldrig, så bjöd mannen mig dessutom på ett par flaskor vatten.
Dessa personer blev Gracielas och mina vänner för livet. Våra innerligaste och bästa vänner. Vi hade förmånen att få lära känna en underbar familj, Asmeret, Melles och deras fina barn.
Vi umgicks i Stockholm när vi bodde där och i Spanien där vi bara har några mil mellan oss. I deras umgänge var hjärtevärmen påtaglig, omtänksamheteten, den oerhörda generositeten, inte bara den materiella utan jag tänker närmast på hjärtats stora generositet.
Jag har i mitt liv träffat och lärt känna oändligt med människor, ett fåtal har lämnat så bestående och djupa avtryck som Melles och hans familj. Vänner i vars sällskap man mår så oerhört väl.
Det har inte gått en dag sedan Melles så tragiskt gick bort vid 59 års ålder i september utan att han funnits med i mina tankar.
En oerhört stor person, fantastiskt intelligent och lärd, en man som man kunde tala med i timmar. Sista gången vi träffades var när han hälsade på oss i Los Alcázares september 2018 och berättade entusiastiskt om sitt hemland Eritrea. Vi pratades vid i telefon ett par gånger till och mailade varandra. Jag har vid snart 76 års ålder upplevt mycket i mitt liv av allt, sorg, glädje, mycket näst intill omöjligt att nämna.
Det var en oändlig glädje att få bli vän med Melles och hans underbara familj.
Det är med en oändlig sorg jag tänker på honom och minns honom. Han blev som en mycket nära bror till mig, som trots att han är borta, alltid kommer att finnas vid min sida och i mina tankar.
Dessa rader tillägnar jag Melles familj, Asmeret, Lidia, Miriam och Aman. Ni kommer alltid att vara mina vänner.
Ó Nils Mohlin 19-12-24
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar