Jag fick Don Felipe i födelsedagspresent av min fru när jag fyllde sjuttioett. Visserligen föddes han samma dag, så jag fick honom åtta veckor senare, men det roliga är att vi har gemensam födelsedag. I april blir denne ädle herre fem år och det må firas. Under de åtta veckor jag fick vänta på att få hem den lille valpen så funderades det på namn.
En tuff liten dvärgschnauzer måste ju ha ett namn som passar och jag funderade på en massa olika alternativ. Eftersom vi vistas mycket i Spanien, så ventilerades också en del spanska möjligheter.
Graciela föreslog ganska snart Don Felipe. Min omedelbara tanke var att en så ärofylld titel var väl reserverade för kungar och prinsar eller stora maffialedare som Don Corleone i Gudfadern.
Valpen döptes till Don Felipe precis som spanske kungen. Sexton veckor gammal när Don hade fått sina valpsprutor, rabiesvaccinationer och eget pass var det dags att presentera honom för grannarna i Spanien. Felipe älskar åka bil och trivdes under hela resan ner, som var 350 mil eftersom vi bodde i Uppsala då.
Första morgonen när Felipe utforskade kvarteret kallade Graciela på honom.
”Don Felipe, Don Felipe!”
Ganska högt och snart kom de närmaste grannarna rusande ut och gestikulerade vilt och sa i mun på varandra.
”Graciela, Graciela du vet väl att Don Felipe i femman är döv, så vill du honom något får du gå bort och skrika i hans öra.”
I Kvarteret där vi bor i Los Alcázares blev Don Felipe omedelbart mittpunkten och omåttligt populär. Även om alla skrattade våldsamt åt namnet till en början, så vande de sig rätt fort och när vi kommer ner nu så är Don Felipe det första dom frågar efter.
Min kompis blev ju ganska snart Assistent åt mig och i kvarteret i Kivik kallas han kort och gott för Flippen.
Assistenten Don Felipe och jag önskar er en härlig vecka.
Ó Nils Mohlin 19-12-16
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar