Lördag och söndag är trots novembermörker och regn alltid lite speciella. Graciela är ledig och vi kan ägna oss åt varandra, gemensamma projekt, laga mat tillsammans, träffa barnbarn, träffa vänner och prata om allt mellan himmel och jord.
Igår berättade jag lite om min nya roman som jag skriver på. Så i natt när alla andra sov så skedde det. Jag tog livet av en EU parlamentariker på ett mycket utstuderat sätt. Men ärligt talat, så har jag inga samvetsbetänkligheter, han hade verkligen betett sig illa.
Igår så ringde en äldre man mig, åttio år, så då var han inte så värst gammal, bara fem år äldre än mig. Mannen har jag bara träffat en gång tidigare och det var när han köpte ett signerat exemplar av ”När Djävulen kom till Österlen” i vår lokala ICA butik. Han uttryckte sin stora förtjusning över boken och hade sträckläst den och tyckte att den var fruktansvärt spännande.
Det är alltid lika roligt när läsare hör av sig med ett telefonsamtal, ett mail eller några rader på Facebook. Ni läsare är ju också mina bästa kritiker och gör skrivandet extra stimulerande och roligt när jag hör att mina böcker uppskattas.
Min medhjälpare Don Felipe blir förnärmad om jag inte nämner ett par ord om honom också. För att göra honom riktigt tillfreds så har jag fått skriva in två dvärgschnauzrar, en golden retriever och en gonczi polski (stor polsk jakthund) i nya romanen. Assistenten undrar vem av dem som är hjälten och naturligtvis är det dvärgschnauzrarna med hjälp av kompisarna försäkrar jag.
Nu tänker en del att den där författaren har fått fnatt på luskulan. Det här sista var faktiskt lite vilda fantasier måste jag medge. Även om en hund kan vara otroligt klok och göra häpnadsväckande saker, så går nog gränsen vid att förstå en del ord och då i första hand de positiva.
Men Felipe deltar faktiskt på många sätt även när jag skriver. Han ligger troget bredvid mig, tar sina rundor, kommer tillbaka och tittar på mig ungefär som ”Hur går det?”
Men hundar är kloka, han vet att jag går med svårighet och har kryckor till hjälp. När jag skall gå ner för vår trappa, går han något steg framför och tittar hela tiden med oro på mig så att jag inte skall falla. När jag kommit ner sätter han sig glatt bredvid mig, där jag skall ta på skorna, jag klapper om honom och berömmer min lille kompis.
Nu skall vi hämta Albin 13 år, som skall hjälpa mig med ett och annat som höften hindrar mig från. Albin är en mycket begåvad ung man och äldste bror till Lallatjo, som jag berättade om häromdagen.
Albin har sedan han var i Lallatjos ålder gett mig oändligt med material till små berättelser. En del har publicerats i olika tidningar och en del finns med i min bok ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar.”
Jag och assistenten önskar er ett par underbara vilodagar.
Ó Nils Mohlin 19-11-23
Tre hjältar
Gonczi polski
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar