Som ett komplement till min knäprotes skall jag nu få en höftprotes, sedan läkare konstaterat att jag är högkvalificerad. Det kommer ske innan mars månads utgång och skönt är det, för nog fan har jag en sjuhelsikes värk.
Det hela inleds med möte med arbetsterapeut som hissar på mig allehanda hjälpmedel. Sedan en träff med narkosläkaren och därefter är det dags för höftledsplastik som det så fint heter.
När det väl är gjort, så är frågan om jag inte slår Börje Salming i antal stygn som jag fått under åren.
Man får inte köra bil på sex veckor, men en schyst granne har erbjudit sig att vara privatchaufför när jag måste ut på mina förrättningar.
Min älskade fru är otroligt omtänksam och gör allt för att hemmet skall fungera för mig under tiden närmast efter operationen.
Nog sjutton ser jag fram emot att få kunna röra mig obehindrat igen, utan kryckor. Kunna gå mina rundor med assistenten Don Felipe, så klaffar allt som det skall så hoppas jag vara på banan igen när jag fyller sjuttiosex i april.
Så långt kommen så är det bara vänsterknäet kvar att fixa, men det får bli en senare historia.
Slitna leder får man med åren och har man då styrketränat i femtiotre år så sätter det också sina spår.
”Gammal man gör så gott han kan…” skaldade Hasse Alfredsson en gång.
Ó Nils Mohlin 20-01-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar