SEVEN

Jag har precis sett filmen Seven med Morgan Freeman och Brad Pitt. Jag såg den när den var ny och den imponera lika mycket idag som den gjorde för tjugofem år sedan. Skickligt spelat och fantastiska scener gör den till en klassiker i mina ögon.

Det förkommer många ruskiga scener med offren för en seriemördares fixering vid de sju dödssynderna.

Naturligtvis kommer jag att tänka på ett arbete jag hade under en del år när jag var i sextioårsåldern. Jag hade som ingenjör slutat att ta på mig de stora projektledningarna och fortsatte med mina uppdrag som tekniskt sakkunnig i tvistemål vid våra domstolar. 

Parallellt med dessa uppdrag var jag delaktig i politihämtningarna i Skåne. För den oinsatte så är det de som på polisens uppdrag hämtar och tar hand om offren efter mord, självmord och svåra dödsolyckor.

Under de åren med tusentals döda fick jag se och uppleva mer än vad många människor tillsammans gör under en hel livstid.

Vi var ett gäng på sex man alla i övremedelåldern, stabila, lugna och vältränade. Inga machofasoner snarare en stor ödmjukhet var det som gällde inför uppgifterna. 

Det handlade om personer som skjutits, huggits ihjäl med kniv, yxa eller andra tillhyggen, hängningar, slängt sig framför och lemlästats av tåg och mycket, mycket mer. När det gäller sådana saker sträcker det sig långt förbi människans fantasi.

Om man tar skada av sådana upplevelser? Jag vet ingen som gjorde det, den skada jag tog begränsar sig till dåliga knän och nu en höft. I övrigt sover jag lugnt och utan mardrömmar och betraktas av omgivningen som en lugn och stabil person.

Det finns de som frågar varför man åtar sig ett sådant uppdrag och det finns kanske inget riktigt bra svar på det. Det är inget arbete folk står i kö för och jag började med det efter en förfrågan och stannade tills lederna inte ville längre.

Fördelarna är den fina sammanhållningen, det otroligt goda kamratskapet och att man får ett annan och ödmjukare förhållning till livet. Jag fick också en god insyn i hur polisens tekniker arbetar på en brottsplats.

En parantes i mitt skrivande och naturligtvis så har dessa erfarenheter en viss påverkan på de romaner jag skriver. 

Hoppas ingen berörs illa av det jag tar upp, men det är en av samhällets baksidor som de flesta guskelov förskonas från.

Ó  Nils Mohlin 20-01-15