Häromdagen knackade det på dörren och utanför stod min gamle kompis trollet Carl Gustav inte stort mer än halvmetern hög och bakom honom storebror Klumpeduns dryga tre meter hög. Som Carl Gustav själv sagt vid ett tillfälle, så var han det typiska exemplet på överproduktion. Den äldste bror Klumpeduns var störst, sedan blev de bara mindre och mindre och när sladdtrollet Carl Gustav kom så blev han inte större. Men ju mindre till storleken dess skarpare hjärna hävdade trollet och nog hade han bevisat det vid ett antal tillfällen. Vid den aktningsvärda åldern snart 260 år var han otroligt alert och fylld av bus, men det var ju inget mot Bror Klumpeduns som med råge passerat de 400. Trollen hade under åren i Upplandsskogarna ställt till med en farlig massa hyss, men det var snälla sådana och de månade alltid om barn, gamla och fattiga.
Järlåsatrollet berättade över en kopp kaffe (Klumpeduns fick sitt i en tolvliters hink) om tiden då vi inte haft någon kontakt. Carl Gustav hade tagit timeout och semester, rest jorden runt med Klumpeduns eller rättare sagt studsat runt. Studsteknik var nämligen deras sätt att förflytta sig långa sträckor. Carl Gustav behärskade den till fulländning, tänk bara när han studsad från månen och landade bakom vårt hus och hade dessutom en månbil med sig. Bror Klumpeduns däremot påminde mer om en Boeing 737 som kraschlandar, men han valde som regel relativt säkra landningsplatser. Utom när de var på hemväg och han damp ner på Heathrow och ställde till med en faslig oreda.
Polis och militär hade skyndsamt ryckt ut och omringat det de trodde var en invasion från yttrerymden. Klumpeduns satt på rumpan i det drygt halvmeterdjupa rumpavtrycket mitt på landningsbanan, medan Carl Gustav stod på hans mage och råskällde. Polis och militär insåg snart att det var en fredlig invasion och bad att få tala med deras ledare. Carl Gustav harklade sig, ställde sig framför den med mest glitter på axlarna och sa ”Det är lika bra att jag får snacka med Elizabeth, för du kan väl inte ha så mycket att säga till om”. Den unge officeren visste inte riktigt vad han skulle säga och ringde en överordnad för att klargöra den lite konstiga situationen. Medan han gjorde det återställde Carl Gustav landningsbanan med en fingerknäppning.
Drottningen som sett hela förloppet på TV ringde överbefälhavaren och sa ”Jag vill träffa de där som landade på Heathrow”.
Så bar det sig inte bättre än att herr Järlåsatrollet blev inbjuden till Drottning Elizabeth.
Under tre dagar fick Carl Gustav berätta om alla sina möten med världens stora ledare och att han gett både Putin, Donald Trump, KimJong-un och några till smisk på rumpan. Men det bästa var ju månresan som drottningen läst om i pressen.
Efter en vecka i drottningens sällskap och Carl Gustav både blivit adlad, dubbad till riddare och blivit behängd med alla sorters ordnar studsade de vidare mot Sverige. Klumpeduns slog ner på marknadsfältet i Kivik och Carl Gustav i Gracielas rabatt.
När Carl Gustav såg att jag gick på kryckor erbjöd han sig direkt att fixa både höft och knä, men jag avböjde i tron att de är lite mer rutinerade på Hässleholms sjukhus.
Ó Nils Mohlin 20-01-29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar